tildans

Så har man då ställt sig till bloggskrivarnas växande skara. Får väl se hur detta kommer att gå, men jag gillar ju att skriva så text kommer det alltid, om det är värt att läsa är en helt annan sak. Nu gör jag det här för min egen skull och för att jag ska få ur mig alla grubblerier och tankar som snurrar runt i huvudet och här snurras det en del kan tilläggas. Kanske kommer någon också att finna det tillräckligt intressant att läsa och det är ju bara trevligt om det skulle förekomma. Då återstår det väl bara att börja då.

Denna långa dag startade av att väckarklockan ringde, så som den gör varje dag, idag var den dock något tidigare ställd än vanligt eftersom jag skulle börja jobba klockan sex och jag är en sådan människa som inte kan överleva utan en ordentlig frukost och helst en dusch också. Sagt och gjort skuttade jag ur sängen klockan halv fem, eller skuttade kanske var att ta i, mer krälandes till badrummet var det nog. Efter cykleturen in till standen  möttes jag av en mycket trött människa som skulle vara min kollega under passet. Jag är fortfarande rätt så ny och vill gärna ha saker att göra hela tiden och hatar verkligen att bara sitta och titta fast tiden finns och jag troligtvis skulle behöva det. Den trötta människan tittar på mig ett ögonblick där jag står och stressar upp mig. "Spänn av nu, tänk på att det är mig du jobbar med idag". Efter det följde ett ganska trevligt fyra timmar långt arbetspass med djupa diskussioner och mer te än vad jag normalt brukar dricka. Så djupa var diskussionern kanske inte förresten, jag lyssnade mest och skrattade en hel del. Det är härligt med människor som får en att skratta så att man glömmer alla grubbeltankar som flyter omkring. Det är också härligt när man kan häva ur sig lite av den frustration man har inombords och människan bara stöttar och uppmuntrar en att våga satsa.

Efter jobbet var det dags för en cykeltur till campus och projektarbete, nu ganska så speedad av allt te som intagits under morgonen. Tog mig i allafall igenom förmiddagen och så kom lunchen och världens längsta mickrokö. Magen kurrade och kön gick otroligt långsamt. Då jag kom fram till mickorsarna visade det sig att vissa av dem gått sönder. Inte bra, trasiga mickrosar betyder hungriga studenter, vilket i sin tur betyder irriterade studenter och sådana är inte roliga att umgås med. Mat fick jag i allafall tillslut och solen sken åter i mitt huvud.
Om eftermiddagen tänker jag inte säga så mycket, bara att det borde vara straffbart att stänga in människor i ett rum med datorer och dålig luft när solen skiner ute och våren har kommit.

För att undvika en kväll med massa grubbel bestämde jag mig för att distrahera tankarna. Tog återigen cykeln in till staden och sjönk ner i biografstolen. Följde det tips en kompis gett mig och ångrade mig inte en sekund. Under hela filmen fanns det ingen som helst tanke i huvudet, jag bara var, vilket är ett mål jag allt som oftast försöker uppnå. Verkligen avkopplande och trevligt.

Så till något som jag hoppas kommer att bli ett återkommande inslag, Dagens Positiva och Negativa.
Hur negativ min dag än har varit ska jag lista en positiv grej som hänt och förhoppningsvis se att allt inte är grubbel och mörker.
Hur positiv min dag än har varit så ska jag hitta någonting negativt för att se hur små mina problem är, det finns ju faktiskt människor där ute som verkligen har problem av den allvarliga sorten och om man ställer mina problem i proportion till dessa inser jag förhoppningsvis vilket fint liv jag har.

Så...
Dagens Positiva: Människor som får mig att skratta och som uppmuntrar mig till att våga satsa.
Dagens Negativa: Mickroköer (mera mickrosar åt folket! för en lyckligar och mättare värld)

Detta var allt från mig för denna gång!
En sista grej att komma ihåg: Solen skiner alltid, vi ser den bara inte för alla molnen!

Over and Out