Fantastisk känsla

Igår hade jag en väldigt bra och stundtals fantastisk träning för Lena. Han har ju inte känts så där jättebra senaste tiden när jag ridit själv sedan tävling för några veckor sedan. Men igår kom vi väl fram till att det nog mest är mitt fel, eller min ridnings fel. Visst att han kanske haft en down-period även när vi ridit ut och inte riktigt haft den egna framåtbjudningen som han brukar, men det är mest när vi ridit på banan som det visat sig.
 
Så igår tog vi tag i det hela med Lenas hjälp. Vi hade klätt upp oss lite för att matte skulle skärpa till sig och anstränga sig lite extra. Vita benskydd och putsade stövlar gör faktiskt lite för moralen även om det är lite ytligt. Jag hade också sporrarna som jag brukar ha när vi tävlar på, så att Lena kan se så jag rider rätt, jag har en tendens att tjata för mycket med skänklarna och då är det klart att han slutar lyssna så vi fokuserade mycket på att jag skulle lägga till skänkeln och sedan bort med den och hålla den stilla när det inte behövdes. I början fick det inte så jättebra, men efter ett tag förstod vi båda hur vi skulle bete oss. Fina, fina killen, ibland så riktigt kände jag hur han hamnade "framför" mig och tog i bakifrån och visst att jag brukar ha bra känsla ibland när jag rider, men det här var på en helt ny, högre nivå. Vi red en del tempoväxlingar i traven, både på diagonalen och lite annan stans också, samma i galoppen och även en del fattningar och övergångar där.
 
Sommar
Jag hade också bett om lite skänkelvikningar för att få lite hjälp med dem. För höger skänkel gick det riktigt bra och vi fick till bra takt, vänster var svårare, men tillslut, när jag verkligen väntade på att han var på rakt spår innan jag började flytta och var med och passade på högersidan och bromsade så fick vi till en som var på god väg. Vi ska kämpa vidare med det här i sommar. Någon slags plan jag har är ju att vi ska rida en LA på Pay&Ride i slutet av hösten, så någon brådska har vi ju inte direkt. Åh, det var så roligt att rida, längtar till träningen på söndag nu och hoppas att vi ska få till det lika bra där, i främmande ridhus och med fler hästar runt omkring, utmaning!
 
Idag skrittjobbade vi en vända längs med stigen runt vallen. Tränade lite på halter och att han skulle stanna kvar i form och inte börja titta på annat bara för att vi stod stilla, det gick ganska bra, på hemvägen gick han och småfrustade och jag njöt av solen som fortfarande sken.
 
Det Positiva: Känslan av att flyta fram
Det Negativa: För lite tid, för lite ork, för lite av allt.
 
Ni vet när man irrar omkring och gör alla saker samtidigt och glömmer hälften? Där är ju nu.

Over and Out
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Elinor

Vad härligt att det kändes riktigt bra! :-D vad glad jag blir! Jag tänkte lite på den filmen från tävlingen på din sits, du drar upp benen ganska mycket, kanske rida lite utan stigbyglar också så du kommer ner, när han känns i rätt mode för det? Du får studera Charlotte i Ryttareliten och apa efter, mycket kan man lära sig genom att härmas :-) för visst finns speglar i ridhuset, jag menar jag kan ju gå i klackar bara för att jag har härmat folk och noga studerat hur de gör och se hur jag absolut inte vill se ut när jag går i klackar :-) (och det är bara ett exempel) ;-)
Fortsatt lycka till :-)

Svar: Jo, det var kul! Jo, benen är något vi jobbar mycket med på träningarna, hälarna ner och så, tyvärr finns det inga speglar i ridhuset, men jag försöker tänka på det när jag rider själv också. Tanken är att jag ska tänka på det mycket när jag rider på tävling också, men just denna gång var det enda jag kunde tänka på att driva honom framåt, Sedan är ju vanor svåra att bryta, man måste verkligen nöta in dem så de fungerar i alla lägen, men rida mer utan stigbyglar ska jag göra, faktiskt något Lena sa senaste träningen att jag borde göra :)
Matilda

2014-04-04 @ 10:16:25
URL: http://ellenelinor.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0