It`s better then ever!
Jäklar var kul Kendo är igen! Jag inser att jag behövde en period med lite mindre träning för att få längta lite igen. Visst att köra tre-fyra pass varje vecka är också kul och väldigt utvecklande, men i långa loppet blir man väldigt tröttkörd både i kroppen och i huvudet. Så nu har det av olika orsaker blivit en gång i veckan och även nu dröjer det en vecka innan nästa pass eftersom jag ska springa Blodomloppet imorgon och dessutom börja tidigt på fredag och då klämmer man inte enkelt in en sen torsdagsträning. Även om jag efter idag var väldigt subörjagen, men jag har lovat mig själv att börja lyssna på både min hjärna och min kropp och prioritera lite annorlunda, i allafall över sommaren. Till hösten kommer det att satsas lite igen, både inför tävlingar och inför att klara nästa gradering som hägrar i fjärran. I sommar ska jag naturligtvis träna så mycket jag orkar och kämpa för att bli bättre på alla sätt, men jag tror att jag måste få in lite annan träning också, speciellt komma igång och springa lite. Sedan så blir det ju lite satsning på hästarna två månader framöver och det ska få ta lite tid om jag då inte orkar lika mycket kendo så får jag försöka acceptera det, det kommer att bli en utmaning.
Dagens träningspass då, det var väldigt roligt och delvis det jobbigaste på länge. Erik som var tränare och vi var sex stycken totalt, hälften med rustning, hälften utan. Efter uppvärminen gick vi ut hårt och körde tio minuter Kiri-kaeshi, lagom trött efteråt, fick andas lite och sedan köra på med små Men i tio minuter. Vi körde dessa övningar i tre-grupper och det gjorde att man hann andas lite och precis orka en gång till. I den första övningen tänkte jag inte så mycket utan bara körde, men när vi körde små Men försökte jag tänka lite mer. Efter en kort vattenpaus hade vi en "Argaleken övning" vi skulle stå jättenära och förestäla oss själva som farliga och den ena skulle göra ett starkt kiai och målet var att flytta motståndaren. Skitsvårt! Sedan på med Men igen och köra lite långsammare små Men med seme och kiai innan, försökte tänka ännu mer på attacksteg, hugg och att hålla mig på en rak linje, ganska nöjd ibland, det är bra med linjer i golvet som man kan följa. Sedan skulle vi gå över till Kote. Vi parade ihop oss och den ena skulle köra Kote, Kote, Kote, attackera hela tiden över hela salen och sedan körde den andra tillbaka. Snabbast vann! Jag är väldigt dåligt på att springa bakåt, dessutom kompenserar jag fel och springer snett, hölla alla tre gånger vi körde denna på att kocka med paret till vänster om oss. Rakt bakåt ska det vara, alltid raka vägar! Framåt gick ganska bra, det är häftigt att göra attacksteg på attacksteg och svårt om man inte har något att hugga mot och därför tyckte jag denna övning var bra, jag måste som sagt bara bli bättre och känna mig säkrare i att springa bakåt.
Sedan hade jag, Erik och Joel matchträning! Tydligen har våra kära instruktörer blivit mycket inspirerade av sin SM-helg och nu ska det tränas mycket och mycket ska vi bli bättre på, de ska bli elakare också påstås det...
Vi körde i allafall matcher den som vilade dömde, ingen vila där inte. Det är det svåraste som finns, att se vad som är en ippon och inte, men jag dömde bara poäng på det jag var säker på. Vi fick inte köra kontringstekniker heller var det meningen utan bara gå framåt och vara elaka, jag blev utknuffad från banan en gång. Så går det när man leker med stora killar och inte tar sig undan tillräckligt snabbt. Det kändes väl rätt så bra, jag försökte hålla mitten, föll tillbaka till att öppna Kote för mycket några gånger och sedan försökte jag sträcka ut och ha spirit så det räckte. Träffade några gånger, fick någon poäng också, en som jag minns och är nöjd med, speciellt min sunchin efteråt.
Inte fick jag höra så mycket SM-historier som jag ville heller, men lite lyckades jag snappa upp, får vänta till nästa onsdag och höra mer då.
Nu är det sova som gäller, tidig morgon imorgon följt av en lång dag.
Det Positiva: Känner kendolusten igen
Det Negativa: Spänningar
A worrier of the night...
Over and Out
Dagens träningspass då, det var väldigt roligt och delvis det jobbigaste på länge. Erik som var tränare och vi var sex stycken totalt, hälften med rustning, hälften utan. Efter uppvärminen gick vi ut hårt och körde tio minuter Kiri-kaeshi, lagom trött efteråt, fick andas lite och sedan köra på med små Men i tio minuter. Vi körde dessa övningar i tre-grupper och det gjorde att man hann andas lite och precis orka en gång till. I den första övningen tänkte jag inte så mycket utan bara körde, men när vi körde små Men försökte jag tänka lite mer. Efter en kort vattenpaus hade vi en "Argaleken övning" vi skulle stå jättenära och förestäla oss själva som farliga och den ena skulle göra ett starkt kiai och målet var att flytta motståndaren. Skitsvårt! Sedan på med Men igen och köra lite långsammare små Men med seme och kiai innan, försökte tänka ännu mer på attacksteg, hugg och att hålla mig på en rak linje, ganska nöjd ibland, det är bra med linjer i golvet som man kan följa. Sedan skulle vi gå över till Kote. Vi parade ihop oss och den ena skulle köra Kote, Kote, Kote, attackera hela tiden över hela salen och sedan körde den andra tillbaka. Snabbast vann! Jag är väldigt dåligt på att springa bakåt, dessutom kompenserar jag fel och springer snett, hölla alla tre gånger vi körde denna på att kocka med paret till vänster om oss. Rakt bakåt ska det vara, alltid raka vägar! Framåt gick ganska bra, det är häftigt att göra attacksteg på attacksteg och svårt om man inte har något att hugga mot och därför tyckte jag denna övning var bra, jag måste som sagt bara bli bättre och känna mig säkrare i att springa bakåt.
Sedan hade jag, Erik och Joel matchträning! Tydligen har våra kära instruktörer blivit mycket inspirerade av sin SM-helg och nu ska det tränas mycket och mycket ska vi bli bättre på, de ska bli elakare också påstås det...
Vi körde i allafall matcher den som vilade dömde, ingen vila där inte. Det är det svåraste som finns, att se vad som är en ippon och inte, men jag dömde bara poäng på det jag var säker på. Vi fick inte köra kontringstekniker heller var det meningen utan bara gå framåt och vara elaka, jag blev utknuffad från banan en gång. Så går det när man leker med stora killar och inte tar sig undan tillräckligt snabbt. Det kändes väl rätt så bra, jag försökte hålla mitten, föll tillbaka till att öppna Kote för mycket några gånger och sedan försökte jag sträcka ut och ha spirit så det räckte. Träffade några gånger, fick någon poäng också, en som jag minns och är nöjd med, speciellt min sunchin efteråt.
Inte fick jag höra så mycket SM-historier som jag ville heller, men lite lyckades jag snappa upp, får vänta till nästa onsdag och höra mer då.
Nu är det sova som gäller, tidig morgon imorgon följt av en lång dag.
Det Positiva: Känner kendolusten igen
Det Negativa: Spänningar
A worrier of the night...
Over and Out
Kommentarer
Postat av: Johanna
Nästa onsdag blir det garanterat SM-historier, för då kommer jag träna ;)
Tycker du gör rätt i att prioritera ner kendon ett litet tag (så länge du åker på Sumi-lägret och kommer på några pass så att jag får slå på dig ;). Ibland behöver man en paus för att få upp motivationen (eller inte tappa den)
Trackback