tildans

 

På tisdagskvällen var jag lat och trött efter en lång arbetsdag med mycket lite tid att sitta ner. Så orkade inte gå till ridhuset utan tog banan igen. Kanske inte den bästa idéen eftersom han var väldigt tittig och spänd, jag blev spänd och det mesta kändes skit och som om vi inte kunde göra något vettigt i en gångart snabbare än skritt. Men sådana dagar får man också ha ibland.

 

Men lagom taggade åkte vi i alla fall till Maritha på onsdagen. Där kändes det lite trögt, som om han var lite vårtrött, vilket i och för sig inte skulle vara så konstigt, med tanke på att fällningen har startat. Segt liksom och inte den framåtkänslan jag vill ha. Men stundtals kändes han riktigt fin! Märker enorm skillnad i galoppen där jag nu känner bättre när jag behöver driva och upplever att jag inte tjatar hela tiden utan faktiskt kan slappna av ibland. Så vi gjorde något vi aldrig klarat tidigare, kortsida i vänster förvänd galopp. Höger klarar han i relativt bra balans nu, lite mer i form skulle han behöva vara, men det är milsvidd bättre. I vänster så klarade vi det två gånger efter att ha övertygat honom om att det inte var fel eller konstigt och att vi kan! Mer träning hemma på detta!

 

 

Våra skänkelvikningar fick vi också i läxa, matten måste sitta rakt över hästen och inte tippa omkring och störa. Samt att i vänster måste vi räta upp de sista metrarna, jag ska försöka att räta upp honom mer och ha honom rakare, genom att i princip släppa vänstertygeln och bara hålla ytter. Mest för min egen skull så det blir rätt åt alla håll.  

 

Torsdagen ägnades till powerwalk i 50 minuter över stock och sten och med syster i lurarna. Inte så ofta jag pratar telefon samtidigt som Maxim är med, men denna gång fick det bli så. Syster skulle ut på de sju haven efterföljande dag, så passade på att bunkra upp lite prat när man inte vet när nästa gång blir.

 

Fredagen sedan blev joggingrunda i skogen, trav och nästan ljust när vi kom åter till stallet. Maxim skötte sig hyffsat, stötte på ungefär tio rådjur som han tyckte var suspekta, men framåt kom vi och bitvis kunde han slappna av och jobba.

 

Lördagen ägnades åt provridning med potentiell medryttare, som nu ska komma framöver och avlasta mig lite. Maxim visade alla sina sämsta sidor på en utebana som enligt honom var sjukt läskig och en omgivning där man kunde bli överfallen av allt möjligt. Hon klarade dock det bra och verkade gilla honom, får hoppas att det fortsätter så.

 

Tog sedan ett försök till galopptur på söndagen, fick ryta i lite några gånger då han fick för sig att man kunde köra med matten också. Det var ungefär som om vi aldrig gått den här vägen tidigare, fast vi gör det minst två gånger i veckan... Livet med gul är alltid spännande i alla fall. Fick till en del fina stunder också i alla fall och lite varm häst som fick gå ut i hagen utan täcke och sola sig.

 

Vi började veckan med en tur ut till gamla stallet. Egentligen för hovslagarens skull, men han hade ont i ryggen och sköt fram besöket till fredag. Men eftersom vi bokat in efterlängtad ridtur med stallmatte och fullblodet tog jag min planerade semesterdag och åkte ut dit på morgonen ändå. Vi tog en av de fina milsrundorna, perfekta grusvägar och backträning med bästa draghjälpen. Mycket trav, en del galopp och så skritt ibland. Så otroligt härligt och jag längtar till sommaren och att hänga med dessa människor och hästar igen.

 

Det Positiva: Herr gul = herr kul

Det Negativa: Att ha en tittig häst... alltid...

 

 

Over and Out

 

 

 

Kort promenad började veckan på måndagen och sedan tisdagskväll i ridhuset. Ensamma, blåsigt och så där mycket ljud och saker som händer runt omkring som gör matten spänd. Perfekt träningstillfälle med andra ord. Och det gick ju faktiskt bra, eller det gick helt otroligt egentligen. Jag har tänkte på det och även pratat om det med Maritha. Jag har aldrig tyckt att det är tråkigt att rida Maxim, 95% av ridpassen har jag varit nöjd och känt att vi samspelar bra, men om jag jämför med hur det var för något år sedan och hur det är nu så är det ju milsvidd skillnad. Perspektivet ändras ju och gränser för vad man klarar flyttar framåt. Men han har alltid gett en bra känsla. Nu är den dock så himla fantastisk mest varje ridpass att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Det liksom kommer mer och mer stunder när jag bara ler och njuter. Och det är ju precis så det ska vara och den här resan vi gjort och gör tillsammans kommer jag aldrig att ångra.

 

I alla fall lade vi lite krut på galoppen och vi kan ju själva också! Rulla runt fyrkanten och ställa nosen åt båda hållen, tio-metersvolter, lite förvänd på diagonaler och långsida och kortsida i höger varv. Han gör och han förstår, ännu så länge inte helt stark, men det kommer. Lite skänkelvikningar i trav som avslutning och kolla i spegeln, det tar sig också, sakta med säkert. Kanske ska vi våga oss på en La:1 på pay and ride om några veckor? Suger på det lite till innan jag anmäler.  

 

 

 

Marithaträningen sedan på onsdagskvällen, men en matte som inte var helt fokuserad, men en häst som gjorde sitt bästa. Fick jobba mycket på galoppen även denna gång vilket han gjorde bra. I den förvända behöver jag verkligen skära hörnen mer när vi jobbar på kortsidorna, annars blir det för jobbigt. Lite trassel med den vänstra, men jag behöver göra en sak i taget och inte stressa, vara noggrann helt enkelt, annars blir det pannkaka. Ska försöka stärka upp mer med mycket fattningar och vara noggrann med att han är kvar i formen även i dem och i övergångarna, mycket som ska stämma. Skänkelvikningarna gick bra, även om matten måste tänka på att rida mer framåt och inte tvära så mycket i den högra. Trasslet under denna träning berodde nog mest på min ofokusering, men man är inte på topp jämt. Sen kväll, men avslutade med att hämta Johan på jobbet och äta snabbmat, ibland behöver man det.

 

Torsdagen blev det vila, men fredagskvällen red vi ut och travade i skogen och försökte jobba lite. Hann nästan hem innan mörkret var helt kompakt. Tidig skogstur på lördagen i strålande solsken och massor med galopp. Lite tittig häst, men som ändå klarade av att hålla galoppen även förbi läskigheterna!

 

Sedan fick vila avsluta veckan, då helgen bestod av matte och husse-tid i Linköping med kära vänner.

 

Det Positiva: Våren

Det Negativa: Börja knapra allergipiller

 

 

Over and Out

Efter att ha panikskottat så gott jag hann så fick jag ut transporten från stallplan, vågade dock inte lasta där jag brukar utan körde ut den på den plogade vägen innan Maxim fick gå in. Så ut kom jag, när vi kom hem igen så gick det inte lika bra att parkera. Lastade ut Maxim innan jag försökte backa in på stallplan och på det viset komma på plats, men jag missbedömde lite så svängde för tvärt och körde fast, tillslut kunde jag i alla fall räta ut den och parkera den mot stallgaveln där vi ställer bilarna, så där får den stå tills att jag lyckas hinna skotta eller det töar så vi kan parkera den. Så kvällen slutade med dunkande huvudvärk, sedan hämtade jag Johan på jobbet kröp ner i säng och började precis slumra till när polisen ringde på... Vi hade en stund tidigare hört någon som skrek och höll på, men inte fäst så stor vikt vid det. Johan med hörlurar på vid datorn och jag som försökte sova. Någon hade dock ringt polisen och tydligen lät det som om det kom från vår lägenhet, men så var det ju inte. Bra ändå att de åker ut, jag hoppas att de hittade rätt tillslut, även om jag inte kunde bidra med så mycket hjälp på den avdelningen.   

 

Men det här var ju bara hur min onsdag slutade. Innan dess hade vi ju en Marithaträning att ta oss igenom, vilket vi gjorde med glans. Trots att matten var stressad på vägen dit och hade dunkande huvudvärk så genomförde vi ett pass som gav en fantastisk känsla där jag i stunder bara satt och log saligt över vad vi tillsammans har nått upp till. Det var sjukt jobbigt sa Maxim, stånkade och frustade men galopperade på i ett bra tempo och i god form. Där vi kunde ställa åt båda hållen längs med fyrkantsspåret. Han blir så himla fin av det arbetet, mycket svagare i vänster varv än i höger, men vi ska jobba på det. Sedan gjorde vi förvänd galopp på diagonalerna, vilket gick väldigt bra och det var jag som bröt av. Fick också fatta förvänd på spåret, vilket har varit lite av ett problem tidigare, men nu gick väldigt bra åt båda hållen. I höger kunde vi ta oss genom kortsidan och i vänster tog vi långsidorna. Sedan gjorde vi också våra skänkelvikningar i trav som Maritha blev väldigt nöjd med, bra flyt och även om vi inte orkar tvära jättemycket ännu så är vi en bra bit på väg. Och det var så himla härligt att få sitta där uppe och njuta, han klev på bra av sig själv och jag behövde inte tjata på honom precis hela tiden, han kändes glad och med, även om han blev trött i galoppen mot slutet. Så nöjd efter det passet.

 

På torsdagen blev det vila och fick hjälp av en stallkompis att fixa till Maxim eftersom vi var ner till Linköping över dagen och gick på begravning. Konstaterade att fortfarande känns Östergötland som mer hemma än Uppland, så många minnen därifrån, större delen av mitt vuxna liv har jag ju spenderat där.

 

Fredag och slutet av veckan. Jag tog steget och lade ut en medryttarannons för Maxim. Det funkar ju nu med att jag är där 7 dagar i veckan, men jag orkar kanske rida ordentligt 5 av dem. I längre perioder har jag känt mig sliten och trött nu och pratat om det en längre tid med Johan. Det skulle vara så skönt att ha någon som dels kom regelbundet, lärde känna honom och motionerar så det blir lite mer av det. Men sedan är det ju också så att ibland behöver jag jobba mycket, ibland får jag åka på jobbresor och förhoppningsvis skulle han inte behöva vila då utan få motion. Sedan är det såklart också lättare när jag och Johan åker iväg tillsammans att lämna honom i trygga händer med någon man litar på och som sagt inget avbrott i motioneringen för honom. Vi gjorde ju ett försök i somras som inte slog så väl ut, men nu med en egen annons istället för att svara på andras kanske det blir något bättre. Förhoppningen finns där i alla fall.

 

Sedan försökte vi gå på promenad och utforska jag och Maxim, men det var fel dag för det kan vi säga. Slutade med att jag släppte honom i en av sommarhagarna och såg på medan han krumbuktade runt. Då kunde han skritta normal hem i alla fall...

 

Helgen bestod av två uteritter, vi höll oss på anlagda ridvägarna och försökte röra på oss en del. Lördagsturen i strålande solsken och hyffsat underlag så vi travade på en hel del och njöt. Söndagsturen blev lite kortare, med mestadels skritt, men trav där det gick. Hade en liten incident med en hund nämligen och jag var inte så sugen på att fortsätta efter det. Det var lite synd eftersom det enda Maxim aldrig har varit rädd eller reagerat på är hundar. Och jag tycker faktiskt att det är ganska respektlöst och ogenomtänkt när man har sin hund lös i ett område där gångvägar och anlagda ridvägar går parallellt med varandra och ca 30-40 hästar rör sig regelbundet. För jag har märkt att det är otroligt sällan en hund lyssnar på sin människa när hästar dyker upp. Vilket är okej så länge de är i koppel eller innanför staket. Så det kom en skällande hund rusande mot oss, som sket totalt i att hussen och matten ropade på den. Som inte gav sig utan kom så nära att han nafsade i Maxim bakben/svans. Hade otrolig tur att Maxim höll sig relativt lugn och mest stampade runt, vilket fick hunden att ta sitt förnuft till fånga och springa tillbaka till husse. Men med en redan bakskydd häst hetsade han lite resten av vägen och var allmänt orolig, snurrade runt när han hörde saker bakifrån och skulle ha koll. Lyckades lugna honom hyffsat från ryggen och när vi kommit en bit på hemväg promenerade jag med honom resten av vägen. Inte direkt det jag ville få ut av min söndagstur, förhoppningsvis lärde sig just dessa hundägare att tänka efter nästa gång.

 

Det Positiva: Gula träningskompisen

Det Negativa: Snöröjningen i stallet

 

 

Over and Out    

 

 

Eftersom matten är trött, lat och åker till Göteborg istället för att rida sin häst så blev det vila fyra dagar i slutet av förra veckan. Inte för att det verkar göra så mycket. På måndagen longerade vi lite på banan, sedan till ridhuset på tisdagen och rida igenom herr stel. Men efter ett tag blev han ganska mjuk och vi red i alla gångarter utan att bråka för mycket. Kanske har matten lärt sig något och kan hantera hur han blir....

 

Marithaträning blev det på onsdagskvällen. Fin, fin, fin häst och jag klarade av en hel del också detta pass. Även om kroppen och huvudet inte alltid göra samma sak. Vi gjorde skänkelvikningar i skritt och trav, på diagonalerna. Det gick okej får jag säga. Vi gjorde också vår favoritövning skänkelvikning, framdelsvändning, skänkelvikning osv som vi också fick i läxa så att matten kan få med vänster axel på tåget också.... Sedan galopperade vi ganska mycket, vilket vi båda tyckte var jobbigt, där behöver jag öva på att slappna av mer i knäna, jobbar på det, men det är svårt att jobba bort en ovana. Vi gjorde lite olika övningar, men vår läxa blev att kunna rulla runt fyrkanten eller annat valt spår och ställa huvudet åt båda hållen utan att något händer med kroppen. Vi lyckades, men behöver bli bättre och han blir mjuk och ledig när man jobbar så.

 

 

Sedan promenerade vi på torsdagen och vilade på fredagen eftersom matten skulle på pensioneringsfest på jobbet för en nära kollega som nu avslutat sina 40 år på verket. Imponerande och kommer att bli otroligt saknad. Dansade till långt in på natten vilket gjorde att mitt dålig knä inte precis blev bättre. Men roligt var det.

 

I helgen som var blev det två uteritter och faktiskt fick jag sällskap båda dagarna! Hör till ovanligheten, men nu har jag kommit på att medryttarna är betydligt mer i synk med mina tider i stallet och ofta stämmer våra uterittsplaner överrens också. Härlig tur på lördagen med mjukare underlag så vi kunde trava på en del, Maxim i täten med boxgrannen bakefter, han behöver lära sig gå framåt och hon att bromsa. Han är lite rädd för henne så han brukar springa på bra med henne som påjagare. På söndagen bytte vi sällskap till ett lite mer studsade, men Maxim brydde sig inte så mycket, detta sto är han inte rädd för utan hon kunde gå rätt nära eller studsa framför utan att han brydde sig. En hel del trav fick vi till även om marken stelnat till lite. Så glad att ha sällskap ibland och det blir ju lite roligare också. Också skönt att vara hemma strax före halv elva och stallet är klart och hästen färdigmotionerad. Då kan man ägna dagen åt vasaloppskollande och storstädning.

 

Vi började denna vecka med en tur till sommarhagen med kullar och försökte oss på att klättra lite. Matten blev trött, Maxim not so much, för orkar man slita sig och springa iväg genom hela hagen när man nästan klättrat klart så är det något som inte tar. Nåja, ingen väg ut i alla fall så vi kunde avsluta lite lugnare.

 

Tisdagskvällen tillbringades enligt rutin i ridhuset, lite kort om tid än vad jag velat ha, men vi hann öva lite läxor med skänkelvikningar och framdelsvändningar i skritt, stava lite och mjuka upp och galoppera en hel del och böja på halsen. Han var pigg och framåt, inte speciellt stel så det var roligt. Snön har nu bräkt ner så jag hoppas jag kommer ut med transporten så det blir träning av, håller alla tummar och skottar som en galning.

 

Det Positiva: Älskar ju vinter

Det Negativa: Kan den inte bestämma sig.

 

 

Over and Out