tildans

Åh, herregud, idag har jag sprungit 5 km snabbare än vad jag någonsin gjort, jag höll på att dö på kuppen kändes det som, men det är skönt när man överkommer hinder. Mjölksyran var tuff i benen på slutet och sista kilometern gick på ren vilja. Tur att man hade två framför att ta sikte på. 29,5 minuter blev det, första gången någonsin under 30 och målet på 25 känns väldigt långt bort med tanke på hur långt inne denna tid satt.

Det brukar ju vara jag och Lollo som springer, men denna tisdag fick vi även sällskap av Pär som för tillfället är i stan. Hade dock problem med att vara social under själva springandet, det var som att kastas tillbaka till de första gångerna förra året, då gav jag dock oftast upp när det blev jobbigt och promenerade en bit. Nu för tiden biter jag ihop och kämpar på, dock kan jag inte prata samtidigt.

Efteråt snubblade jag bort till vattnet och det var lite dimmigt framför ögonen, med lite vatten blev det bättre i allafall och jag kunde vara med och göra fys. Pär har tränat väldigt mycket i sitt liv och många olika sporter så han kom med lite nya förslag på övningar vi kunde göra. Vissa kändes väldigt omöjliga, men några vågade jag mig på att testa och eftersom jag är rätt så värdelös på sit-ups (har alltid varit, även om jag märker att det går bättre och bättre för varje gång numera) blev jag lite förtjust i en av magövningarna så den ska jag försöka mig på någon fler gång.

Just nu fungerar verkligen träningen toppen, men maten är det sämre med, det är svårt när man är ensam att behålla de bra rutinerna som vi hade i våras. Det är inte speciellt kul att laga mat till bara sig själv heller, men jag ska börja försöka bättra mig.

Det Positiva: Starka muskler
Det Negativa: Stumma muskler

Faster then the wind

Over and Out

Jodå, trots min totala utslagenhet igår så pallrade jag mig iväg till träningen. Jag och Lollo övade kata och kirikachi, själva denna söndag.

Började med att gå igenom alla 7 kator tre gånger i båda rollerna. Det märks att vi övat och att det börjar sitta bättre och bättre. Skönt när man känner att det går framåt. Vi hade bra flyt i de flesta detta pass, trean och sjun som spökar lite, men tyckte vi lyckades reda ut det ritkigt bra. Vi lyckades också bra med att hålla den lite höre kamai. Sedan hade vi små problem med avstånden, men där det tidigare handlade nästan om meter är vi nu nere i decimeter. Dessutom flyter vi ut några decimeter åt ena hållet. Det underliga är att vi flyter åt samma håll oavsett vilka roller vi har. Lade lite extra krut på 3:an i slutet innan vi var nöjda. En timmes kata är inte fy skam.

Vi bytte sedan bokken mot shinai och körde några kirikachi, pratade om att försöka köra en sådan i början och slutet av varje pass och det ska nog gå att få in, vi är ju rätt så självbestämmande nu på sommaren när det i princip bara är vi som tränar. Det kändes hyffsat bra, lite smådetaljer att slipa på.

Pratade lite efteråt och jag försökte stretcha hälsenan lite. Dumma sena, eller mest jag som är dum och inte värmer upp den nog.

Det Positiva: Flyt och känsla
Det Negativa: Hälsena

One step forward

Over and Out

Pust, hemma igen, eller ja, kom hem vid fyra och då däckade jag i soffan, helt utslagen i två timmar. Masade mig sedan upp och åkte iväg och tränade. Återkommer till det i senare inlägg. Nu till helgens stora händelse. SM för fjordhästar i Västervik. Jag kom inte riktigt iväg i så god tid som jag hade velat, men hann i allafall fram tills SM-dressyren startade. Fick fatt på Ulla och lade in packningen i deras hugvagn där jag skulle bo.

Sedan in i ridhuset och hålla tummarna. Io, Maxims morfar hade gått bra på förmiddagen och placerat sig 4:a i värmningsklassen. Nu i Sm-klassen gick det också bra, men han var nog lite trött och inte riktigt på hugget, de hamnade på en 10:e plats tror jag i slutändan. Kanske blir det bättre nästa år när det fått ladda på ett annat sätt.

Det fanns många fina ekipage att titta på. Min kamera är dock för kass för ridhuset så några dressyrbilder blir det inte. Jag missde dessutom ritterna som gav en 1:a och 2:a placering, lite surt, men vi sprang ut och kollade precision istället. På 3:e plats kom ett ÖFF-ekipage, Josefin Söderlund och Fiona, dem såg jag i allafall och det såg mycket trevligt ut. Vann gjorde Carolin Björkman och Magne 228, hade så gärna velat se, nu fick jag nöja mig med att snegla på den maffiga hästen på prisutdelningen idag istället.

Precisionen då, det är en gren med fart och fläkt. Det går ut på att man kör sin häst mellan koner, två stycken som står på ett avstånd beroende på vilken bredd ens vagn har, på konerna ligger bollar som man inte ska putta ner. Snabbast med minst fel vinner.

Idag åker jag till Västervik där årets Fjordhäst-SM går av stapeln. Jag ska kolla på fina hästar hela helgen, heja fram vänner och hålla en mängd tummar.

Tyvärr missade jag Bruksridningen och Brukskörningen som gick igår, det hade varit kul att se. Idag så är det främst dressyren jag ser fram imot. Ska hålla lite extra tummar för Maxims morfar Furubäcks Io 210, men också kolla in lite andra ekipage.

Hoppas bland annat kunna se lite av körningen också och kolla lite extra på Hälge Thun Unik och Linda samt Allman 204 och Michaela Rautio (HÄR finns hennes blogg). Hälge och Linda har jag ju känt i några år så håller lite extra på dem. Allman har jag sett på en tävling förra året då han stod stationerad i Östergötland och tyckte det var en riktigt snygg häst.

Övrigt i dressyren ser jag fram i mot att se hur långt Roxelina och Victoria kan ta sig i år (HÄR finns hennes blogg) förra året kom de fyra. Ska också bli spännande att se Chalander 259 i både dressyr och hoppningen, har hört mycket om den hästen och att han ska vara något extra.

Mest fantastisk är ändå Edwin, han är den häftigaste fjording jag vet och jag hoppas att Maxim blir som honom när han blir stor. Han matte har en blogg HÄR där kan man även hitta några inlägg om Maxim, innan jag köpte honom var han nämligen där på lite utbildning ett tag. Edwin tävlade bruksridning igår och kommer att tävla dressyr idag och imorgon står även hoppning på schemat. Han brukar tävla en del i körning också, men inte i detta SM, allsidig häst.

I övrigt hoppas jag på att Sofia och Hubert äntligen får ta ett SM-guld i hoppningen och att Emelie och Hannibal får en bra tävling (Emelies blogg finns HÄR).

Höll nästan på att glömma, men naturligtvis hoppas jag på att få se en skymt av Dollar och Gunnar Nilsson.

Om någon skulle vara intresserad av hur det går kan man kika in HÄR. Fast jag tror att alla som är intresserade av fjordingar och läser min blogg är nog på plats i Västervik.

Så tills på söndag kväll blir det tyst här, piggar upp med en Maximbild så länge.


Over and Out

Mmm, tredje filmen sedd på bio. Och jo, den var bra, men så är ju Batman min favoritkaraktär av dem alla också. Och att ägna tre timmar i biomörkret för att se en man i svart cape jaga skurkar och leka med häftiga prylar kan ju aldrig, aldrig bli fel.

Just nu boostas det stenhårt på träningsfronten. Springningen i Tisdags gick bra, känslan var tung, trött och träligt, det var varmt och äckligt och benen rätt så stumma. Och så springer vi på 31 minuter! Bara femton sekunder långsammare än förra veckan då det kändes så otroligt bra. Det känns bra att man kan prestera och inte ge upp när det är motigt. Dock skippade vi fysövningarna denna dag och gjorde lite sådant på dagens träning istället.

Kalle, Lollo och jag var dagens människor i dojon. Men bättre tre än två kan man ju tänka för att se det från den ljusa sidan. Började med att inviga de nya hopprepen och gjorde även lite fys, varmt och svettigt i Dojon.

Vi körde mycket seme-övningar idag, seme-Men, seme-kote och seme-do, samt på slutet seme-kote-men. Mycket koncentration, kändes motigt i början, hade en annan shinaistorlek mot för vad jag är van vid, lite tyngre och någon centimeter längre vilket gör stor skillnad. Avstånden som man är van vid stämmer inte riktigt så i början kände jag mig mest steg och konstig. Det konstiga var att mot Kalle kändes träffarna rätt så bra, men varje gång jag skulle hugga Men på Lollo så blev känslan kass. Blev bättre allt eftersom.

Fick mycket kommentarer idag också vilket är kul, Kalle är bra på att peppa. Ska se om jag kommer ihåg. Jag blir lite högerdominant och ska tänka mer på vänster hand i varje hugg. Tänka på att skjuta ifrån mer med vänsterfoten för ett bättre attacksteg. Min Do är bra, men kanske aningen mycket baseboll, ska försöka tänka på det också, även om han också sa att det var så lite att det kanske inte betydde så mycket. Som sagt blevk änslan lite bättre vart efter passet gick, fick till någon kote-Men som gick rätt så bra.

Vi körde keiko sedan och skulle tänka gradering. Försöka att inte blocka en massa och fokusera på den egena kendon. Min första var mot Kalle, alltså, det gick väl hyffsat bra ändå, blev aningen passiv bara. Försökte ändå en del och träffade okej. Mot Lollo kändes det också bra, Kalle tyckte dock vi skulle köra mindre kakarigeiko och mer eftertänksam kendo. Träffarna satt plötsligt bra på henne också, kanske vande mig vid avstånden. Bara att fortsätta hoppas på att kurvan pekar uppåt och sedan lägger sig på en stabil nivå. Men idag kändes det i allafall hoppfullt.

Det Positiva: Träff
Det Negativa: Stumhet

We are the champions

Over and Out

Så här ett år efter att jag hämtade hem min fina häst tänkte jag berätta historien om hur han blev min. Det började på allvar under Fjordhäst-SM i Örebro förra året. Jag var med som Jokers hästskötare och hade en helt underbar helg där, hade till och med tur och vann på lotterna jag köpte (tro mig, jag vinner knappt aldrig så jag var överlycklig) en sak som jag vann var en grimma i storlek full. Lite på skämt tyckte Jossan att vi skulle hitta en passande häst till grimman också. Ordet spred sig till diverse uppfödare och vi fick nys om en 2-årig hings e. Romeos Cabri 238, en av Östergötlands alla fina hingstar och framgångsrik tävlingshäst.

Det ska tilläggas att jag faktiskt gått och tänkt på egen häst ett tag också, av och till under våren hade jag och Jossan fört diskussioner. Jag började känna av Hampus begränsningar mer och mer och trots att jag älskar honom väldigt mycket stod min egen ridning stilla på honom. Han gav och gav och jag krävde ännu mer. Inte rättvist mot någon. Visst fick jag låna Joker och rida på honom, men han var trots allt Jossans tävlingshäst och hennes satsning. Många funderingar blev det. Vilken häst skulle jag ha? Unghäst? Tävlingshäst? Kikat lite på annonser hade jag också gjort, men så långt som att åka och kolla på häst hade vi inte kommit. Förrän då den rödblacka lilla hingsten fick mig att ta steget och åka till Vikingstad och kolla.


Egentligen var det helt fel tid att köpa en häst, jag hade en stor gradering i kendon hösten 2011 och hade tänkt satsa fullt på den. Men då det mer och mer lutade åt en unghäst som inte behöver full motion varje dag och faktsikt mår bra att vila i perioder så kom vi då äntligen iväg till den första titten. Superfin liten (okej, ganska stor) hingst. Verkligen jättefin och jag blev väldigt förtjust, men det var inte så mycket gjort med honom, han hade blivit ledd i grimma och löslongerad, kanske lite longerad också, minns inte på rak arm. Jättetrevlig och social och såklar ybersnygg och rödblack. Blev som sagt väldigt förtjust i honom, men Jossan, som var med varje steg på vägen, envisades med man aldrig ska köpa första hästen man tittade på, i allafall inte utan att kolla på fler.

Så samtal gjordes till två till uppfödare här i Östegötland och en kväll efter jobbet styrdes kosan mot Stolplyckans fjordhästar i Söderköping. Vi skulle titta på två hästar, båda vallacker, en två-åring och en tre-åring (Maxim). Eftersom stolplyckan är det ställe som Joker kommer ifrån hade jag rätt så bra koll på hästarna, hade kikat in på hemsidan med jämna mellanrum och följt utvecklingen så att säga. 2-åringen var ganska mycket hanterad, till och med lite tömkörd tror jag. Maxim var också mycket hanterad, tömkörd och inriden, kunde galoppskänkel och galoppera i båda varven. Eftersom Maxim var ridbar ledde jag 2-åringen från hagen till stallet och borstade lite och försökte bekanta mig lite med honom, Jossan bekantade sig med Maximen och borstade honom. 2-åringen var väldigt mysig och tyckte nog att jag var lite spännande. När vi var klara med borstandet sadlade och tränsade jag Maxim och så gick vi ut på en inhägnad gräsplätt som fungerade som ridbana. Testade lite skritt och trav, kanske inte värsta upplevelsen, men det var trevligt. Lugn och fin var han hela tiden. När vi var klara umgicks vi lite i stallet, klappade båda hästarna och försökte bilda mig en uppfattning om dem.

Sedan packade vi oss in i bilen och styrde ut på Vikbolandet för att kolla in tre 2-års hingstar. Dessa stod inne i stallet när vi kom. De var fina alla tre, två ljusbrunblacka och en musblack, en med samma pappa som Joker och de andra två efter en norsk hingst som heter Leirdals Odin. Den musblacka var nästan tingad av någon annan (och inte min typ av häst) så vi kollade mest på de ljusbrunblacka. Supersnygga hästar, men inte så mycket hanterade, ledda i grimma och lite visningstränade. Den med samma pappa som Joker var rent ut sagt skitsnygg, men kände ganska tidigt att han var lite för hetsig för mig. Den andre därimot blev jag lite förtjust i, lite lugnare och mysigare (trots att jag fick en spark på smalbenet). Fick leda honom till hagen sedan och det var inga problem, kollade även i hagen när de sprang och rörde på sig. Spanade även in de små fölen med sina mammor i hagen, så söta <3

Så åkte vi hem och jag funderade i några dagar. Den första förälskelsen i den rödblacka hade gått över och jag började tänka lite mer rationellt, vad jag ville ha och vad jag egentligen hade kunskap till. Det blev Maxim av flera skäl, han var lugn och trevlig när vi träffades och mycket hanterad, dessutom inriden och jag insåg att jag ville rida och utvecklas. De andra var väldigt fina hästar allihopa, men mer på noll, men någon gång skulle det vara kul att göra den resan också.



Jag har aldrig ångrat mitt val av häst. För varje dag som går blir jag mer och mer fäst vid honom, det första greppet om mitt hjärta tog han nog den dagen vi hämtade honom, jag ledde honom direkt från hagen rakt in i transporten och han följde efter, ett kort ögonblick stannade han till på rampen och nosade, sedan rätt in utan tvekan. Varje gång han kommer när jag ropar och varje gång han visar att han litar på mig kommer vi närmare och närmare varandra. Jag känner inte att jag har för lite kunskap för honom och med hjälp från duktiga tränare tror jag att han kommer bli en riktigt bra häst. Som livet nu blev är jag också glad att jag står här utan Jossan med en fyraåring som ska vidareutbildas och inte en treåring som ska ridas in. Och även om hon är borta nu hoppas jag att hon på något sätt kan se oss tillsammans och se hur långt vi har tagit oss på vägen.

Vår resa har bara börjat och jag ser så fram imot allt vi kommer att uppleva tillsammans framöver.

Det Negativa: Olyckor
Det Positiva: Lycka

Some say love it is a feeling

Over and Out

Idag är det ett år sedan jag blev hästägare. Mycket som hänt, med mig själv och med Maximen. Vi har lärt oss mycket och haft många roliga upplevelser och några tråkliga. Tänkte det kunde vara kul med lite bilder där man ser förändringen på honom.

Dagen började med stallet och ett hovslagarbesök. Maxim skötte sig över förväntan trots hans misstänksamhet mot vår snälla hovslagare. Behövde inte mutas med slick-godiset för att stå stilla utan det räckte med att jag stod vid huvudet och kliade ansiktet och öronen. Tog lite kortare intervall till nästa tid då det var på gränsen nu, ena fram bestämde sig för att växa fort och även bakhovarna var lite väl långa. Sedan bar det av till jobbet och jobba hela dagen, ganska lugnt, men fanns ändå att göra saker i lagom takt.

Hemma på kvällen blev det ett samtal till Johan i Pakistan. Härligt att höra hans röst igen, även om det var långt bort och svårt att höra ibland, fick trycka luren mot örat och koncentrerat mig. På inrådan införskaffade jag skype så vi kan prata bättre (och billigare) då han har internet. Han har det bra ändå, trots antibiotikakurer, och var väldigt förtjust i Pakistan och alla vänliga människor där. Nu är halva tiden nådd i allafall och han är verkligen på hemväg.

När vi lagt på ringde jag upp syster istället och vi pratade i två timmar, under tiden hann jag med att diska undan, slänga sopor, handla på Maxi och internetta mig. Multitasking! Lite kluven över vad jag ska göra på min semester är jag dock.

Något jag tänkt på är att lasta in Maxim i en transport och åka hemhem. Jag kan säkerligen prata med några grannar och få tillgång till hagar och häst/åsne-kompisar. Det skulle vara så kul att stutsa omkring på alla stigar som jag känner utan och innan och det är underbara ridvägar där. MEN jag måste ju ha något ridsällskap, syster bor ju hemma för tillfället och fram tills nyligen red hon några hästar i byn, men de har nu flyttat. Så den planen gick lite i stöpet, kanske om man hittar en annan häst till henne.. Vågar ju inte riktigt rida själv, är ju lite trafik jämfört med här, men smala vägar och en hel del stora fordon som åker omkring. Vi får klura vidare lite.

En annan idé vore ju att åka ner i Europa och möta upp Johan, det skulle vara kul och spännade på alla sätt och vis. Så det tåls också att fundera på.

Jag skulle vilja åka och hälsa på min göteborgssyster och dyka med henne, kanske på underbara Smögen.

Åka till Gotland

Åka till Lappland

Semestra i Östergötland

Men vi får se vad en begränsad budget och tre veckor gör av planerna, har ju lite tid på mig att bestämma. En liten tur hemhem blir det i allafall, med eller utan häst.

Det Positiva: Att vilja
Det Negativa: För mycket

E.T phone home

Over and Out

Söndagen började med att cykla till stallet och pyssla en snabbis med Maximen som verkade nöjd med att gå i hagen och käka gräs. Sedan cykla vidare till Dojon, så 1,5 mil cykling innan dagens träning ens börjat!

Lollo och jag ville ha lite expertråd av Anders så idag blev det träning mitt på dagen istället för kvällen. Vi brukar ju mest köra kata på söndagar och förra söndagen kände vi oss väldigt vilsna och osäkra och inget blev riktigt bra. Så för att rätta till det hela så fort som möjligt fick vi hjälp idag.

Vi började med 7:an och körde den i en roll tills Anders var nöjd och då bytte vi roller och körde tills han var nöjd igen. Efter varje omgång fick vi kommentarer om vad vi skulle tänka på. Mycket detaljer, men det var himla bra. När jag är uchitachi ska jag tänka på ha svärdet nära kroppen när jag går upp i jodan och spetsen ska vara i höjd med handtaget och inte dippa den. (Vet att det blir väldigt tekniskt nu, men för mitt eget minnes skull). Som shitachi, ska jag tänka större Do-hugg och gå mer framåt än åt sidan.

Vidare till 6:an på samma sätt. Där ska jag vara snabbare i "attackerna" i båda roller. För shitachi med att hota kote och att göra suriagi-kote snabbare och mer tydligt (större hugg) som uchitachi. Den kändes hyffsat bra på slutet ändå, vi ska jobba några gånger själva nu och sedan ska vi ha fler sådana här pass med Anders. Tre månader kvar nu... Och om man övervinner det stora hindret och kommer vidare till katan så skulle det vara skönt att känna att man inte behöver oroa sig för detaljer.

Blivit mycket kendo denna helg. Igår jobbade jag ju först och sedan åkte jag direkt till ryd där vi hade tränarmöte i ganska många timmar. Lade upp terminen lite, diskuterade planer, pratade mål, lagade middag (mumsig kycklingsallade med bacon och fetaost) och sedan avslutade vi med lite filmtittande. Mycket trevligt.

Kendodominansen bröts lite idag då jag följde med Lollo hem och vi planerade andra äventyr. Snart, snart kan jag berätta om det hela, men vill att allt ska vara så klart som möjligt först. Kul ska det bli i allafall och en dröm som blir sann.

Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Mentala hjärnspöken

I can and I will

Over and Out

För att forsätta på historierna om hästarna i mitt liv har jag nu beslutat mig för att skriva ner minnen med Hampushästen. För tidigare historier kan ni läsa här: Mitt hästliv, Glampishästen och Skreppur.

Hampus kom in i mitt liv i december 2008, de som hade Vreta flyttade till en gård utanför Vadstena och startade upp ny verksamhet och Vadstena är tyvärr lite långt att åka för att rida en gång i veckan, även om jag i ett mycket kort ögonblick tillsammans med min dåvarande ridkompis, övervägde det. Så efter att lite planlöst kollat runt under hösten på olika ridskolor i stan och bara blivit less över att inte hitta något som verkade bra, tog jag steget och lade ut en annons på blocket, jag skulle testa att vara medryttare.


Det tog ett tag, men så damp ett svar ner i inkorgen. En kvinna utanför Linköping (med bra bussförbindelser vilket var ett måste då) med två fjordingar, varav den äldre gärna ville komma ut lite mer och så ville hon ha sällskap när hon red sin andra häst. Så kom det sig att jag tog mod till mig och ringde numret i mailet och så bestämde vi att jag skulle komma ut och träffa dem alla tre. Minns att jag var riktigt nervös första bussfärden ut, mest för att missa hållplatsen mitt ute i ingenstans. Men efter att ha pratat med chauffören så kom jag av på rätt ställe. Knatade upp för den branta backen för första gången och gick in i ett litet stall med fyra boxar. Där rakt fram stod en ullig och vintertjock fjording och kikade på mig bakom boxgallret. Där fanns också Jossan och hennes gängliga unghäst Joker. Jag minns inte så jättemycket av det här första mötet, kan vara så att Hampus försökte gå över mig i jakt på några höstrån, det är fullt troligt att det var så. Ut i skogen kom vi tillslut, med bitvis en ganska långsam hastighet, men jag hade det bra där på ryggen och ambitionen just då var att hitta en häst att "luffsa" runt i skogen med. Det blev så mycket mer än det. Dessutom så tyckte jag att han var jättesöt och gullig, han påminde mig mycket om Glampi som jag alltid har saknat sedan jag flyttade. En sak som jag minns är att jag i slutet av besöket sa något i stil med han var "jättefin" och Jossan då kollade lite konstigt på mig och bad mig att inte ljuga, så jag fick ändra till "jättegullig" istället, men för mig blev han med tiden mer än jättefin. Och den hästen ställde upp för mig som ingen annan gjort. Med de förutsättningar han har är det otroligt vad vi har åstakommit tillsammans. Men Hampus är en häst med mycket bestämda åsikter om saker och ting, det känns som om han under en tid valde mig till att vara hans människa.


I början red jag Hampus 1-2 gågner i veckan under våren, på sommaren blev det lite mer och vi hade många underbara turer under dessa år. Jag är också, enligt Jossan, den enda som lyckats rida omkull på Hampus. Det var i början av vår tid tillsammas, Hampus är en av de säkraste hästar jag känner, man rammlar inte av och han sätter alltid ner fötterna på rätt ställe, förutom den här gången då. Vi var ute ensamma en halvmörk vinterkväll och skulle springa lite lugnt i vägkanten. Hampus bestämmer sig för att det är han som är chef och drar iväg lite väl mycket i galopp och dessutom balanserar han på dikeskanten, det gick ju naturligtvis inte i längden, plötsligt försvinner hästen under mig och jag hamnar på vägen, bredvid mig ligger Hampus, aldrig har jag tagit mig upp så snabbt och jag försökte genast få upp honom på alla fyra. Tack och lov var det bara skrubbsår han ådrog sig, lite på ena frambenet och så hans mjuka söta mule blodade han ner. Så vi stapplade hem lite chockade och förvånade båda två tror jag.


Åh, med vilken glädje jag minns alla galopper uppför backarna när vi tävlade med Joker och Jossan, enligt Hampus vann han alltid, så det så! Och han kanske inte galopperade lika snabbt som Joker, men han orkade mer vilket betydde att han höll i hela vägen uppför medan Joker blev trött två tredjedelar upp och saktade av och då blåste Hampus om.


Sedan var det dags för Jossan och Joker att ta sig ut på tävlingsbanorna, Hampus och jag följde med som moraliskt stöd. Minns att vår första tävling var KM i brunnstorp, när jag ridit Hampus i lite mer än 6 månader. Mycket nerver på den tävlingen, jag har aldrig tävlat mycket och då var det många år sedan sist. Så värst nöjd var jag nog inte efter den tävlingen. I dressyrprogrammet fattade han inte galopp och vi vägrade i hoppningen om jag minns rätt, så en rätt så nedstämd Matilda lämnade tävlingsplatsen den dagen, men envis som man är grodde sig ett litet frö fast och växte, hur svårt kan det vara, han gör det ju hemma? Målen blev klara och tydliga, en clear round i hoppning skulle vi minsann ta oss runt och över 50% i LC ska han också klara, så det så. De här målen fick vi kämpa en del med, men vi lyckades med allt vi företog oss i, till och med en helt godkänd bruksbana slog vi till med i farten. Jag har en hel hög med rosetter hemma i vardagsrummet som berättar om vår "tävlingskarriär" tillsammans och det är alla glada minnen.


Ett av de finaste är den bruksrunda som vi gjort utan U, den dagen var vi på samma våglängd han och jag. Det minnet jag har från när han ställer sig efter funktionskontrollen (när vi väntar på vår tur att starta) och blickar ut över hela banan och ser ut som om han äger den kommer jag alltid att bära med mig. Den dagen fanns det bara ett enda ekipage i Östergötland som var bättre än oss och den blå rosetten vi fick är jag mest stolt över av alla.


Andra roliga minnen är hubertusjakten vi deltog i. Bland det roligaste jag varit med om och det tyckte nog Hampus också. Han förstod dock inte vitsen med att ligga bakom masterhästen. I början kunde jag hålla honom någonstans i mitten av ledet, men allt efter vad ritten fortskred ångade vi upp mot täten. Alla andra hästar blev tröttare och tröttare, medan Hampus bara blev piggare och piggare. Sista sträckan upp mot upploppet fanns det några hinder och då låg vi i svansen på masterhästen och höll nästan på att rida om när han inte ville hoppa hindret och sprang åt sidan med Hampus kastade sig över i full fart. Upploppet hade samlad start, men jag vågade inte släppa honom helt, var rädd att vi skulle försvinna förbi mål och upp på stallplan, men trots det blev vi trea i mål och Hampus ansåg sig själv vara snabbast i världen.


Alla gånger han kommit fram med spetsade öron i hagen, alla mysiga svampturer.

Men alla sagor har ett slut. När Maxim kom in i mitt liv blev Hampus mer och mer satt åt sidan, vilket gjorde fruktansvärt ont i mig. Jag ville så gärna hålla igång även honom, men två ibland tre hästar att motionera var mer än vad jag klarade av. När sedan Jossans mammas ena häst hastigt gick bort, fick Hampus rycka in och flytta tillbaka till Söderköping (där han under sitt liv bott lite till och från), vår sista tävling tillsammans blev en bruksbana hösten 2011. Hampus hade bott i Söderköping under två veckor och jag hade varit där och ridit en gång, annars hade Ulla stått för motionerandet. Hampusen var nog glad över att se mig, men han betedde sig lite konstigt, vill gärna hälsa på alla andra hästar och var pigg som attan, vilket jag öven fick erfara inne på banan, huj vad det gick, det visade sig sedan att han börjat få lite betfor så däri låg nog förklaringen. När jag lämnade Hampus den dagen i tävlingsstallet så kramade det lite kring hjärtat, jag vet att han har det toppenbra där han är nu, men ibland känns det att jag saknar honom mycket. 


Efter en tung höst och vinter med två hästar att ta hand om och sedan det nya stället och stort fokus på Maxim så har det inte blivit av att åka och hälsa på honom mer än en gång i Söderköping. Ett kärt återseende med pussar och mys i stora mått om man tänker på den sorts häst Hampus är. Tror att han var glad att se mig och jag hoppas på fler turer denna sommar. Snart kanske jag får borra in näsan i den guldgula pälsen igen och se de sötaste öronen i världen vändas mot mig.

Det Positiva: Minnen för livet
Det Negativa: Ålderdom

Memories forever in my heart

Over and Out

Dags för tränings-torsdag. Blev faktiskt en liten prmenad med Maximen också innan jag hann med ett mellanmål och cyklade till kendon.

Inte det bästa passet som jag varit med om. Fokus låg på mjuka handleder (en av mina svagare punkter) och kaichi-tekniker (som bygger på mjuka handleder och som jag aldrig riktigt kommit överrens med). Började med att jag inte ens kunde snurra shinaien och varva hand, men det var väl ändå lite av ett lågvattenmärke. Fick några gånger in känslan på hur en kaichi ska kännas i allafall och kunde nyttja kraften från mottagarens shinai. KAichi betyder ungefär "byta sida" och detta gör man med hjälp av att utnyttja mottagarens hugg till att få sin egen shinai att svänga runt och hugga på öppningen.

Vi gjorde en hel radda med mer eller mindre underliga kaichi-övningar. Kaichi-Do, Kote-Kaichi-Men, Do-kaichi-Men, Seme-Do-kaichi-Men. Försökte oss på kirikachi med kaichi och sedan att båda skulle hugga på de sneda huggen. Ja, ni hör, underliga övningar. Har insett att jag inte fungerar så bra på pass med mycket nytt och konstigt, jag tänker för mycket, vill för mycket och spänner mig för mycket. Men övar man inte så blir man inte bättre.

Körde ji-geiko på slutet, först mot Lollo, sen Anders och sedan en sista mot Lollo igen. Den första var väl hyffsad, men var inte riktigt på hugget och blev lite passiv. I den andra började jag tänka för mycket och blev ännu mer passiv. Och tja, den sista tänkte jag nog inte så mycket i, men det hände inte så mycket ändå. Så något missnöjd med dagens träning, men får smälta och reflektera lite och så kör vi mer rustning på torsdag igen. Söndag är planen att köra lite kata vid lunchtid, Anders och Lollo ska hålla en svensexa så efter den ska jag också åka till Dojon och så ska Anders hjälpa oss.

Vi fikade med kladdkakan som var över från min syjunta efteråt, mådde lite smått illa av allt socker. Cyklade hem i en fin kväll i allafall.

Det Positiva: Svettas
Det Negativa: Uppsvälld.

If you need me now

Over and Out

På Söndagen var då systers sista dag och mina föräldrar kom ner för att hämta henne (och hälsa på mig). Vi åkte ut till stallet och äntligen var vädret skapligt och vi kunde i allafall vara på ridbanan. Värmde upp lite och han var i lite mellanläge kändes det som, fick fram honom en del i allafall. Höll på att ramla av så han bestämde sig för att pappa var helt livsfarlig, till hans försvar kan sägas att pappa klättrade på höbalar för att kunna fota ur andra vinklar (nackdelen med en fotointresserad familj). I mitten skulle han ner också och det var också totalt livsfarligt. Och en husbil kom såklart förbi på vägen, men annars var det lugnt.


Syster lade ut lite bommar som vi travade över och det fungerade finfint, så skönt med folk på marken som kan lägga ut på rätt avstånd och rätta till efterhand. Lade också upp ett litet kryss som vi skuttade, kom i galopp någon gång också och tycker han gjorde jobbet bra. Planen är att sätta igång med hoppningen efter semestern. Löshoppa några gånger under igångsättningen och få lite hjälp med uppsutten hoppning, blir så hattigt när man ska av och på hela tiden.


När jag travat något varv så hoppade jag av och så fick mamma sitta upp och skritta av honom. Mamma är egentligen rädd för hästar så modigt av henne att ta sig upp och låta sig ledas runt några varv. Supersnäll häst också som går med på det hela. När hon skulle av gick det inte så bra på det "vanliga" sättet, kombinationen jeans och träningsvärk är itne den bästa. Istället fick hon ta benet över halsen på honom och hoppa av på detta sättet, inte ett öronvift trots att jag aldrig gjort så med honom tidigare.

Så, på lördagen var det då dags för min syster att sitta upp på Maximen för första gången, min andra syster provade ju honom i vintras och redan då fick jag höra att han var lite lik Glampi, min gamla sköthäst, att rida. Det fick jag även denna gång. Tyvärr vägrade vädret att sammarbeta med oss, så det blev återigen ridhuset, inte så kul. Jag värmde upp först i lite skritt och trav medan syster klickade bilder. Sedan kände hon lite på honom också i skritt och trav och så testade hon galoppera i ett varv. Upp med mig igen och galoppera i andra varvet, han gjorde en så jäkla bra galoppfattning, så lycklig!


Som ni kan se har han också uppgraderats till en riktig dressyrhäst med brunt schabrak och matchande lindor. Passade asbra på honom måste jag säga så detta ska jag träna i under hösten. Nu ska jag bara jobba vidare med sitsen också. Syster hjälpte mig en del i helgen som gick och jag ser fram i mot augusti då jag ska börja rida för Lena igen.

Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Regn

Together

Over and Out

På lördagen var det upp med tuppen och styra bilen mot Brunnstorps Fjordhästar och den årliga premeringen. Då Ulla som brukar sköta serveringen åkt iväg på en välförtjänt semester så hade jag lovat att vara lite ansvarig för det hela. Fått en mycket bra inköpslista som underlättade mycket. Syster hängde med och fotade mest hela dagen och kollade på fina fjordhästar (samt connemaror och shetlandsponnier).


Mycket att göra hade vi en del av tiden, men det var kul. Hann se hela treårsringen iallafall och några av fölen. Gick riktigt bra för flera hästar som jag "känner". Och fölen var söta att titta på, om en något ostyriga. Blev en ganska lång dag så var lite lagom trött när vi for vidare till stallet efteråt.

Ophelia e. Leirdals Odin 260

Stolplyckans Narnia e. Furubäcks Io 210

Diwa e. Romeos Cabri 238

Saga e. Cheen Femtio 207

Stolplyckans Narnia e. Furubäcks Io 210

Lite extra kul var det naturligtvis att kolla in "Östgötahästarna", från Stolplyckan kom det två treårsston Nora och Narnia, Nora fick 38p och Narnia 40p och diplom, dessa hästar är släkt med Maxim på lite avstånd (faster/moster). Från vikbolandet visades ett sto med föl e. Allman, stoet fick 42p och fölet 41p, lyckliga ägare efteråt. Såg också ett fint 3-årssto e. Cabri som var rödblack, ack så nära det var att jag stått med en halvbror till henne hemma i stallet i stället, men det är en helt annan historia.


Jag är ju ingen expert på extriör så kan inte uttala mig direkt om de enskilda hästarna, men jag tror att dagens lyckligaste människa var mannan som ägde segraren i treårsringen Ophelia e. Leirdals Odin, 42p fick hon och jag hoppas hon få åka till Vetlanda dit jag också ska försöka ta mig.


OBS! ALLA bilder är fotade av min syster Frida fråga henne om lov innan bilder används.

Lång dag som man blev väldigt trött av. Men vi for ut till mitt eget stall efteråt och fortsatte med fotografering av Maximen. Återkommer senare om detta.

Det Positiva: Många fina hästar
Det Negativa: Vädret

Vill ha ett eget föl....

Over and Out

På fredagen kom äntligen veckans sista jobbdag, lyckades inte sluta så tidigt som tänkt, men eftersom regnet kom och gick så gjorde det inte så mycket. När vi varit och handlat lite, både till oss själva och till lördagens premeringen  åkte vi ut till stallet för en ridtur i kvällssolen. Vi lånade en häst från stallet till min syster och så gav vi oss ut tillsammans. Skrittade längs med vallen bort till stora vägen och över den. Maxim blev lite orolig några gånger, men vi klarade oss helskinnade bort till traktorvägen där vi travade. Sedan fick Maximen gå först genom skogen och när vi då travade höll jag på åka av, det låg ju en livsfarlig tallgren vid sidan om stigen. Första galoppen tog vi bakom syster, sedan varvade vi lite med trav och galopp. Såg ett rådjur på vägen också och på hemvägen när vi skrittade såg vi en älg på nära håll, när vi kom en bit längre fram såg vi att det var hela tre stycken, tack och lov en bra bit bort och de sprang iväg från oss.


Vi tog oss hem helskinnade ändå, ledde sista biten hem läng med vägen och han var duktig. Tur med vädret hade vi också, till och med sol så det var härligt. Fick galoppera på lite på slutet också, syster fick bra fart på lilla fuxdamen.

Det Positiva: Utegalopp
Det Negativa: Räserstart

Jamen, det var ju farligt...

Over and Out

Det kommer att komma upp flera inlägg de näsrmaste dagarna om helgens hästeri, men min duktiga systar har fotograferat sjukt mycket bilder och för att göra hela den fantastiska helgen rättvisa delar jag upp det hela, börjar med en kort sammanfattning av förra veckan.

Första delen av veckan bestod för Maxims del av tömkörning och vila. Liten promenad blev det på måndagen bara för att röra lite på sig. Sedan tömkörning på tisdagen, gick hyffsat bra, skritten och traven var inga problem, men galoppen ville sig inte riktigt och på sistone har det känts som om jag inte riktigt har koll på vad jag håller på med, tror att en lektion med lena är på sin plats efter vilan.


Kändes likadant på torsdagen, tömmarna var lite överallt, jag hade för mycket i händerna kändes det som och fick inte riktigt koll på yttertygeln så bra som jag skulle vilja. Min syster är på plats med sin kamera så lite bilder blev det. Började i ridhuset då det regnade, men när det blev uppehåll gick vi upp till ridbanan och tog några varv för att få lite finare bilder. Plaskade också i vattnet.

Söndagen ägnades mestadels i soffan med film och snegla ut på det regniga vädret. Rätt skönt att Maximen hade vilodag. Strax efter lunch så åkte jag och Greta ut och plcokade jordgubbar, 2,5 kg fick komma hem till mig, resten av eftermiddagen och kvällen blev det rätt så mycket jordgubbsätande. Jag hann även med att vika tvätt, åka och shoppa lite på hööks och biltema samt fixa min cykel för förhoppningsvis sista gången på ett bra tag. Med både nytt däck och slang bör det hålla.

Lyckades också laga lite mat och äta innan jag cyklade till träningen. Bara Kalle och jag som dök upp denna kvällen och jag hade inte planerat så mycket och eftersom Lollo inte kom så blev det inte att vi gjorde vad vi hade tänkt heller. Men jag fick besätmma så vi övade föst på bara attacksteg utan rustning och hugg och ibland kollade Kalle och kommenterade. Ska försöka tänka på att skjuta ifrån ordentligt. Jag är också mer bekväm med att ta ett "seme"-steg innan, men ska försöka öva på båda varianterna. Ska börja ägna lite tanke åt händerna också och vrida om vänsterhanden ordentligt.

Sedan blev det på med rustning och efter lite mer övande av attacksteg i form av stora Men så gick vi över på två-stegstekniker. Fick mycket kommentarer, vilket är bra, så mycket att tänka på. Det går ju bra att tänka på en sak i taget, men att få till alla samtidigt är svårt. På kote-Men ska jag försöka ta i lite på kote så att den lättare stutsar upp och jag får hjälp upp på Men, ska också tänka på korta attacksteg och jobba med vänsterhanden. Samma med Kote-Do och verkligen försöka ha kvar spetsen framåt, verkligen sikta mot Men och när blocken kommer gå ner på Do, så det blir mer som en liten Do än att dra tillbaka shinaien som det gärna blir nu.

Vi gjorde också lite harai, det gick lite bra faktiskt. Men snabbheten ska tränas på. Allmänt ska jag också försöka sätta lite fart efter attacken på mina zuriachi, så att det blir lite bättre känsla. Vi höll faktiskt på hela tiden ut, annars så brukar man bli så trött när man bara är två, men det gick denna gång. Mycket att tänka på efter ett sådant här pass, men bra att de dyker upp ibland. Jag önskar att jag kunde hjälpa Kalle lika mycket som han hjälper mig, men med tiden hoppas jag att jag börjar se mer även på de som är duktiga.

Det Positiva: Jordgubbar
Det Negativa: Kvalmighet

 

From the ashes

 

Over and Out

Idag var en fantastisk ridtur. Fick äntligen till och besökte den berömda "Lagunen". Den ligger en bit bort och på andra sidan stora vägen så sällskap är ett måste för oss, dessutom är det delvis väg genom ett samhälle med mycket saker för en liten häst att titta på. Vi fick idag sällskap av Maxims favoritisis och den bruna arabtjejen som går på sommarbete rätt så nära Lagunen, henne mötte vi på vägen så hon kunde visa oss rätt.


Maxim var superduktig idag. Vi hängde i rumpan första biten på asfaltsvägen, blev omkörda och sedan mötte vi även en bil som kom i lite högre fart. Han stirrade upp sig lite, men det gick bra. Mest rädd blev han nog för de nya höbalarna som ligger fint vid vägkanten och att ryggsäcken som jag hade gjorde konstiga läten, men sedan kunde jag spänna till den så den satt perfekt och då gick det att trava utan konstiga ljud också. Kom över stora vägen utan problem och möte upp våran vägvisare. Blev mycket skritt, men även lite trav. Red på cykelbanor och förbi en skola och Maxim bara lunkade på, reagerade några gånger på gatbrunnar, men höll sig på sin plats i ledet. Sedan kom vi till skogen och slingrande små stigar som var helt underbara och på en stig fanns små "terränghinder" också, vi testade att trava över några och vad jag vill rida dit igen och hoppa med honom, verkligen perfekta vägar.

Sjöhästar :)

Till slut kom vi fram till lagunen, några som var där med sina hunder, men det var okej att vi delade. Hade med mig badkläder och hade tänkte bada också, men vi behöll sadeln på idag och Maxim fick doppa sig upp till magen. Nästa gång ska jag våga mig på att bada tillsammans. Han älskar verkligen att vara stå och plaska och doppa mulen i vattnet, lilla sjöhästen <3


Sedan red vi hem också, hoppade av en sträcka och ledde då både Maxim och islanningen var lite trötta, mer trafikträning blev det på slutet också då det kom en del bilar och åkte om på lilla asfaltsvägen, men så länge han fick stanna och kolla på dem när det åkte förbi så gick det bra, jag klappade och pratade och han verkade fatta att det inte var farligt. Återigen, så himla skönt att det börjar ordna upp sig även om det kommer ta lång tid innan jag rider eller promenerar honom själv i trafik. Tur att vi har några vägar som vi kan rida själv också. Maxim blev lite avsvampad och sedan ut och beta, tror också att han var mycket nöjd med dagens tur. I och med dessa två dagars lite hårdare arbete blir det till att vila imorgon. Matte funderar på att åka på inköpsrunda, men vi får se hur det blir. Tyglar är ju det enda jag verkligen behöver.


Det Positiva: Underbara upplevelser
Det Negativa: Bromsar

Memories for a lifetime

Over and Out

Idag försökte jag mig på att cykla till stallet (och jobbet) det gick väl bra på ditvägen, men sedan var bakdäcket platt så större delen av hemvägen promenerade jag, tog tid, men tillslut kom jag hem.

Vi red på ridbanan idag och jag är nöjd med oss. Vi hade lite bommar ute, tre på ett voltspår, en på en långsida och ett litet kryss på den andra långsidan. Värmde upp med lite skritt och volter och det gick bra, han börjar förstå vad han ska göra. Traven gick också hyffsat, lite mer energi skulle jag nog vilja ha, men han kämpade på, travade bra över bommarna också, i allafall när jag styrde rätt. Sedan så gav vi oss på galopp också, efter några försök så fattade han vad det var frågan om och tog galoppfattningarna fick riktigt bra! Vi galopperade över bommen på marken och sedan runt och över det lilla hindret. Första gången så var han lite tveksom när jag styrde mot hindret så han saktade av, men han klev över och sedan fattade vi galopp efteråt igen och efter det rullade det på bra, blev galopp det flesta gånger och någon gång trav. Han blev trött på slutet, men han orkade med att hoppa tre gånger i båda varven. Sedan travade vi av och det kändes också hyffsat. Han fick skitta av medan jag bar bort bommarna igen, behöver inte leda honom utan han lunkar efter och nosar på bommarna som jag plockar upp och så går vi där fram och tillbaka tills allt är borta. Jag är så glad att vi kommit igång lite med galoppen och hoppningen nu innan vilan, tror det blir bra att han får smälta allt ett tag nu, blir lagom, har även börjat med att flytta lite för skänkeln, men bara när vi är ute, då flyttar vi från ena vägkanten till den andra, mycket mer naturlig bjudning ute så lättare att få honom att kliva på.


Imorgon får vi se vad det blir, om vädret är dåligt kanske vi håller till i ridhuset och löshoppar eller något och om det är fint ska jag försöka rida ut, samma på söndag.

Det Positiva: Galoppera
Det Negativa: Snuva

Upp och över

Over and Out

Laddade upp inför träningen med att käka lite tårta, inte den bäst idéen, men gott var det, njöt av att bara vara hemma en timme och inte göra något innan jag cyklade vidare till träningen. Maxim fick var ledig med undantag från en liten skrittpromenad och jag lyckades faktiskt gå från jobbet i tid också.

På träningen var vi tre. Jag, Lollo och Anders. Vi blandade ganska mycket, lite grunder och så filmade vi oss med Anders telefon och kollade och kommenterade. Så mitt arbete den här sommaren blir till att fokusera på attacksteget och hålla fötterna närmare marken. Det kommer att blir jobbigt och ta lång tid, men med envishet så ska det nog gå. Jag och Lollo pratade om att jobba vidare med de saker som dök upp redan på söndag och ge det lite extra fokus. Ska få lite bättre flyt i kirikachi också och inte göra base-bollhugg. Det kändes lite trögt och stelt och tvåstegsteknikerna kändes sämre än vad de gjort den senaste tiden. Vi körde ji-geiko också, vill helst inte prata om dem. Ofokuserad, seg och slitit.

Vi gav upp kendon efter en timme och körde lite fysövningar, samma som jag och Lollo gjorde i tisdags. Det gick över förväntan, även om jag var trött. Sedan lite stretching och prat. Slutade med att vi testade sportdrycken som Lollo fått från jobbet på Vätternrundan. Sådär var väl den.

Det Positiva: Huggen träffade bra.

Det Negativa: Attacksteg.

 

Just because

 

Over and Out

Min vecka puttrar på, jobbet är kaosartat och jag ser ingen ljusning förrän i efter helgen, OM allt går som planerat. Men, men man finner sig i det hela och göra det bästa av situationen.

Fint väder idag med och jag slog till och hade linne på mig! Ingen långtröja här inte, gud så skönt det var, sitta ute på lunchen och sola lite när man ätit klart, inte dumt alls.

Fortfarande sol och varmt när jag stack ut till stallet, men det fläktade fint ute på slätten så inte så farligt att rida ändå. Maxim höll på och fånade sig lite idag. Ett tag sedan vi red ut själva, men tyckte ändå att det var i värsta laget. Vi skulle bara över vägen och ut på åkrarna och rida på traktorvägen där, den sväng vi gått mest av allt och som vi promenerat mycket också. Men idag, idag var det massor med osynliga faror överallt. Först stannade han flera gånger innan vi ens kommit över lilla asfaltsvägen. Jag försökte var lugn och bara klappa honom och det gick rätt så bra. Sedan har det lagt upp en hel del silagebalar efter skörden på åkern bredvid ridbanan så det blev lite nytt där och ungefär 30 motorstopp på de 30 metrarna, blev lite frustrerad och arg eftersom han inte var rädd, det var liksom bara obekant. Sedan kom vi ju fram till husen och herregud! De grillade! Brukar ju inte de göra sa Maxim och ville inte gå förbi riktigt. Att det kom en skällande hund och ställde sig i svanshöjd med honom var en bagatell i det hela, dom grillade ju! Tillslut kom vi förbi och skrittade i rätt så god fart längs med grusvägen, innan nästa hinder kom upp, en katt, eller snarare ett bergslejon, motorstopp igen och övertalning. Sedan försökte vi trava lite och det gick hyffsat, lite titt på gräset som vajade, rågen som svängde i vinden och vattenpölar som torkat ut. När vi sedan kommer upp på kullen är det två människor som är ute på promenad och precis svänger in på den gräsväg vi ska ta. Två människor! Okontaktbar häst, försökte hitta på saker, flytta, halter, lite ryggningar till och med när jag skrittade efter dem och de kanske var 40 meter fram, men det var med varierande framgång, man måste ju tydligen hålla koll. Tillslut vände jag och travade uppför backen så de fick lite större försprång. Sedan vände vi och red efter när de var utom synhåll. Lite bättre gick det och vi travade en hel del. Förbi de farliga brunnarna tog vi oss också och så vände vi och galopperade tillbaka uppför, skrittade nedför, vände och galopperade uppför och travade ner på andra sidan för att avsluta med en sista galopp. Tanken var lite att öva fattningar och i början innan han blev trött så gick det toppenbra! Avslutade med skritt på nästan långa tyglar, en aktiv gungande skritt som jag önskar att vi fått igång lite tidigare. Sedan ledde jag hem sista biten.


Efter lite betande så fick Maxim träffa en ny bekantskap. De som äger hans hagkompis J har också en till häst i stallet och den hästen, ett sto, har ett 1-årigt stoföl som varit på ett annat ställe tidigare, men då hon skadat hoven ville de ha alla hästar på ett och samma ställe så hon dök upp idag och hade gått i en hage med J på dagen. Då de kom ut när jag var nästan klar att åka så bestämde vi att vi skulle släppa ihop dem allihopa. Jättesöt liten flicka var det som J vaktade väldigt noga, Maxim tyckte att hon var superspännande och kan nog vara lekfarbror om han bara får. Vi får se hur det utvecklar sig, bra med tre hästar i hagen också, mer sällan de blir ensamma då.

När ihopsläppet var över åkte jag till Johans pappa och grillade, mycket gott så nu är jag supermätt. Sängen kallar och imorgon väntar fullspäckad dag, jobb, rida (förmodligen på banan) och kendoträning.

Det Positiva: Stunder av sammarbete
Det Negativa: Motorstopp

Moments ago

Over and Out

Jajemän! Nöjd med min dag! I och för sig skulle jag ha kunnat jobba ett par timmar till utan problem, för det fanns att göra och kommer så att göra hela veckan tror jag. Jag bytte om på jobbet och så cyklade jag direkt till Rydsskogen. Lollo och jag fick idag sällskap av vår kendotränande utbytesstudent och hans kompis.

Vi sprang 5 km, på för mig och Lollo något av en rekordtid, 30.5 min!! Mycket glada och nöjda. Då vi kom i mål så sprintar Pär in en halv minut senare, han hade missförstått mötesplatsen och missat oss, men sedan sprang han och de andra två killarna 2.5 km till. Lollo och jag körde lite styrketräning istället och när vi var klara var killarna det också så vi kunde stretcha lite tillsammans. Pär sprang hem också (avundsjuk på hur vältränade folk kan vara) och eftersom det delvis var vår hemväg också så cyklade vi bredvid. Det kändes underligt bra att springa idag, första 500 går alltid snabbt med efter det fram till 2 km känns det alltid lite tungt, idag var det uthärdligt i allafall och sedan flöt det på otroligt bra i 2 km, sista kilometern var jobbig, mjölksyra och tungt, men vi tog oss igenom det, härligt efteråt. Träffade på en kollega som var ute med sambo och bebis på kvällspromenad, trevligt att se det lilla pyret.

Resten av kvällen har jag tvättat, handlat och pratat med tanten i grannhuset. Det var trevligt, stenkoll på grannarna har hon och en söt liten hund som inte ville hälsa. Imorgon hoppas jag på fint väder och en kvällsritt i solen, får se om mina förhoppningar infriar sig.

Det Positiva: Nöjdhet
Det Negativa: Långtröja

Running like the wind

Over and Out

Vissa dagar saknar man bara lite mer <3

Hörru skriv inlägg om Nepal någongång! Vill ju läsa vad du upplever, även om jag uppsakattar de små mailen som dimper in lite titt som tätt <3

 

Om man vill kan man följa Johans resa HÄR

 

Over and Out

 

Idag så premiärade vi med tömkörning på utebanan. Och därtill sällskap så mycket att titta på. Jag var på supergott humör idag och känns alltid som att det går lite bättre då. Maxim var fin, men jag hade väl inte riktigt koll på alla tömmar hit och dit och tappade yttersidan ett antal gånger, så fort jag hade stöd och gjorde rätt så gick han som en klocka. Övade lite övergångar mellan skritt och trav som satt riktigt bra, någon galopp blev det inte denna dag, men jag är nöjd med vad vi åstakom. Hans koncentration var 95% på mig och det var mycket trafik, motorcykel och hans hatade vita skåpbil, det enda jag behöve göra var att smacka på och så var koncentrationen tillbaka till mig. Två gånger stannade jag honom och gick in och höll i tränset, en gång när en traktor med vagn full av balar brummade förbi och en gång när det kom en stor lastbil i fullfart som inte saktade ner trots hästskyltar och vi var några på banan. Jaja, han kollade lite, men höll sig lugn och det känns bra. Banan ska han alltid vara trygg på, han ska förstå att inget kommer åt honom där. Tror att vi nog hade klarat av traktorn ändå, men jag har lärt mig att man aldrig kan var nog så försiktig.


Annars så borstade vi lite och betade gräs medan jag pratade med syster i telefonen och nu när jag kom hem på kvällen cyklade jag iväg och hämtade ut snyggt brunt schabrak med matchande benlindor, mycket fina, hoppas att det blir fint på också, men det tror jag nog.

Imorgon blir det som vanligt vilodag, matte ska springa i skogen och sedan tvätta hela kvällen, så Maxim får vara ensam med gräset, tror nog han blir nöjd med det. Börjar bli riktigt fin i hullet nu också måste jag säga. Till och med lite knubbig och det får han gärna bli.

Det Postiva: Ögonblick
Det Negativa: Glappande yttertöm och fel position

Flying high above

Over and Out

Jag lyckades cykla till träningen igår! Jajemän och imorgon ska jag cykla till jobbet (Maxim vilodag= käka gräs=vill inte bli ströd av matte) och sedan ska jag springa på kvällen också! Kan säga att efter att ha fixat däck och bromsar så är det riktigt trevligt att cykla på min cykel, något som därimot inte var trevligt var den turen när jag fixat däcken, men inte bromsarna, lite väl fort gick det då och utom kontroll för min smak, men nu är det frid och fröjd igen.

Det var vårt första sommarkata-pass som jag och Lollo dragit igång som en uppladdning inför SKO. Tanken är att vi varannan söndag har öppen kataträning med alla intresserade och så tränar vi lite på allt möjligt, ska försöka variera så mycket som möjligt, kata är ju lite av en färskvara som man måste underhålla för att det ska bli bra. Nu ska man ju ta sig till katadelen av en gradering också och därför ska vi de andra söndagarna ha lite fokserad träning på det vi vill. Får se om det bara blir jag och Lollo som tränar eller om fler dyker upp, dessa söndagar är inte öppna, men vi har bjudit in några som vi vet är intresserade och som passar erfarenhetsmässigt. Om det behövs så kommer vi även stoppa in kata här, beroende på vad man känner sig mest osäker på, har ju rustningsträning på torsdagar också så vi ska nog få så vi blir nöjda.

I allafall, blev en till person som dök upp som inte kört så mycket kata, så vi blanade lite hej vilt. 1:an, 4:an, 6:an och 5:an fick vi ihop tillslut vilket var rätt så bra jobbat på drygt en och en halv timme. Körde varje kata 3 gånger bytte roll och körde 3 gånger till och så körde vi så ytterligare en gång, så totalt gjorde vi varje kata 6 gånger i varje roll. Tycker att det släppte lite på slutet, fick till några mot Lollo där känslan kändes bra. Sedan så måste man ju slipa på detaljerna, speciellt mina hugg. Minns att sista jag tränade med Anders så skakade han bara på huvudet åt mina sneda hugg och nu när jag högg så såg jag det själv, varje gång. Men jag hoppas att det med lite träning ger med sig.

Efteråt blev det lite prat med Lollo och C som var med på passet och när vi var klara och skulle gå kom Anders förbi och så blev vi kvar lite längre. Lollo har förresten köpt en peruk åt mig och jag ska tydligen vara hennes sällskap på NärCon. Fast jag inser när jag tittar att det krockar med Fjord-SM, kanske kan gå en av dagarna i allafall. Planerar att åka till Västervik lördag och söndag tror jag.

Det Positiva: Nacke bra
Det Negativa: Hugg dåliga

You lift up my life

Over and Out

Jo, men den här helgen har jag typ sovit bort. Planerna jag hade? Nänä, inte mycket av sånt inte. Igår blev det en liten minipromenad med Maximen, betade lite gräs och var allmänt slöa. Idag hade vi en lite mer seriös promenad i träns och övade på halter och att stå fint uppställd. Och så försökte jag jobba igång skritten och powerwalka. Blev lite trav också i både ner och uppförsbacke. Om två veckor ha vi premering i Brunnstorp där jag ska hjälpa till med serveringen så då ska jag kolla in hur det hela går till och så finns det en utsällning på Vreta senare i höst som jag kastar mina blickar på. Vore så kul att åka iväg och visa honom, han kommer ju alltid att vara världens finaste i mina ögon, men kan ju var kul att höra vad andra tycker också.


Just det har ju faktiskt ridit i helgen ändå, igår red jag en sväng på fina M, vi höll oss på ridbanan då vi var helt ensamma i stallet och det tänkte sällskapet inte hade en fräch häst. Kom dock upp och kunde skritta till banan alldeles själv. Stundtals gick det fint och lite av samma känsla som första gången jag red, men sedan hade vi lite duster också, när hon inte ville gå fram ordentligt och när det blev lite jobbigt och jag enligt henne krävde för mycket. Vi jobbade oss igenom det tillslut och jag hoppas att jag får fler chanser att rida henne, så nyttigt med olika hästar.

Planen är att rida Maximen imorgon i allafall, eller kanske tömköra, sedan rida ut på onsdag, förhoppningsvis bort till en lagun och bada med sällskap! Det skulle han nog gilla!

Det Positiva: Rida
Det Negativa: Sjuka

Forever strong

Over and Out