tildans

Ridningen denna helg gick väl nästan enligt plan. Vi tog oss ut på en liten sväng i lördags jag och Maximen. Skritt och trav på grusväg. Inte så jätte-exalterande, men tillräckligt för oss båda. Speciellt om man har en häst som kan hitta saker att titta på även om man rider på den tråkigaste vägen. Är inte livet tillräckligt spännande så får man väl göra det själv verkar han resonera. Det gick bra i allafall och han var pigg och glad, inte allt för blöta blev vi heller.

 

Igår hade jag tänkt rida ut igen men det satte jordens träningsvärk stopp för. Kan jag knappt sitta i soffan kan jag definitivt inte sitta i en sadel, bara att inse. Istället blev det tömkörning, men livade upp det hela med att vara på nya utebanan. När jag knäppt lös grimskaftet och böjde mig ner för att hämta tömmarna (han brukar stå så snällt) smet busen iväg på egna äventyr och passade på att leka fjordarab, svansen rätt upp i vädret och höga benlyft. Sedan sprang han runt runt och lekte av sig lite. Arabtrav blandat med bockgalopp. Sötaste hästen! Tillslut var han nöjd och lät mig knäppa fast tömmarna så vi kunde börja. Han jobbade på bra även om det var en hel del distraktioner. Vi lyckades också galoppera i båda varven, man måste ju smida medans järnet är varmt, även här lade han in lite små bocksprång, vilket inte hör till vanligheten.

 

Idag gjorde jag valet att trotsa mörkret och ta en uteritt i pannlampansken. Det gick förvånansvärt bra trots mörker och blåst. Ett litet äventyr i form av 180 gradersvändning och tokgalopp i 10 meter var det enda märkvärdiga. Att han inte riktigt ville skritta på hemvägen kan vi ju låtsas glömma nu, han lyssnar och saktar av, för att i nästa sekund "glömma" och smyga iväg i trav igen, men han är ju mest bara glad så det känns rätt så okej och jag känner att jag har koll, även i 180-gradersvändningen kände jag att jag hade koll. Så mer ska vi öva, idag körde vi skritt och trav, vilket känns ganska lagom i mörkret, lampan hjälper lite så man kan undvika vattenpölar och dylikt. Rätt nöjd häst efteråt tror jag och jag var rätt nöjd med, nu ska vi öva mer så matte slappnar av lite också.

 

Denna vecka har jag rätt så mycket inplanerat, alldeles för mycket egentligen, men så är det ju ibland, så efter noga övervägande var det bara att inse faktum och plocka fram klippmaskninen om det skulle bli gjort innan torsdagens Lenaträning. Jag hoppas ju att lite av energin ska följa med in i ridhuset, men man kan ju försöka hjälpa den på traven. Jag har en ganska högljudd maskin och ganska klumpig, men den fungerar finfint. Han mest bara står där och låter mig klippa, ibland vill han vara med och inspektera så det blir bra och gärna nosa på maskinen. Klippte lite på huvudet för andra gången någonsin och han närmaste tryckte sig mot maskinen, han vill ju väldigt gärna att man ska klia honom på huvudet, så det var väldigt populärt. Inte riktigt vad jag trodde när jag vande in honom förra vintern, men han accepterar allt så snabbt och om jag säger att det är okej så tror han numera för det mesta på det. Även om han gärna offrar mig närmast det farliga när vi är ute.

 

Imorgon ska jag försöka tömköra lite igen, vila på onsdag och Lenaträning på torsdag. Sedan hoppas jag på fint väder till helgen, min ledighet börjar redan på fredag och då ska Maxim träffa hovis, får se om det blir en liten uteritt efter det.

 

Det Positiva: Bushästen

Det Negativa: Tidsbrist

 

Over and Out