tildans

Ett liten film från träningen för två veckor sedan.

 

 

Imorgon är det dags igen och jag hoppas det ska kännas att vi tagit några steg framåt under dessa veckor.

 

Over and Out

Halvbra gick det denna vecka med palneringen. Började bra med PowerWalk på måndagskvällen i friskt tempo, sedan vila på tisdagen då jag var i Stockholm med jobbet.

 

Så onsdagen då, enligt väderprognosen skulle det vara plusgrader och molnligt medans det på torsdagen skulle snöa hela dagen och sedan frysa på. I mitt huvud ändrade jag då planeringen och bestämde ridhus på onsdagen istället, så det skulle bli av liksom. Jo, tjena, på kvällen var det sludd precis överallt och slirigt även utan transport. Det stod bilar parkerade på konstiga ställen och långtradare som hade ett himla sjå att inte köra fast på lilla asfaltsvägen, när sedan stallkompisen som bor borta vid ridhuset tycket vägen var för dålig där borta och inte tänkte åka så ställde jag in jag med. Dumt att hamna i diket liksom. Istället tog vi på tömkörningsgrejerna och gick ner på den slaskiga ridbanan.

 

Jobbade lite i skritt med att mjuka upp och stoppa in bakbenen under magen. Sedan joggade vi runt en hel del, mindre volter, större volter, serpentinbågar och lite övergångar. Försökte vara på honom om att få upp nosen lite eftersom han gärna böjer in den för mycket. Svårt är det, men tillslut fick vi till det hyffsat på en mindre volt när jag var med på yttertygeln, bara styrde lite lätt med inner och koncentrerade mig på att driva bort inre bakben. Sjukt irriterande matte tyckte Maxim och viftade på svansen, passade på att "bli rädd" en gång också i början och sprang en sväng över ridbanan utan matte. Livet är spännande med liten gul för det mesta.

 

Torsdagskvällen blev det skrittjobb i skogen i ca 40 minuter. Red längs med järnvägen två gånger fram och tillbaka. Skänkevikningar, miniserpentiner, lite halter och tempoväxlingar. Mjuk som smör och så nöjd med sig själv, fanns lite snö kvar att pulsa i också, så han fick jobba en del, gick och småfrustade för sig själv och försökte ibland smygöka upp i trav. Ni vet de där ridpassen som mest ger en massa energi? Ett sådant var det. Sedan är jag lite missnöjd över att behöva skynda till bussen, men det är ju så sällan, så jag får tänka att han klarar sig utan mys vissa dagar i veckan.

 

Idag fredag, beslutsam som attan, för nu skulle det bli ridhus av! Trots lång arbetsdag, coreträning och en hel del saker att göra hemma så plockade vi fram lite extra energi och gav oss iväg. Visste att vi skulle få sällskap av hoppekipage, men tänkte att det bara är bra för oss att ha andra omrking oss och ändå försöka fokusera på vårt. Den delen gick faktiskt ypperligt, faktiskt gick det mesta helt okej idag. Efter framskrittning och värmning i trav gav vi oss på galoppen. Volter blandat med lite fyrkantsspår, försökte galoppera lite längre intervaller (ge mig snö så vi kan rulla runt, runt på vallen i galopp). Högervarvet var fint och "lätt" och i vänster fick jag kämpa, kämpa, kämpa med att få in bogen, ibland gick det lite lite bättre, men när man strävar efter samma känsla som i det andra varvet, så tja... Försökte tänka öppna, men jag får inte riktigt till det tycker jag. Efter skrittpaus fortsatte vi med galoppen, men nu med mer fokus på fattningar från och övergångar till skritt. Jätteduktig var han! Lekande lätt i höger och svårare i vänster, men det gick. Jobbade även lite med övergångar trav-skritt på slutet innan vi travade av. Han var jättetrött efteråt, jättejobbigt att hålla koll på vad matte vill, spana efter monster bakom sargen, försöka bekanta sig med vis flickhäst och spana in kameramannen hon hade med sig. Men han hade för det mesta bra fokus på mig och jag tycker att jag var med och red "mitt" men samtigit hade koll på vart de andra var. I nästa vecka ska vi skippa dressyrsadeln och åka till ridhuset och hoppa! Så det så. Åkte hem i mörkret och snöyran, Maxim fick stretching och lite massage i stallgången. Jag kan ju inte så mycket, men försökte känna om det var skillnad på muklerna i höger och vänster sida och det tyckte jag att det var. Bogen var betydligt mycket stelare på vänstersidan och lika så "rumpmuskel" kändes lite hårdare. Klämde lite och det kändes som lite lossnade, men jag vågar ju inte göra så mycket. Undrar om man kan göra fel och bara göra det värre? Vill gå kurs... Kvällsfodrade och åkte hemåt, nu är det snart sovdags. Imorgon blir nog en lugn dag för Maxim, kanske promenad, kanske lugn uteritt, beroende på vad jag hinner med. På söndag ska vi åka och träna igen! Bokat och klart, ska bli superkul.

 

Det Positiva: Gul häst

Det Negativa: Slarvar med sömntimmarna

 

Over and Out

 

 

 

 

Ett av de roligaste minnerna från 2014 är vårt i Östergötland omtalade Fjordlag i Div3 dressyr. Det bästa sättet att göra reklam är att synas och tro mig, fem fjordhästar (eller ja, tre per lagomgång) syns i mängden kan jag säga. Att också ha lagkompisar som stöttar och hejar och hjälper till är guld värt och så mycket roligare att vara på tävlingsplatsen med många människor runt omkring som man tycker om.

 

Som sagt tidigare lyckades vi hålla planeringen någorlunda förra veckan, så får vi se hur det går denna vecka helt enkelt.

 

Måndag: Promenad/Tömkörning

Tisdag: Vila

Onsdag: Uteritt

Torsdag: Ridhus

Fredag: Promenad/Uteritt

Lördag: Uteritt/Tömkörning

Söndag: Träning för Sussie

 

Träningen på söndag är inte helt spikad ännu, men jag hoppas det blir av. Lördagen får jag hålla lite öppen eftersom vi ska få besök och jag vet inte riktigt när de kommer, hinner jag rida så gör jag det annars hoppas jag ridbanan håller för lite tömkörning. Vila på tisdagen då jag ska till Stockholm på seminarium, annars hoppas jag att vi kan hålla igång hela veckan lång.

 

Over and Out

Idag stod dressyrfokus på vallen på schemat enligt matte. Enligt Maxim stod det fri fart och bus på schemat, men vi lyckades komma fram till någon sorts kompromiss tillslut så tror vi båda blev nöjda. Jag chansade återigen med det tredelade bettet, är han på fel humör så blir det ofta inte så bra, men är han på rätt humör så blir han så mycket finare och jag får en bättre känsla på det än pelhamet, även om jag får jobba lite mer för det.

 

Han var väl på lagom humör kan man säga, men så länge han hade en uppgift att koncentrera sig på så fungerade det hela fint. Vi började och tog varvet runt vallen i trav, blandade in lite volter och serpentiner för att bromsa upp lite. Sedan rullade vi runt lite på en åttavolt tills han började känns mjuk och fin. Körde också lite galopp på volt, fattningarna från skritt satt ibland som en smäck! I högervarvet satt jag mest och njöt och lät honom rulla på, han gick så bra i form och verkade så nöjd. I vänster var det mer jobb såklart, för oss båda, men det känns bara bättre och bättre hela tiden. Någon var ute och jagade också så brann av ett skott mitt i alltihop, så blev lite fartfyllt ett kort tag. Sedan skulle vi avsluta med lite galopp längs skrogssidan av vallen. Jihaa, sa Maxim och brände iväg så fort han kunde kändes det som, fortare än vad jag var bekväm med i allafall. Han saktade ganska snällt in, men sedan fortsatte han att försöka öka, sänkte huvudet och ruskade på det, sådär som han gör innan det blir bus av det hela. Slapp dock det denna gång, långsidan tillbaka sedan var han fin och lugnare så vi travade av lite och skrittade hem igen.

 

Har blivit en del stalltid denna helg vilket varit skönt, men jag är verkligen helt slut efteråt, förstår inte hur det går ihop sig ibland. Nu ska jag ladda inför ännu en arbetsvecka som väntar med en hel del roligheter.

 

Det Positiva: Gula spetsade öron

Det Negativa: Vart tar tiden vägen?

 

Over and Out

Veckan gick väl ungefär som planerat, fort som attan och en hel del jobb i början av veckan. Men det känns bra att jobba in lite flex, det brukar ju gå åt. Vädret bestämde sig för vinter och minusgrader igen, tack så mycket för det, snälla låt bli att ändra dig på ett tag nu.

 

Planeringen följdes ganska så bra. Promenad på måndagen vilket nog var lagom efter söndagsträningen. Lagom för matten också kan tilläggas, påmindes om de där core-musklerna som vi ska börja leta fram igen. Blev vila på tisdagen och bara mys. På onsdgagen åkte vi till ridhuset (eftersom det skulle bli sämre väder på torsdagen) och det gick bra. Lite spännande var det med två islandshästar som sprang omkring där inne, men vi hade en längre skrittuppvärmning och koncentrerade oss för det mesta på oss själva. Sedan travade vi runt lite med volter och serpentiner och så galopperade vi lite också. Han var fin och jag fortsatte att tänka öppna i vänster varv och tyckte det hjälpte en hel del. Dessutom fick vi till några riktigt härliga galoppfattningar både från skritt och trav. Vi gjorde en del övergångar skritt-galopp och det tar sig det med, men det är lättare att träna på ute när han vill mer framåt själv.

 

På torsdagen var underlaget tillräckligt bra hemma på ridbanan för lite tömkörning. Kunde till och med trava lite och han var superfin och mjuk redan från början. Vi tog ytterligare en promenad på igår under stjärnhimmlen, kallt och mysigt med avslappnad häst och matte som försökte tänka bort träningsvärken från terminens första corepass som var brutalt. Idag värker hela kroppen, men ut i skogen skulle vi! Bättre underlag än vad jag trodde också, inte alls speciellt halt. Vi skrittade stigen genom skogen och vägen genom bostadsområdet till vallen. Där tog vi ett och ett halvt varv i trav innan vi gick över vägen till den andra vallen. Fick trixa lite för där var det skidspår och jag ville inte förstöra för mycket. Fick till lite trav och galopp på den vallen också, sedan fick vi en liten vilostund och stirrade på en fyrhjuling som drog en pulka på vägen. Väntade tills den åkt vidare innan vi tog grusvägen och fortsatte mot backarna. Blev trav och lite galopp när underlaget tillät, han fick till och med galoppera uppför en av backarna två gånger, det var jobbigt tyckte en anfådd Maxim. Men kul också, han var glad och galopperade självmant på ett par ställen också. Styrde hemåt igen, stötte på skidåkare som var jätteläskiga och en människa som promenerade på grusvägen. Han fick trava en del på tillbakavägen för att få ur sig lite energi. Vet inte riktigt om det lyckades för när jag ledde sista biten hem slog han på power-walk-skritten (min träningsvärk tackar inte för det). Men han var så glad hela turen idag och det smittar av sig.

 

Som vanligt blev det mys-stretching efteråt och lite extra massage innan han fick blötmat och gå ut till kompisarna i hagen igen. Jag lyckades till och med stretcha lite själv så vi får se hur träningsvärken mår imorgon.

 

Det Positiva: Gula öron med bruna toppar

Det Negativa: Ibland känns saker helt enkelt fel

 

Over and Out

Ungefär så här kommer veckan att se ut för mig och Maxim, med reservation för hur vädret och underlaget blir.

 

Måndag: Skrittpromenad

Tisdag: Vila/Promenad

Onsdag: Uteritt/Tömkörning

Torsdag: Ridhus

Fredag: Promenad

Lördag: Uteritt (klättring/styrketräning)

Söndag: Uteritt (dressyrfokus)

 

Ska se om jag kan leta fram broddar till mig också så jag känner mig lite säkrare på fötterna. Ridhuset siktar vi på att åka till på torsdag, men om det inte går så blir det någon dag i slutet av veckan helt enkelt.

 

Over and Out

Jodå, vi kom iväg på träning idag. Inte till de närmaste ridhuset för den vägen var isig och knögglig. Så vi valde att åka till tränarens anläggning istället, tog ca 20 minuter att åka, så inte så farligt långt. Lite stressigt på ditvägen, vilket kanske var lite onödigt, men det är svårt att veta hur allt fungerar med nytt ställe och ny tränare. Vi kom fram hyffsat i tid i allafall och Maxim kikade sig nyfiket omkring. Skrittade fram medans stallkompisen fortfarande var kvar, men sedan var vi själva. Spännande med nytt ridhus sa Maxim, stirrade på speglarna, kikade på hästarna på andra sidan väggen och tyckte att bilvägen som gick utanför ena kortsidan var lite väl nära.

 

Vi travade en del i början och var mycket på volten och försöka få ställningen åt rätt håll. Skulle tänka lite öppna för att få igenom den mer och det är ju lite så jag jobbat själv tidigare så det kändes bra. Det är alltid kul att få sina ideér bekräftade och att man är inne på rätt spår. Jobbade en hel del i galoppen på samma sätt, i höger tycker jag att han var riktigt fin, men i vänster är det svårare. En gång passade han på att bli rädd för tränaren på läktaren och drog tvärs över ridhuset. Vi fick också försöka oss på det här med förvänd galopp, vilket vi inte gjort så mycket tidigare, det gick inte så bra denna gång, men jag ska fortsätta öva själv till nästa gång.

 

Så kul att vara igång igen, att få hjälp och se vad som behöver göras för att vi ska ta oss ytterligare ett steg framåt. Johan var med och filmade lite, ska se om jag kan klippa ihop och lägga upp här framöver.

 

Det Positiva: Träna!

Det Negativa: Ur form

 

Over and Out

v.3

Mål att sträva mot gör det hela enklare när man ska lägga upp sin planering, när man stannar upp och ser vart man befinner sig och när man ibland glömmer bort att besinna sig i sin iver att göra allt och gärna allt på en gång. Så fungerar jag i allafall. Jag delar upp det som vanligt i lite olika delar, färre än vad jag haft tidigare om åren, men det är ett nödvändigt ont tyvärr. Jag vill inte gå sönder nämligen, för det är vad det känts som att jag kommer göra om jag bara borrar ner huvudet och fortsätter blunda för verkligheten. Ibland måste man inse att man inte klarar av allt man vill och då måste man prioritera så att i allafall något blir genomförbart.

 

Maxim och hans träning är en stor del av min målsättning under året. Han och jag ska stå i fokus, bli ett bättre team och verkligen satsa på att träna och gå in för att utvecklas. Vad jag ser framför mig som delmål är följande:

*Träna regelbundet för tränare under hela året, mest i dressyr, men även komma iväg på någon hoppträning

Det som också står rätt så högt upp på önskelistan är att åka på tömkörningskurs, samt att åka en helg/långhelg till Söderköping och träna för Lena Wigh igen. Vi får se hur mycket tid och pengar jag kan lägga på det hela helt enkelt. Man ska ju inte ha för många mål heller.

 

Träningen för egen del kommer se lite annorlunda ut jämfört med de senaste 6 åren av mitt liv. Jag kommer nämligen ta en uttalad Kendopaus. Eller har redan tagit kan man ju konstatera. Det har att göra med att jag helt enkelt inte klarar av att få in kendo i mitt liv just nu och jag klarar inte av att ha det på mitt dåliga samvete och åka omkring med kläderna och utrustningen i bilen varje onsdag och hela dagen gå och intala mig själv att jag visst ska träna och sedan misslyckas med just det när kvällen väl är där. Kendo har under hösten varit roligare än på länge och väldigt inspirerande, vilket gjort att jag velat så mycket mer än vad jag kan och då blir jag så besviken på mig själv. Tills jag lärt mig att tänka kravlöst på kendo i mitt huvud, blir det en paus. Obestämd hur lång, men någon gång kanske jag kommer tillbaka, vem vet. Det är också så att jag fått en reservplats för en dressyrtränare på onsdagar när träningen är och det är prio ett helt enkelt. 

Träna ska jag ju dock göra, för om Maxim ska bli bättre måste även jag förbättra mig.

I övrigt har jag lite lösa mål också

 

Åh, för första gången på typ ett halvår åkte vi och red i ridhus Maxim och jag, i onsdags. Lite diskussion över om vi verkligen skulle åka transport hade vi, men tillslut blev han övertygad om att det var rätt väg att gå. Inte så konstigt, då vi inte åkt sedan vi hämtade hem honom från Ultuna i mitten av september. Hittade gjorde jag också och det tog väl tio minuter att ta sig dit ungefär. Blev visad runt lite först och fick se hur det fungerade, fint ridhus var det, mer än 60*20 långt så gott om plats och lyxigt nog var jag själv också. Maxim tyckte att det var enormt spännande med det nya stället, så efter att vi sadlat ledde jag runt honom lite så han fick kika på alla "farliga" saker. Sedan jobbade vi en hel del i skritten, mest för att vi båda skulle slappna av, med en del serpentiner och skänkelvikningar. I traven jobbade vi mest på en större volt och försökte mjuka upp den stela kroppen, extra kämpigt i vänster varv, som inte riktigt ville släppa, lossnade lite bättre då jag red lite med bogen in på fyrkantsspåret senare under passet. Annars som sagt en hel del jobb på större volt, jobbade lite med övergångar till skritt och till halt, ökade och minskade även volten och försökte oss på lite tempoväxlingar. Förutom att hon där uppe måste lära sig rida igen och han där nere måste dämpa sig lite och använda sin energi bättre så gick det relativt bra tillslut. Som sagt, kämpigt i början och han la sig en del i handen, men när jag lättat av några gånger och han förstod att han skulle bära sig själv blev det bättre. Vi galopperade även en liten snutt. Även det på större volt och där tyckte jag det var skillnad mot för i somras, han känns starkare på något sätt och har mycket lättare att bära sig även i galoppen, högervarvet var riktigt trevligt och vänster inte alls lika stretigt som jag har minne av. Jag tror att galopp-passen med pelham ute i skogen där han bjuder så mycket mer framåt och jag får fatt på honom mer, verkligen har hjälpt. Det är min teori i alla fall, eller så var det helt enkelt bra med tre månaders skrittpromenader... Varma och svettiga blev vi båda två. Maxim fick lyxåka hem med två täcken i transporten, sitt nya Bucas-täcke med superandning (som numer har visat sitt pengavärde) och ett fleece med hals över. Fick stå i stallgången en kvart när vi kom hem, stretchade och borstade lite och så var han torr, varm fortfarande, men torr så kunde med gott samvete ta bort fleecetäcket så han bara hade sin pyjamas. Kvällsfodrade och så fick han hela dagsransonen av mash, i perioder dricker han lite dåligt tycker jag, men nu vet jag i alla fall att han fick i sig lite efter det lite hårdare passet (han får ca 4 dl i ca 4 liter vatten).

Det var mycket jag satt mig för inför 2014 och mycket som också genomförsdes. Saker jag inte trodde var möjliga i början av året som blev det och saker som inte blev som jag tänkt mig.

 

2014 var året jag återigen drog upp mina rötter, som under åtta års tid slagit rot på Östgötaslätten. Det var ett lätt beslut och ändå inte. Lätt i det avseendet att få byta jobb mot något som på alla sätt är bättre än det som var. Lätt i det avseendet att hamna närmare familjen. Så svårt att lämna det som på många vis blivit en extra familj för mig. Mina Linköpingsvänner, Kendovänner, stallvänner, fjordhästvänner och framförallt Lollo. Det har funnits stunder när jag kanske ångrat och ifrågasatt, men innest inne vet jag att det här var den vägen jag var tvungen att gå för att inte sjunka ännu djupare ner i det mörka svarta. Jag vill inte sluta bitter och arg utan att ha provat alla möjligheter jag får till något som kan göra mig lycklig.

 

Men det första halvåret av 2015 spenderade jag i Linköping. Upplevde många fina hästminnen under våren och försommaren. Deltog i Div 3 dressyr i Rappestads fjordhästlag. En av de roligaste upplevelserna jag varit med om och jag är så glad att vi gjorde det. Fem fjordingar som röjde runt och visade upp sina bästa sidor. Vi kvalade till de öppna dressyrklasserna på Fjordhäst-SM i Töreboda jag och Maxim och åkte på vårt livs äventyr den varmaste veckan av sommaren. Jag är så glad och tacksam över att jag bestämde mig för att åka och uppleva detta med honom, för när sommaren närmade sig höst kom bakslagen efter varandra. Först kullerbytta i skogen med hjärnskakning på matte som följd och bara en månad senare förstoppning och buköppning av Maxim på Ultuna som följd. Jag kommer aldrig ångra att vi lät operera honom, han skulle med största sannorlikhet inte finnas här idag om vi inte gjort det. Men tiden som följde är heller inget jag vill uppleva igen. Jag har aldrig sett honom så olycklig som under boxvilan, aldrig upplevt honom så onåbar eller arg som han till slut blev. All energi jag hade under hösten gick till honom, morgon och kväll, kilometer efter kilometer på våra skrittpormenader. När november kom var jag slutkörd, blev sjuk och har aldrig riktigt fått tillbaka någon energi eller blivit helt frisk sedan dess, tack och lov börjar det efter julsemesterna att kännas lite bättre.

 

All energi har som sagt gått till Maxim, den lilla skvätten som blivit över har jag försökt ge till Johan och något som liknar ett vardagligt liv, ni vet, disk och middag och sådant. Någon kendo eller träning för den delen har det inte varit tal om. Vilket en del av mig tycker är väldigt tråkigt. Kendo har varit mig i snart 6 års tid. Något jag identifierat mig med. Så är det inte längre och jag vet inte om det blir så igen. Det där valet jag gjorde när jag köpte Maxim gör sig påmint och jag börjar inse att det kanske är dags att välja på riktigt nu. Jag orkar inte köra på två parallella spår längre helt enkelt. Innan den mörka hösten och all energi försvann blev det ändå lite träning. I våras åkte jag med ner till Malmö och tävlade Sugo Cup och i höstas var jag delvis med på lägret för Sumi-sensei. Trevligt båda två, även om Sumilägret blev halvhjärtat eftersom Maxim stod på boxvila just då och behövde mycket tillsyn. Jag tränade också periodvis en del i min nya klubb i Uppsala och trivdes bra där.

 

Så om våren gick i en faslig fast med många ljusglimtar så drog hösten ut i ett långt mörker. Något jag hoppas inte upprepar sig igen. Vad som väntar det kommande året får vi se, jag ska posta ett inlägg om de mål jag har så som jag gjort de senaste åren. Det kommer att försöka genomdrivas en del förändringar, hur det kommer gå, återstår att se.

 

Over and Out

 

 

Snön försvann som genom ett trollslag efter att vi kommit hem från vårt äventyr. Men hårt i backen är det ändå. Vi har gjort vad vi kunnat Maxim och jag för att börja röra på oss igen. Blev promenad i lördags och igår, vilket han skötte bra, förutom när man var tvungen att stirra sig blind och blåsa upphetsat över skridskoåkarna på sjön. De har flockats i hundratal de här soliga dagarna som varit och isen är spegelblank att åka på ser det ut som. Nu tredje dagen vi har inspekterat dem har han börjat lugna ner sig över de konstiga typerna som uppehåller sig på sjön och rör sig konstigt. Men man måste hålla koll på dem, det är han övertygad om.

 

I söndags red vi på vallen, som också var hård och dan. Vågade tillslut trava lite kontrollerat på en śtörre volt i ena änden. Men först övade vi på att skritta ordentligt och inte takta och kasta med huvudet. Bra med utrymme är det ju så vi skrittade serpentiner, flyttade i skänkelvikningar och hade oss över halva åkern. Traven gick bra sedan också, lugn och fin tillslut och inte så springig som jag befarade.

 

Idag var det monligare, men en väldig fart på trafiken till Fjällnora och många skridskoåkare på sjön. Vi gick till vallen först, jag har börjat promenera honom i början av varje ridpass eftersom det för tillfället känns säkrare och nog är rätt så bra för oss båda, lite varm blir ju jag också av att promenera tio minuter innan jag sitter upp. Väl på vallen var han lite stirrig i början när jag skulle sitta upp, så blev lite arg och irriterad. Men sedan var han bättre än tidigare, skrittade nästan normalt från början. Jobbade på volten med lite övergångar skritt-trav och han lyssnade bra. Sedan travade vi hela vallen bort och gick över vägen (ledde en bit eftersom det var så mycket bilar) in i skogen och klev över stock och sten ett tag (mötte sjukt läskiga vandrare med stavar!), kom ut på vår andra vall och travade/galopperade en kort sträcka. Sedan ut på grusvägen och upp för backarna, kom bara halvvägs upp, eftersom det sedan blev blankis. Men vi lyckades fgaktiskt trava uppför, jobbigt sa Maxim och pustade på nedvägen innan vi travade en sträcka igen, han tyckte det var lite hårt, men vi gjorde vårt bästa med att i allafall försöka. Väl hemma blev det stretching och lite godmat innan han fick komma ut i hagen igen.

 

Denna vecka står en hel del på schemat för Maxims del. Förhoppningsvis ska vi kunna lösa ridhuskort och träna för tränare på torsdag, om jag hinner ska vi särför åka till ridhuset imorgon kväll så vi får bekanta oss med det hela och rida igenom honom lite på bättre underlag. Sedan behöver han vaccineras också så ska ringa till veterinären imorgon och hoppas de kan komma på fredag. Så ska jag bestämma ridklubb att tävla för och lösa licens och så är vi igång på riktigt igen. Ser fram imot 2015 och ska lägga ner min själ i att vi ska få ett bra år, men mer om det i ett senare inlägg, håller på med en lite årskrönika så här några dagar in på det nya året.

 

Det Positiva: På G igen

Det Negativa: Ur form

 

Over and Out