tildans

Så denna vecka tog vi det ganska lugnt, promenad på måndagen efter helgkursen, sedan red vi till vallen en sväng på tisdagen och joggade runt lite. Kändes fin och pigg och blev en fin tur. Vila på onsdagen och promenad återigen på torsdagen eftersom jag var på konferans med jobbet. Sedan löshoppning på fredagskvällen och uteritt på lördagen, som inte blev riktigt som tänkt då de stängten av vallarna, men det gick bra ändå. Var modiga och red på bilvägen och kunde till och med sitta kvar när vi mötte en bil.

 

Idag var det du bruksridningsdags i Almunge. Sett fram imot det länge och trots att vi inte tränat på ett tag kändes självförtroendet gott. Jag glömde lite vilken sorts häst det är jag har och vilka förberedelser han kräver. I allafall kom till banan och det var en rolig bana hon byggt, lydnadshindret var en tält som man skulle rida nära och så var det bollhav efter det också. Sedan de vanliga hindren kan man säga. Andra start var vi och kände mig rätt så lugn, knallar igenom gatubrunnen och för första gången någonsin typ så trampar han på den!!! En riktig brunn var det också! Vidare till skrittbommar och återigen felfri också första gången någonsin! Sedan lydnadhindret där vi nog hamnade utanför linjerna, men han gick ändå närmre tältet än vad jag trodde, 100u på den, bollhavet var inga större problem. Efter det ryggning i vinkel där han gjorde sitt, men jag inte styrde riktigt så bra som jag kan, 20 straff, vändning i rutan 0 straff. Flytta föremål då, två blå tunnor som man skulle flytta mellan, en plastväska med bollar i, han nosade, jag klappade på den och så lyfte jag upp den, sedan var jag inte tillräckligt bra eller snabb eller försiktig så han börjar springa för livet, jag halkar på sne i sadeln och sedan går det som det så ofta går för oss i bruks. Matte i marken med ett pang. Slog i höft och rumpa, känner av något i revbenen när jag tar djupa andrtag, hostar eller skrattar, skrapade upp armen, men tack och lov inte huvudet igen! Andades på marken ett tag, satte mig sedan upp och bestämde mig för att rida på en gång. Jag hade nog inte kommit upp ananrs, för när det stelnade till gjorde det jäkligt ont. Upp, gick igenom det hindret några gånger, nosade och klappade på väskan och gick vidare, nya försök på träning framöver ska ske. Runt till presseningen, barn på cykelbanan med sparkcykel var inte så kul, lite stirr, blås och smårus, men vi kom fram till presseningen, sedan var han för uppe i varv, stressade över att den lät annorlunda än den vi övat på hemma, kom över med Cammillas hjälp. Över hindren kom vi utan tvekan. Halten inga problem och bryggan fick vi hjälp med för jag var inte kapabel att riskera något mer. Bron inga problem och i portarna glänste han som den stjärna jag fortfarande tror att han kan bli. Vi har mycket att jobba på tillsammans, men vi kommer att ta oss framåt. Så långt som vi kommit från vår första brukstävling, även om jag fortsätter ramla av med jämna mellanrum.

 

 

Mamma och pappa var och kollade också, pappa har fotat bilderna.

 

Det Positiva: Bruks är kul

Det Negativa: Bruks gör ont...

 

 

Over and Out 

Vi var på lite äventyr i helgen Maxim och jag.  Inte så lågt, men med övernattning och fyra ridas! Första passet var precis innan lunch så vi behövde inte åka supertidigt från stallet. Maxim kunde äta frukost och hinna gå lite i hagen också. Vi kom fram ganska lagom efter 45 minuters körning och hann bekanta oss med Maxims boplats för helgen en boxhage i en maskinhall, med två gula kompisar att spana på. Totalt var det tio fjordhästar med på kursen. Två pass under både lördag och söndag så rejält med träningsvärk i kroppen efter så mycket ridning. 

 

Första passet kändes väl sådär. Ny plats, nya människor och sådär för både mig och honom. Tillslut tycker jag ändå att vi fick till det någorlunda, verkligen inte det bästa vi kan, men på det viset syns det ju vad vi behöver hjälp med också. Lite samma stuk och tankar som Maritha med i liten annorlunda tappning så det kändes bra. Jag behöver tänka händerna som ett cykelstyre lite så att yttranden inte blir kvar och hindrar böjning.  Sitta rätt över hästen och hålla händerna på sin sida halsen... Han såg också att Maxim är en stor och lång häst, eller ponny som behöver tid att värma upp kroppen och jag hade inte varit jätteduktigt på det inför första passet.

Andra passet därimot när vi kollat in omgivningen lite och skrittat fram länge kändes redan från början mycket bättre och känslan var ungefär så bra den kan bli. Jobbade en del i galoppen med utåtställning och det blev himla bra faktiskt i båda varven. Något att jobba ännu mer med hemma. Han kändes relativt på också och inte så där seg för hjälperna som han kan bli, men visst kan vi ännu bättre. Och vi kommer att kunna så mycket bättre när vi tränat upp oss mer.  

 

Första passet på morgonen hade jag valt hoppning för att ha någon som kan hjälpa oss från marken. Hade lite svårt med motorn först och det kändes väl sådär, men ibland glimmade det till. Mot slutet när vi höjde upp lite kom han igång och ville lite själv jag ska tänka på att vända för ytterhjälperna och inte dra i innertygeln. Hålla stöd med skänklarna fram till hindret. Och inte hoppa för mycket själv, det räcker med att jag typ rider lätt över hindret och rätar upp mig snabbt efteråt. Då fick vi till några som kändes fina. Men visst hoppar han bättre när det blir högre och tycker det är roligare då.

 

Sista passet då. Matten sjukt trött, men vi skrittade fram i skogen och kollade på änder i dammen, och passade på att trampa på mattens fot i när de plötsligt flaxade iväg. Varför jag har stålhätta på mina skor... Satt upp på vägen tillbaka till ridbanan och jobbade lite med att flytta över vägen. Han kändes ganska med och mjuk redan från början i skritten. Sedan värma lite på volten i trav innan det var dags att sitta av och Stefan fick sitta upp. Är ju inte ofta jag får nöjet att stå på sidan och se min häst under någon som faktiskt är duktig så det var roligt. Sedan fick jag sitta upp lite också på slutet och känna på galoppen framförallt och fick bitvis en bra känsla, behöver vara på honom en del och han tränger gärna inåt i båda varven. Där behöver jag sätta honom ur balans eller vad man ska säga eller få honom att balansera själv och inte bära runt honom, för då blir han ju starkare för varje gång. Vi behöver pusha på gränserna, men jag behöver orka så Stefan föreslog att jag skulle rida korta ridpass som jag orkar från hans rygg och sedan avsluta, kanske tömköra lite efteråt så att Maxim får tänja på gränserna. Ställa ut åt, ställa inåt, ha flexibel ytterhand, flytta ut, tvära mycket i sidled för att få med bakbenen och som sagt bitvis ta det vidare. Han trodde det kunde bli riktigt bra när vi väl kommer dit och såg potentialen i Maxim.

 

I övrigt, vad jag har saknat fjormänniskor! Dessa två år utan ÖFF har lämnat ett större hål än vad jag trodde. Detta gäng verkar vara lika härligt, om än inte lika sammansvetsade under lika många år som östgötar, men ändock fulla med fjordhästberättelser som får en att skratta högt och en förståelse för vad man själv strävar mot. Trots att det var tio väldigt olika hästar, utbildningsmässigt och förutsättningsmässigt så är det så motiverande att inspireras av andras strävan och andras kämpande vilket gör ens egna tankar och mål mycket mer realistiska. Det var en salig blandning av unghästar som inte kunde så mycket, ekipage som hade vissa problem och ekipage på några nivåer högre än vart man själv befinner sig som fick det hela att se så harmoniskt och lätt ut. Och allas träning blev efter deras egna förutsättningar. De som hade koll på grundridningen fick göra svårare saker, skolor, enkla byten och så vidare och andra fick bita tag i grundproblemet och jag tror faktiskt att alla gick därifrån med en känsla av att i alla fall nosat på något som är bättre än där man befann sig när man kom. Jag vet att jag gjorde det, även om vi haft bra känsla den senaste tiden så tycker jag inte att vi uppnått den på just det viset som vi gjorde denna helg. Så jag vill definitivt träna igen! Det verkar vara planer på en till helg i höst så håller tummarna att det ska passa så vi kan vara med igen. Maxim tyckte att det var kul med alla gula vänner och det blir faktiskt en speciell känsla när man är omgiven av dessa underbara fjordhästar.

 

Det Positiva: Att hitta en stig genom dimman

Det Negativa: Den mentala biten

 

 

Over and Out    

Vi började veckan med promenad på måndagskvällen, följt av uteritt på tisdagen. Hade runkeeper på och red 5 km på 45 min, skrittade bort till vallen, travade runt lite där och skrittade en annan väg hem. Försökte mest tänka framåt, men gå in på en volt då och då för att känna lite, han kändes mjuk och ganska fin. Sprang på rätt så bra också.

 

Sedan fick vi en extraträning för Maritha på stallkompisens tid då hon har semester. Superbra eftersom jag missar min tid nästa vecka pga konferans på jobbet. Dock tränar hon tidigt, redan klockan fem så fick gå från jobbet tidigt, men skönt att komma hem ganska okej. Han börjar svara lite kvickare, men fortfarande inte tillräckligt, ibland struntar han helt enkelt vad jag tycker och lullar på. Maritha skulle hjälpa till att få fram honom och skulle ta en av långpiskorna för att låta lite, men så råkade hela piskstället ramla, samma resultat blev det ju för nog tog han i lite extra i det hörnet resten av träningen, speciellt om hon gjorde något ljud. Han blev riktigt fin efter ett tag, men vi får jobba med det. Jobbade ganska mycket i galopp med övergångarna som blev bättre efter ett tag. Jag behöver bryta av för innehanden just nu tycker Maritha, lägga den på låret (och inte hålla i mot i yttertygeln) och vänta ut övergången tills han bryter själv. Några blev bra och då ska han gå framåt i traven efteråt också. I traven gick han imot vänster inneskänkel en hel del, men det lossnade efter ett tag. Jag behöver vara noggrann så att jag inte hindrar honom med ytterhanden. Och det är just det, när det inte fungerar måste jag gå till mig själv och tänka, sitter jag rätt i sadeln? Är ytterhanden mjuk? och sedan kan jag begära att han ska göra som jag vill, inte när jag på diverse sätt hindrar honom. Det här med ridning är inte lätt alltså. Svettig häst och ryttare efteråt och mycket nöjd med passet. Hon kollade på protokollen också och konstaterade att det ju är galoppen som behöver förbättras markant, så vi fick i uppdrag att galoppera mycket i skogen samt longeras med inspänning för att se om han hittar sig själv bättre utan mig på ryggen som förstör.  Det kommer ju inte göra underverk till nästa tävling, men kanske kan vi märka någon skillnad till hösten. När vi kom hem svampade jag av det värsta och så fick han beta lite gräs.

 

Promenad och longering på torsdagen och så blev det vila på fredagen inför helgens många pass.

 

Det Positiva: Att ha ögon på sig

Det Negativa: Motivationsdipp

 

 

Over and Out

Söndagen då. Dags för säsongsdebut på dressyrbanan, i alla fall på lokaltävling. Tidig morgon blev det och en bit att köra, men väl värt det. Vi var då anmälda till LC och LB, länge sedan vi testade två klasser, men jag ville dels testa hur orken höll och om tittigheten som brukar dyka upp skulle lugna ner sig något. Slutsatsen är väl att orken inte riktigt höll, men att tittigheten blev betydligt bättre och så även mattens ridning till andra starten. Vi höll då till på mattens gamla bakgård i Österfärnebo, vilket gjorde mig väldigt nostalgisk när jag körde dit på vägar där minnen finns. Åka förbi islandshästgården där två SM hölls och mindes de upplevelserna. Gamla hovslagarens gård och andra landmärken som man minns sedan många år tillbaka. Min pappa växte upp i Färnbo och farmor bor fortfarande där så många minnen även från samhället. Mamma, pappa och farmor kom också och var hejarklack, vilket var väldigt kul och efter ritterna var klara så fikade vi tillsammans i solen med hemlagad rabarberpaj. Det bidrog nog till att dagen kändes så pass bra, men även annat.

 

Så till ritterna då.

LC:1

Jag hade gjort ett tidsprogram för oss för att inte få för lång eller för kort (även om det aldrig hänt) framridning. Kände mig lite nervös och så, men följde planen hyffsat bra och hade en bra framridning. Maxim kändes mjuk i alla fall, dock inte så bra framåtanda. Försökte att få fram honom, men lyckades väl inte så där jättebra. Mycket knott i luften och varmt, men han besvärades inte speciellt mycket av det tack och lov, såg andra som hade större problem om man säger så. Tacksamheten över den häst jag har i hanteringen märks otroligt tydligt när man är ute på tävlingar. Maxim kan jag ställa vid transporten så äter han eller sover och att lasta är inga tveksamheter, bara rätt in. Det finns hästar som det tar oändligt med tid att lasta med linor och medhjälpare och det finns hästar som inte kan står stilla, som är rädd för saker och mest vill springa omkring. Dessa hästar kanske presterar bättre inne på banan än vad vi gör, men att alltid behöva tänka och oroa sig och ha med sig kunnigt folk (vilket jag inte har möjlighet till så ofta) känns oftast ganska så värt det.

 

I alla fall, ritten då. Kunde ha gjort vissa saker bättre, alltså att jag kunde ha ridit bättre för att få några till poäng, så det kändes lite surt. Maxim var seg och tittig för transporten där domaren satt, försökte mitt bästa, men det gick inte speciellt bra, så där drog det ner en del. Dock var det vissa saker som var riktigt bra också, fick två 8:or en för en övergång till skritt och så för den sista uppridningen och halten.

57,2% 15 av 16 Kommentar: Jättefin i form och görbra halter men behöver vara mer i bjudning och bärighet av egen kraft. Kräver för stora och grova hjälper och brister i bjudningen. Håll händerna mer stilla.

 

 

LB:1

Vi var nog båda trötta till denna klass, men jag tyckte att jag red bättre i alla fall i travprogrammet och försökte vara lite mer stilla i sadeln. Galoppen sket sig rätt så rejält med i princip 4:or rakt igenom och jag återgick till min fula ovana att smacka som en dåre, men travprogrammet var bättre, avslutade med en 9:a för halten! herregud, har ju aldrig hänt förut vad jag minns! Hade också två 7:or för båda uppridningarna. Så topparna är stora och dalarna djupa, men att topparna finns där gör det hela lite mer motiverande. När vi kom ut så ställde han sig i gräset och kissade så lite bidrog det kanske till också, vad vet jag. Tittigheten för transporten var i alla fall mer hanterbar denna klass.     

 

55,7% 10 av 15

 

Bra domare för övrig där man fick betalt för det bra och låga poäng för det dåliga, samt en hel del kommentarer som man kan ta med sig. Vi har en dressyrstart kvar i vår, en LB:1 om några veckor i Dannemora, där vi var även förra året. Ska se om vi kan snäppa upp oss ett litet steg till dess. Sedan ska vi galoppträna hela sommaren igenom och ge oss på det hela till hösten igen.

 

Glada efter dagen i allafall även om den blev lång som sagt.

 

Over and Out

Förra veckan då... Hmm, få se nu om jag minns, minnet sviker lite. Men på måndagen var vi på ridbanan och försökte oss på att rida lite, det kändes väl sådär...

 

Onsdagen Marithaträning igen, ägnade mer än halva passet att få fram honom, vilket innebar fullfart och bara tänka framåt. Det blev väl okej på slutet, men jag var för trött för att få någon slags känsla. Trött häst och ryttare efteråt. Testade att rida honom rakare i högergaloppen och sedan smyga över böjningen och då blev formen bättre.

 

 

Torsdagen så red vi vår långa runda. Fokus framåt och tyckte att det blev ganska bra. Behöver vara bestämd med att han ska svara kvickare på mina hjälper. Mot slutet så kändes han fin och hade en bra form både i trav och galopp. Fick öva lite på att flytta honom i galoppen eftersom han smög sig mot dikeskanten ibland.

 

På fredagen red vi fram längs med järnvägen, fokus på full fart i traven, vågar ju inte riktigt på samma vis som när Maritha står på marken, men vi försökte i alla fall. Vi red sedan på ridbanan, även här försökte jag tänka framåt mest, naturligvis hade någon lagt hästätande slipers vid järnvägen, bra övning eftersom det är så han blir på tävling. Vi sprang över några galoppbommar sedan också bara för att han skulle tycka det var kul. Övade mest på att sitta stilla och låta honom göra jobbet.

 

Lördagen blev det skrittur med stallmatte, fullblod, stora svarta och medryttare. Utforskade ny väg och hittade hem till stora svartas matte som bjöd på äpple. Bästa turen ever hävdade Maxim. Sedan fick han inte gå den stig han ville, men ingen annan ville skritta längre. Kul att han minns vart vi red i somras.

 

Det Positiva: Vädret var fint

Det Negativa: Usel känsla och hafsridning

 

 

Over and Out

Efter vad som känns som en halv evighet så fick vi då äntligen åka till Maritha igen. Det blir långt mellan gångerna om man bara har tid varannan vecka och så var Maritha sjuk, jag på semester och så var hon sjuk förra gången igen, så tre gånger har vi missat. Självförtroendet i ridningen har den senaste veckan varit lågt, jag har känt mig ostadig, Maxim har inte känts helt med på noterna och vi har inte riktigt hittas oss om man säger så. Så träning var välbehövlig, för jag tänkte som så att kan inte Maritha hjälpa oss så är det något som inte är som det ska. Såklart kunde hon det och oron är för tillfället stillad. Han var lite stel och så i början, men vi började i skritten på volten, ställa och böja, flytta för innerskänkeln. (Lägre händer, långa ben och ner med hälen Matilda). Sedan samma jobb i trav, han gick imot skänkeln lite i början, men sedan började vi få till det, behöver jobba med att vinkla in foten och skänkla istället för att som Maritha säger "skänkla på schabraket" eftersom jag istället tar bak foten. Olater som behöver jobbas bort. Galoppen kändes okej också, fattningarna till vänster var fantastiska! Till höger lite mer problematiskt, men när jag hade honom snäppet rakare så blev det lugnare, får ta det stegvis och öva på hemma. Sedan skulle vi känna lite på den förvända, höger gick bra, men i vänster vill han inte riktigt. Ridhuset är litet så det blir inte riktigt en raksträcka när man vänder rätt upp utan mer att man rider mot hörnet, ska ställa ut koner hemma med var jag ska komma ut på långsidan om banan hade varit 20x40 och öva på hur den ska ridas i LA:1 tänker jag, det kommer ju bli längre raksträcka i förvänd eftersom banan hemma är längre, men det kan nog bara vara bra för att jobba bort att han tycker det är fel. Vi körde lite skänkelvikningar på diagonalerna också, i både skritt och trav. Vänster gjorde han bra i båda, lite mer tvärning kan det bli framöver, men vi ska ta det stegvis. I höger ska jag jobba med mer tvärning i skritten så att han verkligen får med sig bakbenet, i traven ska vi hålla det på den nivån att det flyter på och känns lätt. Så nöjd häst och ryttare, genomsvettiga och trötta båda två, men det kändes lite som om han tänkte "Äntligen är Maritha med igen och får piloten att prata så jag förstår."

 

På torsdagen tyckte jag att han var värd lite lugnare och tänkte mig en promenad, vilket ledde till upptäcksfärd av sedan länge outforskad väg som jag spanat på. Sagt och gjort, på med repgrimma och knalla iväg, tog oss fram genom skogen och över stora vägen, sedan längs med denna på den väg som de som grävt ner typ fiber lämnat, krånglade oss över ett hygge och landade på önskad skogsväg. Puh! Måste hitta en bättre väg över hygget om någon i stallet ska vilja följa med på detta äventyr, men Maxim är ju förvånansvärt terränggående så länge jag inte försökte lägga mig i. Vi knallade på skogsvägen sedan, superhärlig och lång kändes det som, mjuk och kommer passa perfekt att ta trav och galoppsträckor på. Kom fram till slutet där det gick stig både åt höger och vänster. Lokalsinnet i mig sa höger så vi svänger in och börjar gå på en stig som inte kändes jättetydlig. Kom dock inte så långt förrän Maxim stannade och spetsade öronen, bakom en gran kom en Golden Retriver svansande. Hussen kom efter också såklart. Är ju ingen fara med Maxim och det var en lydig hund, lite glad över att se oss bara. Vi började prata, för han brukade aldrig möta någon på dessa stigar. Jag hade ju haft en tanke med denna upptäcktsfärd och det var att ta sig från denna skogsväg, genom skogen och till nästa skogsväg som gör att vi kommer ner till stora vägen igen och hem. En liten runda liksom, vill gärna ha ett par till sådana som inte är lika långa som Fjällnora-Ulv Väsby och Myskdalen-Länna. Visade sig att han och Stinton (hunden) gick där ofta och på många olika stigar. Så han förklarade vägen för mig som jag behövde ta, sedan bestämde han sig för att vända och gå med oss istället för att visa, för det var lite krångligt på sina ställen. Supersnällt och jättetrevligt! Lite knepiga stigar på sina håll, inte för Maxim, men tror det kan bli en utmaning för övriga i stallet. Ska försöka rida den åt andra hållet i helgen och se om det passar bättre. I alla fall kom vi hem efter 1 h och 15 min och 6 km ganska precis.

 

Fredagen gällde hoppning, eller försök till hoppning i alla fall. Började med att rida fram längs med järnvägen tillsammans med stallmatte. Maxim var väl inte helt med på noterna sedan när vi kom in på ridbanan, men det var ju ett tag sedan sist. Han stannade aldrig i alla fall så någon slags styrfart kanske vi hade, några bommar flög ibland, matten kan ju inte låta bli att lägga i sig i ibland och distrahera. Nåja, okej kändes det i alla fall om inte så bra som det kan göra.

 

I lördags var vi ute på tur med stora svarta och bebisfullblodet. Skulle visa vår nya runda som jag var så stolt över. Dock fanns ju risken att terrängen kändes för svår, och så blev det tyvärr, så vi kom aldrig till den härlig skogsvägen, men ger mig gör jag inte, ska utforska en annan väg och se om den passar bättre. Vi red på lite annan upptäcktsfärd istället som passade bättre för mer energiska hästar än Maxim. Man kan säga mycket om min häst ibland och vara frustrerad över hur han beter sig i vissa situationer, men terräng, det klarar han banne mig himla bra. Trots hans snubbelhistoria. Men han fattar liksom när han ska skärpa till sig, på grusvägar och platta gräsängar kan han snubbla omkull för att han tittar på annat, men om jag släpper tyglarna på en skogsstig, eller i detta fall över ett litet berg med mycket stenar och rötter på stigen, sänker han huvudet och är jäkligt noga med vart han ska gå. Inte en tur som tänkt alltså, men trevlig ändå.

 

På söndagen var det då dags för Pay and Jump i Almunge. Två starter på 50 cm, som faktiskt börjar kännas ganska bekvämt höjdmässigt, det finns alltså hopp känns det som. Vi fick till en relativt bra framridning, vågade inte så mycket eftersom det kändes lite halt i gräset, kombinationen regn och hagel kan ju göra sitt till. Lite galopp fick vi till i alla fall och två skutt över krysset innan vi kände oss nöjda. Första starten var lite hela havet stormar, inte så fokuserat från mattens håll och bommar flög lite hur som helst, några språng som kändes okej. Andra lite mera lugn från mitt håll, dock ska jag ju till att lägga mig i ibland och då petas bommarna ner. Sista språnget kändes dock super, så den känslan ska jag ta med mig.  

 

I måndags var planen att rida mil-rundan i så hög fart som orkades med. Planen fick ändras för skogen vimlade av timmerbilar, vilket jag visste att den skulle göra, men inte att de tagit ner ännu mer träd och inte borta vid klätterbackarna, så där kom vi inte förbi eftersom en stod och lastade precis vid diket som vi inte kommer över om vi inte går på vägen. Lite surt var det, men, men, vi får hålla oss till rundorna på andra sidan vägen någon vecka så får vi återerövra denna skog sedan. Vi red lite fram och tillbaka i alla fall och fick till några galopper, dar matten till och med kunde slappna av och njuta lite.

 

Tisdagen var vilodag och matten var social och träffade en vän på kvällen, fikade och promenerade.  Ibland behöver man lite avbrott mot den vanliga rutinen, väldigt välbehövligt och roligt.

 

Onsdagen körde vi lite mer fart i alla fall, nya rundan på andra sidan vägen och så bad jag om galopp så mycket jag kunde på nya grusvägen. Lite fri fart och form var det och det kändes hyffsat bra, när vi skrittat genom skogen och kom ut på andra grusvägen, krävde jag lite mer arbete i både galoppen och traven. Kändes himla bra och det hjälpte nog att hon fått springa lite fritt innan. Lite mer egen energi och valde att tolka det mesta som galoppfattning.

 

Torsdag ridbana och dressyrridning, glimmade till ibland och jag måste lära mig uppskatta de stunderna mer och njuta istället för att sträva efter den känslan under precis varje sekund. Dock är det skavrisk just nu, så några sporrar blir det nog inte på tävlingen i helgen, kanske inte på Marithaträningen heller. Vi får se, jag har inte blivit så himla mycket bättre på att rida med dem.

 

Fredagen tur längs med järnvägen som var tänkt att avslutas med några skutt på ridbanan, men stallhusse lekte med sin motorsåg där så kände inte för att ge mig in i den utmaningen. Han blir inte direkt rädd, men svårt att ha fokus på mig och ska vi då blanda in hinder så vill jag ha det lätt och roligt och inte något vi bråkar om. Vi hade en fantastisk tur i kvällssol i alla fall, jobbade på bra med vår galopp och övergångar så nöjd ändå.

 

Lördag vila och söndag tur med stora svarta på kvällen. Snubbeltur vilket inte var så kul, annars ganska glad häst, lite trött, misstänker på grund av värmen.

Over and Out