Problem är till för att lösas
Livet fortsätter att rulla på, Maxims känns i fin form och även matten börjar väl så sakta ta tag i sitt liv lite. Ett steg i taget, en uppgift om dagen. Problem är till för att lösas som man brukar säga, även om en del för egen del drar ut lite väl länge på tiden.
Maxim går för fullt och han är väl ändå det som gör att jag orkar mig igenom lite tuffare perioder, med mycket jobb och mycket annat som ska fixas.
På förra veckans Marithaträning hade jag en helt magisk känsla i traven, stundtals bara tar han i och flyger bra, med motorn där bak som det ska vara. Vi kämpade med lite öppnor, eller rättare sagt kämpade vi med höger öppna, i vänster behövs inget kämpande där är vi samspelta och kommer in rätt och kan även gå rätt ett tag. I höger fattade jag inte ens hur jag skulle göra för att vända in framdelen, fick till det i skritt tillslut och så lämnade vi det där.
Denna vecka lekte vi också lite med öppnorna, Maritha satt upp och kände lite på honom för att lättare kunna hjälpa mig, trucket var att då både han och sadeln skjuter över mig till vänster så mycket jag kompenser och dra tillbaka höger axel ganska rejält för att lyckas komma in i öppnan och vara start i vänsterhjälperna, men då fick vi tillslut till det med lite tid och tålamod. Skänkelvikningarna gjorde han bra, men fick öva på att gå in i den, gå rakt och öka och sedan in igen för att få ett lite bättre tempo. I galoppen var han superfin! Jobbade på åt båda hållen i både förvänd och rättvänd, lite svaga tempoväxlingar, som vi ska jobba vidare på. I traven börjar de komma riktigt fint, men i galoppen är det en bit kvar.
I övrigt har vi lyckats ta oss iväg på lite längre turer, även helgturer med sällskap och lite längre galopper, ska försöka orka hålla i, det är ju trevligt. Tyvärr är det ju så att i perioder vet jag inte om jag kommer orka rida långt och länge just den dagen och orkar helt enkelt inte boka in sällskap i förväg på samma sätt, men nu är det nya tag! Ska försöka få sällskap på helgerna i allafall i den mån det går. På veckodagarna har jag ganska så strikt vad tanken är att vi ska göra och vilket tempo vi ska hålla på våra turer. Dessutom försöker jag rida/aktivera honom en del på morgonen på vardagar, det blir skönare för huvudet, då kan man ta en längre jobbdag när man vet att Maxim redan är omhändertagen och sedan åka hem och sova istället.
Det är väl det största problemet som är kvar att lösa för att underlätta livet. Medryttare. Vi har ju haft en, men det har helt runnit ut i sanden och jag har inte haft orken och energin att ta tag i det hela ännu. Till råga på allt gick min hovslagare upp i rök vid senaste skoningen (dök inte upp och gick inte att nå) så det var till att våndas lite, ringa till den enda bekanta jag har som är hovslagare och lyckligtvis var han snäll nog att ta en ny kund så där hux flux. Fördelen med att stå i ett större stall är annars att det brukar finnas några hovslagare som ändå åker dit, så det hade nog löst sig tillslut ändå. Känns bra i allafall, Maxim skötte sig och det kändes faktiskt ganska bra att slippa åka iväg, har ju ändå gjort det i ca 2-3 år nu. Och visst är det trevligt med en semesterdag var 7:e vecka, men nu kanske det blir lite mer felxibilitet i det hela.
Det Positiva: När problem försvinner
Det Negativa: När problem uppkommer
Always remember us this way
Over and Out
Liten uppdatering
Jo, men här blev det tyst, livet rullar på i 200 knyck och med allt som händer så glömdes skrivandet bort lite. Livet med Maxim rullar i allafall på som det ska. Våra onsdagsträningar är igång igen efter smitto-stängningen och har rullat på med något litet avbrott när matten varit borta på jobbresa. Han känns för det mest väldigt, väldigt fin och starkare än tidigare, vissa pass är ett enda stort fånigt leende.
Höjdpunkten under våren hittills var nog vår programträning för Roger Ohlsson som kom till stallet i slutet av mars. Matten hade tid på sig innan, kunde rida fram på ett ungefär som det var tänkt och när vi red programmet gick det med så bra flyt att jag knappt visste vad som hände. Inga direkta missar, visst hade jag kunnat rida bättre i vissa lägen och kanske hade Maxim kunnat låta bli att gå på toa i en travlängning, men ett jämt flyt fick vi till och drygt 66% en nöjd domare och ett nöjt ekipage.
På träningarna har vi varierat lite med träning av programdelar ur LA och att försöka oss på lite nya saker som öppnor, slutor och bakdelsvändningar. När matten inte komplicerar till saker så brukar det gå bra, men när hon försöker tänka samtidigt som hon ska göra blir det inte alltid så bra som man skulle önska.
Och idag startade vi tävlingssäsongen, med siktet inställt på LA:1 fick vi ta oss till Surahammar för säsongens första start. Jo, jag hade väl vissa förhoppningar på resultatet innan ritten, det ska jag inte sticka under stol med. Vi kunde följa vår plan, han blev lite förvånande stirrig på väg till framridningen och blåste upp sig lite och spände till. Tycker dock att jag behöll lugnet, jobbade på med planen och fick honom avslappnad och hyffsat framme för skänkeln. Det kändes bra! Sedan skulle vi in i collecting ring och vidare in på banan. Byte av underlag visade sig inte gynna oss kan man ju säga. Positivt var ändå att han var med mig, han stängde inte av eller tittade på något kring banan och spände sig, han var med och lyssnade på mig, det var bara att underlaget sög musten ur honom med djup, tung sand. Jag får väl inse att jag på så vis har en känslig häst helt enkelt. Så det drog ju ner allting, ena skänkelvikningen blev det inget av heller, så vi hade allt från 3:a till 7:a i protokollet och tråkiga 52.22% i reusltat... Besviken såklart. Jag tycker vi kämpar och kämpar, tränar på och jobbar så himla mycket på att bli bättre, men det visar sig sällan i tävlingsresultatet. 3 veckor till nästa tävling i Dannemora, där har vi ju varit förut och underlaget är okej för oss, kanske kan vi göra bättre ifrån oss då. Vi ska försöka behålla flytet vi har nu på träningarna och varva med att bygga flås i skogen. Att ge upp ligger ju inte riktigt för mig när det kommer till den här resan, så det är bara att bita i och jobba hårdare helt enkelt.
Det Positiva: Alltid min gula
Det Negativa: När hjärnan och kroppen inte riktigt vill vara med.
Ge mig styrka
Over and Out
