Kendon

Att starta något nytt

Att lämna något annat.

 

Jag har varit på både min första och andra kendoträning här i Uppsala nu.

Sjukt nervös innan, men jag vill ju inte släppa kendon helt så det var bara att bita ihop. Och det gick bra tycker jag. Och var inspirerande, tyckte att 5 "nya" personer första gången (två helt nya, tre jag träffat på tävlingar/läger tidigare) var ganska lagom för mitt första pass. Det är ju samma sport, samma tekniker, men uppläggen av passen, detaljerna och undervisningsstilen är annorlunda. Känslan efteråt var bra, kändes som om jag fokuserade och gjorde mitt bästa. Tacksam för att fokus i början låg på kata och sedan lite rustning grundtekniker och ji-geiko på slutet. Vi ägnade katadelen åt 7:an, några var ganska nya på den katan och jag gillade sättet som instruktören använde för att lära ut den. Vi fick repetera delar av katan (inte nödvändigtvis i den ordning de sker) med lite olika fokus på områden, innan vi körde hela. Och såklart finns det detaljskillnader mot för vad jag är van vid, men inget jag reagerade starkt på. Grund i rustning gick okej, en hel del Do, vilket som vanligt fungerade bra ibland och mindre bra ibland. Ji-geiko, kul att köra mot nya människor. Och även om jag känner mig ur form så tyckte jag själv att det fanns glimtar av den kendo jag kan köra.

 

Och jag måste ge ett stort plus till intruktören, någon jag sett upp till sedan jag var 3 kyu allra minst. Han var väldigt bra på att uppmuntar och ge feedback både under och efter passet. Det är väldigt inspirerande både att se honom köra kendo och köra med honom. Jag har reflekterat över vad skillnaden egentligen är, jag ser ju upp och inspireras av de flesta intruktörer jag tränar för, men i en vardagssituation är inte inte så att jag får uppenbarelser av min egen kendo på samma vis. Ibland tror jag att det behövs andra ögon helt enkelt.

Aja, duktig är han helt enkelt och som det känns nu är detta vad min kendo behöver. Inspiration i vardagen, vi får väl se hur länge det håller i sig. Och vi får se hur mycket jag vill ge kendon framöver, men efter det här välkomnandet känns det mycket lovande. Men visst kommer jag sakna mitt älskade LBK.  

 

Var även på träning denna vecka, även den gick helt okej. Inte samma uppenbarelsekänsla, men jag börjar känna att jag har lite koll på teknikerna i allafall och jag kände mig hyffsat snabb och kontrollerad. Dock är det ju ganska nedslående att inte ha så mycket ork, efter 1,5 ji-geiko var jag redo att packa och gå hem ungefär. Mot slutet körde vi något som kallades oimio-geiko(?), halva gruppen ställde sig på led vid kortväggen och den andra halvan ställde sig med jämna avstånd som mottagare mitt i mot. Sedan körde man en och en, Kote-Men, Kote-Do och Kote-Men (vi hade tre mottagare) sedan samma tillbaka till sin kö igen. Så snabbt man kunde. Vi körde två gånger var och så bytte vi mottagare. Efter det körde en övning som någon kallade "Ring of fire" Vi stod i en ring och en var i mitten, sedan när man fick kontakt med den i mitten skulle man hugga Men och den kontra Do och så fortsatte det tills det blev kaos ungefär, rätt så kul, men förvirrande att vara i mitten, blev lite snurrig. Det känns positivt att jag kommit igång lite, ska försöka testa något söndagspass framöver också, men onsdagar passar mig annars rätt så bra, speciellt i höst när träningen kommer ligga tidigare, då kan jag gå direkt från jobbet, antingen uträtta ärenden eller jobba in flex. Alternativt fixa stallet på morgonen och sedan börjar jobba lite senare så att det klaffar ännu bättre.

Den som lever får se vart det leder

 

Over and Out

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0