tildans

Planer ja, planer är jag bra på, att hålla dem är en annan femma. Hade ju en jättefin planering för hästarna denna vecka, men den sprack ganska tidigt, men en plan som man kan modifiera är i allafall bättre än ingen plan alls. Blev en promenad med Maxim i går så att både han och jag fick röra på oss. Det här med att jobba natt borde ju logiskt sett göra det enkelt att rida i dagsljus, men så är det inte om man försover sig varje dag och inte kommer upp ur sängen förrän solen nästan är på väg ner.

Idag skulle jag vända tillbaka dygnet och hade någon befängd idé att jag skulle hinna rida båda innan solen gick ner. Pytsan, det gick då inte. När jag kom fram till stallet så var det en vacker solnedgång att beskåda. Nåja, skymningsljus fick duga och Joker fick vila. Maxim fick på sig sadel, träns och reflexer och så var vi redo. Gav oss upp på berget, vilket kanske var en så där idé, men jag ville klättra. Det dåliga med den vägen är att det bor en älg på berget. Den fick vi träffa idag. Bättre än vildsvin kan vi ju säga i allafall och älgen (som förmodligen var en förvirrad fjolårskalv) gick sin väg när jag sjöng och pratade högt. Maxim undrade vad det där var för konstigt djur och om han skulle springa? Han skötte sig dock toppen och vi klättrade vidare, nu är det så att stigen över berget ringlar sig fram och tillbaka så vi kom tillbaka till ungefär samma ställe där älgen stått, bara 50 meter längre bort i skogen än tidigare (åt det håll fär älgen sprunigt första gången) och där stod den igen.

Jag kände verkligen idag att Maxim börjar få förtroende för mig. Han försökte inte springa utan stannade och kollade in i skogen och jag har nu lärt mig att det är för att han ser eller luktar något. Sen står han där tills jag fattar vad det är och om jag bestämmer att det är ofarligt så går vi vidare. Med älgen så stannade han ett par gånger för att verkligen fråga om det var okej att gå förbi det där stora djuret. När jag sjöng lite till så gick älgen in i skogen och försvann så vi kunde fortsätta vår färd. Maxim gick och småfrustade och tycket det mesta var lajbans, han var pigg och glad och skrittade på i ett bra tempo utan att bli för snabb. Han lyssnade också superbra när vi tränade halter. Behövde knappt ta i tyglarna utan det gick för det mesta bara med vikthjälper och röst. Han är så känslig att det ibland räcker bara med det ena, vilket är väldigt praktiskt, speciellt när man leder honom så stannar han för rösten på en gång. Vi höll oss till skritt idag ifall älgen bestämde sig för att dyka upp igen och det mörknade på ganska snabbt också. Vi såg ett rådjur också, men det var ju alls inte lika häftigt som en älg tyckte Maxim.

Hemma igen fick han stå modell med sitt nya täcke som jag tycker att han är jättefin i! Till våren hoppas jag få använde det lite mer när vi åker ut på aktiviteter.