tildans

Idag så fick jag den där fina känslan igen, hur underbar vår klubb är. Man känner sig så hemma där, även om man hälften av gångerna inte hänger med i vad samtalet handlar om. Ändå hör man dit på något sätt.

Träningen idag gick rätt så bra. Mycket teknikträning och det är alltid bra för mig, extra bra att inte behöva braka på en massa också, min vad mådde inte så bra där i början, men nu hoppas jag att den är ordentligt utstretchad. Vi fick öva mycket på attacksteg och Men-hug, kändes som om attackstegen förbättrades en del. Sedan återvände vi till kirikiash som jag knappt minns när vi trände senast, det var riktigt kul. Om man kör den mycket så kanske man blir lite trött på den, men enda känns det som om man ska köra den mycket för plötsligt så blir man bra. Eller plötsligt är det något som stämmer extra bra. Så tyckte jag att det kändes idag, betydligt mycket bättre än jag mindes.

Efteråt blev det ingen ustningsträning, min vad gjorde ont och så var vi bara tre stycken också som kände sig rätt så genomtränade. Vi körde enhandshugg efteråt istället, 100 med bara vänster, 50 med höger och 50 med båda. Innan slutet av träningen körde vi huggcirkel också, cirka 170 hugg där. Anders satt och tittade på när vi körde på efter träningens slut och var deprimerad för att han inte längre knäckte oss. Nu kommer han säkerligen att tänka ut onda övningar till nästa pass så att alla ligger på golvet och gråter.

På hemvägen smidde vi planer, de bara poppar upp i huvudet numera. Vår masteplan ska planeras och sättas i verket till hösten. Nu pratade vi också om springning och den japanska ramsan vi brukar sjunga i takt.

Ett rakt led med blåklädda personer i Gi och Hakama komme taktfast springande "Ichi ichi ichi ni...."

Fast innan dess måste man komma igång att springa också.

Nu ska ett diskberg bestigas innan sängen väntar...

Det Positiva: Vår klubb <3
Det Negtiva: Ostretchad vad...

With you I can do anything

Over and Out