tildans

Så kendoäventyr blev det helgen som var. En helg som såklart, som alla de andra resorna med LBK kommer stanna i minnet väldigt länge. Ännu sämre uppladdning än inför förra höstens SKO, hann bara träna på tisdagen i förra veckan, ett pass med kata och lite ji-geiko på slutet. Men trots detta är jag ganska så nöjd med min kendo. Fyra matcher blev det för egen del och i vart fall 3 eller 2,5 är jag nöjd med.

 

LBK är lite halvkänt för att köra lite fel och vara lite sena, men denna resa försökte vi i allafall motbevisa ett av dessa. Det blev traditionsenligt lite felkörningar, men inga grova, mest lite halvmissar och några u-svängar, har varit med om betydligt värre (minns min första SKO-resa och att köra i mörkret i Stockholm utan att ha en aning om var man var). Dock så var vi ganska bra på att vara i tid (till hallen i allafall).

 

Lördagen började med först juniorklassen som var över i ett nafs, därefter Kyu-klassen där vi hade två deltagare, en som aldrig tävlat förut och en som var med första gången på SKO. Tyvärr hamnade de i samma pool, vilket alltid är lite halvtråkigt, lite vitsen med att åka och tävla är ju att köra mot nya människor. I allafall gick den ena ut poolen och tog sig några matcher till i utslagningen (2 om jag minns rätt), jätte bra jobbat!

 

Fortsatte sedan med damklassen där jag var först ut, första matchen var mot en tjej som varit med i landslaget en del år och som är väldigt duktig, men jag lyckades köra ganska så bra och när tiden var slut så stod det 0-0 och matchen gick till förlängning, där tog hon sedan ett poäng. Nästa match var mot en annan tjej som varit med i landslaget nu senaste året. Där tog hon först en poäng på mig, men jag lyckades också ta en och det stod 1-1, tyvärr så tog hon sedan ett andra poäng och vann. Jag var nöjd med hur jag körde, men känner att det inte borde ha varit omöjligt, med lite bättre förberedelse så kanske, kanske, hon var i allafall kul att köra mot och på söndagen graderade hon sedan till ni-dan. I vilket fall betydde det att jag inte gick vidare i trädet. Lollo vann sin första match och blev även hon utslagen i sin andra.

 

Efter lunch var det dags för öppen klass. Min pool bestod av en tjej från Strockholm som visade sig köra ganska liknande kendo som mig och jag kom aldrig riktigt igång i den matchen, så den är jag missnöjd med, att jag inte tog mer intiativ och försökte skapa fler chanser. Slutade med 0-0. Den andra matchen i poolen var mot en kille, tror att han var från Stockholm också, men inte så bra koll på det. Mer nöjd, även om jag förlorade med 2-0, här försökte jag i allafall. Dock så gick jag inte vidare då han vann mot den andra tjejen med 1-0. Varken Lollo eller Lars gick vidare heller. Kalle gick ur poolen, men sedan tog det stopp även för honom. Så var tävlingsdagen över för oss och vi intog läktarplats istället och tittade på kendo, pratade kendo och andades kendo.

 

Kvällen avslutades med Sayonaraparty på en resturang i Malmö centrum, buffé är finfint det. Speciellt efterrättsbuffé! Passade på att bekanta mig lite mer med några från Uppsala också, vilket var trevligt, jag tror att det kommer att fungera bra det här, bara jag tar det lugnt och landar lite.

 

Söndagen var det lagtävling, lottade lag, jag var inte anmäld, men Lollo och Kalle skulle vara med. I lagtävlingen var det utslag direkt, Kalles lag tog sig inte vidare, men det gjorde Lollos. Och vidare och vidare och vidare. Hela vägen till final! Där mötte de ett väldigt duktigt lag som var för starka, men Lollo fick med sig en silvermedalj hem! Hur kul som helst.

 

Vi påbörjade sedan den långa resan hem, ganska så trötta och nöjda tror jag bestämt.

 

Det Positiva: Att andas kendo

Det Negativa: Otränad

 

Over and Out

Vi avslutade veckan redan på torsdagen med en härlig ridtur alldeles ensamma över stora vägen jag och Maximen. Han var pigg och lite stollig och det var mycket tung trafick så ledde honom längs med stora vägen också, men allt gick bra. Vi sprang omkring en stund i gamla sandtaget, hoppade en liten stock, första gången tjoade jag till lite när han hoppade och då drog han förvånat iväg några steg efteråt och busruskade lite på huvudet. Han fick springa av sig ganska så bra tyckte jag, men i den sista galoppen upp för den långa backen blev han återigen på bushumör och jag märkte hur huvudet sänktes mer och mer och så ruskade han lite på det, han hann inte göra något innan jag fick upp det igen, men han gjorde några försök till att smyga sig ner, lilla bushästen, ganska så nöjda var vi nog båda två när vi begav oss hemåt.

 

Sedan blev det vila i dagarna tre och idag så blev det extra pyssel och så ett tömkörningspass (erfarenheten har lärt mig att med tre dagars vila i kroppen är det bäst så). Han drog iväg ett par gånger, så jag tappade tömmarna, men sedan skötte han sig fint, försökte mest bara trava ur honom lite energi och få honom att behålla fokus på mig när det hände grejer runt omkring. Han fick även gå och beta lite gräs, dags att börja vänja in nu.

 

Imorgon står uteritt på schemat och så Lenaträning på onsdag. Då ska vi hoppa!

 

Det Positiva: Piggelin

Det Negativa: Abstinens

 

Over and Out

Det är mycket nu... Lite för mycket tyvärr, men jag tänker mig att det är en övergående fas och allt kan ju inte gå på räls hela tiden. Och det här med att hitta bostad är mer som en knagglig grusväg med diverse upp och nedförs backar. Det börjar lossna lite, men om det blir något i slutändan vet man inte förrän kontraktet är skrivet och man är inflyttad känns det som. Mitt i allt ska jag åka till Malmö och tävla i kendo, försöka förbereda mig för detsamma, samtidigt som Maxim behöver röra på sig, jag måste jobba, äta och sova. Det blir inte mycket tid över till annat då och knappt till det jag måste.

 

I allafall, i fredags, dagen efter kanalturen blev det på med nya sadeln och lite skritt och trav på utebanan, mest för att mjuka upp och känna om han kändes trött. Gjorde han inte, mjuk som smör efter ett tag och kändes ganska så lagom. Sedan blev det vila på lördagen, lite betande hann vi med i allafall och en mysstund i solen. Matte och husse åkte iväg på middag och hade det trevligt på kvällningen. Söndagen hann jag med ett kort tömkörningspass på utebanan innan vi for norrut för att träffa min familj och äta ännu mer god mat. Måndagen var en dag full med besvikelser på många sätt och en nacke/axel som inte ville var med på något vis, länge sedan jag hade så ont. Maxim fick av förklarliga skäl vila, vi kom hem rätt så sent också, men lite mys blev det.

 

Igår ville jag så gärna, så gärna göra något, men tiden räckte inte till. Så det blev ytterligare en vilodag, hade lite dåligt samvete, men känner samtidigt att han mår bättre med en matte som inte stressrider, han är vältränad, han har bra kondis, vi är mitt i tävlingssäsong, det är okej med korta pauser.

 

Men idag, idag var jag uppe i sadeln igen och Lenaträning till råga på allt. Jag bad om lite bomövningar för då tycker han det är kul, jag är mer fokuserad på hur jag ska styra än något annat och det blir inte samma nötande och tjat som med dressyren. Jajemän sa Lena och byggde oss en bombana. Två bommar på ena långsidan, ca 7-8 galoppsprång, tre bommar med stuts snett igenom, en bom på minivolt i ena hörnet och en bom på mer normalt voltspår uppe på andra kortsidan. Vi varierade lite, körde hela banan i trav först åt båda hållen, han blev mjuk och fin av det, följde med så fint. Matte som ska ha koll på tyglarna också bara. Sedan gjorde vi det även i galopp, t.ex: började i höger galopp och över de två bommarna på långsidan, hålla galoppen och gå in på volten på kortsidan, fortsätta i galopp snett igenom, bryta till trav och sedan ta minivolten med bom i vänster varv, vända över och byta varv och komma igen. När vi vände på det blev det att vi började i höger varv, vände snett igenom, fattade vänster galopp, över bommarna, in på volten, och så långsidan ner. Vänstervarvet är knepigt, men det går när jag bara envisas! Riktigt mjuk och fin blev han som sagt, han gillar bommar och nästa gång ska han få hoppa lite gymnastikövningar! Ska bli superkul, bokade även in ett dressyrpass med nya sadeln veckan därpå, inför tävlingen vilket känns väldigt bra.

 

Imorgon planerar jag att rida ut en sväng och på fredag hoppas jag att jag hinner tömköra, alternativt rida ett kort pass på banan. Vi får se, annars blir det vila fredag-lördag istället för lördag-söndag som jag tänkt.

 

Det Positiva: Det ger ändå mer energi än det tar

Det Negativa: Att vara naiv

 

Over and Out

För några veckor sedan kom min fina sambo med idén om ett äventyr som skulle inkludera hela familjen. Han var nämligen ute och cyklade en kväll och såg att det var tillåtet att rida längs med kanalen vissa sträckor fram till sista april. Vi ville inte gärna göra det på en helg då kanske många andra är ute, så jag tog ledigt från jobbet, det är ju ändå skärtorsdag, halvhelg redan och så gav vi oss iväg. Jag hämtade Maximen först, åkte förbi hemma och hämtade upp Johan och hans cykel. Maxim accepterade den förvånansvärt lugnt som reskamrat i transporten.

 

Vi hade tittat ut en bra startplats med bra parkering i förra veckan, med gott om plats och ganska så lugnt. Fick promenera en kort sträcka på vägen och över en kanalbro innan vi kom ut på grusvägen som går längs med kanalen. Vi startade i Ljung och red fram till Nääs utanför Borensberg, hade fikapaus och vände samma väg tillbaka, drygt 3 mil blev det och jag tror att vi alla tre är nöjda med vår dag.

 

Idag for jag till Mjölby efter jobbet och hann precis hämta ut den nya sadeln innan affären stängde. Så kul, äntligen liksom! Dock kommer det ta ett tag innan den är ordentligt inriden, var ju tvungen att testa direkt när jag kom ut till stallet så det blev en sväng på ridbanan, mest skritt, lite trav och så testade vi galoppera också. Vi kände oss båda lite ovana, men tror det kommer ge med sig. Efter två dagars vila var Maxim inte sitt mjukaste jag, körde en del serpentiner och skänkelvikningar och han blev mjukare mot slutet. Lovar gott inför morgondagen!

 

Det Positiva: Dressyrsadel!

Det Negativa: Så mycket så lite tid

 

Over and Out

Så här kommer då videon, blev inget redigeringsprogram denna gång, men det fungerade rätt så bra ändå. Fortfarande mycket att jobba på, men ser förbättringar sedan förra filmen så det är ju bra, på rätt spår så att säga. Till nästa gång ska jag försöka att få honom mer loss i vänstersidan, ska klura på hur jag ska lägga upp det på ett bra sätt och vara beredd på den ridningen om han även går fram av sig själv nästa gång.

 

 

 

Söt som socker är han iallafall!

 

Over and Out

Idag är det den 15 april 2014, för exakt ett år sedan gav sig jag och Lollo ut på Det Stora Äventyret. Åh, vad jag drömmer mig tillbaka ibland och åh vad jag vill göra det igen. Det är bland de bästa besluten jag någonsin tagit, för det gav mig så mycket. Perspektiv, omstart, energi och bekräftelse på att allt går, bara man verkligen vill och allt ordnar sig även utan 100%-ig kontroll. Att bryta gamla vanor är inte lätt och jag ska inte säga att alla är borta, men lite, då och då, lever jag så som jag beslutat att jag vill. Det var också där och då vi bestämde oss för att inte vara nöjda med där vi var, utan ta oss vidare, framåt eller bara någon annanstans. Och här sitter jag nu, med ett nytt jobb och en flytt som lurar i flaggorna. Det finna mycket att se där ute i världen och jag vill se mer och se igen. För även om nästa resa inte går just till Australien så längtar jag tillbaka, vill uppleva bitar igen och uppleva något av allt vi inte hann med.

 

Eftersom tävlingen igår mest bara gav energi istället för att bara ta (jag brukar däcka som en död säl i soffan och sova ett par timmar efter nästan varje tävlingsdag), så orkade jag med att ta mig till dojon och träna lite på kvällen. Det var ett jobbigt pass för kroppen, men inte för flåset. Vi började med uppvärmning och sedan hade vi lite fys-övningar, situps, armhävningar, rygglyft och plankan. Så nyttigt, men kul är det ju inte. Jag saknar den perioden när jag och Lollo varje vecka sprang 5 km och gjorde fysövningar efteråt, det är ju roligare när man inte håller på att dö efter tio situps liksom, eller plankan, jag avskyr den, men jag vet hur bra den är och hur mycket jag borde göra den, både för kendon, ridningen och det vardagliga livets skull.

 

Sedan ägnade vi i allafall en timme åt bokken-kihon och nu börjar jag kunna ordningen också. Katorna kan jag, men eftersom jag inte kört dem så ofta blandar jag gärna ihop dem och kör i fel ordning, vilket ju kan bli lite pinsamt, men nu börjar det som sagt sitta, övning ger färdighet. Förutom Anders, Lollo och jag själv fick övriga på passet träna på att knyta Men några gånger, knyta på ett snyggt och korrekt sätt (och snabbare för fortsättarna), vi gick runt och kollade hur det såg ut, det knepigaste är att försöka förklara hur man ska knyta ett "minustecken" på rosetten bakom huvudet. Jag minns själv hur svårt det var i början, nu kan jag inte knyta "plustecken" över huvudtaget, alla mina rosetter är prydliga minustecken, men det tog ett tag innan jag kom dit. Till slut fick alla till det i allafall, så då fortsatte vi träna lite utan Men, kirikachi, både med Men och med Do. Kände mig otajmad och dålig, långsam och trög, så mer kirikachi borde jag öva. Men mest av allt behöver jag köra ji-geiko som en galning i 1,5 vecka framöver, ska ju åka och tävla i Malmö veckan efter påsk. Var ett tag sedan jag var på Sugo nu och det ska bli kul. Bli bara tävling för egen del på lördagen i Dam och Dan-klass, burkar vara ganska så nöjd med det. Jag känner mig väl inte så där jättetaggad, men ska försöka göra mitt bästa. Mest åker jag för att göra ännu en tävlingsresa med LBK och umgås med mina fina kendovänner.

 

Ibland har jag funderat över varför jag inte gillar att tävla i kendo, men tycker det är rätt så kul med min häst. Men det är ju så, har jag kommit fram till, att jag tränar inte kendo för att jag har ett intresse för Japan, för svärd eller de tekniksa detaljerna och betydelserna. Jag tränar det för att det är himla kul, ett bra sätt att avreagera sig på och för att det utmanar och utvecklar mig som person. Jag är inte högljudd av mig, men kendon har lärt mig hur man skriker. Jag ses som lugn och snäll, men kendon har låtit mig uttrycka det där andra, det där vilda som behövs för att ta poäng, för att ta intiativ, som jag sällan eller aldrig tagit fram innan. Jag tror att jag i och med kendon beter mig mer som jag ser mig själv och så som jag skulle vilja att även andra människor som inte känner mig speciellt väl också såg mig.

 

Blev ett lite djupare inlägg här än vad det var tänkt, men så är det ibland när man funderar över sitt liv så mycket som jag gör nu. Imorgon är det dags igen!

 

Det Positiva: Dojon

Det Negativa: En oroande känsla

 

Over and Out

 

 

 

 

Så igår började jag med att jobba första halvan av dagen, sedan iväg till stallet och ägna ganska många timmar åt att vara där. Jag och Maximen tog oss ut på en ensamtur, mössan fick åka på eftersom det blåste en hel del. Vi red på grusvägarna till gamla hoppstigen och stuffade runt i skogen, letade stigar och käkade gran, ganska så trevligt hade vi det. Blev en kort galopp mot slutet och trava genom vattenpölar som bruksträning. Maxim gillar att gå off-road i skogen och blir väldigt ivrig till att leta vägar till hur han ska ta sig fram, ofta är vi överrens också. Ganska så bra uppladdning inför en tävlingsdag, för att mjuka upp lite passade vi på att rida skänkelvikningar och tempoväxlingar på grusvägarna.

 

Jag har faktiskt lyckats träna lite också. I söndags var jag iväg en sväng och även i tisdags. Hade någon slags illusion om att kunna träna på torsdagen också, men fick ganska tidigt erkänna mig besegrad.

 

På söndagen körde vi kihon, bokken-kihon med shinai (efter som alla bokken var på utflykt) och även lite grundträning efter det. Kändes ganska så okej, övade lite på kirikachi och attacksteg vilket alltid är nyttigt.

 

Tisdagen var kataträning som vanligt. Vi var sex stycken, så jämna par och vi roterade så alla hann köra mot alla. Vi fick välja katorna som vi ville köra själva och blev det problem fick vi hojta på Anders. Började med att köra 1-7 mot Mattias några gånger i båda rollerna. Sedan tränade vi även lite på kortsvärdskator. Mot Anders sedan blev det lite 6-7 och sedan kortsvärdskatorna. Mot Lars blev det 1-7 (han ska gradera snart) och sedan körde jag 1-4 mot en som inte tränat så länge. Sist körde jag kortsvärd mot Lollo. Vi börjar få koll på det hela, ibland så klickar det till för att i nästa stund vara lite vilse igen. Åh, det är så kul med kata, så kul att träffa kendovännerna. Så mycket att sakna. Men jag försöker att tänka positivt, med det kan man komma långt.

 

Det Positiva: Egen tid

Det Negativa: För lite

 

Over and Out

Vi kan väl säga att det är lite mycket nu, har jobbat sent varje dag denna vecka, inte en enda dag har jag kommit från jobbet före fem och imorgon blir det jobb igen, dock bara halvdag. Sedan blir det fullt ös måndag-onsdag nästa vecka och så äntligen lite ledigt i påskhelgen. Visst är det kul att ha och göra, men när man är mitt inne i det och inte ser något slut är det tungt.

 

Nåja, Maximen har fått lufta sig ändå och han är en ständig källa till glädje och avslappning. I måndags hade vi en fin solskenstur ut mot kvällningen, mycket skritt, mjuk och fin (förmodligen från träningen dagen innan). Lite trött var han nog för när han fick galoppera lite uppför gräsbacken gick det ovanligt lugnt. Himla härligt att skritta hem på långa tyglar sedan med frustande häst.

 

Tisdagen blev det vila och onsdagen tog vi ett tömkörningspass med regnet smattrandes mot ridhustaket. Han var superduperduktig. Ganska så framåt och blev så himla fin i traven mot slutet. Vi galopperade i båda varven också och det gick bra, vänster är knepigt, men vi jobbar vidare.

 

Igår blev det dressyrpass. Blev ridhuset återigen, mest för att det var en häst där inne som Maxim inte känner så bra, så vi övade på att hålla fokus på matte och inte vad den andra hade för sig. Han var duktig, jag försökte att rida som på träningarna den senaste tiden, kvicka reaktioner och tempoväxlingar. Det gick hyffsat bra, han kändes väldigt koncentrerad. I galoppen försökte jag mest ställa igenom ordentligt i båda varven, det gick tillslut även i vänster. Red igenom programmet en gång också i slutet innan det blev avtravning. Idag blev det vila och mysstund, borsta ordentligt och ansa man och svans, skönt att ha lite gjort så inte allt är kvar till imorgon. Vi hoppas på fint väder så att vi kan rida ut en lugn tur.

 

Det Positiva: Gula prinsen

Det Negativa: Stress

 

Over and Out

 

Veckan tog slut i en rasande fart, för att inte tala om helgen som visslat förbi. Som vanligt hann jag inte alls det jag tänkt, men är ganska så nöjd ändå. Fredagen blev det vila för Maximen, jag var och fixade och sedan ägnade jag kvällen åt långpromenad med Lollo, mycket trevligt.

 

Lördagen blev det lite för mycket sovmorgon, men mot eftermiddagen pallrade jag mig iväg en sväng till jobbet och fixade vilket tack och lov inte tog så lång tid och sedan vidare till stallet. Vi körde lite uteritt med två andra, ambitionen var Sankesund, men typ halvvägs där vände vi pga ömmande hovar och så red vi hem istället, galopperade lite på utebanan när vi kom hem, Maximen var lite svettig efteråt. Han skötte sig för övrigt bra, gick förbi en grävmaskin (när jag ledde) mötte en bil och spanade in en stor traktor som han blev lite rädd för. Vid grävmaskinen och traktorn hoppade jag av och ledde, men vid bilen satt jag på och vi hade Flora som skyddsbarriär, det gick bra. Han var nog mer intresserad av att spana på barnen som var ute och lekte. I allafall travade vi mest på grusvägarna och som sagt lite galopp på stora utebanan hemma, han kändes ganska så okej.

 

 

Idag åkte vi på äventyr till Rappestad och hade träning med laget, förra gången var vi ju alla, men denna gång var vi tre, ganska lagom antal i det ridhuset måste jag säga. Maxim började med att klampa ut och blåsa upp sig ordentligt för allt som blåste i den inte allt för svaga vinden. Sedan lugnade han ner sig ganska snabbt ändå och jag kunde binda upp honom och sadla själv utan att han for i luften för minsta lilla. Han hade lite mer eget driv idag och jag tycker själv att jag red bättre än förra gången. Traven var riktigt fin och jag försökte mest koncentrera mig på att ha ner hälarna och inte driva i varje steg. Det är sjukt jobbigt att ändra om sin ridning kan jag lugnt konstatera. Vi red en hel del tempoväxlinar, några steg tillbaka och så fram i arbetstrav igen och så om i igen. Sedan gjorde vi också så att vi travade på stora mittvolten, minskade volten till en tio meters volt, gick ner i skritt, flyttade ut till spåret igen och så trav för att börja om igen. Vi gjorde också lite liknande i trav och galopp. Minskade i traven, flyttade ut och när vi kom up på spåret galoppfattning och galoppera på volten. Bra övning om man ska försöka hålla kvar formen i fattningarna. Maxim är inte riktigt tillräckligt stark och jag vet inte riktigt hur jag ska stötta honom, men någon fattning där kändes riktigt bra. Höger varvet i galoppen kändes okej, vänster så svårt, så svårt, var det varvet vi avslutade med också så han var trött, han kändes bättre igår hemma och starkare, men då hade jag inte krävt så mycket innan heller. Men vi kämpar på, övning ger färdighet. Blev lite avskrittning ute sedan innan han fick äta lunch i transpotrten. Vi gick själva och fikade lite och pratade, blev bjuden på goda kakor och det var ganska skönt att få en andningspaus. Glömde kanske säga det, men hade stallet på morgonen innan också, så där tidigte, ge alla mat, fixa täcken (inte så många numera) och släppa ut hela högen, sopa stallet och fixa allt till Maxim och så var jag lagom klar tills det var dags att ta in honom och åka iväg. Ska nog ta en liten powernap nu och så blir det kendoträning ikväll, följt av kvällsfodring.

 

Det Positiva: Glad häst

Det Negativa: Skavsår

 

Over and Out

Igår hade jag en väldigt bra och stundtals fantastisk träning för Lena. Han har ju inte känts så där jättebra senaste tiden när jag ridit själv sedan tävling för några veckor sedan. Men igår kom vi väl fram till att det nog mest är mitt fel, eller min ridnings fel. Visst att han kanske haft en down-period även när vi ridit ut och inte riktigt haft den egna framåtbjudningen som han brukar, men det är mest när vi ridit på banan som det visat sig.

 

Så igår tog vi tag i det hela med Lenas hjälp. Vi hade klätt upp oss lite för att matte skulle skärpa till sig och anstränga sig lite extra. Vita benskydd och putsade stövlar gör faktiskt lite för moralen även om det är lite ytligt. Jag hade också sporrarna som jag brukar ha när vi tävlar på, så att Lena kan se så jag rider rätt, jag har en tendens att tjata för mycket med skänklarna och då är det klart att han slutar lyssna så vi fokuserade mycket på att jag skulle lägga till skänkeln och sedan bort med den och hålla den stilla när det inte behövdes. I början fick det inte så jättebra, men efter ett tag förstod vi båda hur vi skulle bete oss. Fina, fina killen, ibland så riktigt kände jag hur han hamnade "framför" mig och tog i bakifrån och visst att jag brukar ha bra känsla ibland när jag rider, men det här var på en helt ny, högre nivå. Vi red en del tempoväxlingar i traven, både på diagonalen och lite annan stans också, samma i galoppen och även en del fattningar och övergångar där.

 

Jag hade också bett om lite skänkelvikningar för att få lite hjälp med dem. För höger skänkel gick det riktigt bra och vi fick till bra takt, vänster var svårare, men tillslut, när jag verkligen väntade på att han var på rakt spår innan jag började flytta och var med och passade på högersidan och bromsade så fick vi till en som var på god väg. Vi ska kämpa vidare med det här i sommar. Någon slags plan jag har är ju att vi ska rida en LA på Pay&Ride i slutet av hösten, så någon brådska har vi ju inte direkt. Åh, det var så roligt att rida, längtar till träningen på söndag nu och hoppas att vi ska få till det lika bra där, i främmande ridhus och med fler hästar runt omkring, utmaning!

 

Idag skrittjobbade vi en vända längs med stigen runt vallen. Tränade lite på halter och att han skulle stanna kvar i form och inte börja titta på annat bara för att vi stod stilla, det gick ganska bra, på hemvägen gick han och småfrustade och jag njöt av solen som fortfarande sken.

 

Det Positiva: Känslan av att flyta fram

Det Negativa: För lite tid, för lite ork, för lite av allt.

 

Over and Out