LBK Uppvisning
Jajamän, igårkväll alldeles innan jag skulle åka till tågstationen och ta mig tillbaka till Linköping fick jag reda på att jag skulle visa upp kendo idag. Det kändes ju lite lagom stabilt, men jag hann ju i allafall inte bli speciellt nervös och ligga vaken och grubbla flera nätter i rad.
Så klockan tio befann jag mig utanför Dojon och fick byta om och sedan ha två snabba generalrepetitioner av uppvisningsprogrammet. Det gick rätt så fint tycker jag, inte så krångligt och dessutom skulle vi visa upp ji-geiko också. Sedan bar det av in till stan, cyklandes, i Gi och Hakama. Det var lite spännande, vågade inte ha den nere eftersom jag var rädd att den skulle fastna i kedjan, vilket innebar att jag fick knyta upp den till ovanför knäna. Såg lagom roligt ut. In till stan kom vi i allafall och där var förberedelserna i full gång. Kendon skulle börja, eftersom vi låter högt och naturligtvis vackrast också. Efter mycket väntande och lite uppvärmning fick vi börja. Den första omgången gick rätt så problemfritt, förutom att jag glömde att jag skulle göra en Kote-Men första huggserien, blev en Kote istället. Det var riktigt roligt att visa upp igen! Och extra roligt att få köra ji-geiko inför publik. Sedan kunde man kolla på alla andra stilar, dela ut lite blad, men mest prata med vänner som dykt upp i publiken, dricka lite och få en hastig sockerchock av kexchoklad (vilket egentligen inte behövdes med tanke på allt adrenalin som surrade runt i min kropp). Sedan var det dags att ta på sig Men och Kote igen och göra en omgång till. Totalt fyra stycken körde vi och de resterande tre gjorde jag rätt med Kote-Men. Tycker också att det gick bättre och bättre för varje gång, men det beror väl på att man blir mer och mer avslappnad. Tur var också att solen gick i moln efter första omgången. Denna var nämligen lite av en pina då fötterna nära nog fick brännskador från mattan. Därimot blev det inget regn som vi befarade utan det höll upp ända tills nu på kvällen.
Uppvisningen varade i två timmar och sedan packade vi ihop och cyklade tillbaka med uppknutna Hakamas. Jag är i allafall väldigt nöjd med min dag. Efter lite påtvingad statistikpluggning har jag suttit och gottat mig åt Kendo på nätet. Bland annat en dokumentär där de följer två män som ska gradera till 8dan. Det verkar totalt omöjligt, eller i allafall nästan, den ena av dem klarade sig faktiskt. Graderingen hålls bara två gåner om året och mindre än 1% av alla som försöker klarar sig, när dokumentären spelades in var det 6 av 174 som blev graderade till 8 dan. Väldigt krävande uttagning verkade det vara också. Jag undrar om det finns någon kvinnlig 8dan? Kanske ska ta och googla det ikväll.
Sedan hittade jag en video om Moriji Mochida, 10dan. "It took me 50 years to learn the basics of Kendo using my body. After I turned 50, I started the real discipline. I wanted to perform Kendo using my Mind and Spirit. When you reach 60, your lower body weakens. I used my Mind to try to reverse the drawbacks. When you are 70, your whole body weakens. That's when I trained my Mind to be impertable. With a still Mind, the mirror inside you reflects the opponent's Mind."
Den som klarade graderingen till 8dan i dokumentären heter Kenichi Ishida och verkade också vara en häftig kille. Han trodde inte att han gått vidare från den första till den andra uttagningen på graderingen och började till och med packa ihop sina saker. Tänk då att lyckas ladda om till den andra omgången och lyckas där också. Det är en stort prov på mental styrka tycker jag. "The most important thing in Kendo is a flexible mind, which makes one humble enough to recognise one's own weakness and to overcome it through practice."
Jag inser att det är en lång väg kvar att vandra, inte för att jag siktar riktigt så högt kanske, men bra vill jag bli.
Det Positiva: Kendon i mitt liv.
Det Negativa: En dag bort från tentapluggandet.
Body, mind and soul.
Over and Out
Så klockan tio befann jag mig utanför Dojon och fick byta om och sedan ha två snabba generalrepetitioner av uppvisningsprogrammet. Det gick rätt så fint tycker jag, inte så krångligt och dessutom skulle vi visa upp ji-geiko också. Sedan bar det av in till stan, cyklandes, i Gi och Hakama. Det var lite spännande, vågade inte ha den nere eftersom jag var rädd att den skulle fastna i kedjan, vilket innebar att jag fick knyta upp den till ovanför knäna. Såg lagom roligt ut. In till stan kom vi i allafall och där var förberedelserna i full gång. Kendon skulle börja, eftersom vi låter högt och naturligtvis vackrast också. Efter mycket väntande och lite uppvärmning fick vi börja. Den första omgången gick rätt så problemfritt, förutom att jag glömde att jag skulle göra en Kote-Men första huggserien, blev en Kote istället. Det var riktigt roligt att visa upp igen! Och extra roligt att få köra ji-geiko inför publik. Sedan kunde man kolla på alla andra stilar, dela ut lite blad, men mest prata med vänner som dykt upp i publiken, dricka lite och få en hastig sockerchock av kexchoklad (vilket egentligen inte behövdes med tanke på allt adrenalin som surrade runt i min kropp). Sedan var det dags att ta på sig Men och Kote igen och göra en omgång till. Totalt fyra stycken körde vi och de resterande tre gjorde jag rätt med Kote-Men. Tycker också att det gick bättre och bättre för varje gång, men det beror väl på att man blir mer och mer avslappnad. Tur var också att solen gick i moln efter första omgången. Denna var nämligen lite av en pina då fötterna nära nog fick brännskador från mattan. Därimot blev det inget regn som vi befarade utan det höll upp ända tills nu på kvällen.
Uppvisningen varade i två timmar och sedan packade vi ihop och cyklade tillbaka med uppknutna Hakamas. Jag är i allafall väldigt nöjd med min dag. Efter lite påtvingad statistikpluggning har jag suttit och gottat mig åt Kendo på nätet. Bland annat en dokumentär där de följer två män som ska gradera till 8dan. Det verkar totalt omöjligt, eller i allafall nästan, den ena av dem klarade sig faktiskt. Graderingen hålls bara två gåner om året och mindre än 1% av alla som försöker klarar sig, när dokumentären spelades in var det 6 av 174 som blev graderade till 8 dan. Väldigt krävande uttagning verkade det vara också. Jag undrar om det finns någon kvinnlig 8dan? Kanske ska ta och googla det ikväll.
Sedan hittade jag en video om Moriji Mochida, 10dan. "It took me 50 years to learn the basics of Kendo using my body. After I turned 50, I started the real discipline. I wanted to perform Kendo using my Mind and Spirit. When you reach 60, your lower body weakens. I used my Mind to try to reverse the drawbacks. When you are 70, your whole body weakens. That's when I trained my Mind to be impertable. With a still Mind, the mirror inside you reflects the opponent's Mind."
Den som klarade graderingen till 8dan i dokumentären heter Kenichi Ishida och verkade också vara en häftig kille. Han trodde inte att han gått vidare från den första till den andra uttagningen på graderingen och började till och med packa ihop sina saker. Tänk då att lyckas ladda om till den andra omgången och lyckas där också. Det är en stort prov på mental styrka tycker jag. "The most important thing in Kendo is a flexible mind, which makes one humble enough to recognise one's own weakness and to overcome it through practice."
Jag inser att det är en lång väg kvar att vandra, inte för att jag siktar riktigt så högt kanske, men bra vill jag bli.
Det Positiva: Kendon i mitt liv.
Det Negativa: En dag bort från tentapluggandet.
Body, mind and soul.
Over and Out
Kommentarer
Trackback
