Kendoträning

Eftersom tävlingen igår mest bara gav energi istället för att bara ta (jag brukar däcka som en död säl i soffan och sova ett par timmar efter nästan varje tävlingsdag), så orkade jag med att ta mig till dojon och träna lite på kvällen. Det var ett jobbigt pass för kroppen, men inte för flåset. Vi började med uppvärmning och sedan hade vi lite fys-övningar, situps, armhävningar, rygglyft och plankan. Så nyttigt, men kul är det ju inte. Jag saknar den perioden när jag och Lollo varje vecka sprang 5 km och gjorde fysövningar efteråt, det är ju roligare när man inte håller på att dö efter tio situps liksom, eller plankan, jag avskyr den, men jag vet hur bra den är och hur mycket jag borde göra den, både för kendon, ridningen och det vardagliga livets skull.
 
Sedan ägnade vi i allafall en timme åt bokken-kihon och nu börjar jag kunna ordningen också. Katorna kan jag, men eftersom jag inte kört dem så ofta blandar jag gärna ihop dem och kör i fel ordning, vilket ju kan bli lite pinsamt, men nu börjar det som sagt sitta, övning ger färdighet. Förutom Anders, Lollo och jag själv fick övriga på passet träna på att knyta Men några gånger, knyta på ett snyggt och korrekt sätt (och snabbare för fortsättarna), vi gick runt och kollade hur det såg ut, det knepigaste är att försöka förklara hur man ska knyta ett "minustecken" på rosetten bakom huvudet. Jag minns själv hur svårt det var i början, nu kan jag inte knyta "plustecken" över huvudtaget, alla mina rosetter är prydliga minustecken, men det tog ett tag innan jag kom dit. Till slut fick alla till det i allafall, så då fortsatte vi träna lite utan Men, kirikachi, både med Men och med Do. Kände mig otajmad och dålig, långsam och trög, så mer kirikachi borde jag öva. Men mest av allt behöver jag köra ji-geiko som en galning i 1,5 vecka framöver, ska ju åka och tävla i Malmö veckan efter påsk. Var ett tag sedan jag var på Sugo nu och det ska bli kul. Bli bara tävling för egen del på lördagen i Dam och Dan-klass, burkar vara ganska så nöjd med det. Jag känner mig väl inte så där jättetaggad, men ska försöka göra mitt bästa. Mest åker jag för att göra ännu en tävlingsresa med LBK och umgås med mina fina kendovänner.
 
Ibland har jag funderat över varför jag inte gillar att tävla i kendo, men tycker det är rätt så kul med min häst. Men det är ju så, har jag kommit fram till, att jag tränar inte kendo för att jag har ett intresse för Japan, för svärd eller de tekniksa detaljerna och betydelserna. Jag tränar det för att det är himla kul, ett bra sätt att avreagera sig på och för att det utmanar och utvecklar mig som person. Jag är inte högljudd av mig, men kendon har lärt mig hur man skriker. Jag ses som lugn och snäll, men kendon har låtit mig uttrycka det där andra, det där vilda som behövs för att ta poäng, för att ta intiativ, som jag sällan eller aldrig tagit fram innan. Jag tror att jag i och med kendon beter mig mer som jag ser mig själv och så som jag skulle vilja att även andra människor som inte känner mig speciellt väl också såg mig.
 
Blev ett lite djupare inlägg här än vad det var tänkt, men så är det ibland när man funderar över sitt liv så mycket som jag gör nu. Imorgon är det dags igen!
 
Det Positiva: Dojon
Det Negativa: En oroande känsla
 
Don´t be mad

Over and Out
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0