tildans

... men bra ändå.

 

Började veckan med en ganska omotiverande dag på jobbet, förhoppningsvis blir det lite bättre framöver. Sedan ut till stallet och hämta in en Maxim från vinterhagen där han nu går. Började fixa i ordning, får ett telefonsamtal om att Lena är sen (hade haft hemsk otursdag med punktering och annat), så kunde ta det lite lugnare, går i allafall ner till ridhuset och värmer upp lite försiktigt, först en stund i skritt, lite trav och även lite galopp. Sedan blev Lena ännu mer sen än vad vi trodde så när hon kom var det inte mycket kvar på min tid, hon frågade om vi skulle ställa in eller om hon skulle kolla om jag kunde rida med på lektionen efter. Jag ville så gärna träna och Maxim kändes fin så jag tyckte vi kunde fortsätta rida om det var okej. Jag känner ju när han inte orkar mer.

 

Sagt och gjort, vi fick fortsätta och ha träning, dock blev det inte hoppning som tänkt, men allt kan man ju inte få. Han var fin lilla hästen, gjorde det mesta så himla bra, de flesta kommentarer vi fick handlade om min sits (hälarna ner!) och mina händer, så hästen sköter sig i allafall. Han är så tapper och kämpar på även om han blev trött på slutet. Vi fick rida mycket olika vägar i traven och även jobba en del i galoppen, i traven var han mjuk och fin och det kändes inte som om han var speciellt stel ens åt höger. I galoppen var det också ganska så bra, vi kämpar och kommer långsamt framåt även där, i nuläget är det nog mest så att matte måste orka rida, hjälpa och stötta på rätt sätt vid rätt tillfälle. Bitvis var han precis så som jag vill ha honom på tävlingen nästa helg, men då gäller det att jag rycker upp mig och börjar rida ordentligt. Svettig häst fick torka i boxen efteråt och sedan klippte jag honom lite, ska ta mer i helgen tror jag, men det är i allafall en början. Hann fixa lite annat också innan jag hade kvällsfodringen.

 

 

Igår så hann vi med en liten promenad, tack vare att stallägaren ställde upp och fixade den blöta boxen eftersom vattenkoppen läckt och blött ner den, med god hjälp av grannhästen som vält ut sina vattenhinkar. Annars var det ju vila som gällde så medans matte gick på stallmöte fick Maxim lite hö och mysa i sin nyströdda box, när jag skulle säga hejdå efter mötet var det en mycket spånig häst jag möttes av, sötnosen hade antingen rullat sig ordentligt eller legat ner och tagit en tupplur, spån i hela svansen och på ryggen, så söt!

 

Idag var en fin dag, bra på jobbet, härligt väder, enda missödet var att jag glömde mobilen på jobbet och fick åka tillbaka och hämta den, uteritt var planerad och då jag rider inte ut i skogen utan den, inte själv i allafall. Vi utrustade oss med lite reflexer för säkerhetsskull innan vi gav oss av. Först red vi i kanten av vallen längs med asfaltsvägen, när vallen tog slut fortsatte vi på asfalten, men då hoppade jag av och ledde. I början blev han lite spänd över bilarna vi mötte, men det gick och vi hanterade det. Han var mer upprörd över bilar som vi mötte än den bil med släpkärra som körde om oss. Konstiga hästen. I allafall kom vi fram till avtagsvägen och jag hoppade upp igen och så skrittade vi in i skogen, där var det en kohage med kor man kunde bli upprörd över, men även detta tog vi oss över. Inne i skogen var det härligt, vi kunde till och med trava några sträckor, tur att vi haft en så torr höst, stigen var i väldigt gott skick. När vi kom ut på grusvägen skulle han gick det bra att gå förbi nordsvenskarna i sin hage och efter det travade vi en bit igen till nästa hästhage. Där var det värre med att gå förbi, tre stora hästar, en mellanponny och en miniponny som tyckte Maxim var väldigt intressant. Maxim stod mest fastfrusen i marken och drakblåste, tror det var miniponnyn som gjorde det. Efter lite tjat kom vi förbi även där och kunde trava lite till, saktade av när vi skulle förbi en trädstapel, Maxim smög misstänksamt förbi och precis när vi kom förbi kastade han sig i väg i galopp några meter, det kändes som om han tog det säkra före det osäkra, det kunde ju ha stått ett monster bakom den som skulle anfall. Inga problem att få stopp i allafall, vi travade sista biten av grusvägen sedan, skrittade den korta biten på asfalten (utan att möta bilar) och så blev det blandad skritt och trav på grusvägen hemåt. Jättehärlig tur som ännu en gång visar för mig hur mycket han har växt, denna tur kommer vi garanterat försöka rida oftare, den tar ca 1,5 timme i det tempo vi höll idag, men jag tror att med lite vana och att vi känner stigen bättre kan det nog gå lite fortare ibland (och när vi går förbi hästhagar utan att stanna vartannat steg för att fnysa över miniponnier).