Linköping Taikai, Gradering, Sayonaraparty...

... Kendohelg helt enkelt!

Nu är benen och framförallt fötterna riktigt möra, under träningen idag kunde jag knappt stå stilla för att det gjorde så ont i musklerna då. Under träningsmomenten tänker man inte så mycket på det, men när man står stilla och ska lyssna eller titta så känner man smärtan alldeles för bra. Avslutade i precis rätt tid innan jag hade lagt mig ner på golvet i en lite hög och vägrat kliva upp. Efter lite stretching så kunde jag i allafall röra mig någorlunda normalt.

Men nu började jag ju i slutet så vi går tillbaka till början.

Lördag morgon och dags för tväling. jag, Lollo och Stina bildade LBK2 och lottade startordning, reglerna var att man skulle köra i gradordning så att alla fick så jämnt motstånd som möjligt, men då vi har samma grad så lottade vi. Jag hamnade sist, vilket betyder att jag skulle möta alla de höggraderade i de andra lagen. Jippi var väl inte direkt tanken, men vi bestämde oss för att kämpa tappert och göra vårt bästa. I första matchen så börjar Stina med att gå oavgjort och Lollo tar och vinner sin match. Sedan var det min tur och här kommer dagens första läxa, det är inte en bra idé att stå kvar om någon som är bra mycket större än dig själv gör en attack imot dig. Flytta dig helst innan träffen eller vik av innan du blir överkörd eller i detta fall var det väl mer att jag flög iväg, landade på ena skinkan och var smått förvirrad i några sekunder. Sedan så försökte jag lite igen och så fölorade jag. Men den första matchen var jag ändå rätt så nöjd med för jag tyckte inte att jag gav mig så lätt.

Jag minns ärligt talat inte så mycket av matcherna, jag förlorade dem allihopa med 2-0, men är nöjd med de första tre ändå för då lyckades jag blocka lite och nästa träffa någon gång. Jag hann också flytta mig i tid en gång så att den jag körde mot missade. Den fjärde matchen minns jag bara att det gick snabbt och i den sista ställdes vi mot LBK1 och jag skulle möta Erik. Den är jag missnöjd med för jag borde ha kunnat gjort mer, nu blev jag lite feg och så gick det som det gick.

Det var en riktigt kul tävlingsdag i allafall, inte så stressigt och folk som höll reda på och knöt band i rätt tid. Det enda stressmomentet var när vi inte fick in några godkända shinaier. Min låste sig hela tiden och Stinas shinai var helt död med flera sprickor. Carro hade som tur var med sig ett gäng och vi fick in en klubbshinai också, så vi klarade oss tillslut. Ny shinai ska inhandlas med andra ord.

Efter tävlingens slut som slutade med seger i finalen för Wäxjö U (med en inlånade LBK:are) och prisutdelning där Lollo fick fighting-spiritpriset! var det dags att ladda om. Dagens viktigaste händelse graderingen!

Tidigare graderingar har jag alltid varit väldigt nervös, så nervös att det har påverkat hur jag presterat känns det som. Denna gång fick vi vänta medan några andra graderade och detta gjorde vi sittandes på rad i vid våra rustningar. Detta gav mig lite tid att lugna ner mig och blunda lite och koncentrera mig på allt och inget och slappna av. Mina tekniker under graderingen kändes väldigt bra också sedan vet jag inte riktigt hur ji-gikon kändes, men rätt så bra ibland, jag försökte vara framåt och attackera så bra jag kunde.

Innan hela graderingen så trodde jag att det skulle vara nervöst att gradera inför domare som man inte tränat med tidigare, men det var något jag inte tänkte på alls. På besök hade vi Patrick Bacquin 5dan från Malmö och Christian Levin 4dan från Växjö de dömde tillsammans med Anders.

Jag klarade mig förresten så numera är jag 2kyu!

Efteråt gick Patrick igenom lite om vad man ska tänka på. Hur man ska hålla kroppen och hur man ska hälsa på, allt ska liksom flyta och kroppen ska vara rak.

Vi hade lite fri keiko sedan och jag körde mot både Christian och Patrick. Patrick förklarade hur jag skulle sträcka ut för att få ett bra hugg. Och just där och då förstod jag, får hoppas att jag minns sedan också. Efteråt fick vi kommentarer från domarna om vi ville. Jag ska jobba på mitt fotarbete så att tajmingen blir bättre framförallt i kirikiachi. Sedan ska jag bli snabbare och får till lite bättre träffar i match.

Hungriga och trötta var det dags att ta sig till Kina Tai och kära buffé. Gott, gott, gott, friterat och ris och grytor. Sedan så blev det friterad banan och glass till efterrätt. Och en massa kendohistorier, sedan fortsatte det med fler kendohistorier på golvet i stora dojon och så blev det mycket senare än vad det var tänkt. Men så klart, som så ofta i kendosammanhang, värt det.

Upp imorse igen och släpade mig själv till träningslokalen. Blev mycket grunder idag och det var bra, i slutet fick vi köra kakari-geiko i grupper mot Anders, Mattias och Christian. Jag måste, måste bli snabbare, Christian föste mig med shinaien i första omgången, i andra lyckades jag hålla mig undan, men det är något jag måste börja tänka på.

Precis när jag tänkte börja klappa ihop blev det uppställning och avhälsning och diplomutdelning. Sedan försökte jag stretcha en massa och tog en lång varm dusch. Nu är jag nästan som ny, eller nej inte riktigt, men jag känner mig betydligt bättre än i morse. Nu ska städa lite, pysa iväg och handla lite gott och sedan ska jag mysa hos Johan ikväll.

Det Positiva: Massa lärdomar.
Det Negativa: Ont i skinkan

I want to be a samurai

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0