Kolmården

Jag var till kolmården i helgen, det var väldigt överväldigande och jag förstår verkligen människor som åker dit två dagar. Man hinner verkligen inte allt. Vi var där när de öppande och gick en timme innan de stängde och visst hann vi med det mesta, men verkligen inte allt som man kunde göra och kanske inte så nogrannt som som man hade velat. Nu hade vi inga barn med oss, bara en kendotränare som började tjata om glass (sedan började vi alla tjata om glass så då gick vi och köpte glass) men tänk om man hade haft med sig små barn som springer omkring, blir trötta, skriker och allmänt jobbiga. Eller det kanske har med uppfostran att göra, jag blir alltid lite facinerad när barn sätter sig på backen och skriker rätt ut. Om jag någonsin skaffar barn måste jag fråga mina föräldrar hur det gjorde, mina syskon och jag har aldrig betett oss så, vad jag minns, helt enkelt för att det vi visste att det var något oacceptabelt.

Men nu ska vi inte komma in på barn, istället ska jag berätta om vår resa och hur det hela började. I ett år har vi haft besök av James i kendoklubben, han kommer från Australien och i våras när det började bli tal om att han skulle åka hem och vi satt i bastun och talade om jag vet inte vad. Men något som i allafall jag förknippar med Sverige och som han inte hade sett är älgar. Rast beslutade vi att han behövde se en älg innan han åkte hem. Här i Linköping är det ju lite svårt att ordna och att åka till älgtätare områden i landet garanterar ju inte att man får se en. Tack och lov ligger Kolmården på behändigt avstånd. Så "Project: Let James see a moose" började och efter mycket om och men och fram och tillbaka kom vi fram till att Lördagen som var var det enda datum som passade på alla (eller nästan alla). Sagt och gjort, halv nio tog vi tåget och sedan bussen och anlände till parken precis när de öppnade. Det började inte så bra eftersom både vargen och lodjuret vägrade att visa sig i värmen. Lo är ju alltid svårt och ärligt talat är jag inte förvånad över att de inte ville visa sig, det var väldigt varmt och mycket (skrikande) barn. Vi hade lite bättre tur med björnarna och även en ståtlig påfågel kom i vår väg, sedan fick han syn på en påfågeltjej och fick helt andra saker att tänka på.

Kolla på mig, jag är störst, bäst och vackrast...

 

Vi kollade i allafall runt på lite djur, klappade getter, åh, killingarna var så söta! Kollade på när rovfåglarna visade upp sig, en papegoja ville inte vara med utan klättrade hellre på utisdan av sin bur. Slagfalken tog en lite flygtur och skrämde slag om områdets övriga fåglar. Hon kom tillbaka tillslut så vi också fick se henne. Det bästa tror jag var när en av de större, lite klumpigare fåglarna flög över publiken och höll på att krascha in i Anders hatt. Det var häftigt i allafall och även fast de är tränade så var det inte alltid de gjorde som de blev tillsagda utan flög iväg på egna äventyr. Efter det var det dags för asiatisk mat till lunch, efteråt gick vi på delfinshow, det var helt okej, jag tror jag tyckte att det var bättre och mer imponerande när jag var mindre. Men delfinerna var fina och vi slapp regnet, någon gång ska jag simma med delfiner, helst i det fria då. Vi spanade också in sälarna och pingvinerna när vi ändå var där (och det var också tak där så vi slapp det värsta regnet). Så åkte vi den nya safarilinbanan också! Bästa uppfinningen de kommit på tror jag. Även om djuren var trötta av värmen och mest sov. Men man fick se dem ordentligt från luften.

Efter det kollade vi in lite fler djur, jag misstog noshörningarna för stenblock till exempel och sedan kollade vi på elefanter och det sötaste djuren för dagen: surikater.

Har bara en sak att säga: Ge mig!

 

Vi avslutade med det vackrast djuret (plus en sovande varg).

En härlig dag som, efter att vi kommit tillbaka till Linköping, avslutades med fest i Stora Dojon. Vet inte om jag ska skriva så mycket om det, det hände en massa konstiga saker, folk blev skadade åt höger och vänster (mest deras egna fel faktiskt). Det var mycket suspekt musik som spelades, men mest av allt så blev det många skratt och många historier som berättades.

 

Love you all, even when you do stange thing or say something insulting.

 

Det Positiva: Dag med vänner, gamla och nya

Det Negativa: Om man tränar karatesparkar mitt i natten gör det ont dagen efter

 

I feel free

 

Over and Out

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Elinor

åh vad kul! nu blir jag allt lite avis :P längesedan vi var på Kolmården :) men jag minns det med glädje! :)



angående det där med att vi aldrig satt oss och bölat har pappa berättat för mig många gånger... vi testade men upptäckte att det inte hjälpte och då lärde vi oss att inte uppföra oss så :) jag tycker vi fått en sån bra uppfostran :) Johanna berättade för mig om en kompis som satte sig och skrek på golvet i en mataffären en gång, eller hon gjorde så ofta och då fick hon som hon ville. Men en dag tröttnade mamman och när ungen satte sig och började skirka och böla så gjorde mamman samma sak. Ungen tyckte det var så pinsamt att hon aldrig mer gjorde så :P haha också ett sätt :P



stor kram på dig <3

2011-06-13 @ 19:55:46
URL: http://ellenelinor.blogg.se/
Postat av: Inger

Du och dina systrar är famastiska på grund av de ni är med hjälp från omgivningen, bland annat era centrala uPpväxtförhålanden, dvs era förärldrar. Men det är inte enbart det som avgör utan dina/era personlighetEr som fått växa i takt med ert liv. Lev och njut!

Massor av kramar,

Inger

2011-06-15 @ 23:40:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0