tildans

Den 19 januari idag och Jossans årsdag.

Fyra långa år, så mycket som hänt och förändrats. En sådan lång resa som gjorts. Jag har fortfarande inte hittat någon som blivit det hon var för mig. Ingen som har blivit den där människan man går till med funderingar och tankar om Maxim eller hästar i allmänhet, ingen som man litar på till 100% och som i så stor grad delar synen på hästar. Visst har jag bra människor runt omkring mig absolut, men ofta är det något man inte håller med varandra om, ofta har de inte haft samma typ av hästar som en själv eller på samma sätt som en själv är van vid. Ofta hjälper det ju att följa sunda förnuftet, ofta kan man fråga andra över internet, men ibland känns det ensamt och ibland känns det jobbigt att behöva strida och försvara sin hästhållning. Och vissa dagar är jag glad över att vara ensam i stallet om kvällarna eftersom jag inte orkar mer. Längtan efter något eget börjar gro, men jag vet också hur mycket jobb det är, eller anar i alla fall.

 

Att så lång tid har gått känns märkligt, nu har hon varit borta längre än vad jag faktiskt hade henne i mitt liv. Hon följde med mig ut på hästletarjakt, trodde på att jag kunde klara en unghäst och under den korta tid Maxim bodde hos henne hjälpte hon mig så mycket hon kunde. Livet kändes otroligt orättvist när hon inte fick finnas kvar.

 

och förtjänar att vila tillslut.