Planen framöver

Så hur tänker jag nu lägga upp den här säsongen vi har framför oss? Eller numera är mitt i. Många tankar har jag haft över vad jag vill, vad jag har tid, ork och budget till. Vad som är mest fördelaktigt för vår utveckling, vad vi vinner eller förlorar på de olika vägarna vi kan gå. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt och kanske ändrar jag mig igen under vägens gång. Men vad jag är inne på nu tänkte jag dela med mig av.
 
Sedan innan jag köpte Maxim, sedan det där Fjord-SMet i Örebro 2011 jag var hästskötare på har en dröm varit att vara med och tävla på detta fantastiska evenemang. Det kostade mig ganska mycket mer än vad jag från början trodde när den drömmen blev verklighet förra året. Den viljan fick mig att kämpa mig igenom rädslor och mentala hinder bara jag själv satte upp. Den fick mig också att inse vad jag klarar och inte klarar av. Jag vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer att klara en bruksbana om bryggan råkar vara en rätt så hög vagn, vilket det ibland är. För jag är fortfarande svag i den muskel jag gjorde illa när det var det på vår första tävling. Hela kroppen låser sig inför en sådan situation, både fysiskt och psykiskt. Jag har också problem med höga bryggor eftersom benen då hamnar i en vinkel där jag har svårt att hiva mig upp ifrån på grund av de svagare musklerna.
 
 
Jag har valt att kämpa med bruksridningen, dels för att det är himla kul, när man inte skakar av rädsla och dels för att jag vet hur mycket nytta jag har av det i andra sammanhang. Jag vill ha en häst som är trygg i olika situationer och det har blivit klara förbättringar på den fronten, för det har krävts att vi har jobbat på vår kommunikation. Men jag vet ärligt talat inte om jag vill utsätta mig för en SM-bruksbana igen. Jag vet inte om jag orkar lägga den tiden och energin på att åka långt och tävla för att få kvalen eller bara för att träna. Det har varit en lättnad den här våren att inte behöva åka iväg över 20 mil med pressen att sätta ett kval, för vi är redan kvalade. Men i och med att den pressen släppte började jag också fundera på om jag verkligen vill åka i sommar och tävla SMet igen? Försöka få in någon tävling i närområdet, få till träningar för Camilla, försöka träna själv hemma. Eller ska jag pausa, satsa på dressyren och träna lite i höst inför Upplands DM istället. För DMet är alldeles för mysigt för att hoppa över.
 
För det är ju i dressyr jag har allra flest drömmar. Där vi också stött på motgångar, men inte så att det gör ont i kroppen av dem. Det är mest huvudet som tar stryk. Så om förra året var inriktat på bruks kanske detta år blir på dressyr. Försöka övervinna våra tävlingsspöken, jobba oss bättre och starkare. Bli mer vana vid att tävla. Hela vintern och våren har vi varit inne i en fantastisk träningsperiod, jag känner en förbättring hos mig själv och definitivt i Maxim. Om vi någonsin kommer nå så långt som jag skulle drömma om i tävlingssammanhang vet jag såklart inte, men nu tränar vi på en nivå jag aldrig varit på tidigare. Vi kan sitta och leka hemma i ridhuset i vår ensamhet och tillsammans lösa problem och rida övningar jag tidigare inte gjort på någon häst. Och det är lycka!
 
Så denna helg följer jag SM på håll. Via live-sändningar och resultatlistor på Equipe, via facebook-uppdateringar och instagramflöden. Och om det blir några tävlingar nästa år drömmer jag om att vi kommer vara med igen, innanför de vita staketen denna gång.
 
Det Positiva: Mitt gula hjärta
Det Negativa: Värmeslag
 
Dreaming big again
 
Over and Out
 
   

Hammarskog

Vår fortsatta upptäcksfärd av Uppland fortsätter, en fin helgdag åkte vi ut till Hammarskog (som ersättning för en kajaktur som inte blev av, men detta var rätt så trevligt också). Solen sken, kossorna var nyfikna och naturen rätt så trevlig, lite mycket mygg och broms i skogen som vi kunde varit utan, men ändå en trevlig promenad på ca 1,5 timme.
 
Herrgården
Dalbykärret
Genom skogen
 Längs med vattnet
 
Det var lätt att gå och lite blandad natur, nära vattnet, in i blandskog och förbi Dalbykärret. Där hade nog varit en fin plats att fika på, men denna dag hade vi inte med oss mer än en vattenflaska i ryggsäcken. Istället slog vi på stort och åt lunch på herrgården när vi kom tillbaka. En lagom ansträngande och lättsam förmiddag. Kommer nog att återvända och utforska fler av stigarna man kunde gå, fanns en hel del alternativ.
 
Det Positiva: Ro i själen
Det Negativa: Bitande insekter
 
Vandra sida vid sida
 
Over and Out

Naturreservat Morga-Kungshamn

Ibland är det svårt att se vad som ligger så nära, istället blickar man långt bort när man letar utflyktsmål. Vi har en slags plan i sommar att upptäcka Uppland och jag har varit sugen på att åka ut till kusten, bort till Öregrund och Gräsö, så det hade vi som plan, sedan har vi båda varit i svackor tidvis den sista tiden och eftersom den resan är mer heldagsprojekt sköt vi fram det en bit till, när energin kanske finns där igen. Istället blev det att plocka upp boken "Frisluftsliv i Uppsala" och bläddra lite.
 
Längs vattnet med små stränder
Förbi vitsippsbackar
 
Så visade det sig att bara en 5-10 minuter med bil från oss ligger naturreservatet Morga-Kungshamn. Promenadstigen går mestadels längs med Ekolns strand och vi insåg att vi gått i land där på kajakturer, men faktiskt inte utforskat land något. Sagt och gjort, matsäck packades och skorna snördes på och så var vi iväg.
 
Uppför ett berg
 
På toppen av berget
 
Vi prickade in en av de där dagarna i maj när solen sken och det kändes mer som en högsommardag än en vårdag. Promenaden var riktigt fin, första sträckan hittade vi små fina gömda stränder i skogskanten, sedan öppnade det upp sig och blev mer hagmark (inkusive nyfikna kossor) innan vi kom in i mer skog och klättrade upp på Morgaberget och kikade på dess fornborg. Pausade för matsäck vid en fin bänk som stod högst upp på berget med fin utsikt ut över vattnet. På hemvägen tog vi vägen över åsen, ganska jobbigt för trötta ben, men också en fin sträcka.
 
Helt klart en plats att återvända till i sommar, förhoppningsvis med badkläder.
 
Det Positiva: Skog och mark
Det Negativa: Glömma solskydd
 
Exploring together
 
Over and Out

Välbehövlig paus

Så gick då två veckor förbi, lugna veckor med en hel del vilodagar för herr Gul och lugnare promenader i skogen, ibland kanske en galopp upp för en backe, men eftersom marken varit hård som sten har det också varit svårt att hitta ställen ute att springa fortare på.
 
På midsommarafton satte vi igång lite smått igen med ett pass i ridhuset, lite småstelt kanske, men piggt och framåt. Som jag saknat att jobba tillsammans med honom, göra våra övningar och få den där underbara känslan. Nu gjorde vi inget speciellt detta pass, men bara att kunna sitta där, känna hur mjuk han blir när man ridit några serpentiner i trav eller galopperat runt en stund. Hur han lyssnar på vad jag ber honom om och jobbar därefter.
 
På söndagen tog vi äntligen oss bort till de bättre skogsvägarna som är lite mjukare och galopperade längre sträckor. Lite tittig häst, men som ändå skötte sig okej, sprang på bra utan att försöka ta över och blev nog lite trött. Vi var ute tidigt på morgonen, men ändå för sent för att slippa myggen helt. Dock bättre än vissa andra turer vi haft tidigare veckor.
 
Sedan tog vi ett pass i ridhuset igen på måndagen, något lite mjukare från början, men fortfarande är det stelhet kvar som vi får jobba vidare på. Red lite galoppövningar med förvända galopp på olika vägar, kämpade på bra och det kändes väldigt fint att han blivit så mycket strakare och faktiskt inte tycker det är fel längre med den förvända. Testade på lite skänkelvikning i trav sedan, men matten behöver skärpa till sig och analyser mer hur hon ska rida. Men vi har ju tid på oss att lära oss ordentligt.
 
Lycka är en gul häst som lyfter huvudet från gräset och kommer när man ropar <3
(om än för att få beta utanför hagen)
Sedan blev det någon dag vila, en dags ridhus och en uteritt till. 
 
På fredagen försökte vi oss på att rida i en hage, men det blev mest snubbligt och missnöje, jag vet ju att det blir så, för han springer gärna och kolla på allt runt omkring och glömmer titta vart hovarna sätts ner... Vet egentligen inte varför jag fortsätter försöka...  
Helgen bestod av ett pass i ridhuset på lördagsmorgonen och så en uteritt på söndagskvällen. Det känns ganska tydligt att det är trevligare att rida dagen efter en ridhusdag, vi kunde jobba på ute i skogen i fin form och hade en trevlig tur.
 
Började denna vecka med vilodag och försöker komma in i någon slags rutin igen, när onsdagsträningen försvunnit har rutinen också försvunnit tyvärr, men nu ska vi jobba oss tillbaka till den. Sedan blev det longering på tisdagen i ridhuset för matten hade fått massage och var inte riktigt i skick att rida. Ganska avslappnad häst, bitvis lite lat, men röra lite på sig fick han i alla fall.
 
Uteritt på onsdagen i kvällssolen, insekterna höll sig ganska lugna och det var en trevlig tur, mycket skritt på grund av det hårda underlaget, men lite trav i joggingtempo kunde vi också klämma in.
 
Idag blev det en tidig morgon i stallet och ridning i ridhus. Det är inte så vanligt för mig att hoppa ur sadeln kl 8 och sedan cykla mot jobbet strax efter halv nio, allt fixat och hästen motionerad. Målet är väl att det ska vara lite mer vanligt förekommande framöver. I alla fall så var han fin, ganska framåt och stelheten fick vi något så när bukt med mot slutet. Red mycket tiometersvolter och serpentiner i traven och i galoppen rullade vi på runt fyrkanten i förvänd, fick även in på mittvolten ett par varv och lade in några tiometersvolter i rättvänd. Stabil kändes han, även om vänster är noterbart svagare. Får se om vi kan rätta till det så sakta framöver. Längtar så efter att träna igen!!
 
Det Positiva: Min gula prins
Det Negativa: Alltid smutsig
 
Drömmer högt som lågt
 
Over and Out
 
 

RSS 2.0