Kendo

Torsdagsträning igen och som jag längtat efter den. Eller ja, lite blandat kanske. Veckan har varvats med längtan och mardrömmar, planering inför SKO och förväntan över vilken awsome helg som väntar. Oavsett hur det går ska jag försöka njuta ordentligt. Nåja, en vecka kvar och Kalleträning igen. Förra veckan var vi bara två på passet så kul med lite fler människor, sju stycken var vi alldeles lagom många.
 
Jag bestämde mig för att fokusera på att slappna av i axlarna. Sedan kom det in lite hållning allt eftersom passet fortskred också. Vi började med fokus på stora Men, två attacker var, två gånger, fokus innan, en bra attack och så zanchin efter. Det kändes lite blandat, kände mig lite ovan vid shinaien i början på något sätt. På samma sätt gick iv över till små Men och slutligen Kote-Men. Jag tyckte att jag höll fokus bra, avslappningen kom också efterhand att bli bättre. Några Kote-Men kändes liksom inte ansträngande. Sedan är man såklart inte nöjd med varje attack, men jag känner att ska jag börja plocka isär min kendo igen så är det inte riktigt läge nu innan SKO. Vi får se vart vi står efteråt.
 
Sedan fick vi vattenpaus och gick på ji-geiko. Första körde jag mot Kalle och det kändes ganska bra, Jag var fokuserad och försökte mig på lite saker. Sedan var det Lars och så Lollo. Jag och Lollo hade nog vår roligaste ji-geiko på ett bra tag. Det fungerade rätt bra här också med tekniker och så och jag försökte att inte fastna i tare-tare så mycket. Och så var det Anders, jag var lite trött, men tycker att jag ändå höll fokus lite i allafall. Sedan var min nästa mot Erik, men där tog det stopp, vet inte riktigt varför det hände, men först kände jag mig lite illamående och så fick jag ett rätt hårt Men-hugg på sidan av huvudet så det började snurra lite. Avstod de sista två ji-geikosarna, det kändes bättre efter en stund när jag fått sitta ner så det är ingen fara, men tråkigt när sådant här händer, speciellt på ett pass när känslan är så pass bra som den var, då vill man gärna fortsätta.
 
Vi stretchade lite efteråt, bastade och sedan lyckades det bli en liten pratstund också, kom inte hem förrän vid halv tolv. Trött och nöjd.
 
Det Positiva: Fokus och känsla
Det Negativa: När kroppen säger nej, men huvudet säger ja.
 
It is you and me
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0