Äventyr i Skånska berg

Äventyr att rapportera. For från Linköping vid ett på fredagen, söderut, genom smålands mörka skogar. Var framme nästan först av alla och byggde vinskydd. Det blev vackert blått och lagom stort, speciellt som vi byggde ihop oss med restan av Östergötland och Sörmland plus att vi fick lite skånska gäster också. Hade lite trevligt mys vid elden som sedan fortsatte i vindskyddet. Lite oväntat, men inte ovälkommet upptäckte jag. Plötsligt kändes allt så himla bra, tror aldrig att det känts riktigt så här förut. Sov inte så mycket på natten, låg bara och myste och hörde på regnet som smattrade och vinden som slet i pressen.

Morgonen tillbringades i sovsäcken, ätandes frukost. Det absolut bästa sättet att inta mat kan tilläggas. Förmiddagen var det grottutforskning, det var kul, men min energi tog slut så det blidde ingen klättring under eftermiddagen, då slappade jag bara och tittade på kor. På kvällen lagade vi finmiddag på sormkök och fixade chokladpudding som smarrig efterrätt. Sen var det mystaime vid lägerelden ibland som även denna natt blev mys i vindskydd större delen av natten, dock lite mer sömn än tidigare. Sen åkte vi hem ganska så tidigt, alltid folk som ska passa tider hit och dit. Trevlig biltur sittandes brevid mysis <3

Jag bara går omkring med ett konstant leende nu mer. Ibland så bara kommer jag på mig själv med att tänka jobbigt komplicerande tankar, men de flyger lätt vidare. Väldigt bra distration måste jag säga. Det var inget jag planerade eller tänkte så mycket på heller. Det bara hände och det känns så naturligt, inget framfantiserat av mig i förväg, utan bara lätt och enkelt. Det kanske inte kommer att förbli så, men jag tänker passa på att njuta nu och inte försöka tänka fram olika vägar man kan gå härifrån.

I övrigt är jag fortfarande trött, men tycker att det börjar ge med sig. Kanske är det bara en illusion eftersom jag tänker en massa glada tankar, men vaddå, man får väl och njuta av det också.

Det Positiva: En hand i min och läppar som möter mina
Det Negativa: Fortfarande trötthet


Dina armar omkring mig då vi sittter vid elden, ger mig trygghet och glädje.

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0