När ljuset glimmar i vissa hörn
Idag när jag anlände till Ultuna var det en bestämd häst som krävde mat som mötte mig. Till min glädje kan sägas. Under helgen hade han fått glukos-dropp för att motverka de dåliga levervärderna och höga blodfett-nivåerna. Idag var provresultaten tillbaka på normalläge och aptiten med den. Så skönt att se. Ägnade en timme åt att borsta bort massor med päls och försöka få honom att glänsa i guld igen, samtidigt som jag mellan varven stack till honom morötter och tussar med hö. Han var mycket nöjd, även om han tyckte att maten kunde ha kommit både oftare och i större mängd. Så imorgon ska jag lämna en bal av hans eget hö, känns bättre att han kan äta det även där, för om han får problem med invänjningen så är han hos experterna. Börjar kännas bra i magen nu, men ännu är han inte hemma och ännu är han inte rehabiliterad.
Vad jag vill att vi ska vara tillbaka igen <3
Annars är ju det här en hästblogg och jag är så ivinnerligt trött på politik ändå efter veckor av en feed på facebook som jag bara blev tröttare och tröttare på (både från höger och vänster kan tilläggas). Men något kanske man måste säga? För vart är vi på väg? Inte för att jag är speciellt förvånad över resultatet, nedstämd, men inte förvånad. Precis som jag inte är speciellt förvånad över att gå in och se statistiken för de två valkretsar som täcker den ort/trakt jag är uppväxt i. Runt 25% fick SD där och är andra största parti. Och en del av mig kan inte förstå, hur man kan välja bort något så grundläggande? Något så viktigt som medmänsklighet, att tänka utanför sig själv. Men det är lätt för mig att tänka, lätt för mig att säga. Jag är ung, frisk, högskoleutbildad, har i princip aldrig varit arbetslös (även om jag haft osäkrare anställningar än jag haft idag) jag har alla förutsättningar. Det är det inte alla som är, alla som har. Och det är så lätt att skylla på "något annat", så lätt att tänka "vi och dem" så lätt att dra igång något som tillslut inte går att stoppa. Nu hoppas jag bara att övriga partier, oavsett färg tar tag i det hela och faktiskt gör något. Inte bara blundar, räknar till tio och hoppas att de där läskiga typerna försvinner, för uppenbarligen fungerar det inte. Och nej, jag vet inte vad som behöver göras för att få en bättre integration, jag tycker att det är politikernas uppgift att ta reda på sånt och göra något åt det så att alla kan få det bättre. Och jag tycker inte att det vore så farligt att ta debatten. Högt och tydligt, fram med faktan i ljuset, för fram den andra sidan av kakan och visa att det finns russin där också. Och så tycker jag att vi skippar det här med blockpolitik och kör regnbågens alla färger istället, lite mer mittimellanläge, det borde ju passa de flesta.
I övrigt kan tilläggas att jag också är trött på skulbeläggning från alla och ingen (politiker, media, bloggar, you name it). Nu ser det ut som det gör, gilla läget och ägna de kommande fyra åren åt att göra något åt det, tillsammans, för tillsammans är enda sättet, det är jag fullkomligt övertygad om. För får det fortsätta i samma takt i fyra år till, vem tusan vet hur det slutar då?
Nu blev det visst lika mycket politik som häst, men, men, tänker lämna det hela nu och ägna restan av kvällen åt något avkopplande. Kanske vika tvätt.
Det bor banne mig troll överallt, inte bara i skogen.
Over and Out
Kommentarer
Trackback
