tildans

Något slags rekord för den här terminen blev det denna vecka. Totalt 4,5 timmar tränad kendo. Inte illa, inte illa alls. Först så var det torsdagspasset som jag höll i. En hel del människor som dök upp. Jag hade någon slags idé om ett fokus, men skrotade det och så blev det någon slags salig blandning av det hela. Från början så hade jga nämligen tänkt att vi skulle köra kirikachi och fokusera mer på samspelet mellan mottagare och utövare. Jag kom väl halvvägs med den idén innan jag gick över på Do istället och kote-Do, för banne mig, minst en omgång kote-do varje pass jag håller, det ska gå framåt. Så blev lite blandat.

 

Körde lite ji-geiko sedan också. Den mot Lollo var kaos, tror vi kör lite för sällan mot varandra numera så vi blir dels lite överexalterade och sedan kanske vi är lite sämre på att läsa varandra också. I allafall slutade det med lite skrattanfall och att jag numera har ett väldigt vackert blåmärke på höger överarm. Vänster överarm är också blå, men det var inte Lollos fel, mest mitt eget när man försöker lära ut tekniker man själv inte riktigt behärskar (som yaku-do) och glatt (efter halvflummig förklaring) ropar att "Äh, nu testar vi lite." Men vad är kendo utan kendoblåmärken?

 

Om jag kommer ha blåmärken efter dagens 3-timmars pass låter jag vara osagt, men träningsvärken kommer nog så sakta krypande och vaderna känner jag redan att de börjar stelna ihop och bli stumma. Vi hade miniläger och terminsavslutning och hade hyrt större hall nere på stan. Började med att Lollo höll jobbig uppvärmning, något jag verkligen kunde behöva, mest för att inse hur dåligt flås jag har. Sedan höll Anders lite kataträning i nästan en timme och Kalle hade rutsningsdelen i ytterligare en och så körde vi lite ji-geiko på slutet. Bra miniläger för övrigt, två som bröt och en som spydde i men. Själv ägnade jag halva tiden åt att försöka tänka bort min hungriga mage som fick överleva dagen på lite frukost och en dubbelmacka Johan bredde åt mig medans jag mellanlandade en halvtimme hemma mellan stallet och lägret. Jag är bra på att planera mina helger, men mindre bra på att fälja planeringen.

 

Min kendo då, jodå, de sju långsvärdskatorna mindes jag det mesta av, detaljer i 7:an var det kanske sådär med, men det var kul att köra dem igen, jag älskar kata! Sedan var vi ju en grupp som tränat lite längre så efter ett tag, när roteringen lämligt gjorde så att vi stod i två par, fick vi stanna kvar i dem och så roterade övriga för sig själva. Vi skulle nämligen öva kortssvärdskatorna. Jag har väl kanske kört dem två gånger tidigare, varav en av gångerna uppfann jag och Lollo helt egna kator istället (även om vi trodde att vi gjorde rätt). Så bra med någon som kan visa ordentligt och faktiskt säga när man gör fel. Det är lite speciella, men tillslut så kunde vi väl göra rörelserna i hyffsad god ordning i allafall. Jag och Lollo bestämde genast efter lägret att vi ska öva dem på tisdag igen så de är i färskt minne.

 

Rustningsdelen kändes helt okej, lite trött i armarna var jag. På slutet körde vi kakarigeiko. fem mottagare på led och så skulle man köra 5 attacker mot varje, ungefär halvvägs tvärdog orken, men viljan gör att man räcker igenom. Ji-geiko, mja, inte så pepp, ännu mer hungrig, men körde ett par roliga och några mot människor som kört ji-geiko ungefär ett pass tidigare. Lite blandat med andra ord. Lite stretching på det, lite utelåsning och många försök att ta sig in till omklädningsrummet igen senare kunde vi nyduchade och glada och galet hungriga vid det här laget ta oss ner på stan och avslutningsmiddag med övriga sektionen. Mongolisk buffé stod på menyn och tja, som alltid då man tränat innan spelar det inte så stor roll vad maten smakar, bara det är så mycket som möjligt, det var helt klart godkänd mat och efterrättsbuffén får också tummen upp.

 

En fin kväll med finaste kendovännerna. De gör livet lite roligare att leva.

 

Det Positiva: Träna och umgås

Det Negativa: Hunger

 

Over and Out