Söndagskendo
Efter tre timmar kendo på söndagen är man alltid lite extra stel på måndagen. Idag har hälsenorna känts ovanligt spända och armarna vill inte riktigt sträcka sig ovanför huvudet. Ska försöka motverka det hela med en promenad och lite extra stretching så får vi se.
I allafall så var det Erik som höll i passet igår. Vi började som vanligt med lite uppvärmning, ganska mycket huggande och sedan 100 haiasuburi, i ett tempo som jag med nöd och näppe fick in, sackade jag efter lite så kom jag helt ur takt och fick börja om för att hitta den igen. Så man var lagom klibbig när man fick ta på sig Men.
Vi körde lite grundhugg, Stora Men, Kote och Kote-Men om jag inte minns fel. Det kändes bra överlag, sedan körde vi kirikachi också, jag försökte verkligen koncentrera mig på att den skulle bli bra då graderingsdatum är satt till om tre veckor och det kändes helt okej, men tajmingen, speciellt bakåt kommer av sig ibland. Sedan körde vi en massa kakarigeiko och ji-geiko ett varv. Jag försökte koncentrara mig på mina attacker och inte på vad den jag mötte egentligen gjorde, vilket är svårt när någon plötsligt börjar med underligheter. Överlag kändes det bra, men det är svårt att köra mot dem som inte har tränat så länge, mycket svårare än mot någon som vet vad den håller på med. De mot Anders och Erik kändes till exempel mycket bättre än de jag körde mot förra terminens nybörjare, det är liksom lättare att köra sin egen kendo mot dem. Jag försökte träna på Men-hugg också, våga nå, våga satsa, det är svårt, men det gäller att jobba vidare på det. Mot Stina fick jag till några som kändes rätt så bra i allafall.
I slutet av passet fick vi plocka av oss rustningen och köra lite styrka. Armhävningar, sip-ups och rygglyft och sedan ordentlig stretching på det. Mina innerlår har nog aldrig varit så utstretchade som de är nu, vi fick vara i par och trycka ut dem på varandra och fy tusan vad ont det gjorde, men idag känns det helt underbart.
Sedan stannade jag kvar på nybörjarträningen också, en tapper nybörjare var det som dök upp så han fick privatundervisning av Kalle och jag var mottagare. Först så började vi med lite fotarbete dock, måste få in att den vänstra foten ska bli snabbare att samla ihop, även om jag är trött så ska det vara så automatiskt. Sedan övade vi också attacksteg och även där måste jag ta i ordentligt så att jag kommer någonstans. Det blev väldigt tydligt när vi lade shinaien på golvet och skulle hoppa dess längd, jag lyckades tillslut, men så ska ju attacksteget vara hela tiden. Ännu en övning som går att öva hemma, om man tar tag i sig själv och inte är så jäkla lat hela tiden.
Jag fick sätta på mig rustning resten av lektionen och vara mottagare, inga nya blåmärken idag vad jag sett hittills och huggen blev bättre och bättre hela tiden. Det var en väldigt skillnad i slutet av passet jämfört med i början, så privatundervisning lönar sig.
Hemma väntade en kaka på mig som jag glatt mumsade på medan jag fastnade för en film på tv:n, söndagskvällar är bra trevliga ändå.
Det Positiva: Träna
Det Negativa: Sliten
Kaka!
Over and Out
I allafall så var det Erik som höll i passet igår. Vi började som vanligt med lite uppvärmning, ganska mycket huggande och sedan 100 haiasuburi, i ett tempo som jag med nöd och näppe fick in, sackade jag efter lite så kom jag helt ur takt och fick börja om för att hitta den igen. Så man var lagom klibbig när man fick ta på sig Men.
Vi körde lite grundhugg, Stora Men, Kote och Kote-Men om jag inte minns fel. Det kändes bra överlag, sedan körde vi kirikachi också, jag försökte verkligen koncentrera mig på att den skulle bli bra då graderingsdatum är satt till om tre veckor och det kändes helt okej, men tajmingen, speciellt bakåt kommer av sig ibland. Sedan körde vi en massa kakarigeiko och ji-geiko ett varv. Jag försökte koncentrara mig på mina attacker och inte på vad den jag mötte egentligen gjorde, vilket är svårt när någon plötsligt börjar med underligheter. Överlag kändes det bra, men det är svårt att köra mot dem som inte har tränat så länge, mycket svårare än mot någon som vet vad den håller på med. De mot Anders och Erik kändes till exempel mycket bättre än de jag körde mot förra terminens nybörjare, det är liksom lättare att köra sin egen kendo mot dem. Jag försökte träna på Men-hugg också, våga nå, våga satsa, det är svårt, men det gäller att jobba vidare på det. Mot Stina fick jag till några som kändes rätt så bra i allafall.
I slutet av passet fick vi plocka av oss rustningen och köra lite styrka. Armhävningar, sip-ups och rygglyft och sedan ordentlig stretching på det. Mina innerlår har nog aldrig varit så utstretchade som de är nu, vi fick vara i par och trycka ut dem på varandra och fy tusan vad ont det gjorde, men idag känns det helt underbart.
Sedan stannade jag kvar på nybörjarträningen också, en tapper nybörjare var det som dök upp så han fick privatundervisning av Kalle och jag var mottagare. Först så började vi med lite fotarbete dock, måste få in att den vänstra foten ska bli snabbare att samla ihop, även om jag är trött så ska det vara så automatiskt. Sedan övade vi också attacksteg och även där måste jag ta i ordentligt så att jag kommer någonstans. Det blev väldigt tydligt när vi lade shinaien på golvet och skulle hoppa dess längd, jag lyckades tillslut, men så ska ju attacksteget vara hela tiden. Ännu en övning som går att öva hemma, om man tar tag i sig själv och inte är så jäkla lat hela tiden.
Jag fick sätta på mig rustning resten av lektionen och vara mottagare, inga nya blåmärken idag vad jag sett hittills och huggen blev bättre och bättre hela tiden. Det var en väldigt skillnad i slutet av passet jämfört med i början, så privatundervisning lönar sig.
Hemma väntade en kaka på mig som jag glatt mumsade på medan jag fastnade för en film på tv:n, söndagskvällar är bra trevliga ändå.
Det Positiva: Träna
Det Negativa: Sliten
Kaka!
Over and Out
Kommentarer
Trackback
