The way we are

Torsdagen fortsatte med kendoträning, något opeppad och med söndagens träning i färskt minne. Men det blev faktiskt bra tillslut och jag fick bekräftelse på att det är i min fokus det brister. I söndags tappade jag fokusen på mig själv när jag gick bredvid och kollade på nybörjarna. Idag ställde jag in fokus under påhälsningen och den höll, längre än vad jag trodde och bättre än jag väntade mig.
 
Vi började passet med lite teknikträning. Seme-Men, Seme-Harai-Men, Seme-Kote-Men, Seme-Men-hiki-Men, Seme-Men-hiki-kote och Do förbi. Mycket kombinationer, vilket fick mig att skärpa mig lite, försöka jobba med vänsterhanden och vara avslappnad. Det mesta kändes bra, hikin blev väl lite sådär, kände väl inte att jag styrde och bestämde i tare-tare, men, men, man kan ju inte vara bra på allt. Vi körde även kirikachi, det kändes lite tungt, men hyffsat också, får se till att köra lite mot Lollo under lördagen bara för att slappna av lite mer.
 
Efter en vattenpaus var det dags för ji-geiko. Jag fick börja mot Anders, vilket var skönt, då finns orken där och jag har inte hunnit tappa fokus ännu. Jag försökte att inte tänka så mycket, mest testa olika saker, kontra och inte vara inaktiv och för en gångs skull kändes det bra. Anders sa att jag skulle köra på samma sätt på söndag och det ska jag försöka med. Sedan roterade vi vidare och fokuset höll sig bra, försökte träna mycket två-stegstekniker vilket gick relativt bra, fortsätta med kontringarna. Mot en som är väldigt lång så blev jag lite mer defensiv, hans hugg kommer ganska rätt uppifrån på Men, vilket kan göra ont, så jag försökte tänka att nu möter jag någon stor kille i tävlingen och hur ska jag agera då. Försöka hålla avstånd, attackera lite, men främst kontra och inte, INTE fastna i tare-tare, totalt livsfarligt mot någon som är så pass mycket större än jag. Jag kände mig hyffsat nöjd ändå. Sedan hade vi gått ett varv och så var det Anders igen, vi körde ett till varv med korta ji-geikos, inte lika fokuserad, men ändå mer än vad jag förväntade mig. Och armarna orkade hålla i shinaien hela vägen, men sedan var jag slut.
 
Lite stretching, prat och förberedelser senare så var passet slut. Och imorgon far vi iväg på äventyr. Men först ska jag sova, tillbringa förmiddagen i stallet och verkligen njuta av denna helg som kommer.
 
Det Positiva: Flyt
Det Negativa: Stelhet
 
Thats the way we are
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0