tildans

Idag var det tillbaka till verkligheten som gällde, med besked också, ännu en gång bjöd jobbet på en hel del besvikelse och frustration, men jag redde upp det hela och andades mig igenom små inre utbrott.

Julledigheten är över för denna gång, jag har måndagen ledigt i nästa vecka också (plus fredagen som är röd dag) så veckorna fortsätter att vara korta, funderar lite halvt på att ta en till dag, men det kanske är bättre att spara och ta längre fram.

Jag har i allafall haft det underbart de här dagarna. Julafton spenderades i Linköping med Johans pappa och yngsta bror. Klädde gran gjorde vi och åt skinkmacka och lagade mat tillsammans. Inte så avancerat, Janssons, lite köttbullar och prinskorv och så rödbetssallad till det. Vi hade också med oss saffranslängder, pepparkakor och lite chokladgodis samt kola. Kollade på Kalle Anka och somnade pinsamt nog i soffan, sedan fick jag låna gästrummet och sov i över en timme. Någon som kanske hade behövt ledigt tidigare...

Trevlig kväll blev det i allafall, kollade på love actually och åt godis så det stod härliga till, sedan cyklade vi hem i natten och njöt av den friska luften.
och

Har varit en lugn vecka i stallet med vaccination och promenader. Igår följde dock Johan med ut så vi red lite på vallen tillsammans, höll oss till skritt, men det var kul. Tror hästarna också uppsakattade att få komma ut tillsammans. Det var mysigt att pyssla tillsammans, jag mockade och Johan vägde upp tre dagars kvällshö eftersom jag åker hemhem några dagar nu. Sedan bar vi in lite nytt foder jag inhandlat och gjorde lite extra julfint så att jag inte skulle behöva göra så mycket idag på morgonen. Sedan hade ju jag köpt lite julklappar till Maxim (läs mig själv) en lädergrimma och ett täcke (jupp, mina svaga punkter, speciellt grimmor, har inte haft hästen i 6 månader än, men minst 6 st grimmor hänger i stallet, och typ en som används till vardags...) så vi testade lite grejer och jag var mycket nöjd med mig själv (julerbjudande på sharpman annars så hade det inte blivit något...)


Idag fick hästarna lite äpple och morötter som frukost och en tuss hö i boxen medan jag mockade, mycket trevligare med sällskap när man ändå är där och lite julstämning blev det ju när hästarna mumsade på i bakgrunden. Sedan fick de komma ut med sitt frukosthö och jag gjorde i ordning kvällens mat och en smaskig julkrubba med pellets, lusern, morätter, äpple och knäckebröd.

Jupp, tydligen är det bara galningar som tränar två dagar innan jul. Jag var ytterst nära att inte åka iväg, men sedan tog jag mig samman och cyklade iväg. Så här i efterhand är jag glad att jag gjorde det, rensade lite tankar och fick lite gladare saker att tänka på.

När jag kom var Kalle alldeles ensam och bankade på junior. Så vi körde parträning och kortade ner passet till en timme, ungefär vad man orkar med när man bara är två. Vi värmde upp genom att hoppa lite hopprep och köra lite grundhugg. Den baotastora suburishinaien kom också fram och så turades vi om med att går varannan länga av salen med den och varannan med min shinai. Min shinai vägde plötsligt ingenting och var relativt okontrollerad, men kul var det.

Då vi fått på oss rustning körde vi lite stora Men, tio var som uppvärmning och så gick vi in på kontringstekniker, de-Kote började vi med, nuki-Do, kote-suriagi-Men, Kote-suriagi-Kote och slutade med Men-suriagi-Men. Det gick relativt bra tycker jag, de-Kote som jag inte alls gjort mycket fungerade ett par gånger, i nuki-Do försökte jag för mycket, gick lite för tidigt och kände mig långsam, den första suriagi-tekniker fick jag också lite kläm på, men de andra två fungerade inte alls med avstånd eller något, men kul med lite sådan övningar som man inte gör ofta och gärna glömmer bort. Vi körde en ji-geiko på slutet också som kändes relativt bra, det jag ska försöka tänka på är att inte reagera så mycket varje gång motståndaren gör någon rörelse. Om man vet om det så kan man unyttja det ganska ordentligt eftersom jag reagerar ganska kraftigt.

Ett plus från denna täning är att jag i princip på alla attacksteg (i allafall när jag var "mottagare") i kontringsövningarna tog ett attacksteg utan fusksteg, vänsterfoten var planterad i marken tills jag sköt ifrån och attackerade. Och det började känns rätt!

Om jag kom tidigare ifrån träningen än en vanligt torsdag? Nej, inte speciellt, vi stretchade och pratade och plöstligt var tiden ungefär den samma som en vanlig vecka. Hoppa att fler dyker upp på nästa pass.


Det Positiva: Träna
Det Negativa: Trötthet

One week until next time

Over and Out

Fy tusan vad skönt det är med julledighet, ångrar mig att jag inte tog fler dagar för det hade behövts. Speciellt med de tunga och ledsamma besked som veckan bjudit på. Det är roligt när det går bra för andra, men ledsamt för en själv när man inte får träffa personen lika ofta längre. Jag fasar lite inför jobbvåren, vis av erfarenheterna från de två föregående. Ibland är det jobbigt med allt ansvar som läggs på en, men än så länge orkar jag bita ihop och kämpa på. Att få komma ut till stallet nästan varje dag och snusa i en varm päls gör ju sitt till och att komma hemma och få långa varma kramar inte helt fel det heller.

Men, nu ska vi försöka få lite julkänsla här. Jag har gjort mitt bästa i veckan och det har bakats pepparkakor, saffransbröd och julgodis, klappar har slagits in och tallris har pimpats. Nu ska jag bara lugna ner mig och komma ihåg att njuta av det hela också.

Ojoj, en hel vecka har viss gått sedan sist jag skrev något hästinlägg. Inte för att det har hänt så mycket, mycket jobb som gjort att jag kommit ut sent till stallet och inte orkat göra så mycket. I måndags var vi ute på skrittpromenad alla tre, sedan var det vila på tisdagen. Onsdagen lyckades jag och Maxim rida lilla rundan i mörker, mycket skritt och lite trav i pannlampans sken. Sedan blev det vila båda torsdag och fredag eftersom jag helt enkelt var för trött. På lördagen var det dock tidig morgon som gällde på grund av andra planerade aktiviteter på eftermiddagen. Lyckades väga upp hö och mocka medans hästarna åt frukost och sedan började jag med Maxim. Vi red för Hampusstigen i skritt och det gick superbra, lyssnade bra och svängde mellan granarna och vattenpölarna. Sedan var han naturligtvis väldigt pigg och glad och ville helst av allt springa, men vi lyckades hålla oss i trav på gräsvägen med, sedan vände vi och galopperade lite och oj vad han sprang! Och kul tyckte han att det var, men han saktade snällt av när det var dags. Vi red asfaltsvägen hem, satt på hela vägen, tidigt på morgonen är det inte så mycket trafik, så vi mötte inga bilar alls.

Joker fick bli longerad, fungerade fint, inte alls speciellt springig.

Idag var det också meningen med en tidig morgon, men jag försov mig lite, en timme senare än tänkt blev det. Hästarna fick frukost och jag började med vattnet och höet, sedan fick jag sällskap av Ulla och Jossan, Jossan i ridkläder! Joker blev iordninggjord och sedan kom Jossan upp i sadel också, för första gången på en och en halv månad tror jag, hon såg glad ut. De gick en vända medan jag gjorde iordning en hallstressad Maxim som inte gillade att Joker gick i väg och dessutom stod han ju på fel plats i gången! Han visste inte riktigt hur han skulle bete sig där. När Joker kom tillbaka blev det lite bättre, men han hade lite energi som pös ur öronen. När vi skulle rida iväg trampade han omkring lite och när vi gick ut i skogen och Joker stannade kvar på ridbanan med Ulla blev han nog lite besviken, men sedan blev det spännande med all nysnö som fallit. Ingenting såg ju ut som det skulle! Han var pigg och glad även idag och skötte sig bra, lite svårt med förhållningarna ibland, speciellt när vi skulle sakta av från trav. Red bort på grusvägen bakom stallet hela vägen till nästa trafikerade väg, red en lite bit på den, ungefär 50 meter, över ett gärde och kom tillbaks till grusvägen hemåt. Travade en del på bortvägen och så blev det en galopp på hemvägen och lite trav. Det var riktig tryck i galoppen både idag och igår, inte alls lika vinglig som jag har tyckt tidigare och man känner att han tar i och tycker det är roligt att springa.


Denna vecka ska jag försöka rida på onsdagen igen och på fredag är jag ledig så Johan ska nog följa med ut och försöka fota oss lite. Har ju så få ridbilder på oss och det skulle vara roligt. Annars så kommer det att vara lugnt, förmodligen blir det vaccinering denna vecka också, så beroende på när det är så får jag justera planerna. Maxim kommer sedan att få vila över jul och nyår och förmodligen någon vecka in i januari också. Klippa man står på schemat också.

Det Positiva: snö!
Det Negativa: halka!

Myshästen <3

Over and Out

Veckan kendo har bestått av ett endaste litet träningspass i tisdags, där det blev mycket teknik. Och jag är ovanligt nöjd med passet. Visst fusksteget är där, men det känns mindre och mindre för varje gång och detta pass kändes det som om huggen och träffarna var markant bättre än tidigare, inte mycket gallerträffar vad jag kände av och hörde.

När man kör mot människor som inte har tränat så länge kommer man på en himla massa fler saker man ska tänka på också, till exempel det här med att vara rak. Jag är nog ett stort fan av rak kendo, vilket nog är rätt så bra tekniskt, men man blir också väldigt låst och just rak och jag har väldigt svårt för kaoskendo, när man blir bättre så tror jag att det ena inte utesluter det andra. Men iallafall det jag tänkte på var att många träffade lite halvbra, speciellt på Kote, för att de helt enkelt var på väg runt mig som mottagare. Istället har jag fått lära mig att man ska gå rakt igenom (mottagaren ska flytta på sig) och hålla sig på sin linje, då träffar man ofta mycket bättre. Vi körde på med lite stora tekniker av alla de slag och sedan gjorde vi också en del harai, harai-Men och harai-Kote/Kote-Men och det behöver ju jag träna på, det kändes rätt så bra, lite bråttom hade jag ibland bara. På slutet körde vi kakarigeiko med harai och det kändes bra, lite högre tempo och bara köra på.

Resten av veckan förflöt med mycket tankar, men inte mycket mer träning. På torsdagen fanns det inte mycket tid över, jag har jobbat rätt så ordentligt och stallet ska ju hinnas med och sedan ska man någon gång ibland hinna äta också. Mycket kendoprat blev det dock igår då vi hade tränarmöte. Vi pratade mycket om mål, vilka vi har och hur vi ska nå dem och även att vi ska blir bättre på feedback. Det var skönt att höra åsikter och idéer och även försöka sätta ord på sina egna. Jag tänkte att jag skulle lista mina mål här:

-Nidan (första chans SKO i oktober 2012)
-Intiativ till attacker ska ske utan att jag behöver pucha mig och tänka på det varenda sekund av passet, det ska vara naturligt och komma av sig själv. Jag fick ett fint japanskt ord för det av Anders, men jag har glömt vad det hette...
-Det ska vara roligt och jag ska känna att det är okej att inte träna om jag inte vill, det är ju något jag jobbat med hela hösten och jag har kommit en bit på väg.

-Sedan har jag en liten tanke om att ta lite mer ansvar och bli en bättre tränare, lära mig kommentera och ge feedback på ett bra sätt. För jag vet att jag kan, jag kan tänka på hur jag ska säga saker och så kommer någon av killarna och kommenterar precis det jag tänkte på till den personen jag kört mot/tittat på. Bara det att jag behöver längre tid på mig för att se och formulera mig, de fångar upp det betydligt snabbare (många fler års erfarenhet så inte så konstigt). Lite läskigt på senaste passet när jag körde mot en nybörjare och började tänka, hmm, han/hon borde göra så här, hur ska jag förklara? Hmm, kanske så här? Sedan har jag svårt att stoppa en övning och ge kommentarer så jag väntar lite för länge och så kommer Anders och säger ungefär det jag tänkte på, då kände jag att jag kan nog ändå, jag måste bara våga tro på att jag vet vad jag håller på med.

Vi fortsatte att prata om fokus, att man innan passet bestämmer sig för ett område att fokusera på och även utvärdera varje pass (hello bloggen!) efteråt. Vi kommer också att ha lite specielpass ibland på fredagar där vi fokuserar extra mycket på våra mål och att alla som kommer dit är inställda på att fokusera på sig själv och i viss mån på andra för att kunna ge feedback. De här fredagspassen kan man också använda till kata, fys eller vad man nu känner för. Jag tror det kommer att bli bra det här, jag hoppas bara att orken räcker till för alla.

Sedan blev det naturligtvis lite prat om annat också och så gick vi förbi julfesten som var i den andra dojon. En mycket trevlig kväll om jag får säga det själv.

Det Positvia: Kendomänniskor
Det Negativa: Blask

Det finns för mycket i mitt liv att älska...

Over and Out

Åh, vilken fin och härlig träning jag hade idag. Kroppen känns bra (minus en svullen handled, blir så när man övar mycket Stora-Kote) och huvudet känns också bra. En hel del tekniskt som jag är nöjd med också. Sedan att min shinai stundtals viftade omkring lite väl mycket och levde sitt eget liv och typ stötte in sig själv i människors lår, axlar, armbågar och var allmänt utanför rustningsdelarna är ju en annan femma. Jag hävdar bestämt att jag körde kaoskendo, så det så.

Uppvärmning var av den längre varianten som jag tycker är toppenbra! Kalle lade också in lite nackträning, vilket var sjukt jobbigt, men med lite mer sådan träning är det nog till nytta.

Vi hade mycket fokus på grund, eftersom det var ett mixat pass. Så vi körde mycket stora Men med lite olika variander på övningar. Fokus för mig låg på att få en bra träff detta pass, jag kanske tappade det mesta andra, men banne mig att jag hörde rätt ljud ibland. Nu ska vi bara foga samman det hela och även börja tänka på att shinaien ska vara rak och inte vinkla ut sig åt höger ovanför huvudet. Efter Men blev det Kote (vi var hela 11 stycken så Do skippade vi), det kändes bra och jag tog hjälp av linjerna i golvet och tränade på att vara rak, bara för att checka av att det fortfarande sitter. Sedan gjorde vi även Kote-Men, först gåendes och sedan med attacksteg, fortfarande stora tekniker. Jag tycker att mitt avstånd var hyffsat bra, men jag måste öva på att få till lika bra Men hugg i tvåstegstekniken som i den enskilda. Jag tror att det till viss del handlar om avståndet att jag kommer för nära, men inte bara, utan det är något mer jag måste klura ut. I alla tre tekniker fick vi fokusera på att slappna av i axlarna och sänka farten, mycket tekniskt alltså, vilket jag gillar. Vi avslutade första delen av passet med kirikachi, som vi försöker lära om genom att mottagaren ska styra farten, mycket svårt.

Efter vattenpaus blev det ji-geiko för hela slanten. Min första mot Johanna som kändes bra med attacker och annat. Nästa jag körde kändes också hyffsad, försökte variera mig lite, vilket jag fick tips om förra gången och ibland fungerade det, men här någonstans börjar shinaien sticka lite hit och dit. När jag körde mot Kalle satte jag en fin kontrings Kote, men sedan gick luften lite ur mig, speciellt som jag flera gånger tycker det är en bra idé att stå kvar när Kalle kommer dundrandes, dessutom nockar jag mig själv när han skyfflar undan min kote i zubazeiai. Den sista Men som han lät mig träffa lät dock riktigt bra. Ji-geikon efter var jag allmänt lat och halvdöd, sedan blev det min och Lollos tur där jag i allafall försökte lite mer. Men tekniskt sätt kändes det väl inte så bra. Den sista mot Stina var lite bättre i allafall. Sedan skulle vi köra ippon, hmm, i en av fyra kände jag mig taggad och tog poäng, de övriga tre var inte så mycket att hurra för. Den ippon jag fick var en Do, en Do som kom av sig själv, den var verkligen inte perfekt, jag har satt bättre, men den kändes bra, då det var något jag ville göra. Jag letade liksom lägen för Do och när det läget kom så reagerade kroppen utan att jag behövde tänka.

Sedan blev det stretching och bastu och mer prat än det kanske borde. Det är långt över läggdags och jag är hög på kendo igen. Jaja, vi får se hur pigg jag är imorgon.

Det Positiva: Kendolife
Det Negativa: Slöhet

Love the life you live, live the life you love.

Over and Out

Igår så var vädret lite småtråkigt, men jag kom i allafall ut till stallet när det fortfarande var ljust, skönt med lite sovmorgon.

Min lilla häst väntade på mig, verkade inte så jätteförtjust över att få komma ut, men följde snällt med (dock fick jag hämta honom, vanligtvis brukar han komma fram till grinden). Vi tog först och skrittade Hampusstigen som uppvärmning, vilket innebär att kliva över grenar, nedfallna träd och kryssa fram i granskog, det var också ganska blött, men det var inget som bekymmrade Maxim, han klampade på med spetsade öron. Pigg och glad, exakt hur pigg fick jag veta när vi skulle ta oss över till ängen med dammarna, där är det nämligen en antydan till dike, vi skrittade och då brukar han bara kliva, men idag satsade han och tog ett skutt över och försökte bränna iväg i trav. Men så kan vi ju inte ha det (matte är en glädjedödare och alldeles för rädd om han ben för att låta honom springa på gropig mark), så vi skrittade i överljudsfart istället. Väl på gräsvägen fick han i allafall trava, vilket han blev väldigt glad över, så glad att han gick över i galopp (matte fortsatte att vara en glädjedödare och ville trava, så trav fick det bli), vi lyckades hålla oss i trav, med lite skrittövergångar till slutet av gräsvägen och då vi vände blev det trav igen och sedan fick han äntligen galoppera. Uppe vid dammarna vände vi igen och galopperade en sträcka, red runt ett gärde med lite skritt och trav och sedan galopperade vi en sista gång upp till dammarna innan vi fortsatte hemåt, vi skuttade också den lilla slanan i skogshagen, bara för att, i trav blev det och bara i riktningen bort från stallet, annars så kanske det hade blivit lite väl glatt. Gott humör fick han mig på i allafall.

Mörkret föll dock snabbt, så för Joker (som jag misstänkte skulle vara läskigt pigg) blev det longering, som han skötte bra (och var inte alls så pigg som jag trodde). Lerig var han dock, på en sida, den andra var helt fri från lera. Borstade så gott jag kunde, men det var ganska blött så mycket blev kvar på kroppen, benen borstade jag av med vatten.

Kallt och klart och månsken även ikväll. Kom ut till stallet i hyffsad tid i allafall och träffade på Ulla där ute, vi pratade lite och så tog vi in hästarna tillsammans. Joker fick stå i boxen och tugga på en tuss silage medan Maxim fick alla reflexer på sig och så gav vi oss ut i kvällen. Denna gång med pannlampa också. Trots att han är tre år yngre än Joker verkar han ha lite bättre balans, eller så är det för att han har så stora fötter, men han fick superbra fäste hela tiden. Dock var det väldans spännande att vara ute i snö och mörker och han gick och småfrustade hela turen, nästan som han gör om han får syn på något läskigt och blir misstänksam. Han var pigg och glad och lyssnade så otroligt bra! Halterna satt hur bra som helst och han stod för det mesta stilla så länge som jag ville. Vi travade lite ibland och det gick bra, bara jag lär mig att slappna av så kommer det att bli ännu bättre. På hemvägen låg han på lite mer, men han lyssnade bra när jag bad honom trava långsammare. Naturligtvis stötte vi på ett djur också, rådjur tror jag, Maxim tvärstannade, stirrade på det och frustade upprört, men när jag klappade och tyckte vi skulle gå vidare klampade han på.

Sedan fick de små liven mat och imorgon är jag hästledig, ska försöka mig på att handla de sista klapparna då.

Men jag kom ihåg att fota allt julpynt jag satt upp i stallet.

För någon vecka sedan så promenerade vi faktiskt vinterljus i Linköping. Jag tror att det är tredje året i rad som det var. Vinterljus är en promenadslinga med olika ljusinstallationer, vissa av dessa blir sedan kvar permanent och lyser upp staden. Detta är något bland annat kommunen anordnar och det är väldigt populärt. Jag och Johan har gått varenda år tillsammans och detta år var även David och Greta med.

Några bilder tog jag, men min kamera är ju inte så jättebra, men lite kan man kanske föreställa sig hur fint det var.

För första gången på evigheter fick jag träna Kata! Igår på nybörjarträningen var nämligen första gången de fick testa på. Vi körde 1:an, 2:an och 4:an och det var ett nyttigt pass, det blir inte speciellt ofta som man går igenom till exempel olika kamaier. Dessutom tror jag att det är bra att dela upp katorna i olika moment, så som man gör i början när man ska gå igenom och lära sig dem, även sedan man kan dem. Då tänker man till lite extra och så hittar man ofta något som man kan förbättra. Övade också på den lite högre kamaien man ska ha i kata, eller jag antar oavsett när man nu använder ett bokken.

Vinter har äntligen kommit! I allafall utanför stan, ute vid stallet var det två centimeter snö, minusgrader och fullmåne. Nästan perfekt med andra ord. Idag var det Jokers tur att komma ut, så det blev till att raskt sadla om och sätta på refelxer. Glömde pannlampa, men det visade sig gå bra ändå, månen lyste upp riktigt bra och snön gjorde ju sitt till. Tog samma väg som vi promenerade i måndags, där vet jag vart alla gropar är och vart man måste skritta. På ditvägen gick det helt okej, travade lite och visst låg han på, men var ändå kontaktbar. Sedan när vi vände hemåt började han trippa och takta och skulle minsann inte skritta. Jag hade bestämt att vi skulle hålla oss till skritt och trav, mörker, underlag som vi inte var riktigt säkra på och dessutom Joker som inte har det bästa balanssinnet i världen. Det gick sådär kan vi ju säga, vi travade och han smygökade hela tiden och så fort han slant till med ena bakhoven (vilket hände några gånger, vet inte om det var med flit) så tog han det som en galoppfattning. Fick lite bättre koll på slutet, eller jag fick skaffa mig genom att rida övergångar skälla lite på honom. Men han är ju glad i allafall, ska se till att springa av honom ordentligt i helgen på något bra ställe där det inte är halt.


Maxim fick träna på att vara själv i hagen, sedan fick han fortsätta öva när vi kom hem för jag passade på att julpynta stallet lite, är inte riktigt klar, tänkte sätta upp det sista imorgon och ta med kameran och fota. Imorgon hoppas jag att det är en lika härlig måne, för då ska Maxim få komma ut, förmodligen får han gå samma runda som Joker gjorde idag, den är lagom lång och de hinner inte bli speciellt svettiga.

Det Positiva: Snl och månsken
Det Negativa: Kalla fötter

Fly me to the moon

Over and Out

Blev en sen kväll i stallet igår, försov mig på morgonen så fick jobba lite senare än jag tänkte från början. Väl ute och ombytt var det kolsvart, förutom när månen kikade fram från bakom molnen. Hade en snabbkurs med Totte om vad hästarna får för mat och när eftersom han ska vara ute på gården i veckan och hjälpa till. Sedan hjälpte han mig att ta in, han fick ta Maxim som har bråkat med killarna innan, men det gick hur bra som helst.


Jag borstade leriga och dammiga hästar, satte på reflexer på dem och mig och så pannlampa, sedan gav vi oss ut på promenad alla tre. Tror att hästarna uppskattade att vara ute tillsammans. Det verkade nöjda med livet, trots mörker och det något hårda underlaget, det fryser fort när det väl blir kallt. Promenerade grusvägen bort ca 2 km till asfalten, där vände vi och gick hem igen, alldeles lagom skrittrunda och jag blev motionerad på köpet. Inga vildsvin mötte vi heller. Skötte sig väldigt bra båda två, tränade lite halter. Idag fick jag också ett bevis på att Maxim lyssnar och förstår vad jag vill och att han lyder (nåja, ganska selektivt lydande, men idag så var han på topp). Jag var inne och knöt fast hönätet med halm som jag börjat hänga in till honom för att försöka få lite bättre ordning på magen, boxdörren lämnade jag öppen eftersom vi övar på att han inte ska gå ut. När jag vänder mig om är han naturligtvis halvvägs ute i stallgången, jag blir då lite arg, höjer rösten och säger åt honom att stanna (vilket han göra!) och sedan att han ska backa, vilket han också gör! Då fick lilla hästen mycket beröm och blev glad igen. Det bra med röstkommandon är ju att man kan använda det när man ska lära in saker från ryggen också, jag tror i allafall att det hjälper.

Idag blir det vilodag för dem och Maxim kommer förmodligen att vila även imorgon och jag ska försöka hinna ta ut Joker på en sväng och så blir det Maxims tur på torsdag. Båda vilar på fredag när jag ska julhandla de sista klapparna (planen i allafall) och sedan får båda gå i helgen förmodligen.

Det Positiva: Kallt och klart
Det Negativa: Viss människa

Still to dark

Over and Out

Det blev två träningar i förra veckan i allafall. Tisdagsträning och söndagsträning, denna vecka var första gången vi slog ihop nybörjarna och fortsättarna på söndagar. Tyckte det fungerade bra, men först lite om tisdagsträningen.

Ärligt talat så minns jag inte jättemycket, fick lite nya saker att fokucera på, bland annat att hålla kvar högerhanden och inte släppa i hugget och låta den glida ner. Passet kändes hyffsad iallafall.

Passet igår minns jag lite mer av. Som sagt första gången med gemensamt pass, endast en nybörjare som dök upp. Mycket grundfokus, tyckte att det blev bra övningar med mycket fokus. Vi körde två gånger var och vannan gång över salen. Stora Men, Kote och Do, Kote-Men. Sedan gjorde vi också lite övningar med kendosteg, Kote-Men framåt och Kote bakåt, byggde sedan på med ett attacksteg framåt antingen Men eller Do. Mycket tänkande på avstånd och framförallt att röra sig fram och tillbaka och vara snabb och stadig. Gick rätt så bra, blev arg på mina händer några gånger bara. Sedan så gjorde vi också kirikachi och så sista övningen var en enda stor Men, man skulle ta tid på sig och fokusera och göra den perfekta Men-attacken. En enda chans och precis när jag gör mig redo och ska göra min ropar Kalle Hajime, han trodde att jag redan gjort en gång. Hmm, mitt i attacken var det också så jag kom av mig lite, men träffen kändes bra i allafall.

Vi hade en kort vattenpaus och sedan fick vi fortsättare köra ji-giko, är nog nöjd med mina första två i allafall, speciellt den mot Lars, jag hade ork och vilja. Sedan dalade det och blev aldrig bättre kändes det som. Mot slutet körde vi små korta matcher. Efteråt fick vi kommentarer av Kalle och han kommenterade främst den sista "matchen" jag gick. Vi kom på väldigt fel avstånd hela tiden och fick inte till rena träffar. Han tyckte dock det var bra de gånger jag försökte attackera mycket på rad, men undrade varför jag inte använde mig mer av Do som jag är bra på. Jag undrar nu det samma, attackerna följde liksom samma mönster, Kote, Men, Kote, medan min måtståndare var väldigt högt uppe med armarna och öppnade Do. Fast i mönster igen. Måste bryta dem och vara mer uppmärksam på vad motståndaren har för sig, vad som är öppet och ej.

Så både upp och ner denna vecka, imorgon är det träning igen och så får vi se hur mycket jag orkar denna vecka.

Idag har jag också ägnat ungefär en halvtimme på att leta resultat av Kendo-SM som gick av stapeln i helgen, utan deltagande från LBK. Förbundets hemsida kan man ju skippa från början tyvärr, den uppdateras väldigt sparsamt och sent. Jag är inte vän med speciellt många kendomänniskor på facebook heller så där kunde man inte snoka runt med framgång. Jag började med stockholmsklubben som arrangerade, men den hemsidan kom jag inte in på. Så gick vidare till Uppsala som inte heller uppdaterat, men väl där fanns en länk till deras twitter som jag bland annat följde EM på. Där kunde jag ta reda på att Wäsby vunnit lagtävlingen (med Uppsala som trea) och att Jimmy Cederwall tog silver individuellt efter Nils Björkegård. Nästa logiska steg var att ta sig till Wäsbys sida och där kunde jag läsa att ett FSKA lag (Stockholm) kom på silverplats i lagtävlingen och dessutom att Michiko Komaki vann damklassen före Michaela Ahlstam. Lite tråkigt att jag inte var på plats och kunde se det själv, för enligt den kendoblogg jag följer (som också uppdaterat från SM såg jag nu på kvällen) var det en trevlig historia. Nåja, någongång ska jag uppleva ett kendo-SM, kanske nästa år om allt vill sig väl, men jag tror att det blir roligare om vi får ihop ett lag från klubben och kan åka några stycken.

Det Positiva: Internet
Det Negativa: Vilja för mycket

Like the best friend ever

Over and Out

Så lördagen blev inte riktigt som jag ville. Det regnade och blåste, vilket skjöt humöret lite i sank. Lyckades dock peppa till mig lite och började med Jokerfisen som jag ansåg behövde röra på sig. Jag skulle naturligtvis ta en väg vi inte ridit på länge och inte riktigt hittar stigarna till. Den ligger dessutom på andra sidan stora bilvägen, inte den bästa idéen jag fått får jag erkänna. Det gick väl ändå relativt bra på bortvägen, han stutsade inte allt för mycket. Sedan så hittade jag inte stigen jag tänkt fortsätta på så det blev till och vända. Då blev han arg, speciellt som vi fortsatte skritta (jag rider inte fortare mot bilvägen ifall något skulle gå fel), så började han backa och ha sig (nära en hagståltråd till råga på allt) så efter att ha gått några meter i allafall, hoppade jag av och ledde tills vi kom tillbaka över stora vägen. Sedan ändrade jag planen, satte upp igen och red en annan väg, säkrare och springvänlig, så han fick springa tillslut i allafall, då blev han nöjd och glad.Klockrena galoppfattningar tog han också, så allt slutade bra.

Maxim hästen väntade och ropade i hagen under tiden. Mörkret hade nästan fallit, så det fick bli longering idag. Och än en gång, jag tror han läser min blogg, för han vägrade lyssna på proo-ljud idag. I allafall när han satt fast i linan. Jag tror att han hade lite uppdämd energi på lager, så han fick springa på lite, första gången han galopperade på volt i båda varven! Han höll den inte så länge, men fattade i båda! Mot slutet blev det bättre med nedsaktningarna också. Vi lekte lite utan linan också, sprang tillsammans, tror han tyckte det var lite kul, lite små bockspring blev det i galoppen. Sedan blev det in och lite ompyssling innan middag och godnatt för den dagen.

Idag var vädret helt det motsatta, morgonstund har guld i mun heter det ju och stämmer allt som oftast. Att rida den första hästen i soluppgång är inte helt fel faktiskt. Först så fick dom hälften av frukosten inne i boxarna, under tiden passade jag på att bygga tre hinder, ett på vardera långsida och ett snett igenom. Hann fixa lite i stallet, byta vatten, borsta av hästarna och mocka åt Maxim medan han smälte maten lite. Sedan gav vi oss ut på ridbanan, hna var inte så jättepigg idag, men det blev lite bättre i allafall. Vi travhoppade mest det hinder som var ett kryss på långsidan och sedan testade vi också grinden som var snett igenom. Hade ofta lite dålig fart och eftersom jag är som det är när det gäller hoppning tror jag att jag bromsar omedvetet med sätet också, så det gick lite trögt och jag fick hoppa av några gånger och ställa upp grinden igen. Men tillslut så kom vi över utan att riva. Vi lyckades också ta krysset i galopp en och en halv gång så då fick det räcka, behöver verkligen träna på att hoppa och ha någon med mig som säger vad jag ska göra.

Maxim fick komma ut i hagen, där han la sig ner och rullade så jag plötsligt hade en svart häst istället för gul, och Joker gjordes i ordning. Joker har ju automatiskt lite mera fart i sig än Maxim, men när till och med Joker saktar av till skritt och stannar två meter efter att vi hoppat hindret så måste jag ju göra något fel. Så jag försökte tänka mer framåt och sedan ytterligare lite till, när jag tycker att det går i en svindlande hastighet så är det normaltempo, det är vad jag måste intala mig. Med Joker så hoppade jag lite fler hinder på rad och även planket på den andra långsidan fick vara med. Joker skötte sig mycket bra, medan jag fladdrade omkring uppepå ryggen, tappade stigbyglar, hängde i manen (mantag är något jag jobbar in så jag inte bromsar med händerna i allafall) och var allmänt osäker. För att inte göra det hela lättare så byggde jag om krysset till ett rättuppstående på en höjd som jag änsåg var på gränsen för hög och Joker mest tyckte började likna ett riktigt hinder. Även grinden fick sig en extra bom. Vi lyckades kravla oss över relativt smärtfritt när jag väl fick galopp, så blir det när man rider med handbromsen i, då ska Joker ta hand om Matilda och ta det lugnt och då kan man inte riktigt hoppa med flyt. Jag tror att för att öva upp självförtroende och framåttänkande som så väl behövs på Maxim, så är pass med Joker bra. Han hoppar alltid och river sällan oavsett hur dåligt jag rider, men flytet och känslan kommer först när man får med farten och jag får inte vara rädd för den. Så Joker får hjälpa mig och Maxim får hjälpa mig, snart är det väl för hårt att hoppa i paddocken, men något pass kanske vi kan klämma in innan vintern kommer. Sedan får vi ta nya tag i vår, kanske med hjälp av en instruktör.


Kan tillägga att båda hästarna bara vickade med öronen åt den fladdrande presseningen, brukshästar for the win!

Det Positiva: Flyt
Det Negativa: Rädsla

Fly with the wind, trust your wings

Over and Out

Idag blev en riktigt trevlig dag, trots regn och blåst. Vi bjöd nämligen in lite vänner på adventsmys/spelkväll. Jag bakade en squash- och baconpaj som vi smaskade i oss innan det var dags att ta fram diverse godsaker som folk hade med sig. Temat var "något juligt", så jag hade bakat lussekatter, en annan hade med sig fruktkaka, någon pepparkakor, chokladbollar, ischoklad och tryfflar, ni kan förstå att gottegrisen Matilda trivdes alldeles ypperligt.

Planer ja, planer är jag bra på, att hålla dem är en annan femma. Hade ju en jättefin planering för hästarna denna vecka, men den sprack ganska tidigt, men en plan som man kan modifiera är i allafall bättre än ingen plan alls. Blev en promenad med Maxim i går så att både han och jag fick röra på oss. Det här med att jobba natt borde ju logiskt sett göra det enkelt att rida i dagsljus, men så är det inte om man försover sig varje dag och inte kommer upp ur sängen förrän solen nästan är på väg ner.

Idag skulle jag vända tillbaka dygnet och hade någon befängd idé att jag skulle hinna rida båda innan solen gick ner. Pytsan, det gick då inte. När jag kom fram till stallet så var det en vacker solnedgång att beskåda. Nåja, skymningsljus fick duga och Joker fick vila. Maxim fick på sig sadel, träns och reflexer och så var vi redo. Gav oss upp på berget, vilket kanske var en så där idé, men jag ville klättra. Det dåliga med den vägen är att det bor en älg på berget. Den fick vi träffa idag. Bättre än vildsvin kan vi ju säga i allafall och älgen (som förmodligen var en förvirrad fjolårskalv) gick sin väg när jag sjöng och pratade högt. Maxim undrade vad det där var för konstigt djur och om han skulle springa? Han skötte sig dock toppen och vi klättrade vidare, nu är det så att stigen över berget ringlar sig fram och tillbaka så vi kom tillbaka till ungefär samma ställe där älgen stått, bara 50 meter längre bort i skogen än tidigare (åt det håll fär älgen sprunigt första gången) och där stod den igen.

Jag kände verkligen idag att Maxim börjar få förtroende för mig. Han försökte inte springa utan stannade och kollade in i skogen och jag har nu lärt mig att det är för att han ser eller luktar något. Sen står han där tills jag fattar vad det är och om jag bestämmer att det är ofarligt så går vi vidare. Med älgen så stannade han ett par gånger för att verkligen fråga om det var okej att gå förbi det där stora djuret. När jag sjöng lite till så gick älgen in i skogen och försvann så vi kunde fortsätta vår färd. Maxim gick och småfrustade och tycket det mesta var lajbans, han var pigg och glad och skrittade på i ett bra tempo utan att bli för snabb. Han lyssnade också superbra när vi tränade halter. Behövde knappt ta i tyglarna utan det gick för det mesta bara med vikthjälper och röst. Han är så känslig att det ibland räcker bara med det ena, vilket är väldigt praktiskt, speciellt när man leder honom så stannar han för rösten på en gång. Vi höll oss till skritt idag ifall älgen bestämde sig för att dyka upp igen och det mörknade på ganska snabbt också. Vi såg ett rådjur också, men det var ju alls inte lika häftigt som en älg tyckte Maxim.

Hemma igen fick han stå modell med sitt nya täcke som jag tycker att han är jättefin i! Till våren hoppas jag få använde det lite mer när vi åker ut på aktiviteter.