Saknad och längtan
Då och då sätter jag mig ner och börjar knåpa med mina bildinlägg från resan, fortfarande en hel del kvar och det gör att man tänker tillbaka, saknar, minns och längar.
När vi var ute och äventyrade i Australien diskuterade vi en del om våra liv och vad vi vill förändra i dem. När man kommer en bit ifrån kan man ibland se saker med större tydlighet. Massor med planer kläcktes, allt för att må lite bättre i tillvaron. Nu har jag varit hemma i några veckor och visst några förändringar har jag gjort, men jag har också insett vad som är absolut viktigast för att jag ska fungera. Sömn. Jag måste sova mer, gå och lägga mig på kvällarna så att jag kommer upp och orkar med dagen. Det är den största utmaningen som ligger framför mig.
På resan var det ganska enkelt. Det blev mörkt på kvällarna, ganska snabbt, vi hade oftast inte tillgång till dator/tv och ofta gjorde vi saker hela dagarna så att vi var väldigt trötta tidigt på kvällen och då gick vi och lade oss. Herregud, i början somnade jag innan nio på kvällen och tror inte att det berodde bara på tidsskillnaden, sedan vaknade jag tio timmar senare av mig själv. Nu tror jag inte att jag behöver tio timmars sömn, men åtta skulle inte sitta så fel och det borde inte vara så svårt att uppnå tycker man. Men det är det.
Och nu när jag varit hemma ett tag känns det lite som en dröm, allt vi upplevde och alla platser vi besökte. Jag vet att det hände, men samtidigt som det inte var så länge sedan så känns det som en evighet. Och även om jag älskar mitt liv här hemma, så hugger det till lite i hjärtat av saknad varje gång jag ser ett foto, varje gång jag går in på min facebook och ser att det nu är drygt två månader sedan jag blev taggad på platser i Adelaide. När vi var på vår tur i den Röda öknen skulle vi när vi presenterade oss för resten av bussen tala om vilken sorts superkraft vi helst av allt skulle vilja ha. Många sa att de skulle vilja teleportera sig och det vill jag också. Tänk om avstånden inte var någon begränsning och man kunde få ut allt det bästa av båda världarna.
Så jag fortsätter med mina bilder, håller mina minnen nära hjärtat och börjar drömma om ännu en resa, ännu ett äventyr.
Det Positiva: Det mesta finns kvar för ett återbesök
Det Negativa: Saknad
Part of me
Over and Out
Kommentarer
Trackback