Prepp, pepp, depp

Något roligt i allt det tråkiga är att Jossan kunde ta ledigt den 4:e så nu blir det tävling av. Hampus och jag satsar på samma som förra året, en LC:2 och en clear round 60 cm. Då var målet att rida över 50% i LC och felfritt i hoppningen. Detta hände icke, hoppningen på grund av mig och dressyren för att Hampus var så tjurskallig. Nu är jag jäkligt motiverad, speciellt på dressyren. Skillnaden nu mot då är att han blivit otroligt mycket bättre och att jag lärt mig rida honom bättre. Kanske de små ponnysporrarna i plast jag fått låna höjt motivationen inne på ridbanan också, men då slipper jag sitta och tjata vilket är ännu värre. Så i regnet, blixten och åskan körde vi dressyrprogram på banan. Det gick hyffsat bra, när jag kom ihåg banan och började tjata på mig själv att sitta rätt och rida. Tänd honom kanske lite väl mycket, så han ville galoppera när vi skulle öka traven, men sånt är ju bara roligt. Dock är jag osäker på högergaloppen, han galopperar, men jag är inte hundra på att han galopperar rätt. Får be Jossan kolla någon gång innan det är dags. Galopp är bra, rätt galopp är bättre. Men tja dressyren hänger mycket på mig, fina vägar, rätt vägar gud vad jag skämdes och var arg på mig själv när jag red fel, första och enda gången det ska hända.

När vi kommer till hoppningen är det lite att tuta och köra, höjden ska inte vara några problem, får se till att driva ordentligt bort från utgången och att ha spö strategiskt placerad. Styra rätt på hindren och rama in så ska det förhoppningsvis gå vägen. Det är dags för den där första rosetten nu banne mig. Han älskar ju att hoppa så det vore så kul att allt blir rätt för en gångs skull.



Har gått runda och ropat och skrammlat med godis. Det jag lade ut tidigare idag var orört, men jag hittade ett till ställe jag ska lappa imorgon i närheten av där Nostippen befann sig igår. För många lappar kan det aldrig bli. När jag började min promenad ser jag en svar/vit katt en bit bort och för några sekunder är jag bergsäker på att det är Fläcken, så jag stannar till och lockar och nä den kommer närmare så ser jag att det är Mao istället. Tungt i hjärtat. När man är ute och letar och verkligen vill hitta, blir det nästan så att man ser det man vill tillslut. Till exempel hade jag nästan övertygat mig om att Nostippen satt vid försökolan och spanade och var tvungen att ta vägen igenom gården för att övertyga mig själv om att det bara var en rosbuske.

Jag lämnar dörren på glänt, det finns kattmat både ute och inne och så väntar jag och hoppas. Imorgon ska jag kolla godisstatusen, försvinner de så överväger jag att ställa fällan där imorgon natt och vaka, men vi får se imorgon.

Det Positiva: Duktig häst
Det Negativa: Blixt och Dunder

Imorgon är en annan dag...


Over and Out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0