tildans

Det finns dagar man inte hinner och det finns dagar när man måste ta sig tid. Ibland undrar jag varför livet så gärna vill skena iväg med en släpandes. Och ibland glömmer jag bort att njuta av färden och fortsätter sätta mer press på mig själv än vad som egentligen behövs.

 

Igår var en dag med prioriteringar. Alternativ ett var att skynda hem, skynda till stallet, göra allt så fort som möjligt, hinna med att longera Maxim lite och sedan följa med ställkompis och kolla på hennes dressyrträning och sedan hem igen och klockan skulle då vara nio på kvällen och så mycket mer blir det inte gjort då. Trots att jag kände mig stressad och ville hinna med allt så kände jag när jag kom hem att jag var tvungen att ta det lugnt, åt lite mat, hann prata lite med Johan. När jag kom till stallet så blev det ganska lugn takt och myspys med fina hästen. Hann rykta ordentligt och bli lugn i huvudet också. Det är förunderligt vilken inverkan stalljobb och hästskötsel har för ens hjärna. Sedan åkte jag efter min stallkompis till ett ridhus en bit bort, såg stor potential för cykelutflykter i samma område så det ska vi försöka göra någon solig helg. Blev inspirerad av en timmes tittande på dressyrlektion och skrev upp mig på reservlista för tränaren. Hon verkar bra och duktig på många vis, höll med om mycket hon sa under lektionens gång och förstod hur hon tänkte. Två stora nackdelar är dock att det är onsdagar det handlar om vilket är min kendodag är tanken, sedan är hon skanska så dyr samt att ridhushyra tillkommer. Nåja, jag känner att kan man få chansen att rida en-två gånger i månaden så kan det nog vara värt det. Får ta det lite som det kommer, ska försöka kolla med en annan stallkompis och hennes tränare nu också och försöka boka något som verkligen blir av. I allafall kom jag hem till nio och fick en liten lugn stund innan sovdags i allafall.

 

Idag var det egentligen dags för hovslagaren, men det blev inställt då han skadat axeln, ny tid på måndag, vilket verkligen behövs, lite av ett under att skorna fortfarande sitter kvar. Så istället kunde jag vara med på torsdagssuchi på jobbet och inte stressa över flextider hit och dit. Det tar vi på måndag istället.

 

Åkte förbi Granngården på hemvägen och köpte spånpellets, jackan som jag spanat på i en månads tid spanade jag på igen. Ett exemplar kvar, min storlek, ingen prislapp. Men denna gång orkade jag gå och fråga och beslutade mig för att slå till. 50% på en bra jacka känns som en hyffsad investering. Direkt ut till stallet efter det och ut ur huset kommer stallägaren och undrar om jag är uterittsugen. Planen var egentligen ridbana, men jag tackar inte nej till sällskap så vi gav oss iväg. Hon på sin 4 åriga fullblodsvallack och jag på Maxim som tyckte det var fusk att den andre hade så mycket längre ben än honom. Han hade inte sin älgaklivs-skritt idag. Var på det hela ganska så lugn, även om han blev lite taggad ibland, men tror han kände av min spändhet och sansade sig efter den. Mycket fin tur, hon visade mig vägen till en vall som vi får rida på, vi red ett varv i trav och ett i galopp. Lyckades slappna av hyffsat mot slutet i galoppen också. Sedan red vi vidare på en grusväg, hon pekade ut en stig som leder fram till ett hundbad där även hästarna får doppa tassarna, dit ska vi snart försöka ta oss. Mötte en bil på grusvägen när vi vände hemåt, en snäll bil som stannade och körde ut i andra kanten, Maxim skötte det hela bra, sedan en som svängde av asfaltsvägen in på grusvägen när vi kom till korsningen, fast det lät om gruset så gick allt väldigt bra och han knatade vidare. Ingen bil på asfaltsvägen vilket nog var tur för mattes nerver. Men vi mötte en hund man kunde stirra intressant på.

 

Resten av kvällen ägnades åt att sortera papper och betala räkningar. Men nu känns det lite lättare i huvudet, många punkter avprickade på listan. Imorgon blir det lite jobb, testa på core, födelsedagsfirande, aktivering av Maxim och lite annat.

 

Det Positiva: Det går bra nu

Det Negativa: Att aldrig stå stilla

 

Over and Out