tildans

 

När lägenheten var tyst och tom igen skyfflade Johan iväg mig till stallet innan jag somnade på soffan. Hade planer på en uteritt så vi gav oss iväg genom skogen, tanken var både skritt och trav, men blev skritt 40 min. Vi red lite fel för jag var ouppmärksam (eller filmade min spårhäst och missade svänga av stigen) sedan träffade vi på hundmänniskor som inte tyckte jag skulle rida i deras skog.... Jaja, jag orkade inte argumentera, jag har ju blivit visad den stigen och det är ju allemansrätt som gäller, det är ju inget markerat elljusspår direkt. Men som sagt, orkade inte tjafsa utan red hem istället. Tror mest gubben blev sur för att hundarna var lösa och han behövde koppla dem... Maxim var i alla fall pigg och glad, samt älgade på med sina stora steg.

 

Började veckan med en tur till ridbanan och en Maxim som låg på ordentligt. Han blir lite tung i handen, men jag försöker verkligen släppa lite ibland för att se att han inte dyker ner. Vi övade på våra övergångar till galopp, lite skänkelvikningar och att matten ska vänja sig vid den större takten i traven. Jag tycker att han känns stark just nu, förhoppningen att känslan ska hålla i sig till på söndag och dressyrtävling är väl inte så stor, men vi kanske kan göra något bra av det hela. Vi ska starta LB:2, lång bana alltså, därför är jag inte så säker på hur det kommer kännas, det visar sig helt enkelt, jag anmälde mig eftersom det är så nära att åka, så vi gör vårt bästa och ser om vi kommit någon vart. Jag har även anmält oss till en LA:1 pay and ride om ett par veckor. Inte riktigt redo kanske, men vi behöver ju börja någonstans.

 

På tisdagen red vi ut i en timme, dryga 8 km vilket gick bra förutom lite snubbel när vi travade över en äng... Jag satt kvar denna gång i alla fall. I övrigt en ganska bra tur, även om han inte riktig lyssnade så som jag ville hela tiden. Vi galopperade i alla fall en del och det gick bra! Vi gick också förbi korna utan problem. Dock blev nu jag irriterad på gubbar som var ute och gick på ridvägen... Nåja, skrittpauser har man ju inte dött av. Så lite konditionsrunda blev det.

 

 

Marithaträning igår som vanligt. Stora ridhuset även denna gång, vi trivs rätt så bra där, även om det blir mycket att titta på. Berättade hur det gått och hon undrade om "springigheten" kunde vara mjölksyra eftersom ridbanans underlag är lite djupare, vi ska testa att göra fler korta skrittpauser när vi jobbar där och ser hur det fungerar. I alla fall fick vi börja med skänkelvikningar, först i skritt vilket gick väldigt bra, sedan i trav som går bättre och bättre, Maritha filmade lite också. Han var lite stel i vänster varv tyckte jag, det är ju för tillfället även mitt svåra varv, men vi kämpade på. Sedan gick vi över i galopp, här ville han inte riktigt först så fick gå på honom lite. Han började tendera att kicka mot skänkeln en gång, vilket ofta får mig att backa av, men Maritha pushade på och det gick tillslut superbra, men hon förstod hur han kan bli på tävling och att jag inte har så mycket att sätta i mot då. I alla fall fick vi galoppera mycket volter, samt förvänd galopp i båda varven, vilket gick bra när jag var med och red också, kunde bryta av själv och gå ganska lång raksträcka i förvänd eftersom det är ett stort ridhus. Fick avsluta med lite öppna i skritt och trav, gick också, även om vi inte riktigt fått kläm på det ännu.    

 

Ikväll blev det en promenad i skymningsljuset, träffade på hussen som var på väg hem också. Charmen med att plötsligt ha så nära till stallet.

 

Det Positiva: När känslan är den rätta.

Det Negativa: När känslan inte finns alls.

 

 

Over and Out

 

 

 

 

 

 

Kom i alla fall dit i god tid, red direkt efter gamla stallkompisen så hästarna gick och sneglade lite på varandra, stora svarta hade sett oss redan när vi svängde in och kände igen bilen, ridhuset har nämligen nät på övre halvan av väggen på långsidan. Maxim började förresten med att försöka slita sig när jag öppnade den automatiska dörren in i ridhuset, men jag höll fast så det gick bra ändå. Var väl inte så jättepå så vi fick börja med att raca runt fyrkantsspåret för att komma igång. En del av det var mitt fel eftersom jag själv spände mig och letade "farligheter" på det nya stället. Sedan fick vi visa upp skänkelvikningarna och framdelsvändningarna på diagonalen, Maritha tyckte det var stor förbättring och att det syntes att vi tränat på detta. En av mina nya favoritövningar faktiskt, jag tycker att han kommer igång bra. Han korsade ordentligt åt båda hållen också, men Maritha tyckte att han såg stel ut i vänster sida. Han halkade till häromdagen med just vänster bak, så kanske blev det någon liten sträckning, smörjde liniment när vi kom hem och ska fortsätta med det till slutet av veckan tänkte jag så får vi se om det känns bättre då.

 

Över i trav sedan och skänkelvikningar igen, kändes också bra, behöver dock bli bättre på att rida steg för steg även i trav och min tajmning är otroligt viktig. När vi hade så stor yta övade vi också på vår förvända galopp, jag har kollat ut två pay and ride med LA nu så det passade ju bra. Det gick helt okej tycker jag, men jag vågade inte pressa på och ta kortsidorna också. Här behöver jag också komma över spärren helt enkelt. Sedan övade vi övergångar först trav-halt-trav, att rida steg för steg även här, inte tvärstopp, två steg i skritt är okej både in i halten och ur den. Sedan övergångar skritt-galopp-skritt. Här var det lättare i högervarvet och även här behöver jag sitta i sadeln, spänna magen och ta det steg för steg. Återigen blir jag fascinerad av hur svårt det är att rida. Det är också svårt när ridhuset fylls med mer och mer folk och man försöker komma ihåg ridhusreglerna, det gick väl inte så smidigt alla gånger, mitt fel att jag var i vägen.

 

 

Nöjda med det så tog vi sedan ett kort joggingpass på ridbanan under torsdagskvällen.

Maxim var pigg redan från start och skrittade av stallplanen med stora steg. Klarade av alla spänningsmoment bort till ridbanan, matten också, lyckades hålla långa tyglar större delen av sträcken. Jobbade lite i skritten, men travade igång ganska snabbt och varvade fyrkantsspår med volter, god fart och försöka få till lite böjning på ett mjukt sätt. Bitvis kändes han så där fantastisk igen, av vilket jag drar slutsatsen att han trivs bra på vår ridbana. Vi tog lite galopp också i båda varven på en större volt, försökte lätta lite i sitsen och låta honom rulla på, han kändes helt okej och mjuk här också. Avlutade med några skänkelvikningar i trav innan vi begav oss hemåt. När vi ska ut från ridbanan ser jag tre killar som är i närheten, när vi kommer närmare visar det sig att de är fullt halloweenutstyrda. Två av dem stannar och kikar på oss medans den tredje förvinner in i buskarna. Jag anar att det kanske är bus på gång. Maxim stannar så klart och kikar nyfiket på dem, men jag upplever inte att han är speciellt rädd. Jag brukar prata ganska högt då, inte med människorna som utgör "faran" men med Maxim. Inte för att han verkar bry sig så mycket om det, men människor tenderar att vara lite försiktiga då. Vi väntade lite och jag pressade inte på, de två killarna vid grinden försvann iväg och vi gick vidare, en bit förbi hörde vi såklart killen i busken som vrålade till lite, men Maxim ryckte bara till och jag lyckades hålla mig avslappnad. Mycket beröm på det och långa tyglar hem. Stora älgakliven och småfrustandet kom fram, en herr gul full av självförtroende.

 

Det Positiva: När rädslor övervinns

Det Negativa: Mörker

 

 

Over and Out

 

Nöjd var kanske inte ordet för söndagens ridtur. Matten är ju lite galen ibland och nu gjorde jag något som gamla stallmatte varnat mig för. Försökte mig på att utforska Lunsen utan ordentlig karta, vilket var lite mindre lyckat. Vi red först bort till fina Galoppvägen, behöver ta mig tid att utforska den skogen lite bättre, är ganska övertygad om att man kan ta sig dit på ett bättre sätt än vad jag hittills lyckats med. Sedan började äventyret med att utforska nästa etapp och vad jag hoppades skulle bli ännu en fin galoppväg. Allt väl, stig som gick längs med stora vägen innan vi kunde gå över på ett bra ställe och till en väg som sett lovande ut från bilen. Helt fantastisk var den också! Men tiden började rinna iväg så vi red den fram och tillbaka och sedan skulle vi hitta en väg hem genom Lunsen. Som sagt... Gott råd, försök inte göra egna stigar i Lunsen, håll dig till de markerade. Och om du har en häst med dig kolla först att stigen du tänkt ta är hästvänlig. Och inte gå över ett mindre berg... Maxim började på allvar tycka att jag var en idiot. Tillslut hoppade jag av och promenerade istället. Och så fick han godis som muta för att vilja följa med genom blåbärsriset. Hem kom vi tillslut i alla fall, två timmar och 12 km senare...

 

 

Han verkade dock ha förlåtit mig igår då vi var på ridbanan. Red dit med premiär för reflextäcket. Trodde det skulle bli lagom kul att försöka rida dressyr, men det gick faktiskt bra. Visst, jag kan fortfarande inte rida, men betydligt bättre än förra veckan. Lite motvilligt var det i början, men efter lite ställning utåt och inåt på volterna och lite skänkelvikningar med framdelsvändningar på diagonalerna började han kännas ganska mjuk. Så vi satte igång att trava. Hej och hå vad det gick! Matten fick koncentrera sig på att trampa ner hälar, släppa ner knän, titta vart hon skulle och försöka hålla händerna stilla vid knutarna. Jag vet inte riktigt vad som hänt med min häst! Vi travade i alla fall runt ett tag både längs fyrkantsspåret och blandade in lite volter. Sedan skulle jag försöka sitta ner också, vilket går framåt, men fortfarande känns lite skakigt och ostadigt. Bitvis kunde jag i alla fall koncentrera mig på händerna och när jag höll dem stilla så kändes det underbart. Han låg på ganska mycket så jag försökte göra många övergångar och få honom att släppa lite i munnen, det gick väl ändå okej måste jag säga. Nöjda och glada gick vi hemåt igen, småfrustande häst och nöjd matte.  

 

Ikväll så var vi ute på upptäcktsfärd igen, något mer civiliserade trakter och en matte som pluggat in flera olika kartor innan avfärd. Försökte trava en hel del och tycker vi fick till en bra tur med fina vägar där man nog kan lägga in lite galopp framöver också, behöver utforska lite mer för att rundan ska bli perfekt, men det blev verkligen en runda, dock med en liten avstickare, tror att det kanske går att hitta en stig istället för att rida fram och tillbaka, men det gör egentligen inte så mycket. Pigg och glad häst som fick trava på ordentligt, matten övade på att hålla om med skänklarna även när han sneglade på saker längs vägen och fortsätta med traven. Fick hoppa av två gånger, en när han spände sig rejält för en båt och när vi skulle passera förbi fotbollsplaner där det pågick träning, men annars satt jag kvar, klarade bilarna vi träffade på grusvägen också! Stolt! Glömde såklart mäta med runkeeper denna gång, men nästa kanske.

 

Det Positiva: När hästen är glad

Det Negativa: När mattens trötthet tar ut sig

 

 

Over and Out

Älskade höst! Nu är den här, det känns i luften som över några dagar blivit kall och klar. Även om solen fortfarande värmer mitt på dagen ibland, så är det en annan sorts värme.

 

I lördags red vi ut på en ensamtur, 8,5 km med mycket trav. Lite tittig Maxim ibland, men jag tycker överlag att han skötte sig bra, hoppade dock av ett par gånger när det var läskigheter. Man blir så glad av de här turerna när han nöjt går och frustar för sig själv på hemvägen.

 

Igår fick vi sällskap ut också, var lite på samma ställe och red, men även på en stubbåker. Lite nervöst, men det gick ganska bra, eller inte kanske man också kan säga. Han travade snällt i alla fall bortåt, sedan skulle vi trava tillbaka samma väg, då blir han "rädd" för typ en grushög, kastar sig och rusar iväg lite. Den andra hästen hakade på och så ligger tjejen på marken. Allt gick i alla fall bra och jag hoppas att vi inte skrämt bort henne från våra sällskapsturer... Jag klarade mig hyffsat i alla fall, tur att det går att sitta kvar någon gång.

 

Ikväll var vi på ridbanan och det var tyvärr en sån där dag när matten inte kan rida. Skumpar omkring i sadeln och viftar med händerna. Hade ingen plan och så var det andra hästar på banan vilket gör oss båda distraherade. Suck, ibland önskar jag att jag hade tränare vid varje tillfälle på banan. Men så är ju tyvärr inte verkligheten. Det blev väl hyffsat tillslut i alla fall, men lite ledsen var jag för att jag inte kan skärpa mig. Jag vet att vi är på väg uppåt till nästa nivå (hoppas jag i alla fall) han rör sig bättre, går mer själv, men så orkar han inte riktigt och jag är inte med och hanterar när han lägger sig på bogarna och blir tung i handen. Nåja, nu lir det fyra dagars mikrovila när jag är på tjänsteresa, så tar vi nya tag till helgen. 

Det Positiva: höstväder 

Det Negativa: inkompetens

Fler flyger 

Over and Out