Jobbig dag
Kvällen i går blev mysig. Vi bakade pizza, hade på en massaa godsaker, svamp, banan, annanas, bacon och massor, massor med ost. Blev en supergod middag, så trevligt det är att äta tillsammans och laga mat tillsammans. Plötsligt börjar jag tycka att det är kul att laga mat, att det är roligt att prova nya recept och att mat rent allmänt blivit trevligare när man upplever det tillsammans med någon annan. Jag har naturligtvis dragit igång ett projekt angående detta. Ska köpa mig en fin, fin bok som ska bli min egen receptsamling, sedan ska jag börja gå igenom de lösa recepten jag har och om de är värda att göra igen ska de få äran att hamna i min bok med lite trevliga omdömmen. Känns bra, för jag har redan ett par favoritrecept som ska in där, så det återstår bara att inhandla själv boken, vilket jag hoppas få tid till i helgen. Efter middagen fortsatte det att vara mysigt, men tiden försvinner alltid iväg så fort när man vill att den ska gå som långsamast och det blev sent, sent innan jag somnade. Sov dock som en sten, varmt och gott så som det ska vara. Hann med lite frukost tillsammans också innan Johan åkte tidigt till skolan, jag började två timmar senare och spenderade denna extra tid med, tja, ingenting. Lallade runt lite, gick sen lite längre promenad till busshållplatsen, det blev en massa bussåkande idag för övrigt, fram och tillbaka, fram och tillbaka, cykeln är fortfarande olagad. Fixade att gå i skolan också Linda piggade upp mig och Lollo med att bjuda på Saltängsbullar efter lunchen, tack så mycket. De var supergoda, det är härligt med Linda, hon gillar att laga mat och baka och man blir så inspererad av det och vill också orka med mer sådant, nu med mitt nyvaknande intresse kanske det till och med blir av. Den bästa tiden på dagen var när jag tillbringade en timme på biblioteket inne i stan, lite Matilda-tid, tog en bok från en hylla och satte mig i världens skönast fotölj, en sån vill jag ha hemma som man bara kan sjunka ner i och stanna kvar i hur länge som helst.
Tyvärr har man ju plikter att uppfylla, inte för att jag var så speciellt sugen idag, men måste man så måste man, sista gången nästa vecka i alla fall och efter idag behöver jag semester. Första gruppen var förskräcklig som vanligt, det konstiga är att det är flest i den gruppen som kan simma, trots att vi aldrig hinner med riktigt så mycket som i de andra grupperna. Är lite stolta över dem, men ibland blir man bara så trött. Den andra gruppen var totalt motsatt, de var bara sex stycken idag och var snälla som små ljus, tysta och lyssnade hela tiden. Jag och Carolina tittade bara på varandra och fattade ingenting. Sedan var det dags för den sista gruppen, den som brukar var snällast, jo pytsan, värsta lektionen på hela terminen. Ingen lyssnade, det var ungar hit och ungar dit, under vattnet, över vattnet. Herregud, ingenting fungerade som det skulle, blev riktigt arg ett tag. Inte simmade de heller, förstår inte, måste nog försöka bli ännu mer pedagogisk, ibland vet jag inte riktigt hur jag ska göra och hur jag ska bemöta dem. Då blir jag så frustrerad, sedan är det ju så att alla är individer och i en simskola med tolv barn på två lärare är det svårt att ha så mycket individuella övningar, eller individuella utlärningssätt, det bli mycket kollektivt för annars fungerar det inte. En del behöver så mycket mera tid för vissa saker medan andra skulle behöva större utmaningar. Lite kritik kan man ju framföra till hur man anmäler också. Alla som aldig har gått simskola borde få gå i en egen grupp och sedan de som gått en period i en annan, skulle bli lite mera jämt då tror jag. Nu kan det vara så att någon som aldrig varit i simhallen och är jätterädd hamnar i en grupp med barn som redan gått en period och vet vad det handlar om. Det kan båda skjälpa och välta, vissa blir ännu mer osäkra om alla runt omkring hoppar och stojar, medans vissa hänger på och aldrig tänker på det nya. Mest stolt är jag över Theodor denna termin. För honom var det första gången med simskola och han var väldigt rädd, vågade inte doppa, var stel som en pinne och vågade absolut inte släppa fötterna från marken. Mamma fick sitta med hela tiden också, annars blev han väldigt ledsen. Nu doppar han huuvdet utan problem, simmar med simdyna, plockar upp saker från botten och nästan hoppar alldeles själv. Inte illa alls, det finns många fler exempel, men han är det som jag kommer minnas länge.
Trött som en gris var jag i alla fall efteråt, när Karin kom och undrade om jag kunde jobba kväll också. Fick säga nej till det, lite för lite sömn och så ska jag jobba kväll i morgon. Blir för mycket och jag vill inte hamna i den onda cirkeln jag var i förut, ska må bra denna vår och inte känna att jag hela tiden måste säga ja och leva upp till en massa förväntningar. De krav och förväntningar jag sätter på mig själv är höga nog, har insett den hårda vägen att det viktigaste som finns är din egen åsikt och vilja, jag vill aldrig mer hamna i situationer där man bara går och önskar sig bort. Jobbet ska vara i lagoma doser, inte för mycket och inte för litet, doserna får variera i storlek beroende på hur mycket annat jag har för mig i livet. Dt är trots allt ett extrajobb, inte något jag lever av än. Det bästa med jobbdagen var att träffa Carolina och Elin. Elin är otroligt rolig att prata med, hann dock inte bli så mycket idag, men det lilla räckte också. Carolina och jag kommer också bra överrens och en bättre vikarie för Linus får man leta länge efter. Hon pluggar till lärare så det här med pedagogik har hon med sig, vilket är skönt, hon är också lite bättre på att säga ifrån, eller hon säger verkligen ifrån i rätt ögonblick.
Helt slut nu, kanelteét jag är beroende av för tillfället är slut så nu ska jag gå och sova igen de där timmarna jag förlorade, eller valde bort kanske det heter. Behöver all energi jag kan få med mycket skola och jobb i morgon.
Det Positiva: En timmes Matilda-tid.
Det Negativa: Ont, ont i mitt huvud.
Tiden med dig den bara flyger fortare och fortare, trots att det är den tiden jag vill ska vara så länge som möjligt.
Over and Out
Tyvärr har man ju plikter att uppfylla, inte för att jag var så speciellt sugen idag, men måste man så måste man, sista gången nästa vecka i alla fall och efter idag behöver jag semester. Första gruppen var förskräcklig som vanligt, det konstiga är att det är flest i den gruppen som kan simma, trots att vi aldrig hinner med riktigt så mycket som i de andra grupperna. Är lite stolta över dem, men ibland blir man bara så trött. Den andra gruppen var totalt motsatt, de var bara sex stycken idag och var snälla som små ljus, tysta och lyssnade hela tiden. Jag och Carolina tittade bara på varandra och fattade ingenting. Sedan var det dags för den sista gruppen, den som brukar var snällast, jo pytsan, värsta lektionen på hela terminen. Ingen lyssnade, det var ungar hit och ungar dit, under vattnet, över vattnet. Herregud, ingenting fungerade som det skulle, blev riktigt arg ett tag. Inte simmade de heller, förstår inte, måste nog försöka bli ännu mer pedagogisk, ibland vet jag inte riktigt hur jag ska göra och hur jag ska bemöta dem. Då blir jag så frustrerad, sedan är det ju så att alla är individer och i en simskola med tolv barn på två lärare är det svårt att ha så mycket individuella övningar, eller individuella utlärningssätt, det bli mycket kollektivt för annars fungerar det inte. En del behöver så mycket mera tid för vissa saker medan andra skulle behöva större utmaningar. Lite kritik kan man ju framföra till hur man anmäler också. Alla som aldig har gått simskola borde få gå i en egen grupp och sedan de som gått en period i en annan, skulle bli lite mera jämt då tror jag. Nu kan det vara så att någon som aldrig varit i simhallen och är jätterädd hamnar i en grupp med barn som redan gått en period och vet vad det handlar om. Det kan båda skjälpa och välta, vissa blir ännu mer osäkra om alla runt omkring hoppar och stojar, medans vissa hänger på och aldrig tänker på det nya. Mest stolt är jag över Theodor denna termin. För honom var det första gången med simskola och han var väldigt rädd, vågade inte doppa, var stel som en pinne och vågade absolut inte släppa fötterna från marken. Mamma fick sitta med hela tiden också, annars blev han väldigt ledsen. Nu doppar han huuvdet utan problem, simmar med simdyna, plockar upp saker från botten och nästan hoppar alldeles själv. Inte illa alls, det finns många fler exempel, men han är det som jag kommer minnas länge.
Trött som en gris var jag i alla fall efteråt, när Karin kom och undrade om jag kunde jobba kväll också. Fick säga nej till det, lite för lite sömn och så ska jag jobba kväll i morgon. Blir för mycket och jag vill inte hamna i den onda cirkeln jag var i förut, ska må bra denna vår och inte känna att jag hela tiden måste säga ja och leva upp till en massa förväntningar. De krav och förväntningar jag sätter på mig själv är höga nog, har insett den hårda vägen att det viktigaste som finns är din egen åsikt och vilja, jag vill aldrig mer hamna i situationer där man bara går och önskar sig bort. Jobbet ska vara i lagoma doser, inte för mycket och inte för litet, doserna får variera i storlek beroende på hur mycket annat jag har för mig i livet. Dt är trots allt ett extrajobb, inte något jag lever av än. Det bästa med jobbdagen var att träffa Carolina och Elin. Elin är otroligt rolig att prata med, hann dock inte bli så mycket idag, men det lilla räckte också. Carolina och jag kommer också bra överrens och en bättre vikarie för Linus får man leta länge efter. Hon pluggar till lärare så det här med pedagogik har hon med sig, vilket är skönt, hon är också lite bättre på att säga ifrån, eller hon säger verkligen ifrån i rätt ögonblick.
Helt slut nu, kanelteét jag är beroende av för tillfället är slut så nu ska jag gå och sova igen de där timmarna jag förlorade, eller valde bort kanske det heter. Behöver all energi jag kan få med mycket skola och jobb i morgon.
Det Positiva: En timmes Matilda-tid.
Det Negativa: Ont, ont i mitt huvud.
Tiden med dig den bara flyger fortare och fortare, trots att det är den tiden jag vill ska vara så länge som möjligt.
Over and Out
Kommentarer
Trackback
