jo, känns bra det här...
... eller tja, halvdåligt äv väl vad det känns som. Klockan är snart tio och skulle jag ha gjort som jag tänkt hade jag nog sovit vid det här laget. Istället sitter jag och äter en mycket försenad middag och filosoferar över dagens händelser. Allt är naturligtvis handlingens fel. Hade jag bara kommit iväg med mig tidigare så hade jag kunnat krypa ner under täcket nu och kanske till och med öppna min senaste bok för en trevlig bokstund. Men inte då, nu kommer matsmältningen att sätta igång så först går man in i nån slags paltkoma och sedan får man en massa energi så man inte kan sova. Jag kommer att funka i morgon, men det kommer att vara knappt det.
Cykelturen gjorde mig i allafall gott. Nu finns nyinhandlad mulsi blandning, prise vare maxis lösvikt där man kan välja och vraka samt olika spännande juicer som kommer förgylla frukostarna. Då det är torsdag idag och jag cyklade över campus mötte jag drösvis av glada människor i overall. Den första gruppen urskillde jag redan utanför Lambohov och av deras färg att dömma var det MatNat:are ute på något som jag drog slutsatsen var ett spritspår. Över campus var det fortfarande lugnt, klockan var ju bara sju, men nedanför märkesbacken kom ett gäng i oranga overaller, med sig hde de en kundvagn som någon lycklig (?) blev skjutsad i. Måste erkänna att jag blev lite sugen på att gå ut jag med, men bara lite, mest för att min overall hänger långt in i förrådet och jag är otroligt lat av mig. Eller om jag känner så kanske jag inte är tillräckligt sugen.
Maxi gjorde mig lite halvt galen idag, vimsade omkring i någon slags hunger-yra och letade upp allt på listan. Tillslut var där bara kakao kvar. Jag letade och letade i vad som kändes som en evighet till min hjärna gjorde den logiska kopplingen, kakao=kaffe=kaffe och té hyllan? Där fanns det mycket riktigt kakao också så jag skyndade mig mot kassan, och har man sett, en kassa som blev helt ledig, den knep jag fort som attan. Så turen slutade ganska bra i allafall och även på hemvägen kantades färden av overallsklädda människor, nu började de så sakta samlas på campus också, även om jag misstänker att det återstår både en och två för och mellanfester innan de verkligen kommer in på själva kravallen, om de nu kommer så långt vill säga.
En rolig sak som jag kom på hände idag också. Det var en väldigt rolig jobbdag generellt, men en sak som få mig att fortfarande skratta lite för mig själv hände ganska tidigt på förmiddagen. Vardagar på simhallen kännetecknas av den stoa mängden skolor som kommer från hela Linköping för att låta sina elever undervisas av utbildade simlärare och något så när uppfylla läroplanen om att alla barn ska lära sig simma. Barn i mellanstadieåldern kännetecknas av att det är oerhört busig och ofta får man säga till både en och två gånger innan det händer något. Idag hade vi ett busigt killgäng på besök, Ann hade redan varit och sagt till dem, på sitt, kan jag tänka mig, lite bryska sätt. De busade nämligen i omklädningrummet och blev aldrig klara att lämna Simhallen. Så Ann bad mig gå förbi och kolla dem efter ett tag för att se till att de kom iväg. Så jag knallar iväg till gruppomklädningsrummet dit skolkillarna skickas. Det hä omklädningsrummet har den egenheten att den har en dubeldörr ut mot simhallen och denna leder direkt in till duschrummet, denna dubbeldörr öppnar man lättast med en tryck-knapp så att båda dörrarna flyger upp. Sagt och gjort, jag trycker, dörrarna flyge upp och jag säger: "Och hur går det här då?" Tre eller fyra killar i mellanstadieåldern tittar förskräckt på mig, kom väl några tveksamma "jodå..." men annars så stirrade de fortfarande på mig. "Ni får se till att bli klara nu" sa jag med min badvaktsröst och då lommade de in mot omklädningsrummet i allafall. Det var roligt, undra om de någonsin kommer söla på simhallen igen. Är det deras egen tid så får de naturligtvis ta så lång tid på sig som helst med att byta om, men nu behövs omklädningsrummet hela tiden till nya gupper och det är ju ändå inte meningen att de ska vara på simhallen utanför simtiden då de faktiskt går i skolan. Deras miner var obetalbara i allafall.
Nu ska här diskas upp lite innan jag försöker mig på sovning.
Det Positiva: Snopna miner.
Det Negativa: Slö-matilda tar fö mycket plats.
I morgon är en annan dag...
Over and Out
Cykelturen gjorde mig i allafall gott. Nu finns nyinhandlad mulsi blandning, prise vare maxis lösvikt där man kan välja och vraka samt olika spännande juicer som kommer förgylla frukostarna. Då det är torsdag idag och jag cyklade över campus mötte jag drösvis av glada människor i overall. Den första gruppen urskillde jag redan utanför Lambohov och av deras färg att dömma var det MatNat:are ute på något som jag drog slutsatsen var ett spritspår. Över campus var det fortfarande lugnt, klockan var ju bara sju, men nedanför märkesbacken kom ett gäng i oranga overaller, med sig hde de en kundvagn som någon lycklig (?) blev skjutsad i. Måste erkänna att jag blev lite sugen på att gå ut jag med, men bara lite, mest för att min overall hänger långt in i förrådet och jag är otroligt lat av mig. Eller om jag känner så kanske jag inte är tillräckligt sugen.
Maxi gjorde mig lite halvt galen idag, vimsade omkring i någon slags hunger-yra och letade upp allt på listan. Tillslut var där bara kakao kvar. Jag letade och letade i vad som kändes som en evighet till min hjärna gjorde den logiska kopplingen, kakao=kaffe=kaffe och té hyllan? Där fanns det mycket riktigt kakao också så jag skyndade mig mot kassan, och har man sett, en kassa som blev helt ledig, den knep jag fort som attan. Så turen slutade ganska bra i allafall och även på hemvägen kantades färden av overallsklädda människor, nu började de så sakta samlas på campus också, även om jag misstänker att det återstår både en och två för och mellanfester innan de verkligen kommer in på själva kravallen, om de nu kommer så långt vill säga.
En rolig sak som jag kom på hände idag också. Det var en väldigt rolig jobbdag generellt, men en sak som få mig att fortfarande skratta lite för mig själv hände ganska tidigt på förmiddagen. Vardagar på simhallen kännetecknas av den stoa mängden skolor som kommer från hela Linköping för att låta sina elever undervisas av utbildade simlärare och något så när uppfylla läroplanen om att alla barn ska lära sig simma. Barn i mellanstadieåldern kännetecknas av att det är oerhört busig och ofta får man säga till både en och två gånger innan det händer något. Idag hade vi ett busigt killgäng på besök, Ann hade redan varit och sagt till dem, på sitt, kan jag tänka mig, lite bryska sätt. De busade nämligen i omklädningrummet och blev aldrig klara att lämna Simhallen. Så Ann bad mig gå förbi och kolla dem efter ett tag för att se till att de kom iväg. Så jag knallar iväg till gruppomklädningsrummet dit skolkillarna skickas. Det hä omklädningsrummet har den egenheten att den har en dubeldörr ut mot simhallen och denna leder direkt in till duschrummet, denna dubbeldörr öppnar man lättast med en tryck-knapp så att båda dörrarna flyger upp. Sagt och gjort, jag trycker, dörrarna flyge upp och jag säger: "Och hur går det här då?" Tre eller fyra killar i mellanstadieåldern tittar förskräckt på mig, kom väl några tveksamma "jodå..." men annars så stirrade de fortfarande på mig. "Ni får se till att bli klara nu" sa jag med min badvaktsröst och då lommade de in mot omklädningsrummet i allafall. Det var roligt, undra om de någonsin kommer söla på simhallen igen. Är det deras egen tid så får de naturligtvis ta så lång tid på sig som helst med att byta om, men nu behövs omklädningsrummet hela tiden till nya gupper och det är ju ändå inte meningen att de ska vara på simhallen utanför simtiden då de faktiskt går i skolan. Deras miner var obetalbara i allafall.
Nu ska här diskas upp lite innan jag försöker mig på sovning.
Det Positiva: Snopna miner.
Det Negativa: Slö-matilda tar fö mycket plats.
I morgon är en annan dag...
Over and Out
Kommentarer
Trackback
