tildans

Som han trivs i sin lilla ruta Maximhästen! Så mycket trevligare att ha och göra med. Våra morgonpromenader är precis sådär mysiga som jag vill att de ska vara. Han klampar på i sin älgar-skritt, med spetsade öron och nyfiken blick, men med fokus på mig när jag ber honom, noppar gärna lite gräs, men är inte sådär ätgalen som han kan vara. Det känns som om jag fått min häst tillbaka igen. Sedan är det klart att han uppför sig något lite bättre när jag är i närheten än när andra hanterar honom, men nu vågar jag ändå låta andra hantera honom, det gjorde jag inte för ett par veckor sedan. Han är ju inte dum liksom och testar gärna och han är ju inte direkt en svag häst om man säger så.
 
Jag vet inte om jag lagt upp en överblick över rehabiliteringsplanen?
I alla fall kommer den här:
Efter bukoperation (10 dygn på Ultuna)
3 veckors boxvila med 1-2 promenader dagligen på 20-30 minuter (morgon och kväll har vi gått i ur och skur)
4 veckor i sjukhage, fri motion i hagen (och jag ska försöka gå i alla fall en promenad per dag)
4 veckor med succesivt större hage och normal igångsättning
Normalt är sedan bukmusklerna tillbaka på normal hållfasthet tre månader efter operation.

 

 
Planen nu är att fortsätta promenera under sjukhage-perioden, ibland går vi i skogen och ibland är vi på ridbanan. På ridbanan kliver vi då över lite bommar på marken, när jag känner mig säker på det hela ska jag börja tömköra lite försiktigt i skritt också, men det är ingen direkt brådska (mest att jag är rädd att han ska sticka och busa och jag tappar honom med tömmarna).
Under igångsättningen sedan blir det fortsatt tömkörning också i trav, tänker jobba en hel del med bommar då han tycker det är kul och det är nyttigt. Jag hoppas på att våga rida i december någon gång, men som sagt har jag inte bråttom, huvudsaken är att vi kommer tillbaka.
 
Det är lite som att börja om på nytt det här och jag grubblar och försöker minnas hur vi egentligen byggde upp oss till det som var? Och om jag kan göra något bättre denna gång. Det är tur att man har sin lilla blogg att gå tillbaka till. Tänk så många pass som finns dokumenterade under dessa dryga 3,5 år tillsammans. Och vad för hänsyn ska jag ta till bukmuskulaturen? Hur stimuleras den och hur mycket vågar man pressa? Men jag hoppas på snö i december och januari så vi kan jobba i den och i backarna runt stallet. I övrigt så kom veterinären ut igen denna vecka och äntligen är stygnen borta. Förhoppningsvis fick hon med alla, lite svårt att se var det. Hon hade kollat i journalen hur mycket lugnande han fått förra gången och frågade om det hade räckt. Jo, sa jag, men han blev väldigt stressad och upprörd över att bli stucken. Hon undrade då om jag trodde det skulle räcka med brems och det trodde jag, men föreslog även att vi kunde testa slickstenen som han älskar. Och det gick faktiskt över förväntan bra och så skönt att slippa krånglet med lugnande. Han stod fokuserat och slickade, slickade, slickade medans hon höll på under magen, lyfte bakbenet ett par gånger, men inte mycket. Sedan fick han gå tillbaka ut i sin ruta och få lunchhö, tyckte nog att det var ett betydligt trevligare veterinärbesök än sist.

 

Det Positiva: Sakta framåt

Det Negativa: Orken går dock snart i baklås

 

Over and Out