tildans

Så förra veckan blev något av ett misslyckande också. Känns som om vi aldrig kommer igång riktigt detta år. Matte drabbades av hosta, ont i halsen och en släng av feber. Jag som aldrig brukar vara sjuk är det lite jämt och ständigt nu för tiden. Släpade mig till ridhuset på tisdagen, men det gick väl inte så lyckat. Skritt och lite trav blev det, med stel och trött matte och pigg och stel Maxim. Inte en bra kombination.

 

Sedan gav jag lite upp det hela. Jag är för gammal för att tvinga mig själv att rida när jag mår dålig helt enkelt. På fredagen orkade jag gå till kullarna och backträna lite, Maxim försökte spring uppför med mig efter...

Helgen blev uteritter i alla fall. En i sol på lördagen med mycket trav och någon galopp där det var tillräckligt mjukt i backen. Med handbromsen på som hjälpmedel vågar även matten dra på lite korta sträckor. Upptäcktsfärd på söndagen, som tyvärr mest blev skritt eftersom vi valde ställen där isen låg tjock. Men trevligt hade vi i 1,5 timme.

 

Startade veckan med en upptinad bana som tillät lösgaloppering, inklusive diverse krumbukter och till Maxims lycka ett hinder att hoppa. Ett tag sedan vi fick till det nu, men han tycker ju det är så roligt! Tänkte på att hur olika det kan vara. När vissa tänker löshoppning så släpar de fram stöd och linor och bygger korridorer och håller på. Inget fel med det, det har jag också varit med och gjort. Men ska vi hålla på själva så är jag oftast för lat för det och nu har vi inga grejer heller. Då ställer vi bara upp hinder längs med staketet och så får han springa över det från det håll han känner. När han börjar tycka det är jobbigt busar han och springer förbi, men då brukar det gå att styra in honom ändå. Fast jag är själv. Och så avslutar man när han har gjort rätt. Men så har vi också hållt på och lekt på detta sätt i många år nu. Innan Maxim reflekterade jag inte så mycket över det här med flockbeteende och ledarskap, men en yster 3-åring med nära till flyktinstinkten gör att man börjar fundera och börjar jobba med det hela. Man får igen väldigt mycket av det här i det övriga hästlivet. Att ha en häst som är "smidig" så att säga. Det är träning som i vårt fall ligger bakom det. Han går på transporten själv och går av lugnt och stilla, han står bra när man åker och han kan stå i den på bortaplan utan problem. Jag kan ta med honom själv överallt och han "är" hos mig 95% av tiden. Han är på inga sätt perfekt, men han vet vad som förväntas och vad som är rätt, även om han har dagar då han struntar i det.     

 

 

Tisdag och ridhuskväll med stallkompis, rider man sent så får man vara själv, vilket passar bra när man har kvällsfodring. Jag kände mig väl mest som en klump där uppe på ryggen, men Maxim var pigg och framåt, om än lite stel. Vi försökte mest mjuka upp i alla gångarter inför vår efterlängtade Marithaträning.

 

För igår fick jag, efter två missade gånger äntligen åka iväg. Lite blötsnö och modd skulle inte få stopp mig hade jag bestämt. Eftersom jag helt klart ha gjort ett nerköp i form av snöröjning i och med stallflytten så åkte jag lite tidigare från jobbet för att försöka skotta så jag i alla fall fick lite startfart med transporten. Det gick tack och lov bra och lamporna fungerade till och med när jag skulle till att byta. Så nu har vi reserver i bilen. När vi kom fram till ridhuset kändes Maxim glad och han knallade på bra när vi värmde upp. Vi fick göra lite övergångar och tempoväxlingar i början och jag kom in lite mer i ridningen och kunde känna mig lite följsam ibland. Sedan visade vi skänkelvikningar i skritt vilket kändes bra. I trav fick vi också till det ganska bra och med lite mera flyt än tidigare, sakta men säkert så kommer det. I galoppen började vi med höger och lite förvänd på bågar längs med långsidorna, vilket han gjorde plättlätt. I vänster måste jag vara på honom mer och passa, men även där gör han bättre och bättre. Fick sedan gå in på volt och tänka några steg bak några steg fram och under några ögonblick fick vi till det helt fantastiskt. Den där känslan när man sitter där, hästen är väl framför en, lätt i handen och man reglerar stegen endast med magmusklerna. Den känslan är svårslagen. Vi gjorde även lite diagonaler där höger kändes kontrollerad och fin med avbrott när jag ville och vänster var mer svår, jag behöver träna på att rida honom rakare rent generellt i vänster varv, så det är läxan till nästa vecka. Trött häst sedan som var lite flåsig, men han kändes ändå positiv. Nu blir det lugn tur ikväll och imorgon ska vi promenera till kullarna och klättra efter frukost är planen. Matten far till Göteborg över helgen så då blir det två dagars vila igen.

 

Det Positiva: Gula prinsen

Det Negativa: Orken som uteblir

 

 

Over and Out

 

Det Positiva 

Det här var ett inlägg som skulle ha publicerats i början av förra veckan. Eftersom förra veckan inte alls blev så som förutspått kommer det här istället.  

 

Min tanke att blogga på helgen gick ju inte så bra, trots att jag egentligen inte hade så mycket planerat så blev det mycket ändå.

 

Vi avslutade veckan med promenad på torsdagen och ett försök till uteritt på fredagen. Lite ostyrig häst som hade behövt rasa av sig ordentligt men återigen fick nöja sig med skritt och försiktig trav i mörkret. Det går lite upp i huvudet på honom då och det blir inte riktigt harmoniskt. Vi jobbade vidare på det här under lördagen och var ute i nästan två timmar. Mest skritt såklart eftersom underlaget hade allt annat att önska. Men vi travade där det gick och körde fullt ös medvetslös med någon form av kontrollförsök från mattens sida uppför sandbacken som gick att springa i. Då kunde han skritta normalt hem och frustade nöjt, även om det fortfarande var den snabba traven som kom fram.

 

Även på söndagen red vi ut, skritt och trav och tanken var att utforska, men eftersom han var lite för speedad höll vi oss till bekanta vägar. Behövde sitta av en gång och leda när det blev mycket på samma gång, främmande hästar, hundar, barnvagnar och bilar. Bättre att ta det säkra före det osäkra. Han kändes ändå lite mer avrastad och lugn i huvudet, kom till ro i skritten på hemvägen och småfrustade för sig själv.

Jag ägnade sedan tid åt att mocka hage (ljuset är ju kvar på eftermiddagen!) och laga täcken innan jag även hade intaget.

 

 

Vi får se hur det går med vår träning den här veckan förresten, det ser lite mörkt ut. Jag var nämligen ute och for på lördagen för att hämta foder ute i Almunge. Det blev lite senare än vad jag beräknat och på hemvägen stötte jag på en flock med grisar som jag inte riktigt hann bromsa för. Så en krossade höger framljus och bucklade till motorhuven lite. Tror det bara var en touch, för vi såg inte till någon gris när vi gick för att titta, en snäll man stannade och kollade att allt var okej, han hade sett att jag bromsade. Men försökte ringa polisen och fick inte tag på dem, ringde till Johan och grät och så fick han polisen att ringa till mig. Fick berätta vad som hänt och märka ut så skulle de skicka jägare. Senare ringde jägaren också, men han kunde heller inte hitta någon gris, så den kanske klarade sig. Hörde prassel i skogen när jag var ute och märkte upp vägpinnen och skyndade mig in i bilen igen. Nu är vildsvin ännu läskigare än de redan var....

 

Det Positiva: i mörker lyser en gul häst upp

Det Negativa: När livet gör en helomvändning

 

 

Over and Out

Något dålig förberedelse inför denna veckas träning, på måndagen hade vi årsmöte i fjordhästföreningen som jag tyckte det vore bra om jag gick på. Maxim vilodag i veckan brukar vara måndagar så det kändes inte som något problem. Trevlig kväll med ett gäng där jag faktiskt kände igen de flesta, antingen från helgkurserna jag varit på eller från bruksträningar/tävlingar. Riktigt kul!

 

På tisdagen var då min födelsedag, med morgonfodring och allt. Lite lättare att gå upp när Johan fixar våffelfrukost, men det gjorde också att jag ville njuta lite och var i stallet först vid 7, alla hästar ute, Maxims box mockad och höpåsar fixade till strax efter åtta. Velade lite, men bestämde mig för att inte rida på morgonen som jag tänkt utan klämma in det efter jobbet istället. Hade kanske varit bättre om jag pallrade mig iväg till ridhuset då, men det är lätt att vara efterklok och lat. Istället blev det 40 min skritt i skogen på kvällen, speedad häst som helst velat galoppera av sig och en matte som ångrade sitt beslut från morgonen samt val av bett...

Nåja, man kan inte alltid ha de bästa förutsättningarna.

 

Iväg på Marithaträning kom vi på onsdagskvällen och fick till en relativt bra träning. Fick jobba med våra öppnor, eller som det blir "bogen in" jag behöver verkligen öva på att rakställa där och använda yttertygeln, blir gärna att han blir förböjd. I alla fall börjar vi förstå även i trav! Skänkelvikningarna blir bara bättre och bättre, men där måste jag sluta tvära så mycket, låta det vara lätt ett tag och bara hitta flytet. Vilket vi gjorde några gånger i alla fall. Sedan övade vi på galoppfattningar från skritt och nedgång till den samma, vi började med ett försök till utbrytning, vet inte riktigt vad det kom ifrån.... Höger varv lite knepigt och jag behöver bli starkare i min sits och inte ta för mycket i handen. När jag spände magen och satte mig tillbaka blev det bättre och i vänster varv behövde vi bara göra ett par gånger för att det skulle blir toppenbra! Förvända gick bra med bågarna och även diagonalen i höger, men i vänster får jag ingen styrsel på vägen så vi kommer liksom aldrig ut till väggen. Fick ha spöet i höger hand då och hålla honom rakare och då fick vi för första gången typ en bra väg ut mot långsidan. Så duktig häst som fortfarande är tveksam, men försöker i alla fall. Trött och svettigt ekipage åkte hemåt igen. Hoppas att vi ska kunna åka iväg nästa vecka också, men nu finns det tydligen en hängig häst i stallet, så vi får se och hoppas att Maxim håller sig frisk.   

 

Det Positiva: Utveckling

Det Negativa: Mattens obefintliga ork

 

 

Over and Out