tildans

Vi hade en mysig jul förresten:

.. tre kanter har en häst och har han ej tre kante så ä han ej min häst!

En evighet sedan det blev någon kendo nu, mycket beroende på att jag varit så sjuk, egentligen är jag inte riktigt frisk nu heller, men julträning gör att man kan önska sig saker. Så jag önskade mig kata, fick med mig Lollo, som fick iväg Anders till dojon och så var Stina där med så vi kunde köra kata för hela slanten.

Eller allt började med att jag skickade sms till Lollo och undrade om hon och jag kunde köra kata på kvällen eftersom det inte verkade bli någon vanlig träning. "Va!?" undrar hon och så skickade hon sms till Anders och sa att vi minsann ville träna och att jag önskade kata och då skickade han mail på klubblistan och så blev det träning. När jag kom dit var Stina där också och det var kul att se henne igen. Dock satt hon där med en halvstukad fot så det var en till som skulle ta det lugnt, Andes var inte helt frisk heller så det kändes som om passet kunde bli rätt så lugnt och bra för min del. Tio minuter innan passets start sms:ar Lollo och säger att hon försovit sig och ska komma så fort hon kunde.
Så efter en kort uppvärmning fick jag och Stina köra Kata 1-7, i samma roller i ungefär en halvtimme medan Anders gav kommentarer efter varje omgång och gick igenom vad vi skulle tänka på. Det var nyttigt, eftersom det var evigheter sedan jag körde kata glömmer man de där små detaljerna som bara hård träning avhjälper. Det satt hyfsat tillslut i allafall. När Lollo kom fick hon köra mot Anders och så bytte jag och Stina roller, vilket gör att man åker ner på noll och börjar om från början igen, så känns det i allafall.

När det återsotd en halvtimme på passet frågade Anders om vi ville köra kortsvärdskata eller rustning. Till min glädje blev det kortsvädskata, första gången för mig! Det var knepigt och det lilla svärder, Kodachi kändes väldigt kort. Speciellt när man skulle hugga mot någon som ska blocka med det, men roligt var det. Det ser ganska coolt ut när någon annan gör katorna, men när jag skulle göra så kändes det inte som om jag såg så cool ut, men med lite övning kanske det kommer. Det svåraste var att komma ihåg var man skulle ha vänsterhanden, i sidan eller framme på tare, den ville gärna hänga och fladdra på sidan för sig själv. Det var också svårt att blocka svärdet åt rätt håll, hoppas vi får öva på dem snart igen. Vi gick igenom 1:an och 2:an idag.

Lite julstämning har jag börjat få till, mest för att jag ställde mig och kokade kola en kväll. Den blev helt okej, lite för hård för min smak, men om man stoppar den i munnen så blir den snart mjuk och god, med andra ord livsfarlig för en gottegris som jag. Pappas kola är för övrigt bäst och jag ska försöka koka en omgång till innan ledigheten, har inte bestämt om det ska bli chokladsmak eller om jag ska variera mig och göra ljusa kolor.

Caroline ([email protected]) om Evil Sensei:

Jag tycker det låter som att Kalle är sugen på att börja träna iaido igen... :)

Och förresten är tv-spel som man inte kan vinna genom att trycka hejvilt på alla knappar hullerombuller dåliga tv-spel. ;)

---

Med Kalle vet jag inte hur det är, men jag är lite sugen på att börja, ska ge det ett försök nästa termin är det tänkt och så hur det är :)
Det är inte så bra med tv-spel som om man råkar trycka på alla knappar samtidigt börjar döda kvinnor och barn som det är tänkt att man ska skydda... Wii är ett bra spel, för där kan man spela kendo och vifta en massa tills den andra ramlar av plattformen och man vinner :D

Caroline ([email protected]) om Evil Sensei:

Jag tycker det låter som att Kalle är sugen på att börja träna iaido igen... :)

Och förresten är tv-spel som man inte kan vinna genom att trycka hejvilt på alla knappar hullerombuller dåliga tv-spel. ;)

---

Med Kalle vet jag inte hur det är, men jag är lite sugen på att börja, ska ge det ett försök nästa termin är det tänkt och så hur det är :)
Det är inte så bra med tv-spel som om man råkar trycka på alla knappar samtidigt börjar döda kvinnor och barn som det är tänkt att man ska skydda... Wii är ett bra spel, för där kan man spela kendo och vifta en massa tills den andra ramlar av plattformen och man vinner :D

Jag är inne i en period igen, en "älska-kendo-mer-än-mycket-annat"-period. Det har varit en svacka under hösten som jag inte riktigt vet berodde på, förmodligen överansträngning och stress. Nu börjar kendon kännas på banan igen, vilket har sin början i torsdagens pass där mina kote-Men (jag har nu fått det bekräftat) var ybersnabba och de bästa jag någonsin gjort. Inte samma känsla under dagens pass, men det var ett fint pass ändå.

För första gången på länge ett Anderspass också. Vi började med grunder som vi brukar, när vi gått igenom Men, Kote-Men (tyvärr inte samma känsla som förra gången..) och Do fick vi göra Kirikachi, försökte verkligen anstränga mig, förmodligen för mycket på att den skulle bli så korrekt som möjligt och att mina händer skulle lyfta hela vägen ovanför huvudet. Det kändes stelt och ansträngt och inte alls speciellt bra. (En idé tog just form i mitt huvud, jag ska orka upp på lördag och träna och kanske kan man övertala en Lollo, som har nyckel, att komma tidigare/stanna kvar och så kan vi öva kirikachi, men jag ska ju hinna med att rida i dagsljus också och adventsfika eventuellt, hmm, detta måste det kluras på).

Vi fick göra en gruppövning efter detta, tre i ena hönet på led, en i mitten på diagonalen och två i andra hörnet. Sedan började vi med Men, den som stod först i tregruppen började, mottagaren i mitten vände sig om och den första i tvågruppen attackerade och så vidare tills alla hadde huggit, då går den som stått i mitten och ställer sig sist i tregruppen och den första i tregruppen stäle sig i mitten och så börjar man om igen till alla har varit i mitten. Detta gjorde vi först med Men, sedan Nuki-Do, Debana-Kote, Kaichi-Do och zuriagi-Men. Sist körde vi att den som attackerade skulle göra små eller stora Men och den i mitten skulle reagera och kontra. Det var en kul övning.

Sist körde vi ji-geiko. Jag och Lollo körde en som jag tyckte var ganska bra, det var den första så jag var inte speciellt trött och därmed fastnade vi inte så mycket inne i tare-tare. Sedan så körde jag mot en av nybörjarna och då försökte jag tänka på att kontra och inte blocka, det gick bättre än tidigare även om mina händer ofta vill flyga upp och skydda. Så var det dags för ji-geiko med Anders, vilket kändes som en evighet sedan. Han var lite lurig idag, först försökte jag förstå vad han höll på med, men sedan försökte jag bara göra saker. Det kändes okej, han sa att jag var bra på att kontrollera mitten och det kändes bra också. Nu ska jag bara komma på hur jag ska bli bra med mina attacker och kontra, inte blocka! Det blev en ji-geiko till efter det och sedan hade vi nästan dragit över tiden så vi fick stretcha för oss själva i omklädningsrummet.

I övrigt har dagen varit lite upp och ner, just när man tror att man har kontroll så flippar världen runt och man vet varken ut eller in längre. Jag hoppas att allt ställs till rätta igen, på ett eller annat vis.

Det Positiva: Glädje
Det Neativa: Kli i ögonen

Happy feet

Over and Out

Känns som om helgen bara flög förbi och ändå hann vi med så mycket.

Dock började det inte så bra. Vi hade bokat ett tidigt tåg, redan klockan ett på dagen för att komma fram tidigt och hinna se på lucia i bykyrkan. De planerna fick vi se gå i stöpet. Efter en timmes huttrande på perrongen medan tågtiden flyttade sig framåt ungefär 10 minuter i taget ställdes tåget av någon anledning in och vi skulle ta ersättningsbuss istället. Så vandrar iväg till busshållplatsen där vi fick vänta ytterligare en timme utan att få någon information överhuvudtaget, men ville ju inte gå därifrån för bussen kunde ju komma när som helst. Vi hamnade på en buss till Stockholm tillslut och fick veta att där skulle de finnas bussar som gick vidare. Två timmar senare var vi framme på cityterminalen, där går vi in och hittar en hållplats där det ska gå ersättningbuss för SJ vidare till Gävle så vi ställer oss och väntar, sedan flyttas tiden fram och så försvinner bussen helt utan att någon buss dykt upp. Så vi går till centralen och letar upp SJ för att försöka förstå vad som har hänt. Det fick vi inte riktigt reda på, mest för att jag tror att personen vi hamnade hos inte riktigt förstod heller. Dock fixades det nya tågbiljetter mot Uppsala och Tierp så vi hamnar på ett proppfullt tåg, vi hade valt det alternativ med längst byte i Uppsala och tur var väl det för tåget var tvunget att sakta in på grund av obehöriga på spåret. Väl i Uppsala var upptåget bara 2 minuter försenat och sedan kunde vi äntligen färdas den sista biten med pappa i bilen och så var vi framme, 3.5 timmar senare än tänkt.


Helgen fortsatte dock utan missöden, jag och Johan började lördagen med en promenad för att hälsa på Glampi och åsnorna. När vi kommer upp så kommer en nyfiken häst springandes för att se vilka som kom gående på vägen. Man blir så varm och glad i hjärtat då, jag ropade på honom och då stannade han upp och tittade sedan så pulsade han fram till staketet. Sträkte på halsen och nosade en massa. Tillslut så fick jag klappa lite också och sedan kom åsorna för att undersöka, men det var inte populärt, Glampi har alltid varit en snäll häst, men nu låg öronen bakåt och han högg i luften, verkar som om han har tuffat till sig.

För tredje året i rad så besökte vi vinterljus i veckan som var. Det var mysigt, men eftersom smarta jag inte tagit på mig långkalsonger blev det lite kallt. Efter två timmars promenad runt i Linköping satt det bra att värma sig med varm choklad och kalddkaka på ett café vid torget. Lite mycket choklad på en och samma gång kanske, till och med för en chokladälskare som mig, men gott var det.

Vinterljus i år var klart godkänt, dock var mina favoritkristallkronor inte med, men mycket annat fint.

Flygande boll :D

Nu ska jag åka norrut över helgen och fira födelsedagsmamma, mot tåget och vidare!

 

Det Positiva: Ljus

Det Negtiva: Kyla

You light up my life.

 

Over and Out

Var ganska taggad på kendo ikvällmåste jag säga. Jag intalade mig att jag skulle ge vad jag kunde och det skulle gå superbra allting, så det så. Naturligtvis bestämde sig Kalle för att ha en 45 minuter lång uppvärmning/"döda alla muskler i kroppen grej". Vi börjar med att springa, sjunga ramsan, hoppa i sidled, höga knän, hälar i rumpan, spinga baklänges, springa och rulla med armarna framåt, samma sak bakåt, springa och veva armarna åt olika håll (krävs lite tankekraft också), springa och rulla axlar först frmåt och bakåt. Sedan börjar vi det som vi vanligen har som uppvärmning, dock så hoppade vi inte så mycket eftersom vi sprungit. 180 tåhävningar på det. Sedan börjar vi hugga också, 20 yogiburi, 20 nanameburi, 30 senchin kotai-Men, 30 senchin kotai-sairu-Men, 30 senchin Men med en hand.

Bort till kortsidan och göra utfallshugg, fram och tillbaka tills Kalle var nöjd, evil sensei någon? Sedan fick vi också göra när man tar en djup kamai och sedan går mini steg, över hela salen, sedan tillbaka med vanliga zuriachi, samma sak en gång till men med "fel" fot fram viket bara var udda, men bra träning för vadmusklerna. Sedan gjorde vi någon iaido-grej när man skulle stå med knät i 90 grader, vända och hugga ner till 90 grader igen, man skulle håla sig själv så låg som möjligt. Avslutade med haiasuburi, 40, 30, 20, 10.

Och jag höll ihop, även om det var svettigt och jag knske inte hade världens mest engagerade kiai hela tiden.

Sedan skulle vi ju hinna träna kendo också. På med Men och dagens tema var Rak Rygg, första övningen var små Men, vilket kändes helt okej, jag är mest nöjd med att jag tänkte "Rak rygg, foten först" och verkligen försökte efterleva det också. Nästa var små-Do, inga direkta toppar, men heller inga dalar, fick en snärt av shinaien på höften bara. Sedan var det Kote-Men, och jah kände mig snabb och superbäst. Eller nåja, det fanns flyt och jag hade lätta kote som stutsade upp och jag måste kolla med Lollo, men tror inte jag någonsin varit så snabb.

Jag tror att en del av grejen är hela min inställning. Eftersom jag redan på väg till tränngen var inställd på att idag, idag ska det gå bra, så visste jag att jag skulle sätta kote-Men och mycket riktigt kändes det ju som det också när vi körde. Jag måste jobba mer med min inställning. Jag vet att det kan vara bra att träna när man är trött, lite sur eller ledsen, men jag tror det är me bra för hjärnan än det är för min kendo. Min kendo behöve nog att jag har rätt inställning också, mitt självförtroende behöver det och även om träningstimmar är bra att ha, speciellt i början så kanske det börjar bli dags att jobba på andra saker också. Klura, klura, ska diskutera det hela med min partner in crime också.

Resten av tiden körde vi ji-geiko. Den första mot Johanna som jag är rätt nöjd med, inget speciellt, men jag gillade känslan av den. Sedan mot James, den sista på ett tag, det gick väl ungefär som det brukar, blev irriterad då jag instinktivt blockar istället för kontrar. Bad Matilda! Lars var näst på tur, vilket var en kontrast då hans och James kendo skiljer sig ganska mycket åt, men det var trevligt som det brukar, dock ingen minnesvärd träff denna gång. Sedan mot Erik som var ungefär som det brukar, ett slag på Men innan jag vänt mig om, men då sa jag faktiskt till, det träffade inte direkt bakhuvudet, men dåliga vanor ska man försöka arbeta bort innan det händer något (Inspirerad av vår hälsa- och säkehetschef som hade föredrag idag på jobbet).

Sista ji-geikon mot Stina som också var ganska okej, tills jag blir rammad av Kalle som kör in sin häl i min fot strax ovanför fotknölen, inte skönt. Har ett fint blåmärke och en svullnad som jag hoppas lägger sig inom en snar framtid.

Bara för att det var sista ji-geikon var inte passet över. Armhävninga, sit-ups och sneda rygglyft och så allt om igen och sedan fick vi lite shinai-ovanför-huvudet-bakom-ryggen också. Och lite till armhävningar. Men jag kände mig stark efteråt.

Blev lite bastu där jag kände mig ganska vilsen eftersom dataspel gör mig panikslagen (och gör så jag försöker trycka på alla knappar på samma gång). Ibland undrar jag om jag är tillräckligt nördig för kendo, men sedan så slutar jag att undra och tycker det är fint att alla kan vara sig själva. Är man inte så inne på tv-sepl/rolspel, jag vet inte vad, så kan man alltid nörda ner sig i kendoprat och kendohistorier.

Dags att sova lite nu.

Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Blockeringar

Make me stronger then yesterday

Over and Out

Har lite bloggande att ta igen som vanligt. Dagar och veckor går så fruktansvärt fort, ibland önskar jag att tiden kunde gå saktare. Eller så handlar det mer om att jag behöver hitta ett lugnare tempo. Ändå, rider, tränar och slappar jag mindre än på länge, ändå stressar jag runt med hjärtat någonstans nära halsen och verkar inte kunna slappna av. Det höga jobbtempot tär på en i längden, börjar förstå att det inte kan fortsätta så här. Längtar till mars när lite av bördan lyfts, samtidigt som man inte är säker (men ha stora förhoppningar med tanke på jobinsatsen jag lagt ner) på att få stanna kvar efter mars.

Ett kendopass fick i allafall avsluta en mysig helg som mest bestod av mys och shopping och Star Trek Voyager. Vi var inte så många, två nybörjare, Kalle, jag och Lars. Ganska så trevligt pass, mycket grundträning vilket är bra. Fösökte tänka på att börja med foten, men det gick väl sådär. Tränade en del kote-men också och tyckte att jag nästan fick till det bra, koten var definitivt lättare än vad den brukar och någon gång kände jag att den stutsade upp på Men. Sedan gjorde vi lite Do också, stora Do, kändes helt okej, inga misslyckanden eller vad jag vet slag på folks lår. Kalle va ji-geikosugen så vi körde ji-geiko på slutet. Den jag körde mot Lars var nog roligast, minns fortfarande den härliga kote-träffen jag fick till. Sedan så minns jag inte så mycket mer, blv ganska taggat där ett tag, från båda håll tror jag minsann så vi for lite hur som helst över lokalen.

Det kändes skönt i koppen efteråt, men i veckan har jag kännt av någon liten muskel i vaden som kommit i kläm, hoppas det går att träna/stetcha bort. Imorgon blir det av igen, James sista träningspass innan han far hem över jul så jag gissar på att vi alla ska slå honom så mycket i huvudet som vi kan. Och sedan är jag hemhemma i helgen så missar kendon då också.

Anders (och hans liknelser) var tillbaka från Afrika idag och höll i passet. Min känsla för dagen var något blandad, mest likgiltighet, med glimtar av vilja.
Vid uppvärmningen så fick vi hugga och hugga och hugga lite till. Först yogiburi, jag försökte mest hugga med vänsterhand och försöka vänja mig vid en något bredare kamai. Sedan Men hugg, både zenchin-Men och zenchinkotai-Men och alltid börja med foten för att hugga ikapp. Måste träna på! Efter det delade vi in oss i par och körde Men med attacksteg. När man körde mot Anders fick man köra hela tiden och så sa han vad man skulle tänka på. När jag väl kom fram till honom var jag i allafall uppvärmd och ganska avslappnad. För avslappnad naturligtvis och alldeles för långsam. Så jag blev ganska pressad till att hugga snabbare, jag var inte speciellt sugen på det, men tillslut blev jag så arg så det kom fram lite vilja.

Sedan på med Men och köra mer Men med mottagare. Och lite kote-Men, som väl inte var sådär jättebra, jag var för framåtlutad och då blev koten för tung så jag inte hann upp och träffa Men ordentligt, det blev bättre när jag verkligen lutade mig bakåt (det vill säga var normal) och sköt fram höften. Man har så mycket framåtvikt med Bogu på så det känns onaturligt att stå rakt upp, som om man lutar sig väldigt mycket bakåt. Sedan kirikachi, mer snärt i handlederna, snärt, snärt, snärt, och tajmin, tajmin, tajming. Om man gör kirikachi en hel lektion, sitter det sen? eller tar det tio år. Förmodligen det senare skulle jag tippa på.

Så fick vi avsluta med ji-geiko med Anders och Johanna som domare. Likgiltighet igen, ogenomtänkt, jag kanske lyckades med en grej sammanlagt i alla tre ji-geikos. En sak som jag är nöjd med, en attack där före, under och efter var bra. Men en är ju bättre än ingen.

Imorgon är det fredag, sedan är det helg. Det är jag glad för. På jobbet känns det seriöst som om jag flyttar från det ena problemområdet till det andra och när det börjar ordna upp sig så är det dags för mig att byta schema igen. Känns lite surt ibland att det aldig får bara flyta, att det alltid är problem som jag måste ta tag i. Och är det någon annan som har ansvaret känner jag ändå att jag måste vara där och stötta och hjälpa. Jag hoppas att vissa snart kan börja planera i förväg så kanske vi kan undvika en del förseningar som vi har. Men det känns bättre den här veckan om man jämför med förra så det är ju i allafall bra. Men jag har lärt mig lite nya roliga saker också och det är alltid på plussidan.

Det Positiva: Kendo-vilja
Det Negativa: Likgiltighet

Push me!

Over and Out

Årets sista månad har anlänt, -17 grader i morse när jag cyklade till jobbet, det frös till is i näsan och även ögonfransarna. Vinkade til kusinvitamin i märkesbacken där han stod och sjöng luciasånger.