Pay and Jump
Hej och hå, vad fort tiden kan gå. Jag var allmänt seg i helgen och det enda som hände i aktivitetsväg var Maxim. Trots alla mina planer på att fixa och dona, men i slutet av denna vecka stundar långhelg så förhoppningsvis blir det lite mer gjort då.
Vi började i alla fall helgen med att i fredags kväll rida ut med största hästen i stallet. Vi red till vallen och trimmade lite där. Maxim fick anstränga sina små korta ben och ta fram sin stora skritt redan från början, vilket han kanske inte var så nöjd med, men det gick bra. Fick trav ikapp ibland bara. Väl på vallen tycker jag att det gick ganska så bra, red en del övergångar. Jättefina fattningar från skritt gjorde vi, hur nöjd som helst. Maxim tyckte det var extra kul när kompisen kom upp jämnsides i galopp och frågade glatt om det var tävling på G. Mjukade annars mest upp lite lagom inför lördagen.
Det var ju nämligen dags för Pay and Jump. Maxim bajsade typ tre gånger i stallgången innan vi kom iväg, men gick sedan snällt på stallmattes transport och det gick även bra att stallkompisen ställde sig bredvid. Vanligtvis står Maxim lite bredare bak och åker ju då oftast ensam, men det fungerade att stå smalt också, även om det vinglade till lite ibland under färden. Mycket hästar på plats när vi kom fram, vi hoppar ju låga höjde så det är ju en del små ponnier med, men han reagerade faktiskt inte så mycket som han gjort innan, han och kompisen hade fullt upp med att ha koll på varandra tror jag. Det fanns också mycket annat att titta på kan jag tänka mig. Vi kan väl säga att det är en helt annan häst än på dressyrtävlingarna i alla fall. Full fart och bockning på framridningen, låtsas bli rädd för häst som landar efter framhoppningshinder, låtsas bli rädd för långtradare på vägen en bit bort. På riktigt bli rädd när man river en bom med bakbenen och den dunsar ner i ridbanan. Ja, lite annat tänk kan vi ju säga, men jag blev glad av att han var glad och han var aldrig okontaktbar, morrade jag lite när han drog sina repor gick han snällt ner i trav och sprang i sin mjukaste, finaste form. Så nu försöker jag förlika mig med tanken att jag har en hoppeponny som nog skulle tycka att det vore sjukt kul att få komma ut mer på sådant.
Jaja, hur gick det då? Jag är nöjd kan vi ju börja med att säga. Felfri i 30 cm och två ner i 50 cm, mest för att jag inte ska hålla på och störa honom mitt i hoppet. Mest nöjd är jag med 50-rundan då vi fick bättre flyt i galoppen och han inte sprang och tittade på publiken allt för mycket. Men jag inser också att i nuläget är det min gräns så mina tankar på 70 cm stryker vi och så ska vi försöka anmäla till två 50 cm i juni istället. Han blir helt annorlunda att hoppa på bortaplan, mer egen bjudning, vilket är super, men jag behöver vänja mig vid farten och hur jag ska stötta honom och inte tänka på hur höga hindren är. Hindren tittade han knappt på, trots att det både var en del plankor och även ett sånt där platsskynke med murmönster på. Inga problem sa han, fånade sig lite innan start då det stod lite infångare mellan hindren, men när han väl fick sin uppgift så gick han som tåget, "Ge mig nästa hinder matte, ge mig nästa" super söt och hade så himla kul! Så som sagt, mer hoppning ska vi ha. Och eventuellt ska jag fråga om en tjej i stallet som inte är rädd för höjder vill hoppa lite med honom. Jag vill ju gärna göra allt själv, men när han tycker det är så kul och om det fungerar för dem, så vill jag gärna ge honom chansen att hoppa mer och högre. Kanske eventuellt få tävla lite också. Vi får se vad hon säger helt enkelt. Och så får jag fortsätta jobba med min fart och höjdrädsla. Annars så träffade vi trevligt folk, en dam med egna fjordhästar hemma som kom fram och pratade, en tjej som ridit en fjordhäst tidigare som också kom fram och pratade och en tjej på en stor häst som undrade om jag red någon bruksridning och tipsade om en träningtävling i mitten av maj i Dannemora (som jag såklart blev jättesugen på). En mycket bra dag, stallompisen och stallmatte tog sig över 50 felfritt i en hiskelig fart och sedan även 70 med ett nedslag. Maxim var moraliskt stöd under första rundan och var med inne på banan, man måste ju vara den trygga vuxna ibland också.
Vi började i alla fall helgen med att i fredags kväll rida ut med största hästen i stallet. Vi red till vallen och trimmade lite där. Maxim fick anstränga sina små korta ben och ta fram sin stora skritt redan från början, vilket han kanske inte var så nöjd med, men det gick bra. Fick trav ikapp ibland bara. Väl på vallen tycker jag att det gick ganska så bra, red en del övergångar. Jättefina fattningar från skritt gjorde vi, hur nöjd som helst. Maxim tyckte det var extra kul när kompisen kom upp jämnsides i galopp och frågade glatt om det var tävling på G. Mjukade annars mest upp lite lagom inför lördagen.
Det var ju nämligen dags för Pay and Jump. Maxim bajsade typ tre gånger i stallgången innan vi kom iväg, men gick sedan snällt på stallmattes transport och det gick även bra att stallkompisen ställde sig bredvid. Vanligtvis står Maxim lite bredare bak och åker ju då oftast ensam, men det fungerade att stå smalt också, även om det vinglade till lite ibland under färden. Mycket hästar på plats när vi kom fram, vi hoppar ju låga höjde så det är ju en del små ponnier med, men han reagerade faktiskt inte så mycket som han gjort innan, han och kompisen hade fullt upp med att ha koll på varandra tror jag. Det fanns också mycket annat att titta på kan jag tänka mig. Vi kan väl säga att det är en helt annan häst än på dressyrtävlingarna i alla fall. Full fart och bockning på framridningen, låtsas bli rädd för häst som landar efter framhoppningshinder, låtsas bli rädd för långtradare på vägen en bit bort. På riktigt bli rädd när man river en bom med bakbenen och den dunsar ner i ridbanan. Ja, lite annat tänk kan vi ju säga, men jag blev glad av att han var glad och han var aldrig okontaktbar, morrade jag lite när han drog sina repor gick han snällt ner i trav och sprang i sin mjukaste, finaste form. Så nu försöker jag förlika mig med tanken att jag har en hoppeponny som nog skulle tycka att det vore sjukt kul att få komma ut mer på sådant.
Jaja, hur gick det då? Jag är nöjd kan vi ju börja med att säga. Felfri i 30 cm och två ner i 50 cm, mest för att jag inte ska hålla på och störa honom mitt i hoppet. Mest nöjd är jag med 50-rundan då vi fick bättre flyt i galoppen och han inte sprang och tittade på publiken allt för mycket. Men jag inser också att i nuläget är det min gräns så mina tankar på 70 cm stryker vi och så ska vi försöka anmäla till två 50 cm i juni istället. Han blir helt annorlunda att hoppa på bortaplan, mer egen bjudning, vilket är super, men jag behöver vänja mig vid farten och hur jag ska stötta honom och inte tänka på hur höga hindren är. Hindren tittade han knappt på, trots att det både var en del plankor och även ett sånt där platsskynke med murmönster på. Inga problem sa han, fånade sig lite innan start då det stod lite infångare mellan hindren, men när han väl fick sin uppgift så gick han som tåget, "Ge mig nästa hinder matte, ge mig nästa" super söt och hade så himla kul! Så som sagt, mer hoppning ska vi ha. Och eventuellt ska jag fråga om en tjej i stallet som inte är rädd för höjder vill hoppa lite med honom. Jag vill ju gärna göra allt själv, men när han tycker det är så kul och om det fungerar för dem, så vill jag gärna ge honom chansen att hoppa mer och högre. Kanske eventuellt få tävla lite också. Vi får se vad hon säger helt enkelt. Och så får jag fortsätta jobba med min fart och höjdrädsla. Annars så träffade vi trevligt folk, en dam med egna fjordhästar hemma som kom fram och pratade, en tjej som ridit en fjordhäst tidigare som också kom fram och pratade och en tjej på en stor häst som undrade om jag red någon bruksridning och tipsade om en träningtävling i mitten av maj i Dannemora (som jag såklart blev jättesugen på). En mycket bra dag, stallompisen och stallmatte tog sig över 50 felfritt i en hiskelig fart och sedan även 70 med ett nedslag. Maxim var moraliskt stöd under första rundan och var med inne på banan, man måste ju vara den trygga vuxna ibland också.
Igår red vi en tur i skogen, bort till klätterbackarna, mycket trav upp för och en del galopp också. Lite fånig häst i början, stannade en del och ville inte gå framåt av okänd anledning. Blev bättre efter ett tag och en ganska fin tur. Avslutade med att skritta nya stigen och jobba på den.
Idag var det dags för en sväng på nyharvade ridbanan. Vi tränade vidare på våra övergångar, red en hel del utan stigbyglar i trav och försökte slappna av, känner att jag lätt spänner mig i knäna och försökte tänka "långa ben och ner med hälarna". Maxim var duktig i allafall, efter lite uppvämning i skritt och trav med serpentiner och volter och lite svaga öppnor kände vi oss redo för övergångarna. Höll mig ganska mycket på en volt, men lite kring fyrkanten och tog hjälp av bokstäverna, övergångarna mellan skritt-trav-halt-trav-skritt är superfina verkligen, så nöjd med honom! Vi gav oss på galoppen också, gjorde så att vi fattade galopp vid bokstaven i hörnet, galopperade en öppna delen av volten och övergång till trav vid nästa hörn. Det tar sig där också, det märks verkligen, i höger gjorde han superfattningar i form och höll sig även kvar i övergångarna. I vänster var det svårare, dels en styrkegrej, men också att jag blev lite hängande i innertygeln och förmodligen störde en del. När jag tänkte på det och lät honom vara mer rak i fattningen gick det mycket bättre. Så vi avslutade och travade av. Efter att vi skrittat lite, myst i stallgången, stretchat och borstat fick han gå på en lite promenad också och äta lite gröna grässtrån. Det gäller att börja vänja in så sakta, snart är sommaren här.
Det Positiva: Glad häst, glad matte
Det Negativa: Orken tryter ibland
Golden dream
Over and Out
Kommentarer
Trackback
