tildans

Det var som sagt full fart i helgen och i Lördags åkte vi upp till Forsmarks Bruk och firade att Johans lillebror tog studenten! Sedan åkte vi tillbaka till Linköping och åt en massa god mat, drack champange och hade en allmänt trevlig kväll.

Så mycket att dela med mig av, men jag tänkte börja med det viktigaste!

Idag så var det nämligen dags för Bruksridning på Sörbyholm. Jag skulle göra en start på Joker och en på Hampus och Jossan en på Joker. Jossans mål var att ta sig runt utan underkända moment, för då, tillsammans med sin godkända runda i höstas, skulle hon kvala in för SM i sommar. Mitt mål med Joker var att inte ramla av och med Hampus att gå en runda utan U vilket vi inte har lyckats med tidigare starter i bruksridning.

Dagen började såklart tidigt, som den alltid gör tävlingsdagar, extra jobbigt när man varit uppe tidigre (och sent) dagen innan, åkte sju timmar bil och studentfirat. Mådde inte som bäst imorse kan jag säga, men efter lite frukost och senare en banan så piggnade jag till. Blev upphämtad av Jossans pappa som körde hästarna åt oss och for ut till stallet. Hampus var laddad och på G, knallade in i transporten och började slita i hönätet och sedan gick Joker in utan att ens testa dra i linan, bra början med andra ord. Vi lyckades också komma fram i tid till bangenomgången och kunde knalla runt och inspektera den. Den började ute i en gräshage där det var rida slalom mellan koner (och inte ha ner bollar) i trav, skritta genom en grävd vattengrav, skritta vidare till hindret "vändning i trångt utrymme", en rätt så liten spånade fyrkant där man först ska in genom en port (två bollar ovanpå två avsågade plaströr), sedan ska man vända hästen utan att den går utanför med hovarna, bakohovarna får man straff för om de hamnar utanför och framhovarna blir man underkända för. Sedan skulle man skritta vidare, ut ur hagen och fra mtill en traktorvagn där man skulle flytta en hink från ena änden till den andra. Den första 20 sek. halten kom sedan i nedförsbacke och ingången till ridbanan. Vidare in på ridbanan blev det galoppmarkering och tre små hinder, sakta av till skritta och "Bryggan" där man ska kliva av, leda hästen till andra änden och hoppa på igen. Vidare till "Back i vinkel, återigen spånat och straff om man trampar utanför med bak, U om man trampar utanför med fram. "Brunslocket" var sista hindret på ridbanan, där ska man gå i en spånad "korridor" där det ligger en träplatta, meningen är att hästarna ska trampa på denna. Dags för halt igen, nu i uppförsbacke och sedan skritta vidare och flytta jacka mellan hinderstöd och avsluta med sen spånad "korridor" som man skulle ta i trav, denna blir smalare och smalare och så ska hovarna hålla sig innanför hela tiden, MÅL!

Japp, hårdträning var det, mest för Joker och min stackars rumpa. Förstår inte var all träningsvärk kommer ifrån, men planen på att träna nedsittning på Joker utan stigbyglar övergavs efter fem minuter, vi gick över till galoppträning istället. Betydligt mer skonsamt. Vi började i allafall passet med skritt och tränade lite att känna av ryggningarna, tjatade inget utan testade bara några gånger och han var så duktig så. Följde Jossans råd att flytta, stann och klappa, backa stanna och klappa, flytta och stanna och klappa och så vidare. Han stod stilla varje gång och väntade på vart vi skulle gå härnäst. Efter att ha travat igång lite, försökte att trycka på så att jag inte fastnade i handen som jag gärna gör. Sedan så släppte jag stigbyglarna och försöke sitsträna, den korta stund jag orkade jobba i nedsittning, kändes varierande. Jag har aldrig varit någon stjärna på att sitta ner i trav och när man inte har ridit seriöst på några år så blir det inte bättre. Nu tyckte jag dock att träningen, så kort den var, hjälpte lite, gled inte omkring så mycket och Joker kändes ganska så stadig, även om han gärna trycker mot ytterskänkeln. Försökte slappna av och sjunka ner, även om vissa muskler då protesterade rätt så högt, som sagt kändes det bättre i slutet så jag skonade mina muskler från det hela och gick över till galopp.

Jokers galopp är helt okej, men han är inte så stark i den gångarten ännu, så det blir gärna lite vingligt, volter som ser ut som ovaler och huvudet uppe i vädret och springa fort, fort. Vi jobbade på rätt så länge och det kändes ganska bra, jag glömde att rida och stödja ibland och då blev det genast vingligt eller avbrott, men han kämpade på bra, bitvis kunde han gå i en stadig form i båda varven också, duktiga hästen. Försökte mig på att variera tempo också, men det var lite svårare, mest för att både han och jag måste ha orken och den fanns inte riktigt idag, inte så att han var slö, men inte så springig som han brukar heller. Åhh, vad jag skulle vilja åka till en stor ridbana med honom och galoppera ordentligt, på vår lilla bana är det inga problem att träna voltarbete, det är den presic lagom för, men raksträckor och variera vägarna gå inte så bra. Skulle så gärna vilja testa att rida snett igenom och verkligen trycka på ända in i väggen, på en stor bana har man en rätt så ordentlig hörnpassering att sakta av på sedan, på den lilla banan blir det nästan att man får ta tillbaka efter fyra-fem språng. Fattningarna har vi koll på nu i allafall.

                              
                                                                           Inspiration

Avslutade med att trava av lite, när han gick stadigt i båda varven så skrittade vi, backade lite i vinkel ett par gånger också som i början och sedan så var vi klara. Intensiva 40 minuter. Han blev nog lite trött och varm för jag fick använda en blötsvamp vid sadeln och ansiktet, både han och Hampus svettas som mest i ansiktet tror jag.
Min rumpa fick inte vila efter det utan Hampus skulle också ut. Vi tog en tur i skogen och han var pigg och glad, inga ömma fötter vad jag kunde märka idag. Skrittade på riktigt bra även på asfalten och i skogen fick han springa på en gräsväg, det är de bästa vägarna tycker både jag och Hampus. Skuttade över ett litet träd några gånger också och lekte galopp-ponny, det är bra för då kan man stå i lätt sits och inga muskler gör ont!

Det Positiva: Hästar
Det Negativa: Ont

Change, for the better

Over and Out

Något som jag har funderat mycket på den senaste tiden är balans. Hur skapar man en bra balans i sitt liv? Jag har insett att mitt liv är ganska oblananserat för tillfället och har också insett att det mår jag dåligt av. När jag mår dåligt går det ut över mina prestationer. Jag fortsätter att försöka och försöka för jag vill ju så mycket, men när det inte blir bra och när känslan bara är dålig så tappar jag sugen. När jag då fortsätter att till exempel träna fast jag egentligen inte har lust, blir nedslagen av hur dåligt det känns, så är det inte längre roligt. Jag har så många inbillade måsten som jag borde lära mig att arbeta bort. 

Jag kan skylla det hela på att jag jobbar natt, men det är inte hela sanningen, "problemet" har funnits där sedan innan, men nu visade det sig med skrämmande klarhet när jag gick över till natt. Just nu är jag inte speciellt lycklig och för att ha möjlighet att bli det tror jag att jag måste försöka omprioritera lite. Det jag mest tänker på är kendon, just nu älskar jag inte kendo så som jag vill, det är inte kul, eller det är klart att jag gillar att slå folk i huvudet, det är inte det som är problemet, men min egen kendo känns inte kul, jag har ingen lust helt enkelt, just nu känns jag färdigkendoad. Därför har jag valt att inte träna något på det läger som var i helgen i samband med tävlingen. En del av mig grämer mig eftersom jag har hört hur bra instruktören är, men en annan del tyckte att det var hur skönt som helst att plötsligt ha en ledig eftermiddag i soffan. Och den delen av mig var väldigt pigg när jag träffade Johan och umgicks.

Denna vecka blir det inte så mycket mer träning, så jag hoppas att lusten kommer tillbaka snart om jag får vila lite. Sedan ska jag börja räkna ner dagar och veckor tills det här konstanta nattjobbandet är över och jag kan gå tillbaka, i allafall delvis, till mina normala rutiner. Sedan ska jag försöka fortsätta träna i ett lite lugnare tempo och försöka få tillbaka känslan om att jag faktiskt har en liten aning om vad jag håller på med. 

Jag fick ett ögonblick på tisdagens träning i allafall, nu ska jag bara jobba på att det ögonblicket ska räcka för att det ska vara kul och inte överskuggas av alla de tusen ögonblick som inte var det. Ibland kanske jag är onödigt negativ också. 

Det Positiva: Ögonblick
Det Negativa: Övermättad

Take a breath and relax, this is not the end of the world. 

Over and Out 

Jag fick iväg mig själv till kendopasset i allafall. Och det var väl bra, slutade med att jag fick hålla i passet för att Anders var sjuk och gick hem istället. Tur att det är i slutet av terminen, för då är det lättare att improvisera övningar. Eftersom det snart (?) är gradering så försökte jag mest köra igenom de tekniker jag vet kommer att dyka upp. Stora Men, Kote, Do, Kote-Men, Kote-Do och kirikachi, på slutet körde vi också lite kakarigeiko, bara för att. Den kakarigeikon jag körde mot James var nog det enda jag var nöjd med, sett på min egen kendo, på hela passet. Men då kändes det rätt så bra ändå, mina kote-men kändes snabba faktiskt, glömde såklart att fråga hur han uppfattade det.

Annars var känslan fortfarande blä och jag gjorde något konstigt med Do till och med, nej, längre paus blir det, får se hur det känns på Söndag om jag orkar åka till träningen efter en dag med tävlingar. Som känslan var idag så, nej, men är jag sugen så ja. På torsdag ska jag springa blodomloppet istället för att träna iaido, är lite ledsen för det, men så är det ibland, eftersom jag inte ska gradera på lördag ändå så gör det inte så mycket, men det är ju roligt.

Det är förresten något otroligt vad publicitet vi har fått i dagarna. Först, SR Östergötland har ett pressmeddelande på sin hemsida om Taikai, sedan var det en journalist från Linköpings Posten och kollade på juniorerna och pratade med diverse folk och inatt på lunchen så slog jag upp gratistidningen Extra Östergötland och vad ser man inte där om en stor bild på Kalle (i hans sista match) och Anders som domare och så stod det lite kort om Taikai! Jag har klippt ut den och ska jaga rätt på fler tidningar så det kommer upp i Dojon om ingen annan hinner före. Haha, inte bara karaten som hamnar i tidningen!

Det Positiva: Publicitet
Det Negativa: Ingen lust

All for love

Over and Out

En dag, eller för min del, förmiddag med kendo avklarad. Jag är ganska så nöjd med min dag, inte med min kendo speciellt, jag hade rätt inställning, jag ville liksom så mycket, men när jag körde match så kändes det som om jag inte mindes hur man skulle attackera. Vi hade kul i vårt lag i allafall! Jag tycker så mycket om mina kendotjejer!

Det var en väldigt lyckad tävling om jag får säga det själv (lunchen räckte med marginal och det var ju huvudsaken), började med lite halvpanik då vår läkare var tvungen att rycka in och ha jour klockan ett så antalet tävlingstimmar reducerades. I och med detta utökades tävlingen till två banor och då var det en domare kort så Kalle, som sett så fram imot att tävla, riskerade att få döma istället. Det var en väldigt lycklig Kalle som skuttade omkring i salen efter att man hade ringt och tjatat (och väckt) Andreas så att han kunde döma istället. Sammanlagt var det nio lag, tanken var att alla skulle möta alla, men då tiden flög iväg så blev det tyvärr inte så, de två sista omgångarna fick vi stryka.

I finalen var det LBK2 (James, Hannes och Kalle) mot ett lag från SSK (Stockholm Södra Kendo). Jag har för mig, rätta mig om jag har fel, att James förlorade sin match, sedan så fick Hannes 1 poäng mot sig, men han lyckades hämta upp och vinna med 2-1. Så det var Kalle det hängde på om LBK skulle vinna eller inte. Och det gick ju bra, Kalle var på G om vi säger så, pang, pang sa det i första attacken och röda flaggor för Kalle, sen sa det pang, pang igen och flaggor till Kalle.


Efter det så var det efterlängtad lunch och sedan duschade jag och åkte hem. Vilade och åkte tillbaka för sayonaramiddagen som var mycket trevlig med massor av mat. Nomnom för buffé. Jag är trött nu så ska sova, imorgon ska jag för en gångs skulle försöka njuta och inte göra så mycket alls, hoppas att det blir sol.

Det Positiva: Kendomänniskor
Det Negativa: Kasshet

Want, need, have to, bad words.

Over and Out

I onsdags kom jag mig ut till stallet och Hampus. Det var härligt väder och vi skrittade ut i en och en halv timme ungefär och bara hade det trevligt, inga krav på hästarna eller oss, mycket hade vi att prata om också så tiden gick fort. Efteråt så red vi upp hästarna till gräshagen så de skulle få gå ute några dagar. Då blev Hampus glad, men jag fick inte krama honom hejdå, då gick han sin väg med målmedvetna steg och mig hängandes om halsen. Nästa vecka blir lite mer hästintensiv, blir brukstävling på Söndag att ladda inför och sedan är vårens tävlingar avklarade (förutom SM då, men där ska jag inte rida, om allt går som det ska på Söndag så blir jag förste hästskötare istället).

Ojoj, vad jag har tränat kendo i helgen som var. (Och det här inlägget har bearbetats under flera dagar, så mycket som har hänt, det tar tid att tänka igenom.)

Men som vanligt börjar vi från början, efter min exilenta packning (det enda jag missade att ta med var en spork, tänkte på den tio minuter innan jag gick från lägenheten, men var den med? Nej, såklart inte). Rullade mig och min packning i sakta mak ner mot stationen (på Söndagskvällen var det betydligt tyngre och jag önskade att jag tagit bussen, men nu vet jag till nästa gång). Halvvägs där ringer Lollo och undrar var jag är, efter lite utklarande om när tåget gick så fortsatte jag rulla, rustningen ramlade inte av en enda gång! Väl på stationen skulle jag inhandla lite middag som kunde ätas på tåget och då upptäckte vi att Lollos plånbok var glömd hemma, tur att det mesta redan var betalt! Så skönt det var att slå sig ner på tåget och bara vila sig på färden upp till Stockholm, där blev det ett byte, inte så betungande även om man fick släpa sakerna en bit, innan vi efter ännu en tågresa var framme i Uppsla. Där inhandlade vi lite nattmat och eftersom jag varit förutseende och kollat på karta över stationsområdet, hittade vi också till busshållplatsen och kom på rätt buss, klev av på rätt hållplats (bussar som ropar ut nästa hållplats är den bästa uppfinningen i historien) och då kände vi faktiskt igen oss så vi kunde utan problem lokalisera Budohuset och blev där välkomnade av en Uppslakendoka som visade oss tillrätta. Efter den smidiga resan (tänk, inget vilse här inte!) åt vi vår mat med god aptit och rullade ut sovsäckarna för att kunna sova och förbereda oss för en hård träningsdag på lördagen.

Det var inte speciellt roligt eller peppande på något sätt att stiga upp på lördagen, var inte speciellt taggade på kendo, men vi tog oss till Fyrishov och var ombytta och klara till nio då Sensei klev in i salen. Det var lite roligt att se honom igen och han såg precis ut som han gjorde för ett år sedan. Lägret började med att alla blev indelade i fem grupper, alla kyugraderade ingick i grupp fem. Det första passet fick vi köra grund med Sumi Sensei medan resten övade med rustning och Tashiro Sensei. Det var ett jobbigt pass, jag tycker ändå att jag kört mycket grund denna termin, men ändå dyker blåsorna upp i händerna. Det första vi gjorde var dock att gå igenom rustningen klärderna så att allt var korrekt, bland annat knytandet av Do-öglorna, veck på Gin och att tarebanden ska vara under plattan bak på hakaman. Han återkom till detta senare under lägret när vi hade graderingsgenomgång, att var korrekt klädd och ha en korrekt regi är något som man inte ska tänka på bara vid graderingstillfällen utan det ska vara en naturlig del av den vanliga träningen, så nu ska jag försöka var noggrann så det slipper bli ett extramoment vid en redan nervös gradering. I övrigt fick vi öva mycket först med bara fotarbete och sedan med bara armövningar och hur man ska hugga. I slutet så sattes det hela ihop också.

Efter detta pass så var det snabb dusch och sedan lunch innan det första eftermiddagspasset tog vid. Detta pass kallades i schemat Shimpan, vilket betyder domare, så vi hade i princip domare eller matchträning. Det här upplägget var också på förra årets pass så jag visste ungefär vad jag hade att vända mig. Det går till så att först hade Sumi en genomgång för allesammans, tre stycken som hade domarerfarenhet fick döma och åtta andra körde fyra matcher. Domarna skulle döma som vanligt, men då de dömde ippon så kunde Sumi fråga "Why ippon?" "How many procent ippon?" och ibland när det blev en träff och de inte dömde kunde han avbryta och fråga "Why not ippon?" och så säger han sin åsikt om det hela. Blev dock helt chockad när Sumi Sensei pekar på mig och frågar "Matilda, what kind of waza?" eller något sådant, kunde jag inte svara på kan tilläggas, jag såg inte ens var de träffade någonstans, det var ingen annan som kunde svara på det heller. Jag fattade så långt att det var en Men, men sedan kunde jag verkligen inte tänka ut att det var en debana, men som tur är dröjer det ett tag innan dömning är något jag behöver oroa mig för. Efter den gemensamma genomgången så delade hela gruppen upp sig på två banor, vi hamnade hos Tashiro Sensei. Först fick vi gå match med den grupp vi var med i och sedan så bytte grupperna plats så det var dags för vår grupp att döma. Först så tänkte vi att vi inte skulle döma, men i slutet blev det så att både jag och Lollo fick var med och testa i varsin match med två andra som var erfarna och så hjälpte de oss med alla saker man ska göra, rulla flaggor och gå på ett speciellt vis. Dock rullade jag fraggorna fel, men fick hjälp av flaggornas ägare med hur det skulle se ut, den vita flaggan ska helst inte synas så mycket, så den ska man rulla ett par varv först innan den röda rullas på utanpå, detta är specieltt viktigt längst ut där flaggan syns, den del som ligger i handen kan man dölja om det visa syns lite. Jag kände mig mest förvirrad hela tiden, men nu har jag provtestat i allafall.  

Pass nummer tre, direkt efter en kort rast, blev det lite rustningsträning i allafall för alla. Vi var uppdelade i grupperna då och fick rotera om vart annat. Vi övade på "ett andetagsattacker" minst fem skulle man hinna med på ett andetag, den sista skulle alltid ha ipponkänsla. Övningarna varierades något, ibland skulle det vara Ai-Men in och ibland så skulle mottagaren gå för Men och en själv för valfri attack. Det viktiga var i allafall ipponkänslan. I slutet skulle man försöka med ippon redan på första attacken och blev det ingen ippon så fick man fortsätta attackera tills det blev så. Avslutade med lite haiasuburi mot varandra och sairu-Men, det var kul, den vill jag göra igen. Sedan blev det lite missförstånd med tiden, så då fick vi göra bokkenövningarna, fast med shinai, 1,2 och 3 gjorde vi. Det skulle vara Seme-Attack-Zanchin-Teturn-(Together) som var som en mall för alla övningarna.

Efter middagen så var det dags för två timmar kata. Jippi! Eller nått, egentligen är två timmar lite väl långt, men det blev ett bra pass så det gick fort. Vi gick igenom kata 1-6 och hade kote på oss för efter att ha kört igenom alla katorna så gjorde vi lite olika övningar på varje kata för att träna specifika moment. Orkar inte riktigt med att skriva ner dem här, men jag har antecknat flitigt och hoppas på att kunna använda dessa i framtiden. I slutet gjorde vi också parövningarna med bokken, Men-Kaichi-Men varannan gång och på samma sätt Kote-suriagi-Kote, det hjälpte lite, men när han sa att vi skulle göra 100 av varje blev vi lite förskräckta, vi tappade bort oss i räkningen, men hundra sa han nog bara på skoj, när han blåste i visselpipan fick vi sluta.

Efter nattmacka och lite antecknade kollade vi på melodifestivalen innan jag slocknade som en sten.


Första passet efter frukost på söndagen handlade om gradering, han gick igenom ungefär som han gjorde förra året, kände igen en hel del. Han fårgade också om vi tyckte att ji-geiko på träning, graderingskendo och tävlingskendo var samma sak eller skillde sig åt. Han var av den åsikten att det var samma, eller man ska sträva efter att det ska vara samma. Man ska alltid göra sitt bästa, alltid vara på topp och alltid göra bra tekniker. Efter den lilla genomgången hade vi rustningsträning med lite olika roliga övningar. Bland annat en kirikachiövning på ett andetag. Men in, fem sairu-Men framåt och sedan ut på avstånd och Men förbi. Vi hade också Men-hiki-Men, Men-hiki-kote, Men-hiki-Do och sedan Men/Kote/Kote-Men/Kote-Do som slutattack. Övade även på att kontra Do. En annan sak som övades på var kiaien, han var väldigt noga med att det skulle höras att det var Men/Kote/Do och inget annat mummel.

Lunch var det sedan, lassade på ganska mycket och det gick inte obemärkt förbi, Sumi undrade om jag verkligen skulle äta allt, men det var många som hade mycket mat, han gick omkring och skrockade för sig själv över att alla var så hungriga. Sista passet så, först var det graderingövningar som gällde. Kyu och shodan hamnade hos Tashiro Sensei och övriga hos Sumi. Vi fick köra två gånger var, första körde jag mot Lollo och det gick väl ganska bra, fick tillsägelse om mina händer som gärna vill vara tillsammans, annars så tyckte han att vi båda såg "pigga" ut (han talade mest japanska så vi hade en tolk som översatte så), men att det var bra spirit och att vi skulle fortsätta kämpa. Nästa körde jag mot en längre kille från Uppsala, då visade han hur man skulle göra mot någon som var längre och att man måste gå in lite för att nå t.ex Men. Att man ska använda sig av seme och kliva in, antingen för att attackera själv eller för att inbjuda motståndaren att attackera så att man kan kontra. Generellt sa han sedan till hela gruppen att man ska röra på fötterna hela tiden och inte bli fast i en ställning. Framåt, bakåt, känna av lite och inte blir stillastående.

När alla hade visat upp sig så gick vi över till kata igen. Nummer sju var ju nämligen kvar sedan gårdagen. De som var över shodan fick också genomgång på kortsvärdskatorna. Nu var inte koncentrationen på topp under denna kata så jag minns inte så mycket och har inte antecknat så mycket. När jag diskuterade den med Lollo här om dagen insåg jag också att jag fattat lite fel, så jag går inte in på några detaljer här. Måste försöka reda ut det hela i mitt huvud först. När Sumi var nöjd med katorna så blev det ji-geiko de sista 45 minuterna. Jag hann med fyra stycken mot en malmökille, två luleåkillar och en tjej från stockholm. Jag orkade inte ställa mig i någon av köerna till senserierna, men jag hade roligt ändå. Tilllsut tog tiden slut och alla avslutade och kollade på när Sumi och Tashiro körde mot varandra.

Sedan åkte vi hem, direkttåg denna gång och kupé till och med. Riktigt trevligt hade vi och babblade om kendo så att våra medpassagerare nog trodde vi var lite knäppa. En lång helg gick till ända tillslut. Sov ungefär 16 h från söndagen till måndagen. Det behövdes kan man säga.

En bra uppladdning för Taikai som är, ojdå, imorgon minsann, kendo, kendo, kendo!

Blev lite mycket text här märker jag, men det är så svårt att ta kort på kendo, jag filmade när Sumi och Tashiro körde sin keiko, men just nu oskar jag inte fixa in den här, men snart så, i en inte allt för avlägsen framtid kan ni få beskåda riktigt kendo här på bloggen.

Det Positiva: Kollektivtrafik
Det Negativa: Otaggad

Please enjoy Kendo.

Over and Out

Det blev en iaidoträning denna vecka, var flera veckor sedan och det märktes, jag kommer typ ihåg de flesta katorna, men namnen eller numren ville inte riktigt finna sig. I allafall, efter uppvärmning och lite grundträning så skulle vi öva på att ha gradering. Det börjar närma sig, jag kommer tyvärr att missa det ordinarie tillfället, så för mig dröjer det nog några veckor till, ska försöka att inte missa så många pass fram till dess.

Vi som ska försöka på 4kyu skulle välja tre kator att visa upp, den första skulle helst vara Mai och eftersom Mai är den kata som är absolut roligast och den som vi tränat mest på så kändes det ganska naturligt också. Så idag tränade jag på 1, 8 och 9, 9:an är jag lite tveksam om, men den kändes mycket bättre på slutet när jag fått lite hjälp med den.

I slutet fick vi "följa John" eller i detta fall Mattias. Han visade en kata och sedan skulle vi göra efter bäst vi kunde, svårt och knepigt, men ganska kul.

Det Posiitva: Svärd
Det Negativa: Oengagerad

Dreaming, hoping...

Over and Out

Ett tips för att packa inför en kendoresa: köp en större bogubag, jag har mina ögon på en och under sommaren hoppas jag att den kommer i min ägo, men under tiden för man klara sig med det man har.

En liten lista på saker som är bra att plocka med sig på ett läger:
-Shinaier, gärna ett par
-Bokken (och kotachi om det står med)
-Rustning
-Tenugi
-Gi och hakama (har man två Gi så ta med båda, det är otrevligt att behöva ta på sig en kall blöt Gi inför ett nytt pass)-
-Raggsockor och benvärmare (det kan bli stillastittande tid och kalla golv, detta gör det hela skönare)
-Shinaifixarlåda, ifall shinaiernas skick försämras.
-Fotsalva, skavsårsplåster, plåster och tejp, så att fötterna håller.
-Vattenflaska
-Handduk, shampoo och annat man behöver i toalettväg
-Sovsäck, liggunderlag och kudde (underskatta inte vikten av en kudde, det är underbart).
-Något att ha över ögon och öron, jag använder min buff.
-Anteckningsblock och pennor
-Extra underkläder (man blir rysligt, rysligt svettig under passen).

Ett gott humör oavsett vad man glömmer är också bra!

Over and Out

Nu är det lördag kväll och jag är förmodligen helt slut av en hel dag av kendo, men samtidigt hög av alla nya intryck.

Att inte träffa Johan så mycket under veckorna som gått när jag jobbat natt, gör att det är lite mer motvilligt att åka hemifrån, även fast det är roliga saker man ska göra. Imorgon kväll ska vi dock umgås igen och det längtar jag efter. När jag hör den här låten tänker jag tillbaka på sommaren innan den där hösten när allt blev klart som kristall och vi blev tillsammans. Det var en sommar med många förvirrade tankar och ett ögonblick av klarhet att allt kommer att ordna sig till det bästa.

Jag är så glad att du finns <3

Over and Out

Nu är jag på läger, tänkte slänga upp det preliminära schemat vi fått.

Lördag:
9-11 Shinai
11.30-13 Lunch
13-15 Shinpan
15.15-17.15 Shinai
17.30-19 Middag
19-21 Kata

Söndag:
7.30 Frukost
9-11 Shinai
11.30-13 Lunch
13-16 Kata och/eller Shinai
17 alla måste ha lämnat dojon!

Så sammanlagt 14 timmar kendo om man håller hela vägen. Det jag minns från förra året var att Kata på lördag kväll i två timmar var rätt så hårt för benen, men nu har jag ju vilat i tre hela dagar så jag hoppas att det kommer gå vägen. Vi får helt enkelt vänta och se.

Over and Out

Medan packandet och donandet höll på som bäst hörde jag plötsligt ett högt ihållande jamande och i dörren till uteplatsen stod det en katt och kollade in mig. Får jag presentera Mao i egen hög person:

Shaierna är nyspända och allting är packat, hela en och en halv timme innan jag måste bege mig från lägenheten, Johan har inte smittat av sig helt på mig i allafall, innan vi åkte till London började jag packa en timme innan jag var tvungen att ta mig till bussen. För längre resor så brukar jag faktiskt fortfarande vara duktig, men ju mer man reser och ju fler liknande resor man gör desto snabbare och lättare packar man. Nu börjar jag få rutin på kendoresor och då blir det inte så betungande att packa som det en gång var.

Det har ju lyckats bli en tur till stallet denna vecka också. Strålande sol och sommarvärme så man kunde rida i t-shirt. När jag kommer in i stallet finns där inga hästar och ingen Jossan, trodde jag, men hon hade hittat en taggig vän i höet, en igelkott som döptes till Johanna, hur söt som helst. Vi promenerade i allafall upp till gräshagen för att se om hästarna kunde sluta sig från gräset. Den är ganska stor och kuperad den hagen så när vi kom fram så såg vi inga hästar alla, föga hoppfullt så ropade vi i allafall och vilka söta öron kikar fram bakom ett träd längst bort i hagen. Det hör inte till vanligheterna att Hampus kommer fram till en i hagen och speciellt inte om det finns mat, men nu kom han målmedvetet skrittande. Joker kom också farandes efter en stund, när han fattade att vi var där. Ganska skönt och smidigt att slippa promenera omkring och leta efter dem.

Jag fick sätta mig på Joker idag, för på schemat stod bruksträning. Först så begav vi oss dock ut på skogsritt, hamnade på andra sidan vägen tillslut, efter att ha blivit omkörda av en timmerbil, som Joker tittade lite på, men inte så mycket. Där finns i allafall stigen med hoppträd som lägligt ramlat under vintern så då gav vi oss på att hoppa igen, jag och Joker. Det gick faktiskt ganska så bra, han hoppar ju ohygligt stort, men jag hängde med lite bättre denna gång, höll i manen och hamnade inte så mycket i otakt. Sedan så skulle vi se om det gick att gå en annan stig som inte gått under vintern på grund av en vägg av träd, för att komma dit måste man ta sig över ett dike, jag ville gå av och leda, men vågade mig ändå på att sitta kvar, känns bra att jag ändå litar tillräckligt mycket på honom för det, han tog så bra hand om mig, tog ett skutt över, men sprang inte efteråt, så jag var väldigt glad och nöjd, ju tryggare man känner sig på hästen, detso bättre brukar det gå att rida.


Hemma igen så övade vi lite på ridbanan, det gick över förväntan bra, han backade och flyttade dit jag ville, lite snabbt, men jag ska vara mer nogrann med halter och beröm mellan varje moment så ska det nog gå bra. Övade också på att gå av på en traktorvagn och sedan ta sig på igen, efter lite knopande så gick det också. Så nöjd med lilla bebisen när vi var klara. Hampus var naturligtvis bäst på allt, men hade lite ont i fötterna efter allt gräsätande. Han fick lite av manen klippt efteråt när jag väntade på bussen.

Så nu är jag lite mer optismistisk inför att tävla bruksridning på Joker, tar jag det bara lugnt så ska det nog gå bra, samma sak med Hampus, vore kul med en runda på honom när vi klarar alla momenten utan U, det är målet. Framförallt så ska jag planera bättre hur jag ska rida banan när jag går den. Åt vilket håll ska jag vända här för att få mest plats och så vidare. Blir mer och mer taggad för varje dag som går!

Det Positiva: Trygg känsla
Det Negativa: Hampusens ömma fötter...

Hästar är livet!

Over and Out

Det här med nattjobb gör inte underverk för mitt bloggskrivande, tänkte i allafall ta ikapp lite och slänga in ett inlägg om tisdagens träning, vilket blir den enda träningen på hemmaplan denna vecka, istället för iaido blev det umgås med Johan innan jobbet och sedan sticker jag ju till Uppsala och kör kendo hela helgen, hoppas på att Lollo gick på passet i torsdags så kan hon berätta vad som hände, kanske kan vi slänga in lite iaidoträning i Uppsala också, eftersom jag förmodligen inte kommer att vara speciellt trött på fredagkvällen när vi kommer fram... 

Åter till passet, mina ben var inte så glada, men inte så sura som förra veckan träning, så jag körde på. Gick igenom alla hugg som vi tränat på, Stora Men, Kote och Do, alla tre nybörjare var där och så var det jag, Lollo, Stina och James utöver Anders. Vid uppvärmningen övade vi också på kiai. Sedan så introducerades kakarigeiko, första övningen skulle man stå och känna i kamai och den som var mottagare öppnade Men, efter nästa rotation lades Kote på och slutligen Do på, sedan körde vi kakarigeiko när mottagaren står stilla i mitten och vänder sig om beredd med en öppning och så ska man helst komma på ett lagom avstånd så att man kan hugga ordentligt. 
På slutet fick de för första gången testa på ji-geiko, vid övningarna på slutet med kakarigeiko och ji-geiko roterade bara vi fyra fortsättare så att de alltid hade någon av oss som mottagare. Det var kul! Framförallt tror jag att de allesammans tyckte det var kul och kanske var kendo lite roligare efter detta pass än innan. Hoppas på det i allafall. Det är ju nu det börjar på riktigt!

Det Positiva: Ji-geiko
Det Negativa: Benhinnor

You always remember...

Over and Out 

Vecka 19

Måndag: Springa 5 km
Tisdag: Kendo 1,5 h
Onsdag: Rida
Torsdag: Iaido 1,5 h
Fredag: Vila
Lördag: Kendoläger 8 h
Söndag: Kendoläger 8 h

Veckans planering, dagens aktivitet avklarad, med mycket vilja och lite smärta. Mina ben tyckte inte om mig när vi skulle ut och springa i skogen, kändes som om jag inte tog mig framåt alls och de gjorde ont med jämna mellanrum, tog mig runt, men det var inte mycket mer än så, fick stanna och gå några gånger, inte så länge, men blev lite sur när kroppen inte reagerar som jag vill. Jag hoppas, men betvivlar att det känns bättre nästa måndag, denna helg har jag bara tränat tre timmar, efter nästa har jag tränat ungefär 16, vi får se helt enkelt, får väl gå om det är så, ut och röra på sig måste man ju.

Over and Out

Efter att ha vaknat med andan i halsen, halv två, med planen att vara på jobbet klockan två, blev det en rätt kaosartad dag. Nu jobbade jag i och för sig strax över två timmar, så det var inte så ansträngande, men det rörde ändå till lite gran. Hann ta det lite lugnt och andas i soffan en halvtimme innan jag cyklade till träningen.

Fyra tappra själar var vi, Anders, Kalle, Stina och jag. Så då skulle vi fokusera på oss själva och ha a-pass. Vi började, som vanligt, med lite uppvärmning, det var väldigt varmt i dojon, så jag var helt slut efter den. När vi fick på oss Men blev det lite svalare först eftersom tenugin är blöt, men det dröjde inte länge innan allt vatten hade ångat bort. Vi gick igenom stora tekniker först, Men, Kote och Do, om jag minns rätt gjorde vi kirikachi också. Jag var så fokuserad på det jag gjorde då att jag såhär i efterhand glömt bort lite vilka övninar vi gjorde och i vilken ordning. Men det kändes relativt bra i allafall. Sedan gick på medji-geiko, min första var mot Kalle, och vi skulle koncentrara oss på att göra så bra tekniker som möjligt. Kan inte säga att det kändes jättebra, men inte helt dåligt heller, men jag tror att jag fokuserade så mycket på mig själv att jag glömde bort att kolla efter var som kom ifrån honom, jag måste ju också öva på att se vilken attack som kommer och så vidare. Efter den första ji-geikon fick vi vattenpaus iallafall, välbehövligt.

Sedan så körde jag ji-geiko mot Anders, denna gång gick han igenom andning och att vi skulle fokusera på den. Det var väldigt svårt, det kändes som om mina lungor var för små, jag får ju in luft rätt snabbt, men sedan att hålla andan och släppa ut den långsamt är så svårt, så känslan jag hade efter den ji-geikon var bara "svårt, svårt, svårt". Så var det bara Stina kvar innan vi gått varvet runt, där kändes det lite bättre, men jag kom lite ur fas med andning och attacker och allt vad det var.

Efter det ji-geiko-varvet så gick vi över på små Men och stannade där ett tag. Efter första vändan, där jag fick kommentaren att min shinai rör sig rakt fram i mitten, vilket är bra, men att den gör som en lite dipp framför gallret innan den går upp ovanför och träffar, vilket ju är en omväg, det är ju bättre och snabbare om den går rakt upp ovanför och träffar. Vi fick i allafall en grundlig genomgång av små Men, att höften ska mer framåt och att armar och höft liksom ska tajma varandra i hugget. Svårt att förklara eftersom jag inte riktigt fick in känslan för det. Dock så fick jag in känslan att att skjuta fram höften, så tajmingen får jag försöka jobba vidare på. Vi körde ett varv ji-geiko på slutet också, jag minns inte så mycket av dem, bara att jag var väldigt trött, speciellt i den sista mot Stina och att jag blev väldigt mycket träffad på Men i den första mot Kalle.

Det dök upp en nybörjare till passet efteråt så jag stannade kvar för att vara mest mottagare. Var med lite också, på uppvärmningen och när vi körde grun i början. Och för första gången på väldigt länge så fick jag till attackstegen när vi gjorde dem utan hugg. Jag sköt fram höften och tryckte ifrån med vänster och det kändes som om det blev bra. Sedan när vi lade på hugg så försvann känslan igen, men den fanns där så jag kan!

När vi tagit på oss Men så var jag först mottagare medan han tränade Stora Men, Kote och Do, samt små Men och Kote. Han blev bättre och bättre, sedan att jag inte kunde fokusera alls på vad han gjorde är en helt annan sak, dålig sempai, efter att ha fokuserat bara på sig själv och sin egen teknik i två timmar, var det väldigt svårt att ställa om, jag som har svårt att se saker annars ändå. Blev lite bättre mot slutet, efter att Kalle frågat om han hade ögonkontakt eller inte och jag inte hade en aning, så skärpte jag mig. På slutet så fick han också lära sig hiki-Men och då var jag också med. Försökte och försökte öva på stampet, men trots att det blev bättre så blev det inte riktigt bra, någon gång. Jäkla stamp. Avslutade med några vändor kirikachi och sedan avhälsningm, där jag nästan glömde att klappa, och därefter stretching.

Nu väntar en kväll igen att hålla sig uppe, vilket nog blir ett mindre problem, eftersom jag inte vänt tillbaka dygnet under denna helg. Fasar lite för hur det ska gå nästa när jag ska träna massor med kendo och gå upp på morgonen, men när man har något roligt som väntar kanske det går lättare.

Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Obetydligt stamp.

I could stay awake just to hear you sleeping...

Over and Out

Igår så lyckades jag släpa mig upp och ta mig till bussen i tid och åka ut till hästarna. Solen sken, så jag blev ganska snabbt piggare. Vi gav oss iväg på en liten längre uteritt, på en runda vi inte ridit på hela vintern eftersom den ligger en big botrt. Det är gock en väldigt fin runda, så helt klart värt att skritta en kvart på asfalterad landsväg. Inte allt för mycket trafik heller. Jag fick sitta på Joker och detta var faktiskt första gången som jag ridit ut på honom och samtidigt känt mig säker. Han ryckte till en gång när vi blev omkörda med en bil som hade släpvagn, inte så konstigt då han körde förbi relativt fort, hade inte varit något problem om det bara hade varit bilen, men släpkärrna skramlade efter så då ville Joker helst gå någon annanstans. Han fick inte panik, utan bara reagerade och markerade att han ville därifrån.

Så, en veckas nattjobb avklarat. Det har ändå gått bättre än vad jag trott, sista natten var inte så himla rolig dock, hade det varit minsta strul så hade jag nog lagt mig ner och sovit istället, men eftersom allt flöt på så himla bra gick det lite bättre att hålla sig vaken. Kanske de timmar innan jobbet som jag spenderade med Johan gav lite extra energi också.

Det bästa med att jobba på natten är att när jag vaknade kl två idag så var det helg och jag har haft hela eftermiddagen på att bara vara, inte för jag orkar göra något seriöst, men projekt uteplatsen är på G i allafall. Sedan är det rätt så okej att kunna spela hög musik och skräna med i refrängen utan att någon hör.

Det sämsta, förutom att det blir rätt så ensamt uppe på mitt kontor, är nog att allt strul som varit under dagen och som inte hunnit lösa sig hamnar hos mig på natten. Så om alla fyra metoder strular på samma gång blir det väldigt jobbigt, bara två struligheter blir rätt så mycket att bita i.

Men nu den sista natten flöt det på ganska bra, det var också den första natten när jag faktiskt gick hem i tid, till och med tio minuter innan jag skulle ha stämplat ut (dock tjugo minuter senare än vad jag tänkt, pga ett nödsamtal så jag fick svara ut lite fler prover). Eftersom vi har haft mycket struligheter i veckan med allas vår favoritmetod (som jag dessutom är metodansvarig för, jippie...) har det varit rätt så skönt med lite expresser, annars så är det ju därför jag jobbar natt, för att se till att alla expresser går och att inget strular så de kan svaras ut innan sju på morgonen.

På sätt och vis gillar jag ju mitt jobb med tidspressen och att prestera så att proverna hinner ut i tid. Men när en metod klappar ihop totalt och vägrar fungera vad man än hittar på, lösningar tar slut och det man blandar blir mindre bra, instrument blir skitiga och ja, allt som kan gå fel går fel på en gång och det tar en vecka att reda upp allt och vara på banan igen, då orkar man inte riktigt med. Det blev som sagt mycket bättre i slutet av veckan, de gjorde ett stenhårt jobb på dagen och jag fick tydliga prioriteringar om vad jag skulle fokusera på, så nu är vi, förhoppningsvis, på banan igen. Ska kanske jobba lite på söndag och svara ut sena prover, lite mycket jobb, men det känns som om man gör en insats och pengarna sitter ju inte helt fel heller.

Så jag tror att när vi börjar med schema på natten och varvar med att gå dag så kommer jag att trivas utmärkt. Det som främst gör att jag inte vill jobba natt konstant är att man kommer så i otakt med resten av världen. Visst jag kan fortfarande gå på träningarna och åka till stallet innan jobbet, men att umgås med människor går liksom inte längre. Eller ja, nu umgicks jag med Johan igår, men det blir inte riktigt samma sak. När det blev kväll så kunde vi inte mysa i soffan framför en film, utan då skulle jag gå och jobba helt plötsligt. Får se nu hur det går över helgen om jag kan vända tillbaka någorlunda.

Oj, vad mycket jag skrev om jobbet, det känns lite ovanligt. Nu ska jag fortsätta med projekt Uteplats.

Det Positiva: Sol
Det Negativa: Gäsp

Powerwoman

Over and Out

Hur det går att jobba natt? Jag återkommer om det i ett senare inlägg.

Nu tänkte jag berätta om onsdagens ridturer. Kändes såklart lite konstigt att åka iväg till tallet och rida innan man åkte och jobbade, så värst pigg var jag väl inte heller, men det blev såklart annorlunda när jag väl kom ut till stallet och de små gula pållarna. Precis när jag kommer gåendes upp för backen lägger sig Joker ner och rullar i leran. Såklart. Jag hade tänkte börja med honom, så att jag skulle ha tillräckligt med ork, men eftersom jag ville rida på ridbanan och den var upptagen, så ändrade jag om i planen och började med bästaste Hampushästen istället.


Bruksridningen börjar närma sig och planen var att börja träna på att backa igen. Så vi begav oss ut i skogen för att hitta en lämplig plats att öva på. Övade också på halter och på att se till att frambenen verkligen stannade där jag ville, ett av momenten är nämigen att göra halt och stå stilla med hästens framben inom ett specifikt område, så det gäller att vet var hästen ställer dem. Det gick ganska så bra, Hampus stannade såklart när jag ville, men jag missbedömde frambenen några gånger. Vi hittade en lite skogsäng som vi ridit på några gånger tidigare så där passade jag på att trava lite, gjorde lite volter också, men inget för krävande, han kändes väldigt glad och positiva och trampade på i ett friskt tempo, jag satt inte med handbromsen i heller så det kanske påverkade också. Sedan så kom vi då till backande, efter lite små protester från Hampus sida så backade han väldigt fint, behövde knappt ta i honom alls, han lyssnade väldigt bra och tog det lugnt, väntade på om han skulle fortsätta backa eller stå stilla. Vi övade även lite backning i vinkel och han var verkligen toppen så vi lämnade ängen och fortsatte på skogsvägen istället. Hoppade över en lite kvist och sedan så såg jag en som glodde på oss så vi vände, skuttade tillbaka över kvisten och galopperade lite på tillbakavägen. En perfekt ridtur!

Väl hemma så blev det till att ta in lortgrisen och göra i ordning honom. Ridbanan var ledig så plan Backa Joker började. Värmde upp ganska mycket i skritt, han var väldigt pigg och vill springa så vi skrittade lite till. Gjorde Fjärilsövningen lite och han började trampa på riktigt duktigt, testade även skänkelviknigar och lite halter. Han tränger rätt så mycket mot ena skänkeln, men han är ju rätt så vinglig i allmänhet, bara att träna vidare på. Övade också lite framdelsvändningar som i varierande grad gick bra. Sedan kom vi då till backningen, här ville vi lite olika. Jag tror att vi missförstod varandra lite och att han blev lite arg på mig för det slutade med att han bara stod och stampade på stället trots att jag slutade ge hjälper och ingen kontakt med tygeln. Då avbröt vi ett tag och travade volter och så fick han springa över bommarna på marken (som vi egentligen skulel backa mellan). Sedan testade vi igen, sturts stuts, backade rakt några steg, klappa och trava och tänka på annat i några minuter och sedan testa igen. När det kändes som om vi båda var nöjda så travade jag av lite. Han var duktig ändå, vi känner bara inte varandra och Jossan var inte där och gav mig råd om hur hon brukar rida honom, men nu har vi i allafall testat.

Hoppas på att hinna ut i helgen också, så kul att rida just nu!

Det Positiva: Bästa Hampus
Det Negativa: Gräl med Joker

Vaaa!?

Over and Out

Dags för veckans kendopass, blev mycket välbehövlig grundträning för min del och det dök till och med upp tre nybörjare som ville träna!

Mina ben ville dock döda mig, inte så mycket musklerna, men benhinnorna protesterade högljudligt över att behöva träna ännu en dag. Blir nog en välbehövligt vila de närmaste dagarna för mina stackars ben. Det konstiga var att det inte gjorde speciellt ont när jag gjorde saker utan när jag stod stilla eller satt i seiza.

Vad gjorde vi då, ju vi började såklart med uppvärmning, lite springa (ajajaj), lite hoppa (ännu mera aj) och lite stretcha. Sedan gjorde vi lite grundhugg utan rustning, om jag ska doppa så ska jag hugga snabbare. Gjorde även kirikachi utan rustning och det kändes ganska okej, tänkte mycket på min tajming och den kändes helt okej. Fick även göra Do-kirikachi och det gick väl sådär, bättre och bättre i allafall.

Efter att vi tagit på oss Men gick vi igenom stora Men, Kote och Do och små Men, Kote, Do, Kote-Men och Kote-Do. Jag försökte tänka på att ta ordentliga attacksteg utan extrasteg innan och några gånger kändes det annorlunda och nu när jag har funderat på det en stund så tror jag att jag har kommit på något. Jag tror att jag inte skjuter ifrån tillräckligt med vänster vad, jag latar mig helt enkelt. När jag skjuter ifrån ordentligt hinner jag nämligen inte med något extrasteg eftersom vaden redan är på väg någonstans med för stor kraft. Fortsätta träna på det ska jag göra. De små-Men som jag gjorde som skulle ha ipponkänsla kändes relativt bra. Det var någon av gångerna jag gjorde Men eller Do som jag kom för nära, minns inte riktigt när det var, men måste koncentrera mig mer på avstånden. Både för mig själv och när jag är mottagare.

Det Positiva: Insikt
Det Negativa: Verkar inte kunna koncentrera mig på två saker samtidigt

Tell me, teach me

Over and Out

Vecka 18

Måndag: Springa 5 km
Tisdag: Kendo 1,5 h
Onsdag: Rida 1 h
Torsdag: Vila
Fredag: Vila/Promenad/Springa
Lördag: ev. Rida
Söndag: Kendo 3 h ev. Rida

Denna veckas planerade träning. Springandet är avklarat för dagen, 33 min blev det denna gång och då gjorde vi ett avbrott för att promenera i ett lite snabbare tempo, James har lite längre steglängd än vad jag har så jag får pinna på så gott jag kan, springer jag ensam eller med någon som springer ungefär lika snabbt är jag gärna lat och springer i ett bekvämt tempo istället. Så denna tur var inte bekväm på något vis, speciellt inte de första km innan jag hittade andningen, sedan så kändes det ganska bra med den, men då började benen tycka att det var tungt och jobbigt. Vi gjorde situps efteråt också, poäng för det!

Annars så ser veckan rätt så normal ut, fredagen är rätt så oplanerad då jag inte riktigt vet hur pigg jag är efter en veckas nattjobb, men jag hoppas att jag orkar ta mig ut och lufta mig. Och just det, ingen iaido på torsdagen då jag ska umgås med Johan och åka och shoppa, det är i allafall planen. Helgen får vi ser vad det blir av, ska förtsöka hinna rida en av dagarna och åka till kolmården en förhoppningsvis (stegräknare på så blir det lite steg den dagen i allafall).

Nu så ska jag ta igen mig, duscha och ät mellanmål och så bär det av till jobbet, känns ganska spännande det här.

Det Positiva: Spinga
Det Negativa: Tunga ben

Fortare, fortare, fortare!

Over and Out

Höll inte riktigt träningsplaneringen denna vecka då inga nybörjare dök upp på passet ikväll, så vi fick basta istället, stackars oss.

Idag så höll Erik i passet, började med en gasnka vanlig uppvärmning och sedan lite grund i rustning. Försökte väl mest koncentrera mig på att inte ta extra tjuvsteg utan bara ett ordentligt attacksteg. Det gick väl sådär, jäklar vad lätt det är att skaffa sig olater och så otroligt svårt att göra sig av med dem och ändra sin teknik. Efter halva passtet ungefär blev det vattenpaus och sedan körde vi ji-geiko.

Eftersom jag väldigt gärna vill klara min gradering till hösten har jag bestämt mig för att börja jobba med den kommentar jag fick av Anders efter graderingen som var nyligen, nämligen att jag måste ta mer intiativ och attackera och vara först med attacken. Så i de första ji-geikosarna försökte jag tänka bort vad den andra gjorde utan bara göra saker själv (svårt när någon bankar en i huvudet, men försöka måste man). Jag var väl inte så bra på att lyckas med mina attacker, men jag försökte få in att attackera och sedan succesivt när det hade gått några ji-geikos så försökte jag ta in vad den andra gjorde också och kontra, men mest skulle jag fortfarande attackera. Det märktes tydligen att jag försökte, i allafall när jag körde mot Kalle för han kommenterade det efteråt. Så nu ska jag försöka fortsätta i samma stil och börja lyckas med mina träffar också, men ett steg i taget så får vi se hur långt det räcker.

Vi fick köra lite styrka efteråt också, det kändes ganska bra, men något jag såklart borde göra oftare hemma. Kanske orkar med det imorgon efter springpasset. Man är ju tydligen optimist nu för tiden.

Ska försöka hålla mig vaken några timmar till, hur nu det ska gå till, känns lite konstigt att inte få gå och lägga sig fastän klockan nästan är elva, men ska jag klara mig igenom nästa natt med jobb så måste jag sova länge, så mint en timme, helst två till ska jag hålla mig vaken så kanske jag kan sova till efter tolv imorgon (vilka lyxproblem jag har).

Det Positiva: Fokus
Det Negativa: Tjuvsteg

Sometimes I just need to hear

Over and Out

Helgen har fortsatt med dunder och brak. Jag var iväg till Ekenäs och hjälpte Jossan att vara funktionär på Precisionskörningen som gick där på terrängbanan. Terrängbanan var superfin och såg fler hinder som jag absolut skulle våga hoppa. Vi skulle hålla i cafeét vilket är något som Jossans mamma vanligtvis gör, men eftersom hon är iväg på resa så hann hon bara köra dit grejerna och visa oss var allt var, men allt gick fint. Jag blev förste ansvarig för att ordna med priserna.

Fick gå iväg en sväng och kolla på tävlingen också då jag inte har sett så mycket sådant. Det var riktigt häftigt och blev så sugen på att testa själv, så nu är planen att jobba med Joker lite i sommar när jag har semester, han är ju van vid sele och att tömköras och har även släpat en del grejer, men vi får väl se hur det går. Jag har ju inte så jättemycket erfarenhet av inkörning (att köra in en liten åsna är ganska stor skillnad mot att köra in större hästar, en åsna kan man flytta omkring med lite som man vill), men på något vis ska vi nog lösa det. Jag tror nämligen att Precisionskörning skulle kunna vara något för Joker. Man kör en bana med koner och så ska man ta sig i mellan konerna utan att ha ner bollarna, samma moment finns i bruksridningen och där säger Jossan att han verkligen suger tag och förstår var uppgiften är, kollar efter nästa par koner och tar sikte mot dem. Men först ska vi försöka sätta vagn bakom och så får vi se.

Det var roligt att se alla fina hästar i allafall. Hälften av dem var ju hingstar också och de är ju lite extra spännande att se. Speciellt när man börjar gå i hästköpartankar, då är det spännande att se potentiella pappor springa omkring och visa upp sig.

Per Axelsson och Romeo´s Cabri

Susanne Grönqvist och Allman 204

Linda Åhlen och Hälges Thun Unik (världens sötaste häst)

Tävlingen gick väldigt smidigt så vi var klara redan vid två, skönt med en eftermiddag i soffan framför världscupfinalen i hoppning, efter en helg fylld av aktiviteter. Imorgon blir det till att sova och sedan jobba natt hela veckan.

 

Det Positiva: Hästar

Det Negativa: Trött

 

Vill ha en lite guling tror jag minsann..

 

Over and Out

Vi kom oss iväg att se en brasa på kvällen också. Johan och jag brukar ta oss till en speciell brasa en bit bort, men det blev inte av i år så vi fick nöja oss med den lilla vid stångån, fyrverkerierna uppvägde dock minbrasan.

Hur kan man på något bättre sätt fira Valborg än att cykla 8 mil runt en sjö? Det var i allafall vad vi ägnade oss åt under lördagen. På förmiddagen var det strålande sol, men då vi kom till Norsholm och började cykla på norra sidan om sjön blåste det på lite och ett bra tag såg det ut som om vi skulle bli redigt blöta. Tack och lov hade vi turen på vår sida och fick bara lite småstänk på oss. Det var rätt så slitigt att cykla så långt, men det gick bra tillslut ändå, trots att mina bromsar började med att gå sönder (igen), så ska försöka fixa dem ordentligt denna gång.