tildans

Han var stel, men vi fick till det ganska bra mot slutet. Även om han fick för sig att byta i förvända galoppen genom kortsidan ett par gånger... Fick ordning på det genom att sätta mig lite rakare. Skänkelvikningarna kändes ganska bra. Fick sedan höra att han och herr hagkompis racat ordentligt under ungefär hela fredagen, så kanske en kombination av det och inte så mycket ridning tidigare. Maxim går ju med en stor häst med långa ben och eftersom han gärna vill hänga med få hans ben gå som små trummpinnar, men han ger inte upp i första taget.

 

Helgen bestod av uteritter, med sällskap båda dagarna! Lugn tur på lördagen då sällskapshästen reagerade på något och vi fick gå hem halvvägs, men på söndagen rörde vi oss lite mer i längre travsträckor. Här fick han också jobba lite mer och han kändes relativt energisk, om än inte jätteglad över att matten släpade ut honom på tur halv åtta på morgonen, men för matten är det skönt att stallet är klart och man kommer hem vid tio på förmiddagen.

 

 

Måndagen blev sedan vila igen och så spenderade vi tisdagskvällen i ridhuset. Maxim kändes väl kanske inte helt hundra skulle jag säga. Lite stel och dan, men gjorde ändå det jag ville. Försökte mest mjuka upp, skänkelvikningar i skritt och trav, en del volter i alla gångarter och så övade vi lite övergångar mellan skritt och galopp och även enkla byten vilket gick bra skulle jag säga! Han kändes lite allmänt trött och inte på hugget trots lite lugnare vecka.

 

Träningen därimot bjöd på en fin känsla rakt igenom, herregud när han väl kommer igång och jag kommer ihåg att inte tjata på honom då och vi arbetar tillsammans, de stunderna lyser verkligen upp!! Matten måste öva på att styra bättre vägar bara så är vi verkligen på topp. Vi fick öva på att galoppera och växla tempo både på fyrkanten och volter, först mellangalopp på 20 meters volt och sedan minska på en 15 meters volt. Detta ska vi öva på hemma och på att volterna ska bli bättre. Vänster galopp är så otroligt jobbig just nu och jag känner skillnaden på mig i hur mycket sämre jag kan sitta och hur mycket mer jag behöver stötta och driva. När han väl kommer igång så blir den därimot mycket bättre. Förvända galopperna gick bra, dels på båge och sedan halvt igenom och fortsätta genom kortsidan, men även här behöver matten tänka mer på vägen, ta sig ut till väggen först och sedan svänga för att ge honom tillräckligt med rum, i vänster hjälper det om jag stöttar med spöet i höger hand istället, då kommer vi ut på en bättre väg. Skänkelvikningarna gick superbra och där verkar något ha fallit på plats hos oss båda, en bit kvar till de är tävlingsmässiga, men som vi brukar säga, sakta men säkert. Jag har lärt mig att rida honom lite rakare vilket har hjälpt jättemycket. Plötsligt hade vi gjort allt det vi skulle och hade tid över, vad vill man träna på då? Jo eftersom jag tycker att vi haft problem hemma så tränade vi uppridningar, vilket också gick jättebra så då gick vi över till att öva halt, ryggning och fram i trav och sedan halter där matten fick öva på att rätta till benen och försöka stå jämt, gick sådär, men mest matten som behöver känna efter bättre tror jag och hellre ta ett steg till innan vi stannar, ibland är jag för snabb och stannar för tvärt, svårt att få det rakt då.

 

Fick bli en promenad på torsdagen och så red vi ut idag på en härlig tur i solen. Trav och galopp i solen på en ledig dag är väldigt trevligt. Nu bär det av på bröllop hela helgen och Maxim blir motionerad lördag-söndag av medryttare, vilket känns otroligt skönt.

 

Det Positiva: När man känner sig som en dressyrryttare på riktigt

Det Negativa: När livet rullar på för snabbt

 

 

Over and Out

Eftersom matten inte helt kan ge upp drömmen om bruksridning och drömmen om att någon gång delta i SM-klass på FjordSM så kan man ibland känna sig tvungen att åka 20 mil enkel väg för att delta i en tävling.

 

Vi var kanske inte riktigt redo för en brukstävling, matten har ju som bekant kanske de taskigaste tävlingsnerverna, men på söndagskvällen innan uteritten gick vi bort till vagnen på stallplan vi bekantat oss med hela veckan. Efter mycket andning och försök till att lugna ner mig själv så kunde jag i alla fall sitta upp från den. Om Maxim brydde sig? Inte alls... Så strategin var klar, jag skulle parkera oss vid bryggan hoppa av och klättra upp på den från marken och om vi kände oss lugna nog hoppa upp på Maxim från den. Strategin för att flytta föremål var att avgöra beroende på föremål, att lyfta dem kan vi ju, det är just att flytta över ryggen som är knepigt om det är stort, vi fick helt enkelt se. Sedan kommer vi tillslut fram efter lite felkörning och får gå banan och varken brygga eller flytta föremål är med... Lite av ett antiklimax för matten som nu blev lite lugnare, men sedan stressade upp sig för andra saker.

 

Maxim fick knata runt med hussen och kolla in omgivningen och kasta sig för saker med matten på behörigt avstånd. Sedan kunde jag sitta upp och skritta runt och använda Camillas tips om att titta någon annanstans än det han tittade på, vilket fungerade bra. Fladdrande band gick bra och så även någon maskin som gjorde ljud i skogen. Jobbade lite i skritten och travade lite, men eftersom det var skritt och trav som gällde på banan kändes det ganska lagom som uppvärmning.

 

Tillslut var det vår tur och vi gick in i funktionskontrollen där han skötte sig hyffsat bra, jag har inte riktigt koll på tyglarna hela tiden när vi skulle sadla så han gick runt lite, 2 straff för det. Första hindret inne på banan var vändning i trångt utrymme vilket vi gjorde hyffsat bra, 10 straff där, sedan bort till skrittbommarna, vilket var svårare då de lät en del och Maxim tvekade, lite påmaning och så gjorde vi plockepinn av dem, 40 straff. Vidare till backningen i vinkel, där vi kunde ha gjort ett lite bättre jobb, men 50 straff är okej, många som ha problem där. Tre halter som han gjorde som en stjärna, 0 straff. Gatubrunnen har han fortfarande inte fattat trots idog träning på cykelvägarna, 45 straff, men vi höll oss innanför spånet denna gång. Trav sedan och portar i krångliga mönster, petade ner två bollar så 20 straff, matten måste koncentrera sig lite mer, för det här kan vi egentligen bättre. Trav genom korridor vilket gick sjukt bra med 5 straff, lite tramp i sista zonen. Trav in i mål blev sedan lite skritt eftersom avspärrningsbandet fladdrade en del och han kollade in det, 38 straff för tiden. Totalt 210 och inget underkänt i något moment! Lättnaden var helt otrolig. Krama Maxim, krama Johan, le så ansiktet nästan sprack.

 

 

Sedan vänta medans allt räknades ihop och när resultatlistorna kom upp inse att vi kom 3:a i den öppna klassen! Så vi fick faktiskt gå fram och hämta en gul rosett. Matten höll på att börja gråta lite då (Maxim åt sitt hö i transporten och kunde inte ha brytt sig mindre). Sedan efter lite lusläsande av diverse tävlingsreglementen på hemvägen så insåg jag att vi nu är kvalade på egna meriter till bruksridningen på FjordSM. Vilket känns helt fantastiskt!!! Insåg också att vi kan ansöka om prestationsmedalj i brons för bruksridning.

 

När man når sina mål blir man otroligt glad, framförallt eftersom vägen hit har varit allt annat än rak. Nu väntar en vår där vi ska försöka få in lite träningar för Camilla och en till tävling i Dannemora som har bruks. Och så hoppas vi att det fortsätter åt rätt håll så vi kan vara med på SM:et i sommar.    

 

Det Positiva: När målen äntligen nås

Det Negativa: Långa bilkörningar hela påsken

 

 

Over and Out

Veckan fick börja med dubbelpass för Maxim. Som sagt det vänds lite upp och ner när matten får för sig att tävla bruks. För att hinna träna för Camilla i allafall ett pass så var det måndagskvällen som passade.

 

Maxim luftades av medryttare på förmiddagen, vilket i brukssammanhang nog är ganska bra, även om han inte gjorde så ansträngande saker. Han hade varit lite tittig, men skött sig okej.

Han var väl lite förvånad över att behöva åka transport, men gick snällt in och blev nog lite glad av att träffa två gula när han väl kom fram. Första gången vi var hemma hos C, men tyckte han skötte sig bra och tog det lugnt, ibland kan han ju vilja titta en del på nya platser. Vi gick ner på deras fina ridbana och skrittade fram, C hade ställt ut sin vagn och de har även en brygga byggd av lastpallar. Vi kikade på dem när jag var på marken först, men sedan satt jag i sadeln medans vi skrittade runt. Fick jobba med att gå nära båda bryggorna och att han inte skulle bry sig om dem alls, ställa ifrån och framförallt att jag inte ska titta på dem utan titta på annat längre bort och tänka framåt. Då vi uppnått det, fick vi göra halt bredvid på samma sätt och börja om för då var det ju nytt så han spände till sig lite. C hoppade sedan upp på vagnen, samma jobb igen för nu var det ju en människa på vagnen. När han gick avslappnat igen så bytte hon till lastpallarna och sedan kom hennes man ut också och flyttade sig mellan lastpallar och vagn. Det var en underlig människa tyckte Maxim, men det gick ganska bra. Jag fick lite avslappningsövningar att göra och lite tips att tänka på. Nu ska vi ta oss an den här tävlingen med inställningen att vi gör det vi kan bra bra och det svåra gör vi lagom av. Jag ska inte pressa eller ha för bråttom och inte riskera att förstöra något. Framöver tyckte C att vi skulle slänga upp någon som inte har alla dåliga erfarenheter som jag har tillsammans med Maxim, typ medryttaren (som C känner och som ridit hennes hästar), hennes man eller Johan för den delen. Någon som bara sitter där liksom, och så kan jag få öva lite med hennes stabila "Hampushäst", vilket jag tror är en bra taktik, det var ju så jag gjorde med biltrafiken när vi bodde i Linköping. Tog Flora runt åkrarna och övade mig och sedan Maxim på samma runda och låtsades att det var Flora jag satt på för att slappna av och komma ihåg den känslan.

 

 

Tisdagen gick vi till ridbanan, ridhuset är ju tryggare, men vi måste ju öva helt enkelt. Det blev ett pass med skritt och trav, mycket skänkelvikningar och övning med volt i mellanåt och sedan fortsätta i vår skänkelvikning, tycker att det gick rätt så bra. Var tyvärr allmänt irriterad på omgivningen, men Maxim skötte sig merparten av tiden, någon rusning och lite tittningar blev det, men sedan kunde han trava relativt avspänt och frustade lite mot slutet. Tyvärr verkar det som just vår ofavorit bland hundägare alltid är i hundgården bredvid ridbanan varje tisdag kväll, så jag ska försöka rucka lite på min tid. Jag är helt okej med att vi ska träna tittighet, men vi behöver ju inte göra det hela timmen vi ska jobba på banan för att den enda hund Maxim reagerar på råkar befinna sig i hundgården och merparten av den timmen springer längs staketet och är upphetsad över att vi är där. När vi gick hem sprang den längs staketet också, skällde och hoppade så Maxim började drakblåsa och snurra runt, vilket jag kan hantera, men tycker är tråkigt, speciellt som hundägaren inte anstränger sig för att säga åt hunden mer.... Nu reagerar den på allt som går längs staketet så det är ju inte bara vi som blir utsatta.  

 

På onsdagen blev det Marithaträning igen och vilken träning.... Så fin känsla genom hela träningen, vi gjorde fina skänkelvikningar åt båda hållen, fick ett bra flyt i dem. Galoppen var också superfin, förvänd genom kortsidan är tydligen inte alls svårt längre, så vi behövde inte traggla. Fick rida runt och öva mellangalopp på långsidorna istället och även det gick framåt. Matten måste slappna av och släppa fram så ska nog detta gå vägen. Känslan i traven på slutet ska vi inte tala om. När hästen gå fram och man verkligen känner att han är framför en... Jag var helt lyrisk och lite tårögd efteråt.

 

Därför tyckte jag att han förtjänade liten promenad dagen efter och sedan hade det blivit uteritt med medryttaren och sällskap av stallkompis på fredagen då matten var i Linköping för att fira påsk. På lördagskvällen gick vi till ridbanan och galopperade löst samt skuttade några hinder. Tyckte det var ganska så lagom för en trött matte och en pigg och glad häst.

 

Veckan fick sedan avslutas med en uteritt i kvällssol på söndagen, med mycket joggingtrav och försök till samlad galopp och sedan tvätta svans inför måndagens äventyr som jag skriver om i ett eget inlägg.

 

Det Positiva: När dressyr är det bästa som finns

Det Negativa: När världen inte förstår

 

 

Over and Out

 

.... och kämpa sig i kapp.

 

När livet rullar på lite för fort är det bra med liten gul häst som lugnar ner. Gul häst blir heller inte odräglig av att vila flera dagar i rad, även om han inte är helt nöjd med det.

 

Förra veckan är vi på fortfarande, vi tog oss ett pass i ridhuset på vår tisdagskväll, lugnt och skönt med stort ridhus för oss själva. Vi övade på våra skänkelvikningar, där vi bråkade lite först, men sedan kom överrens. Vågade oss också på en kortsida i vänster förvänd, inga problem sa herr gul och flängde på. Det är inte vackert, men det går åt rätt håll. Och att vi vågar och kan (läs jag) utan stöd från marken är ju ett bra tecken.

 

Vår Marithaträning kom och gick, fick bitvis så otrolig känsla, när det bara flyter fram. Höll honom rakare i skänkelvikningarna och då gick det genast bättre. Galopperade gjorde vi också och tycker det gick bra, fick lite stopp i vänster förvänd, men vi jobbade oss igenom det och där måste jag kanske vara lite mer på nu, när jag vet att han kan. Jag behöver våga rida kortsidorna, för då kanske vi kommer ifrån det här med att han lägger av mot väggen/hörnet när vi rider vanliga diagonaler.

 

 

Vila tre dagar sedan på grund av roligheter och tröttheter, men på söndagen fick vi oss en alldeles lagom skogstur med sol och galopp, med häst som tittade, men ändå gick på framåt och jag verkligen kände att han ville fram också, även i galoppen. Inga missöden förutom den där konstiga gubben som klättrade i träd (klippte äppelträd...)

 

Började denna vecka med longering på ridbanan och jobba över en upphöjd bom, svårast i skritt uppenbarligen, i galopp gick det bra. Härligt att cykla hem vid halv åtta och det fortfarande är sol och ljust ute.

 

Sedan ridhuskväll på tisdagen, trots mattens tunga huvud och trötta kropp, fick vi till ett helt okej pass. Mycket galopp blev det, vi rullade på en del runt fyrkanten, ställde och böjde, samt övade på våra tiometersvolter och sedan gjorde vi för skojs skull lite enkla byten. Han känns hela tiden starkare och starkare. Tänkte så ge mig på en övning jag tänkte ihop, vända halvt igenom i galopp, fortsätta i förvänd genom kortsidan, gå in på nästa diagonal och ta nästa kortsida i rättvänd galopp. Så hålla galoppen lite längre alltså. Började i höger och det gick bra på första försöket. Även i vänster gick bra!! Alldeles själva kunde vi, vingligt som bara den i vänster, men han höll i och vi klarade det faktiskt! Så stolt! Avslutade med lite skänkelvikningar där jag kunde kolla oss i spegeln, ibland kommer övertrampet in i alla fall, så vi fortsätter på rätt väg.

 

Onsdagskväll med tungt huvud och marithaträning. Inte alltid en bra kombination, men det gick okej. Först fokuserade vi på galoppen och övergångar galopp-trav-galopp med serpentiner över ridhuset. Det gick, när matten skärpte till sig lite bättre i alla fall. Sedan skänkelvikningar för hela slanten. Vi fick göra så att vi gick in på diagonalen, skänkelvikning en bit och sedan liten volt och så fortsätta skänkelvikningen, volt till höger om vi gick undan höger skänkel. Tanken var att han skulle trampa under sig och vi skulle komma ut rakare i nästa skänkelvikningsdel. Jag fick väl inte riktigt till det, så faktiskt satte Maritha upp för att se om hon kunde komma på något sätt att få det bättre. Konfunderad Maxim, men ibland så trampade han över ordentligt. Vi fick denna övning i läxa, men måste se till att volten inte blir för liten, det kändes bättre när jag fick prova igen sedan.  

 

Vi tog oss en powerwalk på torsdagskvällen, i ca en timme, vilket var härligt. Sedan joggade vi vår skogsrunda på fredagskvällen till härligt kvällsljus. Lite av en tradition numera, vilket känns bra, han jobbade på och arbetade fint i form. På lördagen blev det lite mindre fysisk aktivitet, men desto mer mentalt för oss båda. Spontananmäler man sig till en brukstävling om 1 vecka så måste man också träna. Sagt och gjort, släpa fram grejer, be Johan att hjälpa till och sedan göra efter vår bästa förmåga... Vilket gick okej, men inte så bra som jag hoppats. Det här med att flytta skramlande hink klarade jag inte av. Spänner jag mig minsta lilla så känner han det och det blir pannkaka. Vi bokade in en träning för Camilla i alla fall så kanske hon kan hjälpa oss en bit på vägen.

 

På lördagen så fick Maxim ny ryttare i form av kollegas 13-åriga dotter som gillar fjordhästar. Sol och strålande väder så jag fick mig en rejäl promenad tillsammans med dem ute i skogen. Maxim skötte sig bra, skrittyade på ordentligt, travade efter lite övertygande även framför oss och så galopperade hon uppför en backe. Sedan skulle han såklart bli rädd också så det blev en ofrivillig galopptur över en äng innan hon fick stopp. Imponerad över att hon satt kvar, själv hade jag dunsat i backen, men tillslut så lugnade han ner sig. En rivstart till bjöd han på men då var vi mer med och han stannade fort. Så ganska nöjd var hon ändå, även om jag hoppats på ett bättre uppförande från min häst...    

 

Hjärnan vill inte riktigt lägga av med att arbeta, mycket på jobbet, mycket hemma. Men i stallet kan man bara fokusera på en sak i taget om man vill att det ska gå bra.

 

Det Positiva: Solen skiner med jämna mellanrum

Det Negativa: Tröttheten som aldrig försvinner

 

 

Over and Out