En överraskningsträning

Så förra veckan blev inte direkt som vanligt. Vi var i ridhuset på tisdagskvällen, ungefär som vanligt i och för sig. Maxim kändes fin, inte allt för stel och inga skavanker från ihopsläppsäventyret tack och lov. Vi övade på att vara framme och göra tempoväxlingar i alla gångarter. Kände på några skänkelvikningar och förvänd galopp mot slutet. Kändes fin och redo för onsdagsträningen, som blev inställd... Men alla kan vi bli sjuka. Jag planerade raskt om och anmälde mig till en träning i markarbete på torsdagen istället.
 
På onsdagen longerade vi lite lätt i alla gångarter för det var vad jag orkade med efter en lång dag på jobbet. När torsdagen kom kände jag mig lite nervös, det var ju evigheter vi tränade bommar och hinder seriöst och ganska länge sedan vi över huvudtaget övade med bommar. Matten är lat och orkar ofta inte ta fram och nu i ridhuset kan man inte göra det när som helst heller. Men jag måste bli bättre helt enkelt. Maxim blev lite förundrad när han kom in i ridhuset, dels var vi 5 ekipage och sedan var det ju massvis med bommar i olika kombinationer att kolla in. Han var inte på sitt bästa framåthumör, men vi gjorde det bästa vi kunde av det hela. Vi fick göra lite olika övningar, för oss handlade det mest om att få till framåtandan och att han ska ta för sig. Och jag vet ju att det finns där, men nu kändes vi båda ringrostiga. Det här med studs och galopp över flera bommar är inte vår starka sida kan vi säga, men någon gång fick vi till det och då blev det bra, travbommarna kändes också bra även om vi nog aldrig haft en så lång serie någonsin tidigare. Maxim blev rätt så trött, även om det passade bra med pauserna som blev när andra gjorde övningen, men kände det på honom att det var jobbigt och han blev svettig och flämtig. Behöver jobba upp flåset lite mer. Vi fick med oss att jobba med våra tempoväxlingar och aldrig gå i samma tempo mer än 20 steg. Byta, byta, byta hela tiden. Jag fick med mig lite inspiration om att jag behöver orka släpa fram grejer själv också och helst mer än tre bommar åt gången... Förhoppningsvis kan vi vara med igen snart och så hoppas vi att medryttaren får lite tid efter nyår att träna också.  
 
Long time ago...
 
Det blev en promenad i fredagsmörkret och sedan leka med medryttaren på lördagen. På söndagen blåste det storm och virvlade snö. Matten hade klätt på sig för dåligt, men ordnade det med ett extra täcke som man kunde lägga kring benen. Vi gav oss ut på skrittur i skogen, frustande nöjd häst och inte allt för stelfrusen matte kom hem igen efter en timme i friska luften.
 
Sedan började vi veckan som vanligt igen med måndagsvila och en matte som helst bara ville sova. Och en tisdagskväll i ridhuset med lite stel häst, men som gjorde allt jag bad om och mot slutet var han mjuk och fin.
 
Onsdagsträningen gick som på räls. Vi fick göra många svåra saker hälsar både Maxim och matten. Men nöjda var vi efteråt. Maritha säger att skillnaden nu mot för något år sedan är att nu vill han försöka även om det är svårt och jobbigt, tidigare lade han bara av då, nu kämpar han sig igenom kortsidorna i förvända galoppen. Frustar i varje galoppsprång och ger lite till när jag ber. Vi körde lite skänkelvikningar i trav på diagonalen, matten måste åt vänster sitta över på högersidan för nu sitter jag helt fel och bara stör honom. Annars så kämpar vi oss vidare med att korsa bakben och försöka kordinera alla hjälper. Vi red en åtta på kvartslinjerna så det blev lite kortare sträcka, fick börja med att bara rida vägen och gasa på vid diagonalerna så att han skulle vakna till och sedan börja med skänkelvikningarna. Galoppen fick vi rulla igång i  runt fyrkanten först för där hade vi somnat till. Sedan fick vi rida samma åtta igen, med avbrott till trav runt medellinjen och fatta ny galopp. Jag behöver bli lite kvickare i min omställning, men Maxim gjorde ett bra jobb. Bra kvar i formen och fattade nya galoppen. Sedan vände vi halvt igenom i förvänd, fortsatte genom kortsidan och snett igenom till rättvänd, pausade lite och gjorde om igen. Åt båda hållen, trött ekipage efter det, men vi klarade det rätt så bra. Sedan avslutade vi med lite programridning med ett egenkomponerat LB-program, nåja, det viktiga var att försöka komma över tröskeln och fortsätta vara fin även om det var programridning. Travdelen kändes bra, galoppvolterna blev lite hipp som happ, en för stor och en för liten, matten måste få koll på styrningen. Sedan blev det lite dålig diagonal i galopp också, vi kom liksom inte fram till väggen och fick ett tidigt avbrott och en dålig hörnpassering. Så vi ska träna vidare, nästa träning om två veckor. Maxim får en lite lugnare vecka nästa vecka då jag åker iväg på jobbresa.
 
Vi promenerade i mörkret på torsdagen och red i skymning i skogen tillsammans med stallkompis på fredagskvällen. Trevlig tur med skritt och trav, Maxim jobbade på bra och kändes ganska så fin, lite lagom framåt och kanske lite stel ibland. På lördagen lekte han med medryttaren och hade mest velat springa vad jag förstod. På söndagen hade jag först tänkt rida ut, men eftersom det var noll personer i stallet som skulle rida i ridhuset var vi lite busiga och tog fram några bommar. Tre galoppbommar och ett litet sockerbitshinder. Sedan övade vi på att gå framåt och galoppera på. Matten kände sig väl inte riktigt som värsta hoppryttaren och vinglade omkring en del, men vi gjorde galoppbommarna i båda galopperna tre gånger var, fick göra en gång extra i svåra varvet. Men annars klarade han det superfint! Sedan tog vi hindret tre gånger åt vardera håll också, här fick vi också ta om en gång i svåra varvet, men annars gick det också jättebra! Trött häst som behövde sina skrittpauser mellan övningarna, matten också för den delen. Han kändes fin när vi travade av och ganska mjuk även om det inte varit fokus för passet.
 
Vi hann med en ridtur på måndagskvällen i skymningen också, ute i skogen. Travade på fin och lyssnade, försökte att inte ha så mycket krav utan jobba i korta perioder varvat med skritt på långa tyglar. Sedan åkte matten iväg på jobbresa i dagarna fyra och när hon kom hem igen så blev det en helg med promenader i skymningsmörker eftersom hon var helt slutkörd och behövde återhämta sig.
 
Det Positiva: Att gå utanför boxen
Det Negativa: Mörker, november, regn
 
You are the light of my life
 
Over and Out

RSS 2.0