tildans

Det var en gång en människa som kom på den roliga idén att gå fem mil för att äta pizza. Han drog glatt med sig fyra vänner och de fem började tidigt på morgonen den långa vandringen mot pizzan som hägrade vid horisonten. Fjorton timmar senare bestämde två av vännerna att de gått färdigt för dagen och slängde sig i gräset vid den första busshållplatsen som kom i deras väg. Där väntade de på att den ena vännens pappa kom och plockade upp dem och deras ömmande fötter. Om de tre övriga någonsin nådde den åtråvärda pizzan är ännu okänt, men återkommer med rapport så fort jag för veta. Detta sammanfattar ganska bra min dag idag, trevligt och soligt, men jobbigt för fötterna som nu helst av allt vill lägga sig i ett isbad och aldrig mer gå upp igen.

Om jag blivit något klokare av dagen vet jag inte, men det lutar åt det. Positiva människor är så trevliga som omväxling och att klara av att vandra så långt känns som en underbar prestation så här i efterhand. Mitt i var det väl mer, en fot framför en annan, kom igen nu, inte ge upp. Sen ville jag bara lägga mig ner och aldrig gå upp igen. Som tur är har man vänner som då drar upp en och sedan går en stund i ens egen takt när benen är stela och inte riktigt vill lyda.
När någon glatt hojtar "Titta en till uppförsbacke JAAA!" vet man att ingen kan vara mer optimistisk. På slutet haltade vi alla fem fram med blåsor på tårna och andra skavanker, men fram kom vi.

Nu väntar skön dusch och sömn en hel natt så får vi se vad som händer imorgon.

Dagens Positiva: Underbaraste, positivaste vännen som finns
Dagens Negativa: Onda fötter

Vid målet är resans slut det enda som man minns


Over and Out