tildans

Igår var matten ledig (igen) bra när man lyckas pricka in ledigheten när den sammanfaller med schemalagd ledighet.

 

Hade lite sovmorgon, fixade lite hemma och gav mig sedan av till stallet. Visade sig att ridhuset var rätt så fullbokat så jag tog mig tid att fixa lite extra, mocka noggranns, sopa ordentligt och något väldigt nödvändigt, städa garderoberna! Tvättade också av lite skitiga grejer och pysslade. Blev så fint och har lite mer koll och ordning på grejerna.

 

 

Blåsigt och dant var vädret så funderade ett tag på att vänta några timmar med ridningen tills ridhuset blev ledigt, men då insåg jag att jag skulle behöva fixa lunch och så också så blev att ta in Maximen och göra i ordning ändå. Fick sällskap ut i blåsten av pigga fuxdamen med medryttare. Vi red iväg till hoppstigen vi undersökte i helgen, galopperade en del på vägen dit och Maxim var rätt så på. När han sedan skulle hålla sig efter på hoppstigen så blev det fart under tassarna. Jäklar vad han taggade till när hästrumpan framför försvann iväg igenom skogen över hindren. Bara för matte att hålla i sig och hänga med. Lite väl okontrollerat blev det så vi tog en vända till med Maximen först, då blev det segt och förvirrat, men lugnare i allafall. Sedan red vi hem via grusvägarna utan incidenter, men Maximen var trött på slutet tror jag, så lagom med en vilodag idag. Lagom för matten med som hade intensiv dag på jobbet med kurs och mycket ny information, samma imorgon, men då ska vi rida på kvällen också.

 

Det Positiva: Taggade häst

Det Negativa: Träd i knäet

 

Over and Out

Otroligt soligt väder i helgen, kallt så det biter i kinderna och friskt i luften. Skönt att inte ha något planerat sådana dagar utan kan njuta av dem från hästryggen, vilket är det allra bästa sättet.

 

Igår hade jag insläppet och Johan skulle fälja med och hjälpa till, är lite svårt att klara det utan hjälp så skönt att han finns och kan rycka in. Vi skulle också passa på och inviga hans nya hjälm och vara ute i skogen lite tillsammans. Hade inte lånat någon extra häst utan tänkte att den som inte red promenerade med. Nu fick vi med oss Johans bror också, så vi blev en liten grupp som gav oss ut. Två timmar var vi ute, lyckades hitta stigen i skogen som många pratat om i stallet och även några av hindren som byggts där. Maxim försökte tjuvhoppa lite, så ska försöka ta mig dit med hästsällskap i veckan eller nästa helg så vi kan springa över dem i stället. Johan red hela tiden och Maxim skötte sig super! Han blev lite rädd en gång när det kom en bil, vi hade nästan hunnit av en asfaltsväg och in på grusvägen vi skulle till när bilen kom och körde förbi på asfaltsvägen, den saktade inte in, utan precis när den var i Maxims rumpa gasade den, som om vi behövde det. Nu var det ingen stor grej, han mest ryckte till och tyckte väl att det blåste obehagligt i svansen, men ändå.

 

Trött i fötterna efteråt, men insläppet gick bra, hästarna var ganska lugna och snälla. Men fyra timmar totalt tog det i stallet denna dag.

 

Idag fick jag rida igen, skrittade upp till banan och körde lite skrittarbete där, vilket gick hyffsat, sedan fortsatte vi på grusvägen över åkrarna. Övade lite på fattningar från skritt och så galopperade vi en hel del, kändes som om han behövde springa av sig lite. Imorgon är jag ledig, vet inte riktigt vad jag ska hitta på, är det fint väder vill man ju nästan passa på och rida ut, men egentligen skulle vi behöva träna. Kanske räcker med att vara i ridhuset onsdag och torsdag, det hinner ändå bli mörkt på kvällarna nu, så jag hinner inte rida ut på vardagarna ändå. Vi ser om det finns sällskap i stallet imorgon eller ej helt enkelt.

 

Det Positiva: Sol

Det Nehativa: Halt

 

Over and Out

Lenaträning dagen till ära! Matten åkte tidigare från jobbet för att mocka till två hästar innan hon hämtade Maxim i hagen. Liten missräkning för tiden sprang iväg, men vi lyckades ta oss till ridhuset i hyffsad tid i allafall. Idag fick vi sällskap också, både av en annan häst och några människor som tittade på. Festligt tyckte Maximen som ibland hellre ville vara med dem än lyssna på matten. Nåja, han hade lite lagom energi idag i allafall, ibland kändes han lite loj, men nog mest min känsla, Lena tyckte att han var den näst mest pigga fjordingen hon tränade.

 

Vi fick rida lite olika vägar i trav, tempoväxlinar på långsidorna och snett igenom. Mitt jobb var att försöka få honom att böja sig, speciellt i höger varv såklart. Han stod imot ganska mycket idag också och Lena tycker att han börjar bli för stark i sitt motstånd. Det jag ska tänka på är att verkligen leda ut ytterhanden så att han ramlar utåt, ska jobba mycket i skritt själv och kämpa med det. Några steg här och där blir bra, men det vanliga är att han springer iväg utåtställd eller böjder in nacken så han hamnar bakom. Bara att jobba vidare på, vänstervarvet är fint i allafall. Jag berättade att jag ska rida pay and ride om två veckor, en LC:1 och vi fick öva på några av vägarna där också, serpentiner med skritt på medellinjen, jag fick även testa halt sedan och så vände vi in och gjorde halt på medellinjen också, det gick ibland och ibland var jag för snabb eller för långsam, ska öva vidare på detta under veckan också.

 

Galoppfattningarna fortsätter att vara toppenbra. Idag fattade han fel två gånger för att jag höll honom för utåtställd, men när matten gör rätt fattar han precis så som han ska. Så det ska nog gå fint det här. Lena tyckte att jag skulle träna på programmet och rida det för henne i nästa vecka, så det ska jag göra.

 

Efteråt blev det att pyssla om Maximen, strö nytt, göra mat och klappa hejdå. I morgon har både matte och häst vilodag och på lördag följer husse med ut till stallet, får se vad vi kan hitta på då.

 

Det Positiva: Galoppfattningar

Det Negativa: Höger varv

 

Over and Out

Hinder nummer 1 för att komma in i Australien är nu överkommet. Nytt rykande färskt pass hämtades ut i måndags hos polisen.

 

 

Ridhusdags idag! Nya sadeln lade vi på också för att träna lite. Kommer rida i den någon gång i helgen också och så blir det några fler dagar i nästa vecka så vi fasar in den lite fint. Dock känns det så tryggt att rida i bladsadeln ute, sitter så säkert i den och det kan ju komma till pass med tanke på hur han snubblar omkring.

I allafall, skrittade fram lite och joggade igång i trav, tillslut blev det lite ridvägar och volter. Bra i vänster, svårt i höger. Tog även lite galopp (fattningarna satt som en smäck!) på stora mittvolten innan vi gick ner till skritt igen. Jag ville verkligen ta igenom höger sida och tyckte att vi kämpade på bra, svårare när man är själv. Det blir i allafall bättre. Sedan försökte vi flytta lite halvt igenom också, gick hyffsat bra för vänster och något steg i höger, men han fattar definitivt att han ska åt sidan i allafall. Sedan var ridhuset bokat så vi slutade där och skrittade av lite. Imorgon blir det Lenaträning igen, ser fram i mot det mycket.

Sedan smörjde jag läder och kände mig duktig, men största orsaken till att jag inte kom ifrån stallet så tidigt som jag tänkt var en liten svartvit ullboll som ville kelas.


Det Positiva: Katt
Det Negativa: Tid

 

Over and Out

I fredags hade jag tänkt rida ut, men eftersom det regnade och var så konstigt väder gick vi till ridhuset istället och longerade lite, släpade fram lite bommar också och lade upp några för lite gymnastikträning. Han var duktig och lyfte ordentligt på tassarna. Sedan galopperade vi en del i båda varven, lite komunikationsmissar i höger, men när matten gjorde rätt så tog vi oss runt hela varvet.

 

Efteråt övade vi med klippmaskinen igen, först med ljudet och sedan kom jag på att jag ju faktiskt kunde öva och klippa lite på manen, ytterst lite eftersom jag kapade den med saxen förra veckan, men det var ju ändå nära och bra och lättare att ta bort den om han skulle känna obehag. Han skötte sig så himla bra, bomull i öronen från början och han stod stilla, slickade på godiset när jag höll fram det och även om han undrade vad jag höll på med när jag höll på med manen så gjorde han inget. Härliga hästen!

 

Sedan åkte matten till Stockholm och Maxim fick vila på lördagen när husse var där och även på söndagen då matte kom hem på kvällen och var för trött för att rida. Måndagen så var det också vila, hovslagaren kom ohc gjorde fötterna fina och sedan tog matten mod till sig och klippte! Och som han skötte sig. Reagerade knappt alls, mest ville han nosa på maskinen när den kom nära. Tog så pauser och gav slickgodis för att få det hela till en trevlig upplevelse. Så nu är han klippt på halsen och bogarna, Får se om det blir mer längre fram, tyckte det var lagom som första gång. Rätt jämnt och fint blev det också.

 

 

Idag så blev det då äntligen dags för en ridtur. Maxim var väl inte överexalterad, men med sällskap av två arabdamer så piggade han på sig. Underlaget var kasst och mörkret föll snabbt, men vi var ute i lite över en timme. Mest skritt på hala åkervägar, men lite trav och en kort galopp på grusvägen fick vi också till. Maxim skötte sig bra, med undantaget att han skulle till att nästan gå omkull två gånger, en av gångerna satt jag på och han hamnade på knäna, tog sig dock upp igen tack och lov! Sedan höll han på och fånade sig när vi skulle förbi ridbanan i mörkret och det var hästar där som sprang omkring. Annars gick allt bra. Imorgon ska jag rida i ridhuset tänkte jag och få igenom en hel del saker inför Lenaträningen.

 

Det Positiva: Duktiga bebisen

Det Negativa: Tung i huvudet

 

Over and Out

 

 

Hemkommen efter en alldeles fantastisk helg i storstaden, tillsammans med underbara människor och kendo. Ska se om jag kan ta det lite i ordning här.

 

Efter att i fredags, i sedvanlig LBK-anda komma iväg ungefär en halvtimme senare än beräknat, och ändå komma fram i god tid till fredagskeikon, kanske vi skulle ha börjat inse vilken helg som låg framför oss. Men har man det så himla bra att man får pastasallad serverat i bilen så går det smidigt att åka.

 

Framme och ombytta körde träningen igång med, några få tekniker och kirikachi som uppvärmning för att sedan gå över till ji-geiko. Jag körde mot lite olika människor och försökte fortsätta fokusera på graderingen och tvåstegstekniker och hur det var att köra mot någon ny. Körde en riktigt peppande ji-geiko där jag kom i gång lite och så körde jag mot en sensei från Frankrike också, efter det var jag nöjd så kollade på lite kendo och när alla sedan var klara så duschade vi, bytte om och åkte vidare. Fyra av oss skulle sova i en lägenhet på kungsholmen som kalles pappa har för sin veckopendling. Efter att ha ätit upp resterna av pastasalladen så var det sovdags. Jag och Lollo fick dela på en bäddsoffa och jag kan ärligt säga att jag aldrig har sovit så gott inför en kendotävling som jag gjorde denna natt.

 

Uppe på morgonen och ger oss iväg i god tid, åker tunnelbana och kommer smidigt fram till hallen, klockan åtta som planerat. Gott om tid med andra ord, kunde registrera oss och checka shinai utan kö, vilket var skönt. För egen del var förmiddagen tävlingsfri, men Erik skulle tävla B-klass så fick vara publik och hejarklack, hålla koll på var han skulle och vilken färg på bandet han skulle ha. Det gick toppenbra för honom och han tog sig en bit i utslagsträdet.

 

Efter detta för det lunch och uppvärmning för mig och Lollo. Dags för damklass! Jag hamnade i en pool mot en finska och en tjej från huskvarna. Båda är väldigt bra, men när jag tänker tillbaka på matcherna så är jag inte vidare nöjd med min kendo. Inte mycket som stämde, vilket är ett nedslående besked dagen innan en gradering. Så inte vidare ur poolen i den klassen. Klassen slutade med att en norska vann.

 

Sedan vad det ju A-klassen kvar. Fyra att hålla reda på, vilket gjorde att jag nästan missade en av mina egna matcher. Så kan det gå. Vi gick alla ur poolen, vilket var extra kul såklart. Lite blandade känslor efter dessa matcher, är faktiskt mest nöjd med dem jag förlorade då jag tyckte att jag försökte mer och min kendo kändes bättre i dessa.

 

Nöjda och trötta ägnade vi restan av eftermiddagen åt att kolla kendo och sedan for vi iväg på sayonarapary och åt sjukliga mängder mat och hade det trevligt med kendofolket. Kom lagom tidigt i säng och efter den natt med bisarra drömmar och en morgon när jag inte kunde somna om så var det då dags för söndagen att starta.

 

Återigen, i god tid till hallen, denna gång i bil (utan att åka vilse). Värmde upp med Lollo, höll på att spy av nervositet, men det var ändå hanterbart, så fort man får en shinai i handen och en Men på huvudet så är det mesta lite mer okej. Sedan var det då dags för graderingen, först visa kirikachi och ji-geiko mot en person och sedan samma sak igen mot en annan. Har inget större minne, men jag försökte och efteråt kändes det som om jag gjort mitt bästa. Det var också en skön känsla, när jag satt och väntade på beskedet om jag skulle få visa kata eller inte, jag kände att jag var nöjd med min insats oavsett vad domarna tyckte, det är så här min kendo ser ut i dagsläget liksom, jag tvivlar på att jag kunnat göra mer. Sedan blev jag naturligtvis glad när både jag och Lollo gick vidare till Katan och sedan klarade vår gradering helt! Så nu ska jag försöka vänja mig vid att vara nidan!

 

Dagen var ju inte slut för det, vi hade ett lag i lagtävlingen också och Erik var utlånad till Huskvarna. Jag stod vid sidan och hejade på och höll extrashinaier. De mötte ett bra lag från Skellefteå, första matchen förlorades med 2-0 och andra blev oavgjord 0-0, sist ut var Kalle som var så övertaggad att han höll på att gå i bitar. Han går in och tar en kote, får en knuff och ramlar omkull så det blir ingen poäng, upp igen och in och tar poäng en stund senare, sedan tog den andra också en poäng tyvärr, så blev inget mer tävlande, men Kalle hade haft så kul och var så nöjd ändå.

 

När vi sedan åker hemåt och stannar till för att äta får vi sms att Kalle fått fightingspirit-pris i lagklassen, så himla kul! Vi blev alla överlyckliga tror jag och Kalle svävade uppe bland molnen. Så en himla lyckade helg för världens bästa kendo klubb LBK <3

 

Det blev faktiskt en liten felkörning ändå. När vi skulle up på motorvägen igen då vi ätit, tydligen var inte påfarten på samma ställe som avfarten så vi fick köra och vända lite, men det är ju inte en riktigt kendoresa utan lite felkörning. Och som vanligt har skämten bara blivit lägre och lägre allt eftersom helgen gick och då började de inte på en hög nivå. Men trevligt har det varit på alla sätt och vis, nu ser jag fram imto några år utan gradering i tankarna, Vart fokus kommer hamna och vart målen kommer sättas är en sak jag inte vill fundera på nul. Nu vill jag bara träna kendo för att det är kul. Förövrigt har jag också ett maffigt kendoblåmärke, eller två på överarmen, känns alltid lite extra bra då. 

 

Det Positiva: Vänner

Det Negativa: Stelhet

 

Over and Out

Nu så ger jag mig snart av till Stockholm över helgen och SKO, årets stora kendohändelse. Hela veckan har varit full av funderingar, tankar och förväntan, och rädsla. Vad händer efteråt, oavsett hur det går? När man sätter upp ett stort mål och siktar mot det i flera månader, tränar målmedvetet med tankarna inställt på gradering/tävling (eller seriöst bara gradering kan jag ju erkänna). När det sedan är över så går luften ur en och man vinglar omkring helt vilsen, vis av förra året vet jag lite vad som väntar mig. Och då gick graderingen bra och jag var inte hälften så nervös som jag är i dagsläget. Innebär det här att denna gradering känns mer betydelsefull? Eller är det bara jag som ser min kendo på ett annat vis nu mot för vad jag gjorde då?

 

Jag hoppas naturligtvis att jag ska klara av det hela. En del av mig vet att jag förmodligen kan om jag fokuserar och ger det allt jag har. Men jag är ganska rädd att det inte ska räcka till och jag vet inte riktigt hur jag reagerar i så fall. Om jag ger allt och misslyckas, orkar jag ladda om då, satsa vidare? Och om jag ger allt och lyckas, hur laddar jag om då? Vilka mål är rimliga att sätta? Behövs det mål?

 

Så oavsett utgången på söndag vet jag inte hur min kendoframtid kommer att se ut. Jag har inte den minsta aning. Det enda jag vet är att jag kommer försöka fortsätta, för det ger mig så mycket mer än vad jag kan förklara.

 

Som sagt ha veckan gått upp och ner, söndagens träning var nedslående, men efter träningen igår känns det lite, lite bättre. Och så är jag ju inte ensam i det hela, vilket är otroligt skönt, Lollo och jag har sprungit omkring hela veckan på jobbet, vi jobbar på olika avdelningar, men när vi träffats i lunchrummet och trappan så blir det alltid några minuters prat och denna vecka, finss och förtvivlan.

 

Nu ska jag till att packa kendoväskan, handla lite mellanmål och så åker vi mot storstaden.

 

Over and Out

 

Torsdagen fortsatte med kendoträning, något opeppad och med söndagens träning i färskt minne. Men det blev faktiskt bra tillslut och jag fick bekräftelse på att det är i min fokus det brister. I söndags tappade jag fokusen på mig själv när jag gick bredvid och kollade på nybörjarna. Idag ställde jag in fokus under påhälsningen och den höll, längre än vad jag trodde och bättre än jag väntade mig.

 

Vi började passet med lite teknikträning. Seme-Men, Seme-Harai-Men, Seme-Kote-Men, Seme-Men-hiki-Men, Seme-Men-hiki-kote och Do förbi. Mycket kombinationer, vilket fick mig att skärpa mig lite, försöka jobba med vänsterhanden och vara avslappnad. Det mesta kändes bra, hikin blev väl lite sådär, kände väl inte att jag styrde och bestämde i tare-tare, men, men, man kan ju inte vara bra på allt. Vi körde även kirikachi, det kändes lite tungt, men hyffsat också, får se till att köra lite mot Lollo under lördagen bara för att slappna av lite mer.

 

Efter en vattenpaus var det dags för ji-geiko. Jag fick börja mot Anders, vilket var skönt, då finns orken där och jag har inte hunnit tappa fokus ännu. Jag försökte att inte tänka så mycket, mest testa olika saker, kontra och inte vara inaktiv och för en gångs skull kändes det bra. Anders sa att jag skulle köra på samma sätt på söndag och det ska jag försöka med. Sedan roterade vi vidare och fokuset höll sig bra, försökte träna mycket två-stegstekniker vilket gick relativt bra, fortsätta med kontringarna. Mot en som är väldigt lång så blev jag lite mer defensiv, hans hugg kommer ganska rätt uppifrån på Men, vilket kan göra ont, så jag försökte tänka att nu möter jag någon stor kille i tävlingen och hur ska jag agera då. Försöka hålla avstånd, attackera lite, men främst kontra och inte, INTE fastna i tare-tare, totalt livsfarligt mot någon som är så pass mycket större än jag. Jag kände mig hyffsat nöjd ändå. Sedan hade vi gått ett varv och så var det Anders igen, vi körde ett till varv med korta ji-geikos, inte lika fokuserad, men ändå mer än vad jag förväntade mig. Och armarna orkade hålla i shinaien hela vägen, men sedan var jag slut.

 

Lite stretching, prat och förberedelser senare så var passet slut. Och imorgon far vi iväg på äventyr. Men först ska jag sova, tillbringa förmiddagen i stallet och verkligen njuta av denna helg som kommer.

 

Det Positiva: Flyt

Det Negativa: Stelhet

 

 

Over and Out

Som vanligt har torsdagen varit lång och händelserik. Började med att vara på jobbet redan klockan sex i morse, men tack och lov ett lite lugnare tempo än tidigare, fick en hel del gjort också. När man börjar tidigt, får man sluta tidigt så jag var i stallet redan innan tre. Alldeles lagom med tid visade det sig för att hinna mocka och göra mat åt två hästar och hämta in Maximen från hagen. Det gamla begagnade regntäcket han har hade klarat dagens duggregn hyffsat också vilket var en lättnad. Gillar inte att gå och oroa mig över blöta täcken och frusna hästar.

 

Gjorde i ordning och vid fyra började vi skritta fram i ridhuset och började veckans Lenaträning. Idag var jag ensam igen så vi höll oss till dressyr. Lena undrade om det var något som jag ville träna på och jag tyckte väl att flytta för skänkeln och början till skänkelvikning kunde vara något. Det har vi aldrig testat i ridhuset på allvar och jag har aldrig lärt någon häst det så vill gärna ha hjälp i början och vägledning.

 

Dock började vi som vanligt med att trava igång och rida vägar, vara noggrann med hörnpasseringarna och försöka forma och runda. Bitvis var han väldigt stretig och i höger varv kämpade han imot väldigt mycket. Antingen försökte han springa ifrån mig om jag inte var med och bromsade upp på yttertygeln, när jag bromsade och försökte lirka in näsan och böja så knäppte han antingen av i nacken och krullade ihop sig eller hängde sig i handen och blev tung och stark. Vi fick kämpa på båda två, gå ner i skritt och försöka lösa det hela där och efter mycket om och men släppte det lite, några steg i allafall och sedan lossnade det även lite i traven, vänster varv var mycket bättre som vanligt, men även några korta steg i höger kändes fina.

 

 

Över till galopp och fattningarna satt bra, varvade med lite olika volter och det kändes bra, han höll fint och Lena tyckte att han börjar bli riktigt bärig i galoppen också. Sedan så skulle vi ge oss på fattningar från skritt också. Vilket hästen naturligtvis sköter med bravur, några travsteg blev det förstås, men inte många, får träna vidare lite, kanske i tömmar också. Sedan fick vi också testa att vända halvt igenom och flytta ut mot långsidan. För höger skänkel gick han imot, men vänster började han fatta att han skulle flytta. En bra början som jag ska fila vidare på.

 

Det är ju bara att inse att hästen är stjärnan i det här ekipaget, han har så mycket att ge hela tiden, blir aldrig sur eller motvillig, alltid sugen på att jobba, bara matte kan förklara för honom vad han ska göra. Sen är det klart att det blir jobbigt ibland också och då försöker man smita undan, man är ju faktiskt inte dum. Det gäller bara att matten är lite envisare så ordnar sig allt för det mesta. Jag är så glad och tacksam över att jag har honom, min lilla bebis som börjar bli stora killen och kunna en massa saker.

 

Det Positiva: Känsla

Det Negativa: Sned matte

 

Over and Out

Maximen vilade på måndagen, men på Tisdagen red vi i nya sadeln i ridhuset. Försökte rida lite lätt, skritt, trav och lite galopp. Han var inte yberpigg, men tog fattningarna väldigt bra och höll galoppen hyffsat, men saknade den lilla extra energin. Hoppas det är pälsen som är boven i dramat. Det var ett okej pass, i slutet i skritten kändes han bra, gjorde en ryggning också och var lite sträng och fick honom faktiskt att fortsätta många fler steg än normalt.

 

Idag blev det tur i skritt ut i skymningen. Jag och Maximen och det var härligt. Mest långa tyglar och avslappnat och matte koncentrerade sig mest på att slappna av och sitta rätt. Hemma i stallet bekantade vi oss med klippmaskinen, Maximen tyckte den var läskig, lite bättre blev det med bomull i öronen och slickgodiset och snälla stallkompisar som gav honom uppmärksamhet. Dock ingen klippning, men som sagt blev det lite övning i allafall, hoppas hinna öva imorgon också och så ska jag försöka klippa på fredag när jag har gott om tid.

 

Söndagsträningen har jag inte mycket att säga om, först så var vi ojämna par så jag fick gå bredvid, inte mig imot, men man får ju ställa om sig lite. När det sedan var dags för ji-geiko så fick jag aldrig till något riktigt fokus. Det märktes nog inte så tydligt förrän jag körde mot Anders och plötsligt insåg att jag inte alls hade någon aning om vad jag höll på med och var jag skulle fokucera på. Så känslan efter passet var väl sådär tyvärr, men bara att försöka lägga det bakom sig och se framåt. Nåja, om en vecka vet jag om jag tränat och fokucerat tillräckligt, inte mer med det.

 

Idag hade jag och Lollo stämt träff för att träna igenom katorna. Det kändes å andra sidan helt okej. Det är vägen dit som är det jobbiga. Sedan blev det lite prat om helgen och gradering och lite annat smått och gott. Börjar inse att jag ska tävla A-klass för första gången, började funder idag på vilka man kan tänkas möta och blev lite darrig. Jag har mött landslagstjejerna i flera år i damklassen och de är ganska respektingivande och skrämmande, men nu kan det dyka upp landslags-killar också (plus en hel del höggraderade från utlandet) plus alla de andra duktiga dangraderad vi har i Sverige. Så nu fick jag något annat att tänka på istället för gradering och det kanske är bra.

 

Det Positiva: Flyt

Det Negativa: Oflyt

 

Over and Out

 

Idag så var det dags för en ny gren, både för mig och Maxim, TREC. Tanken var att vi (och halva stallet) skulle testa orienteringsdelen, men på grund av det blöta vädret, en bonde och älgjakten blev det inställt. Istället byggdes det en hindebana i ridhuset, den delen av TREC är ungefär som bruksridning, med lite andra hindervarianter.

 

Idag var det ut på äventyr som gällde. Vi blev sex stycken som gav oss iväg ut och över stora vägen skulle vi. Nu får vi inte rida på gärdet där längre så för att ta sig vidare på andra sidan vägen fick vi gå på den fruktade grusremsan, men eftersom det var många med kunde Maximen och jag gå lite innanför och ha en barriär mellan oss och vägen. Nu är det ju mest jag som är rädd egentligen, men man kan ju aldrig vara nog så försiktig. Det kom en bil på lilla vägen och körde om och även om han stannade till som vanligt så kollade han knappt på den, matten var också rätt lugn för den så där tycker jag att vi fick en lite stjärna i kanten.

 

Ute i skogen var han på, men inte okontrollerbar, ville gärna springa, men lyssnade relativt bra när jag sa att vi inte skulle för nära de andra hästarna. Vi höll oss sist eftersom vi hade kortast ben och Maxim faktiskt knappt bryr sig vart han är någonstans, bara han får vara med. Red lilla rundan, mest i skritt då det var lite halt i skogen, lite trav fick vi till också och idag ramlade vi inte på näsan, nyttig tur när Maxim fick lov att träna och lyfta fötterna ordentligt. Sedan skulle vi ta en galopp på grusvägen, för egen del gick det bra, vi höll oss sist och tog det lugnt, bland övriga blev det lite kalabalik och luftspång, tacksam över min oerrhört coola 4-åring som var yngst i sällskapet och bara tuffar på i sitt eget tempo.

 

 

Sedan red vi en ny stig för oss och tog oss över stora vägen på ett annat ställe, hoppade av och ledde då eftersom det var smalare och man skulle genom räcket i mitten, vet inte om det var så nödvändigt för han bara gick efter de andra. När jag hoppade upp så hamnade vi först helt plötsligt och gick med spetsade öron genom skogen och tog ett litet skutt över minidiket ut på gärdet. Sedan kunde jag faktiskt ha nästan långa tyglar hela vägen hem längs med vallen. Duktiga killen skötte sig alltså alldeles utmärkt och jag kände att jag satte min tillit lite mer till honom än vad jag brukar när vi är själva. Det kändes skönt att kunna skritta och slappna av där i täten och jag tror att han kände sig lite duktig när han fick gå först. En timme var vi ute, lite varm var han så fick på sig regntäcke, upptäckte också att han växt ur ett av de gamla jag har, tack och lov kunde han ha det andra, tur att jag köpte ett på sharpman, nu har jag det i reserv istället.

 

Åkte förbi hööks och köpte en klippmaskin också, så imorgon när husse är med ska vi testa ljudet lite och så ska jag se om jag kan klippa på måndag när det är vilodag.

 

Det Positiva: Uteritt

Det Negativa: Bilskräck för matten

 

Over and Out

Maximhästen fick ju vila i helgen som var, sammanlagt blev det fyra dagar på rad, ibland får man helt enkelt inte ihop livet så då blir det på detta vis. På måndagen när jag var tillbaka i stan körde vi lite tömkörning i ridhuset, kort pass med skritt och trav, en hel del andra hästar på plats så lite diskussion om vad man skulle koncentrera sig på.

 

Onsdagen blev en dag när inga planer direkt gick i lås. Lämnade in bilen på service, de ringer och säger att bromsbeläggen är slitna och undrar om de ska byta, när jag säger ja, ringer de en timme senare och säger att de haft av en bult så jag kunde inte hämta bilen på eftermiddagen. Lagom kul att inse att man cyklat till jobbet (halvvägs till stallet) men inte tagit med sig stallkläderna (för jag skulle ju hem och sedan hämta bilen imellan). Bara att cykla hem, byta om och cykla tillbaka och lite till. Blev nog över 2 mil på cykel under dagen, får tänka att det är träning helt enkelt. Mörkt när jag väl var framme så blev en sväng till ridhuset, red igenom honom lite i alla gångarter och han var pigg, men blev nog lite matt, pälsen värmde nog lite väl mycket. Sedan blev det pyssel och kvällsfodring innan jag styrde hemåt i mörkret.

 

Lenaträning igår, första gången vi tränar i grupp. Först var ju tanken att vi skulle träna själva på måndagar, men sedan blev det torsdagar ändå och så fick vi tillskott av en 3-åring som bor i stallet. Lena kallar den "unghästgrupp med början till hoppning". Första träningen någonsin för den andra hästen så Maxim skulle plötsligt agera tryggheten i ridhuset. Han skötte det alldeles utmärkt, himla fin häst jag har måste jag säga. Jag trodde att han skulle ha mindre fokus på mig, men det var bara en gång som han snubblade till för att han skulle hålla koll tvärs över ridhuset på vad kompisen gjorde, annars var det fullt fokus. Kanske hjälpte lite att det låg bommar och vi red "bana" så matten var också fokuserad på vart vi skulle. Lena hade lagt ut en bom på mitten av vardera långsida, tre bommar snett igenom och en bom typ halvt igenom. Vi började med att värma upp lite och jogga runt, när vi var lagom varma fick vi galoppera också, Maximen var så duktig, tog fattningarna jättebra hela lektionen, även när han blev lite tröttare. Galopperade runt fyrkantsspåret i båda varven och sedan fick vi ge oss på bommarna. Först i trav och sedan för Maxims och min del i galopp. Vi fick vända sentt igenom och galoppera över de tre bommarna, vilket vi aldrig gjort förut, vi har bara testat enkla bommar och inte flera i följd, men redan på andra försöket så gjorde han det felfritt. Vi fick rida bana i galopp också och bryta av och fatta ny när vi bytte varv. Avslutade med ett litet skutt på hinder, men då var han nog lite trött. Jätteduktiga hästen i allafall, nästa vecka blir det eventuellt en ny lektion beroende på om Lena skulle på tävling eller inte, men då utan nya kompisen vars matte ska utomlands.

 

 

Eftersom han var så himla duktig och galoppen blivit så otroligt mycket bättre på sistone börjar jag naturligtvis drömma orealistiska drömmar, men något måste man ju sträva imot. Om några veckor är det ÖFF:s dressyr och nu gäller det att bestämma sig för vilket program jag ska rida. LC:1 eller LC:2 och denna gång har jag målet att komma över 50%

 

Idag så var det då dags för sadelutprovning. Eftersom vi är ganska många i stallet och lägligt nog var det många som vill kolla sina sadlar eller prova ny så Sharpman kom ut med en buss och tre sadelutprovare idag på eftermiddagen. Mycket spännande tyckte matten som aldrig varit med om något liknande förut, mindre festligt tyckte Maximen som inte fattade vitsen med att dels vara i ridhuset idag igen och dels prova en massa olika saker på ryggen. Men han skötte sig bra ändå, vi testade att rida i tre sadlar, första kändes rätt så bra, andra lite halkig att sitta i och den tredje gillade jag också. Den i mitten åkte fram redan från början så den skippade vi, men den första provade vi igen och då åkte även den fram, så blev det att testa den tredje igen och den låg stilla, men lite i bakvikt så sadelprovaren ändrade dels lite på vidden och sedan letade hon fram en pad med mest stoppning baktill och då blev hon nöjd med den. Eftersom jag trivdes med den så slog jag till på hela paktetet, sadel, padd, gjord och stigbyglar, shoppade galet med andra ord. 

 

Imorgon blir det uteritt med hästkompisar och även på söndag då vi ska testa på lite orientering med några andra i stallet. Ska bli superkul och jag tror att vi alla kommer att njuta av helgen.

 

Det Positiva: Myshästen

Det Negativa: Trötthet

 

Over and Out

Torsdagsträning igen och som jag längtat efter den. Eller ja, lite blandat kanske. Veckan har varvats med längtan och mardrömmar, planering inför SKO och förväntan över vilken awsome helg som väntar. Oavsett hur det går ska jag försöka njuta ordentligt. Nåja, en vecka kvar och Kalleträning igen. Förra veckan var vi bara två på passet så kul med lite fler människor, sju stycken var vi alldeles lagom många.

 

Jag bestämde mig för att fokusera på att slappna av i axlarna. Sedan kom det in lite hållning allt eftersom passet fortskred också. Vi började med fokus på stora Men, två attacker var, två gånger, fokus innan, en bra attack och så zanchin efter. Det kändes lite blandat, kände mig lite ovan vid shinaien i början på något sätt. På samma sätt gick iv över till små Men och slutligen Kote-Men. Jag tyckte att jag höll fokus bra, avslappningen kom också efterhand att bli bättre. Några Kote-Men kändes liksom inte ansträngande. Sedan är man såklart inte nöjd med varje attack, men jag känner att ska jag börja plocka isär min kendo igen så är det inte riktigt läge nu innan SKO. Vi får se vart vi står efteråt.

 

Sedan fick vi vattenpaus och gick på ji-geiko. Första körde jag mot Kalle och det kändes ganska bra, Jag var fokuserad och försökte mig på lite saker. Sedan var det Lars och så Lollo. Jag och Lollo hade nog vår roligaste ji-geiko på ett bra tag. Det fungerade rätt bra här också med tekniker och så och jag försökte att inte fastna i tare-tare så mycket. Och så var det Anders, jag var lite trött, men tycker att jag ändå höll fokus lite i allafall. Sedan var min nästa mot Erik, men där tog det stopp, vet inte riktigt varför det hände, men först kände jag mig lite illamående och så fick jag ett rätt hårt Men-hugg på sidan av huvudet så det började snurra lite. Avstod de sista två ji-geikosarna, det kändes bättre efter en stund när jag fått sitta ner så det är ingen fara, men tråkigt när sådant här händer, speciellt på ett pass när känslan är så pass bra som den var, då vill man gärna fortsätta.

 

Vi stretchade lite efteråt, bastade och sedan lyckades det bli en liten pratstund också, kom inte hem förrän vid halv tolv. Trött och nöjd.

 

Det Positiva: Fokus och känsla

Det Negativa: När kroppen säger nej, men huvudet säger ja.

 

 

Over and Out

En härlig helg var det hemhemma var det förra helgen, ibland är det så skönt att åka bort och inte ha en massa aktiviteter inplanerade. Skönt att kunna njuta av solen, promenera och mysa med familjen.

 

Har till och med hunnit läsa lite bok vilket är ett undantag nu för tiden.

 

På hemvägen stannade vi till i Västerås. Först fikade vi med Ida, hennes sambo och deras 8 månader gamla son. Det var trevligt, både jag och Johan var läskiga tyckte den lilla. Det gick bra att prata och leka på avstånd, men att sitta i knä var hemskt. Sedan blev han trött och somnade när vi gick omkring inne på Ikea. Efter fikat åkte vi vidare till Johans syster och fick svamptoast och lite kaka. Trevligt var det att träffas, blir ju tyvärr lite mer sällan än vad man skulle vilja.

 

En vecka igen, tiden går fort och nu ligger det många inlägg i utkast som jag påbörjat, men inte lyckats avsluta. Men det kommer. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter en helg som denna. Det enda som är inplanerat är ridning och kendoträning. Inte åka iväg, inte få besök, inte göra någon aktivitet. Så jag hoppas på fint väder och lugn och ro.

 

Det kan jag verkligen behöva. Även om förra helgen var underbar och jag kände mig stärkt av den och stallet är som ett evigt andningshål så behöver jag bara ta det lugnt. Veckan har varit sjuk på jobbet. Ni anar inte hur många upprörda inlägg som ligger i utkastet på denna blogg om mitt jobb, men som jag väljer att inte publicera, det kanske räcker med att stackars Johan får höra om eländet. Det jag kan säga är väl att denna vecka skulle vi äntligen, på jag vet inte hur många veckor, vara fulltaligt fem personer i gruppen (+ en som jobbar natt). På måndag förmiddag blir vi av med en person som försvinner på projekt och på onsdag går en annan hem sjuk, förmodligen stressrelaterat, vilket är läskigt. Så vi har hankat oss fram, återigen. Jag känner mig sliten och trött för jämnan och längtar, längtar så otroligt mycket till våren, resan och nästa höst när Johan kanske tagit sin examen och vi ska börja tänka på hur fortsättningen ska se ut.  

 

Kommer komma upp lite inlägg om helgen hemhemma, Maximen och kendon under kvällen och helgen.

 

Over and Out

Igår var jag och Maxim allt annat än överrens. Skulle hinna ut ohc rida innan mörkret föll på vallen (och innan kl 18 då vildsvinsjakten drar igång) men eftersom det regnat i jag vet inte hur många dagar var det snorhalt så klart. Ändå skulle han älga på och se ut som bambi på hal is (lera) helst i nedförsbacke. Pigg som attan alltså, vi fick till lite trav på de torrare ställerna, men eftersom jag var rädd att vi skulle ramla omull och slå sönder diverse ben gav jag upp vallen efter halva varvet och red tillbaka, tänkte ta en sväng på grusvägen också så han skulle få springa.

 

Det var inte populärt att gå förbi stallet utan att stanna, men vi fick till lite trav och galopp på säkrare mark i allafall. Det som ändå gjorde mig mest irriterad var att han under hela turen gick och spanade överallt utom i den riktning vi skulle gå. Tittade på buskar (höll på att snubbla på en tuva) kollade efter lekande barn (höll på att ramla på grus) och så vidare. Vi tog oss hem i allafall, men när jag ledde sista biten över stallplan snubblade han omkring lite igen. Två veckor till hovis kommer så det kanske är fötterna som börjar spöka igen.

 

 

Nåja, vi myste lite i stallgången och blev vänner igen i allafall. Nu blir det microvila i fyra dagar, idag blev han omhändertagen medans jag körde lite långdag på jobbet, imorgon ska jag dit och pussa lite och till helgen bli han återigen omhändertagen medan matte och husse åker norrut. Bästa stallkompisarna man har, alltid någon som kan ställa upp.

 

Nästa vecka kör vi igång igen, tömkörning på måndagen, obestämt på tisdag, ut på onsdag och träning på torsdag står på schemat. Ser fram imot det mycket. Till nästa helg ska vi pröva på TREC också, ska bli spännande.

 

Det Positiva: Ny garderob

Det Negativa: Olika viljor

 

Over and Out

Velade lite fram och tillbaka, ridtur eller promenad? Blev promenad till slut, behöver mjuka upp benet ordentligt efter träningspasset igår, med lite stretching efteråt så blev det faktiskt lite bättre. Vi gav oss iväg och fick trevligt sällskap av vit arabdam och ryttare som skulle på skrittrunda. Vi vände lite snabbare, men halva turen hade vi sällskap i allafall. Skönt i luften och Maximen var pigg och glad. Bara att hoppas att regnet håller sig bort imorgon så vi får en härlig tur då istället.

 

Måndagen blev en lång dag i stallet. Skulle rida lektion strax efter fyra, lite stress kände jag, men hann faktiskt bra och börja skritta fram innan Lena kom. Nyinköpta svanskappan var på också och sadeln låg mycket bättre denna gång.

 

Maximen var pigg och matten stel, men det gick faktiskt bra ändå. Efter framskrittning och lite jogging i trav började vi som vanligt i traven med lite volter, sedan hade Lena lagt ut lite bommar, två rätt upp på medellinjen, rätt så långt ifrån varandra, en på mitten av långsidan och en snett igenom. Så vi övade mycket ridvägare och svänga lite tvärare och vara mjuk i hörnen. Mycket nyttigt och fick även öva på att ha honom mellan skänklarna så att vi kom rakt på.

 

Eftersom Maxim börjar bli så pass stadig och går så bra började Lena peta på mig istället. Vi kom fram till att jag är väldigt sned av någon orsak. Måste trampa ner mer åt vänster, men inte vika mig i sidan och tippa axlarna. Samt dra tillbaka vänster skänkel lite. Vi jobbade på det ett bra tag, medans vi travade omkring över bommarna. Vissa stunder gick det bättre. Lena gav mig beröm vilket var kul, under de år jag ridit har jag nästan aldrig fått beröm för hur jag rider och agerar på hästen eller för min sits. Nu finns det ju en hel del att jobba på, men hon tyckte att jag hade en trevlig grundsits och en bra känsla för hur mycket jag ska ta i för att få honom dit jag vill. Hon frågade om jag tänkte mycket när jag rider och det gör jag faktiskt inte, det bara finns där. Så jag sög åt mig lite och så jobbar vi vidare, ska tänka på det när jag rider i fortsättningen.

 

I somras

 

Vi galopperade lite också, fattade vid mitten av kortsidan och vände över på mitten av långsidan, ganska tvära svängar och lite mer galopp än tidigare. Han var superduktigt! Några av fattningarna blev himla bra och några steg kändes det som om man kunde börja rida galoppen på ett annat sätt en tidigare. Han går från klarhet till klarhet i rasande fart lilla hästen. Fem veckor till dressyrtävling, sedan ska vi ta det lite lugnare igen. Denna vecka blir ju lite mer vila än vanligt, men det kan nog vara bra med micropauser också, blir lektion nästa torsdag för Lena igen så lite längre uppehåll där också.

 

Efteråt pysslade jag, testade nya sakerna som jag handlade på Sharpman igår (fyndade som en galning), regntäcket satt som en smäck (jo, jag vet, jag skulle ju inte köpa, men det var ett fynd, halva priset och allt), slickgodiset blev mycket uppskattat och jag är mycket nöjd med min nya hjälm som kändes bra att rida i. Mockade och fixade maten och så var det stallmöte, något lugnare än sist, men det tog ändå 2,5 timmar, så kom hem rätt sent.

 

Det Positiva: Häst

Det Negativa: Lite ont fortfarande

 

 

Over and Out

Idag så försvann älskade Glampishästen från denna värld. Det är sex år sedan jag flyttade ifrån honom nu och drygt ett år sedan jag sade hejdå för alltid. Det var en jobbig dag och trots att han fanns kvar när jag kom tillbaka hemhem senare det året så orkade jag inte träffa honom igen. Jag var rädd att han tappat gnistan och inte längre skulle vara så som jag vill minnas honom. Full av busighet och liv. Men trots att jag bodde så långt bort är han en del av den jag är. Tolv år är en lång tid tillsammans och jag tänker på hans ägare som nu haft honom i hela 22 år.

 

Om man vill veta hur mycket Glampin betyder för mig kan man läsa det här inlägget. Inte en bråkdel av alla minnen finns med där, men de kommer alltid att finnas inom mig.

 

  Glumpeklump i ett nötskal

 

Alla stunder vi hade kommer jag att bevara i mitt hjärta

Alla äventyr vi upplevde kommer jag att minnas för alltid

 

Glampi 1981-2012

 

Over and Out