tildans

6 veckor av tysthet. Om man vill läsa om mitt underbara äventyr i Australien kan man göra det på min resdagbok HÄR. Jag kommer inte att skriva så mycket om den här på bloggen, men därimot tänker jag kicka igång den här omstarten med att göra lite fotoinlägg från resan. Mest för att resdagboken är trög att ladda upp bilder på och för att även de som inte har facebook ska kunna se vad jag har haft för mig.

 

Men, nu är jag alltså hemma igen. Och efter ett stopp i Västerås för att gå på så underbart fint bröllop, eller ja, bröllopsfest eftersom mitt plan landade mitt i själva vigeln, så landade vi hemma i Linköping igår kväll. I morse kom jag upp bra, hann njuta av frukost och sedan ge mig av till stallet i god tid. Det kändes lite konstigt att sätta sig i silverbilen igen, men ändå välbekant och vägen till stallet såg ut som den brukar, bara väldigt mycket grönare än när jag åkte.

 

Jag kom fram och efter att ha läst lite i boken om vad Maxim varit med om (blivit rädd för kor och traktorer) gick jag ut till hagen för att hälsa på honom. Han hörde mig inte när jag ropade från grinden och heller inte när jag var halvvägs genom hagen (eller så låtsades han, komma har efter 6 veckor liksom och tro att man ska bli välkomnad av öppna famnen, humpf.) men när jag var några meter ifrån bestämde han sig för att komma fram i allafall och han gillade att få morot och bli kliad i pannan och i öronen. Sedan gick vi upp till stallet tillsammans och jag hann klia och borsta en stund innan hovslagaren dök upp. Med både slickgodis och öronkli så skötte han sig fin och fötterna blev omhändertagna, ena framhoven är lite sprucken och ganska ful, hoppas det torkar upp snart så det inte blir värre.

 

När hovslagaren var klar tog jag fram saxen och tog itu med manen. Ingen som vågat klippa den medans jag var borta så den var lite ostyrig, fick klippa ner den ganska rejält. Maxim tyckte att jag var tråkig! Komma här och klippa man, jag tänker inte stå stilla, så det så! Men till slut gick det hyffsat, får fixa det sista en annan dag när humöret är lite bättre. Mötte också K i stallet som är en av dem som tagit hand om Maximen och hon berättade om gårdagens äventyr. Blöt asfalt, långtradare och en mycket upprörd fjordkille som gick i något passageliknande för att det var så spännande. Men allt hade gått bra och han hade fått klättra i backar också och blivit trött.

 

 

Tillslut så kom jag så långt som att borsta hela hästen och få på sadel och träns så vi kunde ge oss ut en sväng. Skrittade med långa, glada steg ut från stallplanen och det kändes fin att sitta i sadeln igen. Vi gick upp till ridbanan, skrittade lite och travade även lite, matten orkade inte så mycket, men ville känna lite på sin häst i allafall. Han kändes fin, lite vingligare än när jag åkte, men det kanske beror på min ridning och lite stel, men mjuk och fin i munnen som vanligt.

 

Sedan blev det mer borstning och mys innan han fick gå tillbaka till sina kompisar och matte mockade, gjorde rent en sadel och stökade omkring ett tag till i stallet. Hans trotjänande grimma, som jag vann på Fjord-SM för två år sedan. Grimman som startade det hela kan man säga eftersom Jossan då tyckte att jag skulle hitta en häst som kunde ha grimman, fick idag pensioneras, den var lite väl sliten nu och eftersom jag har ett förråd med fina, hela grimmor var det bara att plocka fram en sådan och se glad ut.

 

Imorgon ska vi ut tänkte jag eftersom jag är ledig ytterligare en dag ska vi rida på förmiddagen. Kanske matte vågar sig på att galoppera också. Får se vad träningsvärken säger.

 

Det Positiva: Underbara hästen

Det Negativa: Muskler som försvinner

 

Over and Out