GlädjeKendo

Jag är inne i en period igen, en "älska-kendo-mer-än-mycket-annat"-period. Det har varit en svacka under hösten som jag inte riktigt vet berodde på, förmodligen överansträngning och stress. Nu börjar kendon kännas på banan igen, vilket har sin början i torsdagens pass där mina kote-Men (jag har nu fått det bekräftat) var ybersnabba och de bästa jag någonsin gjort. Inte samma känsla under dagens pass, men det var ett fint pass ändå.

För första gången på länge ett Anderspass också. Vi började med grunder som vi brukar, när vi gått igenom Men, Kote-Men (tyvärr inte samma känsla som förra gången..) och Do fick vi göra Kirikachi, försökte verkligen anstränga mig, förmodligen för mycket på att den skulle bli så korrekt som möjligt och att mina händer skulle lyfta hela vägen ovanför huvudet. Det kändes stelt och ansträngt och inte alls speciellt bra. (En idé tog just form i mitt huvud, jag ska orka upp på lördag och träna och kanske kan man övertala en Lollo, som har nyckel, att komma tidigare/stanna kvar och så kan vi öva kirikachi, men jag ska ju hinna med att rida i dagsljus också och adventsfika eventuellt, hmm, detta måste det kluras på).

Vi fick göra en gruppövning efter detta, tre i ena hönet på led, en i mitten på diagonalen och två i andra hörnet. Sedan började vi med Men, den som stod först i tregruppen började, mottagaren i mitten vände sig om och den första i tvågruppen attackerade och så vidare tills alla hadde huggit, då går den som stått i mitten och ställer sig sist i tregruppen och den första i tregruppen stäle sig i mitten och så börjar man om igen till alla har varit i mitten. Detta gjorde vi först med Men, sedan Nuki-Do, Debana-Kote, Kaichi-Do och zuriagi-Men. Sist körde vi att den som attackerade skulle göra små eller stora Men och den i mitten skulle reagera och kontra. Det var en kul övning.

Sist körde vi ji-geiko. Jag och Lollo körde en som jag tyckte var ganska bra, det var den första så jag var inte speciellt trött och därmed fastnade vi inte så mycket inne i tare-tare. Sedan så körde jag mot en av nybörjarna och då försökte jag tänka på att kontra och inte blocka, det gick bättre än tidigare även om mina händer ofta vill flyga upp och skydda. Så var det dags för ji-geiko med Anders, vilket kändes som en evighet sedan. Han var lite lurig idag, först försökte jag förstå vad han höll på med, men sedan försökte jag bara göra saker. Det kändes okej, han sa att jag var bra på att kontrollera mitten och det kändes bra också. Nu ska jag bara komma på hur jag ska bli bra med mina attacker och kontra, inte blocka! Det blev en ji-geiko till efter det och sedan hade vi nästan dragit över tiden så vi fick stretcha för oss själva i omklädningsrummet.

I övrigt har dagen varit lite upp och ner, just när man tror att man har kontroll så flippar världen runt och man vet varken ut eller in längre. Jag hoppas att allt ställs till rätta igen, på ett eller annat vis.

Det Positiva: Glädje
Det Neativa: Kli i ögonen

Happy feet

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0