Skridskoåkare och hårt i marken

Snön försvann som genom ett trollslag efter att vi kommit hem från vårt äventyr. Men hårt i backen är det ändå. Vi har gjort vad vi kunnat Maxim och jag för att börja röra på oss igen. Blev promenad i lördags och igår, vilket han skötte bra, förutom när man var tvungen att stirra sig blind och blåsa upphetsat över skridskoåkarna på sjön. De har flockats i hundratal de här soliga dagarna som varit och isen är spegelblank att åka på ser det ut som. Nu tredje dagen vi har inspekterat dem har han börjat lugna ner sig över de konstiga typerna som uppehåller sig på sjön och rör sig konstigt. Men man måste hålla koll på dem, det är han övertygad om.
 
I söndags red vi på vallen, som också var hård och dan. Vågade tillslut trava lite kontrollerat på en śtörre volt i ena änden. Men först övade vi på att skritta ordentligt och inte takta och kasta med huvudet. Bra med utrymme är det ju så vi skrittade serpentiner, flyttade i skänkelvikningar och hade oss över halva åkern. Traven gick bra sedan också, lugn och fin tillslut och inte så springig som jag befarade.
 
Focuserad målbild
Idag var det monligare, men en väldig fart på trafiken till Fjällnora och många skridskoåkare på sjön. Vi gick till vallen först, jag har börjat promenera honom i början av varje ridpass eftersom det för tillfället känns säkrare och nog är rätt så bra för oss båda, lite varm blir ju jag också av att promenera tio minuter innan jag sitter upp. Väl på vallen var han lite stirrig i början när jag skulle sitta upp, så blev lite arg och irriterad. Men sedan var han bättre än tidigare, skrittade nästan normalt från början. Jobbade på volten med lite övergångar skritt-trav och han lyssnade bra. Sedan travade vi hela vallen bort och gick över vägen (ledde en bit eftersom det var så mycket bilar) in i skogen och klev över stock och sten ett tag (mötte sjukt läskiga vandrare med stavar!), kom ut på vår andra vall och travade/galopperade en kort sträcka. Sedan ut på grusvägen och upp för backarna, kom bara halvvägs upp, eftersom det sedan blev blankis. Men vi lyckades fgaktiskt trava uppför, jobbigt sa Maxim och pustade på nedvägen innan vi travade en sträcka igen, han tyckte det var lite hårt, men vi gjorde vårt bästa med att i allafall försöka. Väl hemma blev det stretching och lite godmat innan han fick komma ut i hagen igen.
 
Denna vecka står en hel del på schemat för Maxims del. Förhoppningsvis ska vi kunna lösa ridhuskort och träna för tränare på torsdag, om jag hinner ska vi särför åka till ridhuset imorgon kväll så vi får bekanta oss med det hela och rida igenom honom lite på bättre underlag. Sedan behöver han vaccineras också så ska ringa till veterinären imorgon och hoppas de kan komma på fredag. Så ska jag bestämma ridklubb att tävla för och lösa licens och så är vi igång på riktigt igen. Ser fram imot 2015 och ska lägga ner min själ i att vi ska få ett bra år, men mer om det i ett senare inlägg, håller på med en lite årskrönika så här några dagar in på det nya året.
 
Det Positiva: På G igen
Det Negativa: Ur form
 
We will get through this
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0