Hårdträning och Födelsedagsbarn
Lördagsträningen var riktigt kul och riktigt, riktigt jobbig, Nisse som höll i passet och jag var svettig redan efter uppvämningen där vi fick springa en hel del, i och för sig börjar jag nästan svettas bara av att jag tar på mig kendokläderna numera. Först så hade vi sedan bokkenövningar inomhus, jag fick köra mot Anders. Tillslut gick det ganska bra, jag bankade honom inte i huvudet i allafall. Sedan gick vi utomhus och körde kator på gräsmattan. Jag och Lollo gjorde en mycket fin rak stig i gräset när vi övade Kata1-3. ! och 2 sitter rätt så bra nu, i allafall stegen, detaljerna har jag inte börjat oroa mig för ännu, men 3:an är det fortfarande en del osäkerheter i. Vi fick nog till det lite bättre på slutet och så blev vi övervakade av både Nisse och Anders och fick hjälp. Redan efter timmen med Kata var jag rätt så trött, men när vi kom in och fick på oss rustningen, det var då träningen började på riktigt.
Jag har ju talat om den där lilla onda människan som jag misstänker lever inuti alla tränare och gärna kikar fram för att plåga eleverna lite, lite extra. Det var en sån dag idag, sådana dagar är bra eftersom man verkligen får anstränga sig och bli riktigt trött och det är då man inser vad man måste ta tag i och träna på, nämligen kondisen, sedan är det ju mindre kul mitt i när man knappt kan andas och tillsut inte tänka eftersom det blir så jobbigt. Det var mycket mycket fartövningar, vi blev uppdelade och fick köra i två grupper på led, en mottagare, en som attackerade och en som väntade och vilade. Först så körde vi som vanligt och attackerade förbi, men sedan så skulle vi attackera in, möta upp och attackera ut. Första gången gick det inte alls bra, missade vad öppningarna ut var, men sedan gick det bättre. Tror dock inte att jag var en så bra mottagare, men jag gjorde mitt bästa, svårt när man är trött och inte riktigt orkar möta upp Nisse som kommer inattackerandes, även om han är snäll och tar det lugnt. Det är någonting jag verkligen vill träna på mer, möta upp och stå och buffa där inne utan att motståndaren blir för stark. Jag är rätt så kort och det blir lätt så att långa personer liksom bara behöver trycka nedåt och då har jag inte så mycket att sätta imot. Måste komma ihåg att fråga Anders, han sa något klokt om detta för ett tag sedan, men jag minns inte riktigt.
Sedan körde vi ji-geiko också, väldigt många ji-geikos blev det. Är inte riktigt nöjd med någon av dem, jag tänker för mycket och när jag ska sluta tänka så tänker jag för mycket på att sluta tänka så det blir helt fel. Dessutom tvekar jag att attackera, när jag ser en öppning är det som om jag inte är riktigt säker på att det är en öppning och måste titta en gång till innan jag vågar attackera. Sedan berättades det att jag har en reflex som i princip öppnar upp alla träffytor, det ska vi lära oss att stänga av. Framåt med shinaien var det ja! Vad mera? Jo, måste komma ihåg att jaga också och att attackera mera såklart.
Tillsut så ropades ji-geikon av och vi ställade upp och tog av oss rustningarna, vilket visade det sig inte alls betydde att det var slut. Sit-ups, armhävningar och någon slags helekopterövning med shinaien bakom ryggen följde innan det var slut. Vilket än en gång visade att muskler finns det inte mycket att tala om, inte sådana muskler i allafall, till att träna det också.
Sällskapade till Skäggetorp efteråt med Lollo och Erik och hälsade på mitt födelsedagsbarn. Lagade middag och tårta. Middagen blev god, ugnsbakad lax med någon god röra på och så ris och sallad till det. Tårtan blev också god, men botten blev misslyckad eftersom jag skulle försöka göra egen, den gick att äta men blev väldigt kompakt så att säga, men det är ju smaken som räknas och den blev väldigt fin att se på också, med kiwi och choklad över grädden. Kvällen ägnades åt gitarrspel, sång och mys i soffan. Födelsedagsbarnet fick lite mer besök en stund på kvällen också och det var trevligt, roligt att skratta!
En lång, skön natt senare vakande jag utvilad visade det sig. Inte för att jag var så pigg och trevlig den första kvarten efter att jag sagit upp ögonen, men efter lite nyponte till frukost piggnade jag till. Sedan fick jag ett städryck och diskade och hade mig, önskar jag kunde få sådana oftare, förslagsvis här hemma också. Nu är jag hemma igen och tänkte väl börja förbereda veckan, en hel del som händer och roligt ska det bli.
Det Positiva: Mysa med <3
Det Negativa: Skavsår
I say love it is a flower and you its only need.
Over and Out
Jag har ju talat om den där lilla onda människan som jag misstänker lever inuti alla tränare och gärna kikar fram för att plåga eleverna lite, lite extra. Det var en sån dag idag, sådana dagar är bra eftersom man verkligen får anstränga sig och bli riktigt trött och det är då man inser vad man måste ta tag i och träna på, nämligen kondisen, sedan är det ju mindre kul mitt i när man knappt kan andas och tillsut inte tänka eftersom det blir så jobbigt. Det var mycket mycket fartövningar, vi blev uppdelade och fick köra i två grupper på led, en mottagare, en som attackerade och en som väntade och vilade. Först så körde vi som vanligt och attackerade förbi, men sedan så skulle vi attackera in, möta upp och attackera ut. Första gången gick det inte alls bra, missade vad öppningarna ut var, men sedan gick det bättre. Tror dock inte att jag var en så bra mottagare, men jag gjorde mitt bästa, svårt när man är trött och inte riktigt orkar möta upp Nisse som kommer inattackerandes, även om han är snäll och tar det lugnt. Det är någonting jag verkligen vill träna på mer, möta upp och stå och buffa där inne utan att motståndaren blir för stark. Jag är rätt så kort och det blir lätt så att långa personer liksom bara behöver trycka nedåt och då har jag inte så mycket att sätta imot. Måste komma ihåg att fråga Anders, han sa något klokt om detta för ett tag sedan, men jag minns inte riktigt.
Sedan körde vi ji-geiko också, väldigt många ji-geikos blev det. Är inte riktigt nöjd med någon av dem, jag tänker för mycket och när jag ska sluta tänka så tänker jag för mycket på att sluta tänka så det blir helt fel. Dessutom tvekar jag att attackera, när jag ser en öppning är det som om jag inte är riktigt säker på att det är en öppning och måste titta en gång till innan jag vågar attackera. Sedan berättades det att jag har en reflex som i princip öppnar upp alla träffytor, det ska vi lära oss att stänga av. Framåt med shinaien var det ja! Vad mera? Jo, måste komma ihåg att jaga också och att attackera mera såklart.
Tillsut så ropades ji-geikon av och vi ställade upp och tog av oss rustningarna, vilket visade det sig inte alls betydde att det var slut. Sit-ups, armhävningar och någon slags helekopterövning med shinaien bakom ryggen följde innan det var slut. Vilket än en gång visade att muskler finns det inte mycket att tala om, inte sådana muskler i allafall, till att träna det också.
Sällskapade till Skäggetorp efteråt med Lollo och Erik och hälsade på mitt födelsedagsbarn. Lagade middag och tårta. Middagen blev god, ugnsbakad lax med någon god röra på och så ris och sallad till det. Tårtan blev också god, men botten blev misslyckad eftersom jag skulle försöka göra egen, den gick att äta men blev väldigt kompakt så att säga, men det är ju smaken som räknas och den blev väldigt fin att se på också, med kiwi och choklad över grädden. Kvällen ägnades åt gitarrspel, sång och mys i soffan. Födelsedagsbarnet fick lite mer besök en stund på kvällen också och det var trevligt, roligt att skratta!
En lång, skön natt senare vakande jag utvilad visade det sig. Inte för att jag var så pigg och trevlig den första kvarten efter att jag sagit upp ögonen, men efter lite nyponte till frukost piggnade jag till. Sedan fick jag ett städryck och diskade och hade mig, önskar jag kunde få sådana oftare, förslagsvis här hemma också. Nu är jag hemma igen och tänkte väl börja förbereda veckan, en hel del som händer och roligt ska det bli.
Det Positiva: Mysa med <3
Det Negativa: Skavsår
I say love it is a flower and you its only need.
Over and Out
Kommentarer
Trackback
