Lenaträning Höjdrekord!

Igår hann vi rida ut i ganska så fint kvällsväder jag och Maxim. Tog ingen lång runda, men rätt så intensiv med mycket trav. Fokus på att lyssna framåt, vilket tillslut blev väldigt bra, på hemvägen lite väl bra. Efter regnet fanns det utmärkta vattenpölar att trava igenom, det bästa sättet att rengöra leriga ben kan tilläggas. Tog några korta galopper också. Och vände genom att backa i vinkel på ännu ett nytt ställe. Fortsätter strategin att han ska kunna göra det oavsett plats och oavsett vad som hände runt omkring.
 
Prinsen kan!
 
Idag så var det först skoning och sedan så hade vi Lenaträning! Hoppning stod på schemat och hoppa det gjorde vi minnsann! Jag värmde upp i alla gångarter först medans Lena byggde fram, försökte mest koncentrera mig på att få fram honom och det gick helt okej. Lena ställde upp en trekombination på ena långsidan (vilket vi aldrig hoppat förut) och sedan ett hinder rätt upp på medellinjen och ett till hinder efter det (4 galoppsprång mellan) som stod lite snett ut på diagonalen. Började med att hoppa dessa två ett och ett som uppvärmning och sedan skulle vi komma i vänster galopp, vända rätt upp och ta första hindret (rättuppstående), fyra galoppsprång och nästa hinder (grind). Inga problem sa Maximen och hoppade och hoppade och hoppade. Inga tveksamheter alls, han mest frågar "Är du med nu matte? Nu kör vi!" Vi kommer inte perfekt hela tiden, men på just denna linje stämde det mesta hela tiden, Lena höjde grinden lite och lite till och lite till. När jag hoppat sista gången så mätte vi och fick den till ca 85! Wuhu! Och det kändes inte direkt läskigt någon gång heller. För Maxims del hade vi nog kunnat fortsätta, Lena tyckte mest att han klev över, men han har ju mig att släpa på också så vi gick över på trekombinationen. Många hinder i följd är jobbigt (tycker matte), så första gången blev det lite pannkaka (och Maxim suckade nog lite inombords över piloten som inte kunde styra på hindren, men han kravlade sig snällt över. Det blev bättre och bättre ju fler gånger vi testade. Ganska så ofta kom vi in lite trångt och då var jag tvungen att vara med och stötta honom ordentligt mellan. Men när vi mixtrat lite med anridningen så fick vi till några gånger när allt kändes lätt, hopp, två galoppsprång, hopp, ett galoppsprång och hopp. När vi fått flyt fick vi ta den första linjen med rättuppstående och grind ett par gånger till som avslutning. Jag börjar inse att det är en hoppehäst jag har, så jag får morska till mig lite och träna mer. Som Lena sa, det finns ju faktiskt tävlingar som ligger på 80 cm. Vi får se hur det går i framtiden, måste ju hitta en bra tränare efter flytten, någon som jag kan lita på så mycket som jag litar på Lena. Men drömmen vore ju att kunna våga tävla någon gång även i hoppning, för det märks så väl på honom att han älskar det.
 
Det Positiva: Gula hoppetossan
Det Negativa: Dressyrtanten på ryggen
 
Together we are flying

Over and Out
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0