Årskrönika 2013
Så är det dags att se tillbaka på året som gått och sedan se framåt mot vad som ligger framför oss. Ett långt år och framförallt en lång höst och vinter går mot sitt slut och ännu en gång kan jag konstatera, att jag måste lyssna mer på mig själv. Jag tycker ändå att jag gjort prioriteringar, men när jag ser tillbaka ser jag också att det inte är tillräckligt. Jag hoppas att kommande år ska bli bättre på den punkten.
Året med finaste Maximen har, om inte idel solsken, innehållit i så fall väldigt tunna moln. Han är en fantastisk individ och frågan är inte hur långt han kan ta mig, utan hur långt jag klarar av att hänga med. Vi har tränat vidare för vår Lena. Övervunnit lite av mattes hopprädsla och lärt oss nya svårare rörelser. Vi har varit på klubbtävlingar i dressyr och bruksridning. Dressyr- och hoppclerarrounder och vi har varit ute på lokala tävlingar i dressyr, två gröngölingar som gör så gott vi kan och försöker ha roligt när vi är ute. Han lastar i princip sig själv numera och åker som den prins han är brett i egen transport (Berit var en nykomling i vår familj detta år), han är för det mesta lugn att hantera och är inte väldens bästa sambo med som hästskötare fungerar det att åka själv. Vi har varit med på Hubertusjakt och vi har badat i sommarvärmen. Det finns i mina ögon ingen häst i hela vida världen som kan mäta sig med honom och jag hoppas att året som kommer ska bli minst lika bra.
Kendoåret var inte idel solsken kan jag säga med säkerhet, ibland vill jag snarare likna det vid en himmel med tunga regnmoln där solen förtvivlat försöker leta sig fram med några ynkliga strålar. Men trots detta har jag aldrig gjort en så bra tävling som detta års SKO och jag tvivlar starkt på att jag kommer kunna göra om det. Men just i detta nu är kendo roligt igen och jag hoppas att även kommande år kommer att innehålla så mycket av det jag bara orkar.
Större delen av våren ägnade jag åt att vara på resande fot tillsammans med Lollo. Vi gjorde vårt livs äventyr och åkte till andra sidan jorden för en rundresa på drygt 6 veckor. Veckor som för alltid kommer finnas med mig, som jag mer än gärna återkommer till närhelst det finns en andledning att spåra in på Australien (vilket det nästan alltid finns, tro mig). Friheten och upplevelserna går inte riktigt att mäta med något annat jag varit med om. Att hålla en koala i famnen, att somna under stjärnhimmel i röd öken, att känna pusten av något magiskt i den röda sanden, att dyka bland sköldpaddor och hajar, att se ut över ett landskap som verkar vara som en saga och att äta muffins till frukost i en park byggt på ett parkeringsgarage.
Året som gått har varit så händelserikt och även om jag ser fram i mot allt som kommer att hända även nästa år så hoppas jag att jag kan lugna ner mig lite. Prioriteringar gör ofta någon besviken, jag ska bara se till att det är värt det hela.
Gott Nytt År alla vänner där ute!
Over and Out
Hästliv
Efter lite julfirande hemhemma och i Västerås återvände vi till Linköping på juldagen, mätta och belåtna, julmat är så gott och det viktigaste för mig under juldagarna. Maxim fick lite julledigt, men på annandagen var vi igång igen med lite ridning. En liten uteritt blev det med lite skritt och trav, bara för att lufta oss lite. På fredagen sedan så jobbade jag så då blev det lite tömkörning i ridhuset på kvällningen. Han var himla duktig! Bra driv i skritten redan från början och vi galopperade flera varv åt båda hållen! Mycket nöjda båda två tror jag och på slutet när vi fick sällskap kunde han hålla koncentrationen ganska bra på mig också.
Med vinterkänsla
Igår blev det uteritt med sällskap av Flora. Vi travade en del och galopperade på grusvägarna sedan trampade vi omkring i skogen och gjorde lite egna stigar. Maxim var pigg och glad, men hade huvudet lite där han ville, kollade på fyrhjulingar och snubbla på stenar, kolla på andra hästar och nästan gå ner i diket och så vidare.
Idag blev det lite ridning i ridhuset, han var stel till en början, men det släppte fint efter ett tag. Vi fortsatte jobba på kivickare reaktion och det fungerade bra. Är jag noggrann så gör han som han ska helt enkelt. Red lite programdelar gjorde vi (från lite blandade program och så slutade vi med att rida lite skänkelvikningar i trav. 45 minuter är ganska så lagom just nu för både matte och häst. Nu blir det återigen lite minivila för honom, då vi åker till Italien över nyår. Kommer sakna honom, men det ska bli skönt att komma bort också. När jag kommer hem igen ska jag sätta mig och planera vårens tävlingar, ska bli kul att lägga upp en plan och sätta lite mål.
Det Positiva: Ridkänsla
Det Negativa: Trötthet och sårvård
Mot världen och vidare
Over and Out
God Jul 2013
Vi önskar er alla en God Jul!
Bjuder på en bild från förra året med snö och tomteluva <3
Over and Out
Uteskoj!
Fredagen blev ungefär så hektisk som jag trodde. Maxim fick fina hovar på morgonen och sedan gick vi en liten promenad också bara för att röra oss lite i friska luften. Jag fortsatte sedan vidare med att köpa lite foder och roa mig lite på Hööks och sedan shoppa lite julklappar och gå på massage innan jag landade hemma igen.
Igår skulle jag försöka rida ut själv. Mindre lyckat kan man säga. Vi tog oss ett varv runt fältet, mestadels i skritt och sedan gick vi in i ridhuset och joggade runt lite i trav och galopp. Han är ju glad vilket ju är positivt, men jag vet inte riktigt hur vi ska hantera det framöver.
Så idag var jag lite tveksam, men många som skulle rida ut så sällskap skulle vi ju få i allafall och då brukar han vara lugnare. Det blev en mycket fin tur med tre kompisar, trygga rumpor för Maxim att hänga i på läskiga ställen och lagom takt och tempo. Han var lite ivrig i början och ville sträcka ut i traven så då fick vi vara först och han fick springa på och han låg inte på jobbigt som han kan göra, härligt tryck, men inte jobbig i munnen. Vi travade och galopperade en del på grusväg, smög förbi en lsäkigt grävmaskin och sedan tog vi en mysig stig i skogen, mycket grenar, en del träd att kliva över och mycket att titta på, han var mycket duktig, rådjur såg vi också. Sedan mer trav och galopp på hemvägen. Han var nöjd sedan på hemvägen, gick på långa tyglar och frustade, söthästen!
Imorgon ska jag dit på morgonen och fixa innan vi far norrut för lite julfirande. Får se om det blir ridningen eller kanske tömkörning på juldagen, får se när vi kommer tillbaka till stan.
Det Positiva: Sällskapsritt
Det Negativa: Mycket att göra.
Be over
Over and Out
Underbar och älskad av alla
Idag så var det då dags för lite Lenaträning igen, denna gång i sadeln. Kom ut till stallet i god tid så hann spola ben och borsta ordentligt. Han kändes bra redan under framskrittningen, gungade på bra och kändes framåt. Såren besvärade honom inte utan han trampade på som han skulle även i traven. Vi repeterade lite och kände på lite tempoväxlingar i trav, lite serpentiner, volter och vändningar rätt upp på medellinjen, lite galopp blev det också, volter och fattningar. Han är så jäkla fantastisk min häst. Nu har han bytt sida igen, mjuk som smör i högervarvet och lite mer stretigt i vänster, men nu är det inte längre baken som stretar utan fronten och bogarna. Nya knep för mig att ta till för att få ordning på det hela. Men ordning blev det, mer driv i steget än på länge och han ville! Han ville så gärna jobba. Tempoväxlingarna snett igenom ska vi inte tala om, så stadig och jag behövde inte alls stötta så mycket som jag behövt förut. Galoppen tar sig också, vi ska ut i skogen och jobba muskler tänkte jag mig nu under julen då jag är ledig en del.
Mulen <3
Efter 45 minuter vände vi rätt upp på medellinjen ännu en gång och gjorde halt i mitten och istället för att som han gjort 95% av gångerna under hela hösten (vika in ett bakben i halten och vila lite bekvämt) stod han jämnt med alla fyra benen. Lena tyckte det räckte där och jag också, han behövde verkligen den här vilan och istället för att gå bakåt så hoppar han framåt. Han är så fantastisk min lilla gula häst, jag längtar tills vi kommer ut på vårens tävlingar och får visa upp honom igen. Lena var också väldigt nöjd idag, vi har tränat i snart två år för henne nu och hon har varit med hela vägen från början, från att inte lyckas galoppera ett helt varv på stora mittvolten tills idag när han flyter fram över diagonalen i en stadig trav. Vi har lite samma syn på i vilken ordning och vilken takt vi ska ta saker och det känns så skönt att ha henne med på resan. Det känns skönt att få mina egna idéer bekräftade av någon som utbildat många hästar och sett många olika hästar under sina år som tränare. Vi är inne på samma spår att vi ska jobba med att få honom kvickare och mer framme för skänkeln nu under våren, det är det primära målet. Det sekundära målet är att tävla dressyr med över 60% i LC/LB. Drömmålet är att kvala till Fjord-SM, den öppna dressyrklassen, men då ska allt flyta för jag vill inte pressa honom för mycket med tävlandet heller, vi får se, under julen ska jag sätta mig ner och börja planera säsongen lite. Kanske, kanske blir det också så att vi tävlar någon omgång av Div III i ett lag fullt med fjordhästar, vi får se, jag tyckte det lät kul när frågan kom upp och sa att jag gärna hänger på.
Efteråt blev det stretching och mysa under ulltäcket i gången medans matten ordnade maten och boxen. Passade på att mysa lite extra också, kli i öronen är ju en given favorit.
Imorgon är jag "ledig", fulltecknad dag, mycket tid i stallet med hovslagare och extrahäst, får se om Maxim får en liten tur ut eller om det blir vila. Beror lite på väder, annars så planeras det uteritt för fulla muggar i helgen som kommer. Därefter lite vila och mer uteritter efter jul blandat med lite tömkörning, vila över nyår (åker till Italien då) och sedan igång igen och nästa Lenaträning är planerad till 6 januari.
Det Positiva: Finhästen
Det Negativa: Min sneda kropp
Flying high
Over and Out
Kata deluxe
Extra katapass är verkligen kul! Jag och Lollo bestämde ju raskt i Lördags att här ska vi komma igång ordentligt och träna kata, då speciellt kortsvärdskatorna, men även de andra. Tanken är väl att vi även ska bjuda in andra eftersom det är fler som säkert vill vara med, men nu igår så var det bara vi och så Anders som hade studerat filmer och kommit på nya detaljer och skulle lära oss, dessutom hålla koll på att vi gör allt som vi ska. Filmer som jag också ska ägna mig lite åt nu framöver. Hoppas på att hinna träna en gång till innan året är slut också, men det får vi se hur det blir med.
Vi började med att gå igenom långsvärdskatorna 1-7, vilket gick ganska bra, förutom att jag inte kan stå i hidari jodan (eller hasso) så det ska jag försöka tänka på (bokken ska vara lite mer vinklat utåt och inte rätt upp), sedan ska jag också försöka få in fötterna och ha hälen närmare golvet speciellt i 1:an och 5:an, kommer upp lite mycket på tå. Och mer press i alla katorna, mer tänk i alla katorna. Vi ska också börja träna in en mikropaus efter de två stötarna framåt i 3:an, vilket jag tror kommer bli svårast (förutom fotarbetet), det svåra är inte att lära sig nya kator, det svåra är att ändra sin tajming när man har lärt sig att göra rörelserna i ett visst tempo. Som sagt, mer kataträning är vad som gäller.
Sedan gick vi då över till kortsvärd, där det istället för detaljer, för mig, handlar om att lära sig rörelserna i rätt ordning. Det kändes bättre än i lördags i allafall. 1:an känns okej, bara att det som uchitachi är svårt att göra ett ordentligt Men-hugg när shitachi bara har kodatchi att skydda/kontra med. 2:an tycker jag är svårare då vinkeln som man ska ha på kodatchi känns lite bakvänd. 3:an ska vi inte tala om, krångligare kata får man leta efter. Men de är roliga att göra, de är det absolut.
Det Positiva: Kendovänner
Det Negativa: Okoncentration
Trubbel i paradiset
Over and Out
Tömkörning och skavsår
Vissa dagar måste ju få flyta också. Tisdagen var ganska så fullspäckad, jobba, jullunch med jobbet (rulla tillbaka till labbet och jobba lite till) sedan stallet, dojon och så handla lite mat på maxi som avslutning på kvällen.
Maxim tömkörde jag i ridhuset med lite upphöjda travbommar. Han var rätt så fin, bara matten får till avstånden så gör han som han ska. Vi lyckades också galoppera i båda varven igen! Lite utbrytarsugen var han, men jag hade lagt ut bommar som hjälp för mig att styra efter så det gick ändå, nu var vi på volten närmast dörren också, kommer nogta ett tag innan jag går upp på den övre volten igen, det har liksom låst sig för oss i det hörnet, till och med i traven en del, tror det är att jag tappar yttertömmen för mycket. Vi övade på skritt och trav där uppe i allafall och det fungerade. Efteråt blev det borstning, stretching och så snabbklippte jag lite man också. Först så skulle jag bara jämna till lite, men han stod så snällt så jag passade på att klippa lite mer ordentligt, innan jag var tvungen att hasta vidare till nästa aktivitet.
Idag var jag där på morgonen eftersom jag trodde att även denna dag var fullt uppbokad, men fick sedan ett samtal på förmiddagen om att min massör är sjuk så min tid fick ställas in. Maxim hade lyckats med konsstycket att skava upp ett sår på vänster bakben, vet inte hur, kunde inte hitta något i boxen, stallägaren kollade också på det och kanske kan det vara så att han inte kommit upp och skavt sig mot golvet. Det hade inte riktigt gått hål ordentligt, mest håret som var borta, lite svullen runt omkring, men trampade på odentligt när vi släppte ut dem i hagen. Rengjorde, smörjde och spreyade med blåspray. Förhoppningsvis ska det inte vara någon större fara.
Det Positiva: Solig morgon
Det Negativa: Sår
Låt lyckan hålla i sig
Over and Out
Bock och bus
Ridningen denna helg gick väl nästan enligt plan. Vi tog oss ut på en liten sväng i lördags jag och Maximen. Skritt och trav på grusväg. Inte så jätte-exalterande, men tillräckligt för oss båda. Speciellt om man har en häst som kan hitta saker att titta på även om man rider på den tråkigaste vägen. Är inte livet tillräckligt spännande så får man väl göra det själv verkar han resonera. Det gick bra i allafall och han var pigg och glad, inte allt för blöta blev vi heller.
Igår hade jag tänkt rida ut igen men det satte jordens träningsvärk stopp för. Kan jag knappt sitta i soffan kan jag definitivt inte sitta i en sadel, bara att inse. Istället blev det tömkörning, men livade upp det hela med att vara på nya utebanan. När jag knäppt lös grimskaftet och böjde mig ner för att hämta tömmarna (han brukar stå så snällt) smet busen iväg på egna äventyr och passade på att leka fjordarab, svansen rätt upp i vädret och höga benlyft. Sedan sprang han runt runt och lekte av sig lite. Arabtrav blandat med bockgalopp. Sötaste hästen! Tillslut var han nöjd och lät mig knäppa fast tömmarna så vi kunde börja. Han jobbade på bra även om det var en hel del distraktioner. Vi lyckades också galoppera i båda varven, man måste ju smida medans järnet är varmt, även här lade han in lite små bocksprång, vilket inte hör till vanligheten.
Idag gjorde jag valet att trotsa mörkret och ta en uteritt i pannlampansken. Det gick förvånansvärt bra trots mörker och blåst. Ett litet äventyr i form av 180 gradersvändning och tokgalopp i 10 meter var det enda märkvärdiga. Att han inte riktigt ville skritta på hemvägen kan vi ju låtsas glömma nu, han lyssnar och saktar av, för att i nästa sekund "glömma" och smyga iväg i trav igen, men han är ju mest bara glad så det känns rätt så okej och jag känner att jag har koll, även i 180-gradersvändningen kände jag att jag hade koll. Så mer ska vi öva, idag körde vi skritt och trav, vilket känns ganska lagom i mörkret, lampan hjälper lite så man kan undvika vattenpölar och dylikt. Rätt nöjd häst efteråt tror jag och jag var rätt nöjd med, nu ska vi öva mer så matte slappnar av lite också.
Snälla snön, kom tillbaka!
Denna vecka har jag rätt så mycket inplanerat, alldeles för mycket egentligen, men så är det ju ibland, så efter noga övervägande var det bara att inse faktum och plocka fram klippmaskninen om det skulle bli gjort innan torsdagens Lenaträning. Jag hoppas ju att lite av energin ska följa med in i ridhuset, men man kan ju försöka hjälpa den på traven. Jag har en ganska högljudd maskin och ganska klumpig, men den fungerar finfint. Han mest bara står där och låter mig klippa, ibland vill han vara med och inspektera så det blir bra och gärna nosa på maskinen. Klippte lite på huvudet för andra gången någonsin och han närmaste tryckte sig mot maskinen, han vill ju väldigt gärna att man ska klia honom på huvudet, så det var väldigt populärt. Inte riktigt vad jag trodde när jag vande in honom förra vintern, men han accepterar allt så snabbt och om jag säger att det är okej så tror han numera för det mesta på det. Även om han gärna offrar mig närmast det farliga när vi är ute.
Imorgon ska jag försöka tömköra lite igen, vila på onsdag och Lenaträning på torsdag. Sedan hoppas jag på fint väder till helgen, min ledighet börjar redan på fredag och då ska Maxim träffa hovis, får se om det blir en liten uteritt efter det.
Det Positiva: Bushästen
Det Negativa: Tidsbrist
To have time, you need to take it
Over and Out
Livet med kendo
Något slags rekord för den här terminen blev det denna vecka. Totalt 4,5 timmar tränad kendo. Inte illa, inte illa alls. Först så var det torsdagspasset som jag höll i. En hel del människor som dök upp. Jag hade någon slags idé om ett fokus, men skrotade det och så blev det någon slags salig blandning av det hela. Från början så hade jga nämligen tänkt att vi skulle köra kirikachi och fokusera mer på samspelet mellan mottagare och utövare. Jag kom väl halvvägs med den idén innan jag gick över på Do istället och kote-Do, för banne mig, minst en omgång kote-do varje pass jag håller, det ska gå framåt. Så blev lite blandat.
Körde lite ji-geiko sedan också. Den mot Lollo var kaos, tror vi kör lite för sällan mot varandra numera så vi blir dels lite överexalterade och sedan kanske vi är lite sämre på att läsa varandra också. I allafall slutade det med lite skrattanfall och att jag numera har ett väldigt vackert blåmärke på höger överarm. Vänster överarm är också blå, men det var inte Lollos fel, mest mitt eget när man försöker lära ut tekniker man själv inte riktigt behärskar (som yaku-do) och glatt (efter halvflummig förklaring) ropar att "Äh, nu testar vi lite." Men vad är kendo utan kendoblåmärken?
Om jag kommer ha blåmärken efter dagens 3-timmars pass låter jag vara osagt, men träningsvärken kommer nog så sakta krypande och vaderna känner jag redan att de börjar stelna ihop och bli stumma. Vi hade miniläger och terminsavslutning och hade hyrt större hall nere på stan. Började med att Lollo höll jobbig uppvärmning, något jag verkligen kunde behöva, mest för att inse hur dåligt flås jag har. Sedan höll Anders lite kataträning i nästan en timme och Kalle hade rutsningsdelen i ytterligare en och så körde vi lite ji-geiko på slutet. Bra miniläger för övrigt, två som bröt och en som spydde i men. Själv ägnade jag halva tiden åt att försöka tänka bort min hungriga mage som fick överleva dagen på lite frukost och en dubbelmacka Johan bredde åt mig medans jag mellanlandade en halvtimme hemma mellan stallet och lägret. Jag är bra på att planera mina helger, men mindre bra på att fälja planeringen.
Min kendo då, jodå, de sju långsvärdskatorna mindes jag det mesta av, detaljer i 7:an var det kanske sådär med, men det var kul att köra dem igen, jag älskar kata! Sedan var vi ju en grupp som tränat lite längre så efter ett tag, när roteringen lämligt gjorde så att vi stod i två par, fick vi stanna kvar i dem och så roterade övriga för sig själva. Vi skulle nämligen öva kortssvärdskatorna. Jag har väl kanske kört dem två gånger tidigare, varav en av gångerna uppfann jag och Lollo helt egna kator istället (även om vi trodde att vi gjorde rätt). Så bra med någon som kan visa ordentligt och faktiskt säga när man gör fel. Det är lite speciella, men tillslut så kunde vi väl göra rörelserna i hyffsad god ordning i allafall. Jag och Lollo bestämde genast efter lägret att vi ska öva dem på tisdag igen så de är i färskt minne.
Rustningsdelen kändes helt okej, lite trött i armarna var jag. På slutet körde vi kakarigeiko. fem mottagare på led och så skulle man köra 5 attacker mot varje, ungefär halvvägs tvärdog orken, men viljan gör att man räcker igenom. Ji-geiko, mja, inte så pepp, ännu mer hungrig, men körde ett par roliga och några mot människor som kört ji-geiko ungefär ett pass tidigare. Lite blandat med andra ord. Lite stretching på det, lite utelåsning och många försök att ta sig in till omklädningsrummet igen senare kunde vi nyduchade och glada och galet hungriga vid det här laget ta oss ner på stan och avslutningsmiddag med övriga sektionen. Mongolisk buffé stod på menyn och tja, som alltid då man tränat innan spelar det inte så stor roll vad maten smakar, bara det är så mycket som möjligt, det var helt klart godkänd mat och efterrättsbuffén får också tummen upp.
En fin kväll med finaste kendovännerna. De gör livet lite roligare att leva.
Det Positiva: Träna och umgås
Det Negativa: Hunger
Smiles that make you happy
Over and Out
Guldhästen på väg tillbaka
Vi höll oss i ridhuset resterande av veckans dagar. På onsdagen, kravlade jag mig (bokstavligen) upp i sadeln igen och tog ett ganska ordentligt pass. Först skritt och jobba ganska ordentligt med tempoväxlingar och övergångar. Lekte med lite skänkelvikningar och början till öppna också. Sedan kunde jag inte hålla mig utan travade igång lite och sedan galopperade vi en del. Fokus låg på kvicka reaktioner. När jag ber om fram så ska han fram direkt, jag vill inte sitta och tjata. Det gick faktiskt bättre och bättre, det ska vara vårt fokus nu i början av nästa år att verkligen få till kvickheten lite mer. Efter 40 minuter var jag slut (20 skritt, resterande trav/galopp) så då var vi nöjda och gick upp till stallet för att stretcha lite.
Igår hade vi bokat in Lena och så tömkörde vi för första gången på väldigt länge (för Lena då). Det var roligt, vi började med att Lena tömkörde och jag hade speciellt bett om att hon skulle hjälpa mig med galoppen. Hon lade ut lite bommar som stöttning, när hon sedan kom igång (och han bröt ut och hade sig i sitt favorithörn) byggde hon till så det blev som en korridor av bommar som han skulle springa mellan på voltens öppna del. Ska jag definitivt använda själv när vi börjar träna mer ordentligt på galopp i töm, hon sa även att jag kunde höja upp dem så de blir mer som en vägg. Vi gjorde också så att jag fick hjälpa till att driva så att hon kunde koncentrera sig bara på tömmarna och sedan bytte vi så att jag fick känna på hur jag skulle göra. Det gick tillslut, tror jag har blivit dels lite stum i händerna tidigare och sedan hamnat lite fel i position. Men nu har jag lite knep att jobba vidare med. Tanken i december att att tömköra 1 gång i veckan och rida i ridhuset en och övriga ska vi försöka hålla oss utomhus. Fram i januari blir det nog ett till pass inne/på bana och lägga till lite bommar/hoppning uppsuttet. När han varit duktig så slutade vi med just den övningen och gick över till trav och upphöjda bommar, som han gjorde så himla fint, jag tömkörde och Lena fixade bommarna och avstånden. När han gjorde travbommarna så fint i båda varven så gick vi över i vänster och så ändrade hon till galoppbommar. Efter ett tag fattade han vad han skulle göra och då blev det toppen. Hon tyckte vi gärna kunde jobba med bommarna på töm, i båda varven i trav och sedan i vänster i galopp också, tills vi kan galoppera utan bommar i höger varv helt utan problem, ingen idé att krångla till det mer än nödvändigt nu. Mycket nöjd med lektionen, bokade in även nästa torsdag så blir det nog rida av då.
Idag var han väldigt frågande och undrade varför han fick gå tillbaka till boxen direkt efter borstningen, vaddå vilodag liksom!? Kelig var han också för en gångs skull, söthästen.
Det Positiva: Lära sig saker
Det Negativa: Att välja bort
The story of my life
Over and Out
Tappra försök
Vintern har nu anlänt med buller och bång, får se hur länge den stannar kvar, ryktas om plusgrader inom några dagar igen. Eftersom jag gillar vinter, snö och kyla så får jag väl passa på att njuta.
Vi startade helgen, jag och Maxim på fredagskvällen med att promenera i ridhuset, han skulle ju ta det lugnt efter massagen, men en promenad var tillåtet och eftersom det glatt hade börjat yra vita flingor så höll vi oss i ridhuset en stund i stället. Efter en 20 minuters skritt krattade vi lite också, Maxim försökte hjälpa till genom att gräva hål, tror inte han riktigt fattat vad krattning av fyrkantsspåret innebär.
På lördagen var det sol, minusgrader och blåst. Det blåser alltid på slätten, men denna dag tog det i riktigt ordntligt. Vi gjorde ett försök till att rida ut, vilket var mindre lyckat. Pigg är väl lite av en underdrift av vad Herr Gul var, halt var det också och han verkade inte ha någon större självbevarelsedrift. Vi gick hemåt igen och travade runt i ridhuset en stund vara för att få ur det mest pigga, sedan lyckades vi skritta nästan normalt en sväng ut också med nöjt frustande häst.
Igår innebar ännu ett tappert försök att rida ut, inte lika pigg häst, men dock snöfall, snålblåst och kyla som satte hinder i vägen. Vi gjorde som sagt ett tappert försök vilket innebär ungefär 15 minuter skritt ute med en Maxim som gick på tvären, blundade och vände huvudet så att han inte skulle få all vind i ögonen, upprepade gånger frågade han om vi inte kunde gå hem igen. Matten kisade också mot snön och gav sedan motvilligt upp och så gick vi till ridhuset även denna dag, travade och galopperade lite. I traven med lite volter och serpentiner för att mjuka upp och i galoppen bara galoppera på fyrkanten. Bitvis kändes traven större och med mer tryck än tidigare.
Idag har vi tömkört i mörker med reflexer på och i skenet från pannlampan på utebanan. Skritt och trav lite lugnt sådär, han var superfin och tog i ordentligt. Tror han tyckte det var snäppet skojigare än att vara i ridhuset, så det blir definitivt fler gånger. Blir vila imorgon och så rör vi på oss i på onsdag igen, på torsdag kommer Lena!
Det Positiva: Finhästen och frisk luft
Det Negativa: Tungt
Min prins <3
Over and Out
Tekniker
Ett litet längre uppehåll än tänkt blev det med kendon, men igår var jag på plats i dojon igen och höll i torsdagspasset. Var väl inte så pepp (kanske för att jag tog mig en tupplur till fem minuter innan jag behövde cykla till dojon), men det gick okej. Det kändes väl för egen del ungefär så bra som det kan göra efter några veckors uppehåll, lite slö i kroppen, men teknikerna var hyffsade.
Första halvan av passet körde vi tekniker, både enkla och flerstegstekniker. Jag sa inte så mycket, påminde om lite mjuka handleder och att slappna av i axlarna. När vi kom fram till kote-Do så blev det till att påminna om kortare attacksteg, det gick väl så där, men mitt nya mission är att lära ut Do och Kote-Do. Hur är en annan fråga, men jag tänker att tränar man på sakerna så kommer det vartefter, ska försöka komma på någon mer övning som kan appliceras på kortare attacksteg. För egen del kändes vissa av mina kote-Do bra, övning ger färdighet.
Vi gjorde sedan lite harai och maki innan vi körde ji-geiko. Blandade resultat. De två första var roliga och helt okej, inte grötigt, inte stressande. Den tredje var väl lite mer jobbig, mest för att jag ogillar att få knytnävar uppkörda i ansiktet när man hamnar i zubaseriai, men å andra sidan kunde jag hantera det genom att undvika den positionen, flytta mig snabbare ur vägen och hugga människan i huvudet istället. Jag ogillar också starkt när man kör allt för fysiskt, men det är ju inte min sorts kendo. Det två sista har jag inte så mycket att säga om, tappade orken och intiativet lite där.
Det jag kommit fram till såhär efter lite funderingar är att jag efterlyser en mer flexibel kendo. Där man kan förändra sina attacksteg, sina tekniker och sitt tempo, samt där man kanske anpassar den lite mer efter den man kör imot. Samtidigt slår det mig att jag är högst graderad i rummet och de ska köra sitt tuffaste mot mig, jag ska tåla det och gör jag inte det så måste jag kolla över min egen kendo också (nu hanterade jag det mesta bra detta pass, men det finns andra där det gått sämre).
Förhoppningsvis blir det lite ordning på torpet snart igen.
Det Positiva: Träna
Det Negativa: Stel nacke
Learning by doing
Over and Out
Hästmassage
Idag fick Maxim prova på något nytt, nämligen massage. En tjej i stallet som ville ta ut en massör, men hon kunde bara åka om det fanns någon mer häst som ville bli masserad, antar att det inte går ihop sig annars. Och jag som funderat så länge på detta tog chansen och hoppade på. Det känns som väl investerade pengar såhär i efterhand.
Maxim tyckte väl det var lite konstigt att matte kom mitt på ljusa dagen, men följde snällt med in och blev glad över den lilla lunchen han fick medans vi väntade. Massören som kom var han lite undrande över i början "Vem är du och vad vill du? Varför petar du på mig där?"
Han var lite trampig i gången och bufflig, och slappande inte riktigt av så som jag trodde. Ibland blev han lugnare och det ryckte i läpparna så tror nog att han tyckte det var ganska skönt. Han var lite stelare i höger sida, vilket förklarar att han varit jobbigare i vänstervarvet när jag tömkört sista tiden, men hon tyckte att han var ganska jämt musklad. Benen gillade han att bli masserad på och på höger bak, hittade hon ett ställe, tyck baksidalår eller vad man ska förklara där han verkligen älskade det, han tryckte sig mot och det såg ut som han bara sa "Mer, mer tack!" Så söt. Lite mammig var han också, när jag gick ifrån en kvart för att mocka och fixa höet blev han orolig igen och så när jag kom tillbaka och ställde mig vid huvudet var det okej. Massören sa att han nog ville ha en uppgift hela tiden, om matte står stilla så är uppgiften att stå stilla. Mot slutet började han gäspa lite och blev lite lugnare. Hon visade mig hur jag ska stretcha honom också vilket var kul, ska försöka komma igång med det, första gången imorgon, så får vi se hur bra det går.
Han fick gå ut i hagen igen en sväng i sitt fina röda täcke, för storm ska det tydligen bli närmsta dagarna. Matten kopplade på transporten och körde hinder från ridbanan ner till ridhuset, inte så bra om de står ut när snön kommer. Så litet träningpass blev det.
Det Positiva: Kvalitetstid
Det Negativa: Trötthet
I am awsome, I know it!
Over and Out
Guldklimpen
Vila måndag och tisdag för Maximens del. Jag var rätt så trött fortfarande på måndagskvällen och på tisdagen hade vi stallmöte och sedan foderföeläsning, mycket intressant och verkade som om han kunde sina grejer, mannen som pratade med oss. Fick mig lite att tänka på, och även om jag inte var helt fel ut innan så skadar det inte med lite småjusteringar.
Blir bara bättre och bättre <3
Idag hade jag kvällsfodring och väntade mig ett nästan tomt stall strax innan åtta när jag kom dit, men tji fick jag, fullt med bilar på parkeringen och människor i stallet, många som skulle till ridhuset också och eftersom planen var tömkörning tog jag det lugnt, pratade med min syster i telefon, medans jag mockade och fixade maten. Strax innan nio gick vi ner till ridhuset och då fick vi vara själva.
Han var, från början till slut, helt jäkla fantastisk ikväll. Han trampade på i skritten, han var mjuk i traven och vi vågade oss på att galoppera idag också. Bytte volt mot för den vi brukar vara på för att bryta mönster och så försökte jag tänka på vad jag höll på med, inte hålla för hårt, inte hamna för lång fram i position. Och i högervarvet galopperade han ett helt varv, flera fattningar var så bra och det kändes inte alls så svårt som det brukar. I vänster kunde han nästan bara rulla på, men för sakens skull bröt jag av ibland och fattade ny. Fina, fina hästen, så glad över honom idag.
Vi började också testa lite med skänkelvikningar på töm, har försökte läsa på lite och få tips, det gick inte jättebra, men det är en början. Avslutade med att fodra tjugo hungriga hästar och så avslutades en rätt så bra dag.
Det Positiva: Finhästen
Det Negativa: Snuva
You lift me up.
Over and Out
Upp i sadeln igen!
Hmm, full fart är väl en underdrift just nu. Förra veckan var nog en av de västa jobbveckorna, om inte någonsin så i allafall på väldigt länge. Vi har haft lite problem och på det sjukdomar, så mycket, mycket att göra. Inte mycket ork till något, men lite Maxim blev det. Avslutade arbetsveckan med lite tömkörning i ridhuset, kändes bra, lite bommar hade vi med och lekte över också och jäklar vilka bakben han fick, duktig pojke. Tömkörde väl en halvtimme eller så, var själv mestadels, vilket var skönt, men när vi fick sällskap på slutet så höll han fokus ganska bra på mig.
Lördagen var första dagen på en dryg månad som jag satt på Maximens rygg igen. Vi tog en skrittur runt fältet och jag tror han tyckte det var ungefär lika kul som jag, öronen framåt, klampade på med storhovarna och gick och småfrustade belåtet för sig själv, älskade, finaste hästen.
Helgen ägnades sedan åt finbesök från norr, jätteroligt, men vilken kraft det drar med aktiv 1,5-åring i huset. Helt slut på söndagen som avslutades med 5 timmar i stallet med dunkande huvudvärk och slö kropp. Hade både insläpp och kvällen och trodde jag skulle få dötid, men nejdå, hade både Flora och Maxim och det tog över en timme bara att göra boxarna och maten, vet inte riktigt vad jag höll på med, typ dubbelt så lång tid som vanligt? Sedan skulle de pysslas med och så red jag båda i ridhuset. Maxim i cirka en halvtimme, mest skrittarbete, men blev några varv i rask trav också eftersom jag inte kunde hålla mig. Han kändes okej, mest jag som inte riktigt hade fokus och koll.
Betyder mest av alla! <3
Flora fick gå över lite travbommar och så övade vi på mjukheten, himla fin i skritt och trav. Galopperade lite i båda varven, men där ska jag jobba mer med tömkörning tror jag, hon är inte tillräckligt stark för att det ska bli bra med mig ovanpå ännu. Får nog dock vänta till nästa vecka, koncentration på Maxim denna vecka och vill inte lägga på mer på vardagarna än jag redan har, har inte tränat kendo på flera veckor och om hoppet om att träna denna vecka ska leva blir det ingen extrahäst. Har dock goda förutsättningar på torsdag då jag bara jobbar halvdag, Maxim ska få massage vid lunchtid så jag tog helt sonika ledigt hela eftermiddagen, känner mig värd det.
Det Positiva: Rida!
Det Negativa: Sjukdom på G
Ett steg framåt
Over and Out
En plan och mål som hör till
Nytt år, nya möjligheter brukar det heta. Även om man egentligen har precis samma möjligheter som dagen innan. Detta år har på många vis varit väldigt, väldigt bra, men också väldigt, väldigt jobbigt och för att inte börja på samma snurra igen har jag tänkt igenom lite vad jag vill.
Som tidigare år delar jag upp mina mål lite för att få det lite mer överskådligt.
Kendo/Träning/Hälsa
De mål som sattes upp inför detta år uppfylldes väl lite halvhjärtat. Relativt kontinuerligt har jag tränat vilket jag är nöjd med och bättre på att hålla pass tycker jag också att jag blivit, kanske inte på att planera dem, men improvisera är jag en mästare på.
För året som kommer så sätter jag upp lite liknande mål.
-Träna kontinuerligt, mer kvalitet än kvantitet.
-Försök till gradering sandan i oktober (vilket jag knappt vågar skriva och inte ens vågar börja tänka på ännu).
-Försöka hitta tid till annan träning en gång i veckan.
Maxim
Min älskade fina häst som seglar högt över alla mål jag sätter upp. Som sköter sig som den prins han är när vi är ute på äventyr. Vi saknar båda rutin och en del kunskap och jag är så stolt över vad vi åtsakommit detta år. Jag hoppas att vi även detta år får hålla oss friska och motiverad.
-Fortsätta med trafiksäkerhet (går att leda själv bland vanliga bilar och rida i grupp).
-Tävla lokal dressyr på LB-nivå under våren
-Nosa på LA till hösten och rida clear-round
-Komma ut på fler hopp clear-rounder
-Ta oss runt en bruksbana utan U
-Åka på kurs/läger
Allmänt
-Ta bättre hand om mig själv
-Försöka hitta mer tid till familj och vänner
Over and Out
