Surt sa räven...

Jahopp, så var jag hemma från ännu ett kendopass. Kunde ha blvit ett yberpass om jag inte skulle ha fått svimningskänningar mot slutet så jag stod över allt det roliga. Inte kul alls, men kände att det var bättre att vila än att köra på och kanske stöpa med gallret före ner i backen, mitt ansikte har fått nog med stryk så det räcker för resten av livet.

Början var i allafall bra, med Andes blir det lite mer av det mentala känns det som och han kommer med bra tips om hur man ska andas och tänka. Sedan tränade vi på att hålla ut kiai också, det va jobbit, dessutom tappade jag bort mig hela tiden, var dock inte ensam, så det blev en del skratt. Sedan precis när vi ska börja gå över till lite roligare saker så börjar jag kallsvettas och må dåligt, plus att men trycker mot halsen på ett obehagligt vis och förvärrar allting. Så jag fick gå åt sidan och plocka av mig och ut i omklädningsrummet. Efter lite vatten så kändes det lite bätte, men händerna darrade fortfarande så jag stannade kvar där och tittade på när de andra hade roligt i ungefär tjugo minuter till. Surt, men sådant som händer. Ska äta och dricka ordentligt hela tiden fram till nästa pass och inte slarva.

Nästa söndag blir det exta långt också, för vi ska förbereda uppvisningen innan, ser fram i mot.

Det Positiva: No comments about the hands!
Det Negtiva: Missa ji-geiko.

Jorden snurrar fast jag står stilla.

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0