tildans

Efter en fredagskväll som i princip ägnades åt Star Wars började jag fundera vartifrån min fascination för svärd egentligen kommer ifrån. Nu kanske någon inte håller med om att ljussablar är svärd, men så är det för mig i allafall. Jag kom tillslut fram till att jag kan skylla allt på två saker, dels min pappa och dels på att jag började läsa fantasy i mellanstadiet. Min pappa gillar actionfilmer och jag gillar min pappa. För att få umgås bara med honom ibland så höll jag honom sällskap när han kollade på film. Min mamma och mina systrar har i princip noll intresse för den sortens filmer vi gillar så då hängde jag och min pappa liksom. Det är nog pappa som i stor utsträckning står för min motvilja mot skräckfilmer också eftersom han själv inte kollar på dem så har jag inte vuxit upp med dem heller, våld och slagsmål kan jag se hur mycket som helst av utan att må illa som en del gör av blod och liknande, men skräck och tryckt stämning klarar jag inte av alls istället. Nu blev det lite utsvävning också, men åter till ämnet, actionfilmerna lade nog grunden för det hela. Det var inte svärd med så ofta i dessa filmer, men det var det ond mot det goda som slogs mot varandra och det är ju ändå en bra början i en film.

Det som fick in det hela på svärden var fantasyböcker. Mtt första möte med denna värld var David Edding Sagan om Belgarion, det var de bästa böcker jag någonsin läst och jag läste dem om och om igen, samt alla böcker han skrivit i fantasygrenen. Här fanns en värld som inte var som denna, ingen mordern teknologi överhuvudtaget utan magi, pilbågar och svärd. Sedan fortsatte det av bara farten och kanske drog mitt intresse för historia igång någonting undermedvetet också. Eller så kanske det är så att alla flickor drömmer om en riddare med svärd som kommer ridande på en stolt häst och allt blir frid och fröjd och lycka. Jag kan väl erkänna att det var lite av det också, men allt eftersom åren gått har riddaren förändrats, fortfarande svärd och häst, men han behöver inte komma och rädda mig längre. Jag har nämligen ett eget svärd nu så jag kan slåss för mig själv. Genom åren har det också kommit en mängd filmer och böcker som bara ökar min fascination av svärd och andra världar, ett annat sätt att leva där problemen som finns här inte existerar. Sagan om Ringen till exempel och nu senast Sagan om Drakens Återkomst. Jag inser lite förskräckt att jag vill fly från verkligheten ganska ofta och det kanske är där grunden för min fascination ligger, svärd existerar ju inte normalt i det vanliga livet och blir det lite av en verklighetsflykt att fantisera om dem.

Jag har försökt fantisera ihop historier om svärd i den morderna världen, men då måste man ändra på så förfärligt mycket, det blir jobbigt, för det mesta jobbigare än att skapa en helt ny värld som man kan forma som man vill och få in sväden som en naturlig del i. Nu är ju inte mina världar så komplicerade som Eddings eller Jordans, mest för att jag är för lat för att skriva ner dem ordentligt, de finns inne i mitt huvud och det räcker gott och väl än så länge, även om jag lekt med tanken på att skriva ner dem. Jag har dock gott minne så någon gång kanske, när livet står stilla och jag inte har något bättre för mig ska jag berätta sagorna som jag fantiserat ihop sömnlösa nätter och långa bilfärder.

Inser att svärden funnits med en lång tid utan att jag egentligen märkt av det, det är först på senare tid, genom kendon, som jag på allvar börjat fundera över svärden. Jag tror att en av de största orsakerna till att jag tycker kendo är så roligt, förutom att det se jäkligt coolt ut, är att jag får leva lite i fantasin och vara någon som slåss med svärd.

Nu blir det inget mer funderande på svärd, jag måste plugga Miljöteknik och ikväll kommer Johan, men imorgon blir det kendo och då får jag besöka fantasin och slåss med svärd igen.

Det Postiva: Fantasin
Det Negativa: Verklighetsflykt

The sword that was broken will be hole once again...

Over and Out